ryssolja

[hasteus]

Hur man gjorde innan man tillverkade eldfasta kärl menar du?

Tja harts är väl kondencerad kåda om jag minns rätt så man plockade det antagligen direkt från "skadade" björkar. Dessutom bör man tänka på att "tuggumi-klubban" legat i jorden ett tag och kan ha genomgått förändringar, kanske bara var ju just fet trögflytande kåda då.

När det gäller beck för pilar etc så är det väl knappast björktjära som är bas som för tuggumit? Jag kan snarare tänka mig att man droppade det direkt från feta törestickor som brann eller hölls över elden så tjäran svettas ur.
 
Alternativt kan man ha kokat tjäran i nävertrattar det är full möjligt att åtminstonde koka vatten i brännbara behållare då vattnet håller ner behållarens temperatur under flampunkten. Tjäran kokar nog vid lite högre temperatur men prova, vik en näverbägare och försök koka beck över en eld

Experimentell arkeologi är den bästa arkeologi  
(synd att det finns så få jobb inom det...)

[Arne]

En forskare i england har gjort kemiska analyser av det vi arkeologer kallar för "hartsklumpar" och "hartstuggummin" och konstaterat att den kemiska sammansättningen är identisk med nävertjära, se artikel:

http://www.britarch.ac.uk/ba/ba21/ba21feat.html

Det är kanske lite slarvigt att kalla det harts. Det är ju egentligen beck. Fenomenet med björkbeck för fästning av flintor mm var ett utbrett fenomen i nordeuropa under förhistorisk tid. Men frågan är som sagt hur man gjorde innan man hade några eldfasta kärl. Möjligtvis gjorde man en konstruktion där men helt enkel bakade in en mängd näverrullar i lera, med underliggande uppsamlingsanordning och sedan eldade runt "lerhögen". Har lite funderingar på att testa detta i sommar. Kondensationen kan ha skett i någon form av gång eller kanal i marken där det är svalare. Man har tydligen i arkeologiska experiment enligt artikeln oven provat att tillverka björktjära med hjälp av varma stena, utan att lyckas. Några ideer om hur man skulle kunna göra?

Jag har förutom ett antal klumpar och tuggummin funnit flera beckliknande rester på flata stenar i de mesolitiska mossboplatser jag undersökt. Man har troligtvis värmt upp och mjukgjort klumparna mot varma stenar. Oftast kasserade slipstenar med skålad yta. En större flat beckklump jag funnit hade en pepparkaksliknade "undersida" med gasblåsor och en jämn ovanyta utan blåsor. Undersidan var helt jämn (förutom de små öppna gasblåsorna) med en svagt konvex yta, som om den värmts mot en skålad slipsten. Att man tuggat dom kan också vara en typ av mjukgöring. Vi provade att tugga lite näverbeck vid experimentet i sommras och det smakade inte illa alls. Däremot fastnade becken efter ett tag på tänderna. Det enda sättet att få bort lite av det var att äta grovt knäckebröd.

[Arne]

Jag glömde uppge referensen till undersökningen i tidskriften: Ancient Biomolecules, 1998.

Identification of Birch Bark Tar at the Mesolithic Site of Star Carr.

[hasteus]

Intressant, att man tuggar björk och inte tall tar jag lite självklart, terpentinen i tallen smakar inte gott och de anticeptiska egenskaperna hos björktjäran är välkända och har används länge i folkmedecinen, man strök (stryker fortfarande) hästhovar och spiltor med björktjära långt in i vårt tidevarm tex.

Tandvård ligger nära till hands, tex att fylla ett "hål" med antceptisk pasta borde både lindrat samt underlättat när du arbetade med tänderna. Dessutom kan man ju tänka sig att det var ett sätt att rensa bort sand och andra partiklar från munnen som inte vilje sköljas bort, mesolitiska och spec neolitiska tänder är ju hårt slipade bla av sandinslaget i kosten, tex  från "stenkvarnarna"

Jag spekulerar mest nu då mesolitikum inte är mitt fokusområde,  mer intresserad av hantverk och byggnadsarkeologi, kanske därför jag läser vidare antikvariskt bygghantverk :-)

Att man använde som mekaniskt bindmedel förvånar mig dock just för den komplicerade framställningsprocessen och jag skulle vilja se mer analys på detta, artikel avser ju analyser av just tuggummi och klumpar, inte tex pilspetsar.

Fast det är ju sant, vi bör dock ha i tanke att det är betydligt lättare att skära loss björknäver än att fälla och spänta upp törestammar med flintverktyg, kanske där vi tänker fel när vi pratar om hur komplicerad tjärbränningsprocessen är för björk vs (färdigkluven) töre.

Björknäver används ju till allt! så att man upptäcker björktjäran är nog inte så konstigt.

[Humle]

Behövs inget rör om du använder en pepparkaksburk, gör ett hål i locket och bukta ut locket lite. Gräv ner ett kärl under burken som du ställer uppochner ovanpå. Burken i sig kan grävas ner någon centimeter och gärna täta kanten med lera, ännu bättre är om du kan tätat under (och mot kärlet under) med mera lera :-)

Det funkade kanon! Men jag eldade nog på för hårt för tjäran blev i 2 lagar. Ett ljust i botten och ett mörkt överst. Antar att det mörka är tjära men vad är det ljusa och kan man använda det till något speciellt?

[gaid]

Här är en bild på en sko gjord av russian calf eller russian reindeer;

Historien om skinnen  finns att läsa här;
http://www.newandlingwood.com/information.phtml
http://palimpsest.stanford.edu/don/dt/dt2943.html

Vad har nu dessa ryska skinn att göra med "ryss olja" att göra?
Jo ryssolja eller björkolja som det också heter var en betydande del av framställningen av detta skinn. Tyskarna kallde skinnen för Juchten och här i Sverige gick det under namnet Juften eller helt enkelt ryssläder.

Enligt ett tyskt garveri recept för Juchten läder från 1807 näms det hur björkoljan skulle se ut, som redan nämnts här skall den var lik linolja i färg och konsistens. Vidare sägs hur man gör och det har också nämnts här, man gräver ner en burk i marken lägger på ett galler och ställer sen en burk fylld med näver ovanpå, sedan eldar man runt burken. Tyvärr sägs inget om vilken temperatur det skall vara. Alla som provat vet hur svårt det är att få fram en ljus olja. I de flesta fall blir det en svart sörja som inte går att använda till det som det ursprungligen var tänkt till.

Björkoljan användes inte i själva garvningsprocessen som bestånd av bark från vide eller andra träd salix familjen. Skinnen låg i kar upp till 6-8 månader beroende på tjckleken på hudarna. Björkoljan användes efteråt och stora mängder pressades in i skinnen från kötsidan med stora rundade träbalkar som hanterade av en man på var sida om ett stort bord.

Den som kan göra en björkolja i samma kvalitet som ovan hör genast av er till mig, då skall jag låta en garvare garva ryssläder åt mig

[getalina]

Intressant tråd. Har hört ordet ryssolja utan att fatta vad det var för något.
Nu hittade jag en sida som visar hur de gör, de  som kan det.

http://kurage.wordpress.com/2008/07/10/ryssolja-pa-bjorknaver/