"Vattnets lukt har ofta naturliga orsaker, till exempel svavelväte, jord, mossa,
lera, skadedjur eller sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter
blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller stall.
Ett vanligt problem är förekomst av svavelväte, som har en lukt liknande den från ruttna ägg. Bedömningen görs när främmande lukt indikerar att vattnet är så förorenat att det ej bör
användas som dricksvatten eller till personlig hygien. Vid svavelväte är det luftning som gäller
och det bör utföras i en hydrofor eller trycklös tank. Tryckkärl med gummiblåsa eller membran
är ej lämpligt, detta gäller alltid vid borrade brunnar. (Se även Svavelväte)
OBS! Lufta aldrig vattnet direkt i brunnen (gäller borrade brunnar). Montera alltid HYDROFOR som tryckkärl till DRICKSVATTEN! Undvik membrantankar."
Svavelväte (H2S) är en färglös, illaluktande gas som bildas vid nedbrytning
(förruttnelse och förmultning) av organiska produkter som djur- och växtrester
i en syrefattig miljö och ger en unken lukt som av ruttna ägg.
Det hygieniska gränsvärdet är 10 ppm. Vid ex. dusch sörj för god ventilation -
gäller vid höga halter av svavelvätegas.
Observera! Det är viktigt vid val av tryckkärl till en borrad brunn att man alltid
väljer en hydrofor där vattnet kan syresättas och ev. svavelväte oxideras,
även en trycklös luftningstank kan bli aktuell. Tryckkärl med gummiblåsa eller membran
har den nackdelen att vattnet i dessa ej syresätts och svavelvätegasen kan ej oxideras. (Se även Lukt)
OBS! Lufta aldrig vattnet direkt i brunnen (gäller borrade brunnar).
Så här står det på en annan hemsida, har du grävd brunn så kanske du kan prova med att lufta rätt i brunnen. Kanske men hjälp av en kompressor eller akvariepump, iallafall för att prova.