Föl helt ohanterat vid leverans

[bacillen]

Och till den som ifrågasatte "skrämmandet" så vill jag bara säga att det är alltid lättast att göra sig förstådd om man pratar hästens eget språk. Ägna lite tid åt att studera en hästflock så ska du få se att hästarna tydligt markerar när någon annan individ kommer för nära eller på annat sätt inkräktar på ens privata område. Om man som hästskötare inte gör det kommer man till slut ha en häst som tar över mer och mer. Till slut kommer det vara hästens beslut om man ska gå in eller gå ut.
Att ryta åt hästen när den gör fel är bra. Då lär den sig att det var fel. Det viktiga är att så fort den slutar med det oönskade beteendet ska den belönas - genom att du slutar "hota".
Ju mer man lär känna varandra desto mindre åthävor behövs för att man ska förstå varandra. Till slut kommer man förhoppningsvis ha ett sådant samförstånd att hästen känner vad du vill utan att du behöver visa det. Då behöver du heller inte ta i så hårt om hästen gör fel. Det räcker med ett förvånat "Nej, men!" och en lätt dask eller att du helt enkelt går därifrån.

Vi har väl olika erfarenheter, upplevelser och kunskap du och jag.

[fräsen]

Jag skulle aldrig ryta åt en osäker/otränad häst, inte heller åt en häst jag inte känner. Jag har träffat alldeles för många strykrädda hästar för att ens tänka tanken.
Ett bestämt Nej! om den t.ex försöker bitas när jag klappar, klappar mera, pratar, berömmer o gullar, försöker den bita Nej! Men jag lägger ingen större uppmärksamhet vid bitandet, bara säger Nej! o sen fortsätter klappa.

Men både vi och hästarna är olika individer, det som funkar för endel funkar inte för andra.
Jag använder gärna mutor i form av t.ex morötter ibörjan med en ny häst, jag tycker de får en positivare inställning till mig då.. sen blir det mindre o mindre morötter o mer o mer gos o kel.

iakta ditt föl mkt, sätt dig i hagen o bara finns där.

[Tessie]

Jag tänkte jag ska berätt lite för er hur det går. Jag kan nu stå och klappa henne, men hon tycker inte om när man klappar bak på kroppen utan hon vill att man ska stå framme vid huvudet och klappa. Står jag vid sidan så backar hon hela tiden. Hon gör så även med min man. När hon försöker bitas så säger jag nej, men fortsätter klappa. Hon är ju väldigt osäker fortfarande. Grimskaftet är hon livrädd för. Men annars när man tagit på det så går hon i grimma utan problem. Det är just när man ska sätta på grimskaftet. Jag har inte gjort så mycket mer än just gosat med henne. Tänker som så att hon blir väl bekvämare ju mer man håller på med henne. Det är väl ingen ide att rusa fram i hanteringen, jag tror att det kommer att ta tid innan hon känner sig bekväm med det. Eller tänker jag fel. Hon är ju väldigt nyfiken och vill gärna kela, men är ändå osäker i situationen. Vissa dagar går det lättare och vissa dagar sämre. Men de lätta dagarna är fler än de sämre 
Har ni mer förslag, eller ska jag bara fortsätta som jag gör. Jag känner i alla fall att det finns hopp. Hon kanske aldrig blir som det andra fölet, lika tillgiven. Men min förhoppning är ju i alla fall att jag ska kunna hantera henne riktigt.

[fräsen]

När du ska börja klappa/borsta henne bak på kroppen,prova att ha henne stående med baken i ett hörn i tex en box. Då kan hon inte backa undan, håll henne med ena handen i grimman så hon inte kommer frammåt och klappa/borsta med den andra samtidigt som du pratar vänligt med henne.
En kort stund åt gången o så godis när du är klar.
Detta funkade jättebra på vårat ohanterade varmblodsföl.

[Travelerhorses]

Jag tänkte jag ska berätt lite för er hur det går. Jag kan nu stå och klappa henne, men hon tycker inte om när man klappar bak på kroppen utan hon vill att man ska stå framme vid huvudet och klappa. Står jag vid sidan så backar hon hela tiden. Hon gör så även med min man. När hon försöker bitas så säger jag nej, men fortsätter klappa. Hon är ju väldigt osäker fortfarande. Grimskaftet är hon livrädd för. Men annars när man tagit på det så går hon i grimma utan problem. Det är just när man ska sätta på grimskaftet. Jag har inte gjort så mycket mer än just gosat med henne. Tänker som så att hon blir väl bekvämare ju mer man håller på med henne. Det är väl ingen ide att rusa fram i hanteringen, jag tror att det kommer att ta tid innan hon känner sig bekväm med det. Eller tänker jag fel. Hon är ju väldigt nyfiken och vill gärna kela, men är ändå osäker i situationen. Vissa dagar går det lättare och vissa dagar sämre. Men de lätta dagarna är fler än de sämre 
Har ni mer förslag, eller ska jag bara fortsätta som jag gör. Jag känner i alla fall att det finns hopp. Hon kanske aldrig blir som det andra fölet, lika tillgiven. Men min förhoppning är ju i alla fall att jag ska kunna hantera henne riktigt.

prova at klia henne på insidan av låret , många gånger blir dom så förvånade hur skönt det är att dom bara tappar fattningen *s*
Då är du ju vipps kompis med bakändan 

[fjäderfän]

när hon bakar eller går undan så ska du bara gå efter och forsätta med det du höll på med för bakningen är ett sätt att komma undan och det ska hon ju inte göra.

[Nässelhäxan - babsan]

Har ni mer förslag, eller ska jag bara fortsätta som jag gör. Jag känner i alla fall att det finns hopp. Hon kanske aldrig blir som det andra fölet, lika tillgiven. Men min förhoppning är ju i alla fall att jag ska kunna hantera henne riktigt.

Träning, träning och åter träning. Hon verkar ju vara en osäker individ och då är det du och flocken som är tryggheten. Det du ska visa är att vad som än händer så är du förutsebar. Du finns där som en trygghet. Gör hon fel - så säger du till. Lugnt, men bestämt.
Mitt råd är att du inte bryr dig så mycket om att hon vill behålla baken för sig själv. Låtsas som inget och ägna mycket tid åt att VARA med hästarna. Inte bara fölet, utan alla. Du ska vara en naturlig del av flocken.
Du kan träna henne genom att med långa tag borsta över hela kroppen; från öronen, över hals och rygg o nerför bakbenen/svansen. Om hon rycker till sig benet eller backar; låtsas som ingenting och ta ett nytt tag. En annan sak som jag har gjort ibland är att borsta manen (kanske enklare på vuxna hästar ) och om hästen reagerar (t.ex. inte gillar att man rör öronen) och viftar bort mig, eller går sin väg. Ja, då går jag också - till nästa häst. Som får samma sköna behandling. Kommer då första hästen tillbaka för att bli klappad/borstad så tyvärr. Det är försent. Hon gjorde sitt val och nu får hon stå sitt kast. Ganska snart lär de sig att det gäller att stå still.

Jag vill också säga något angående godis, mutor m.m. Jag tror inte på mutor. Varför? Helt enkelt därför att hästarna inte har för vana att ge varandra godis sinsemellan ... varför ska då vi göra det? Nä, den bästa belöningen är en kram och ordentligt kliande av manen! 

[Gräbban]

Jag vill också säga något angående godis, mutor m.m. Jag tror inte på mutor. Varför? Helt enkelt därför att hästarna inte har för vana att ge varandra godis sinsemellan ... varför ska då vi göra det? Nä, den bästa belöningen är en kram och ordentligt kliande av manen! 

Håller med dig. Hästar är inte hundar. Hundar jagar sitt byte och är mer benägna att se det som en belöning att få något ätbart. En häst är ett flyktdjur, den jagar inte sitt gräs. En häst ser det nog som mest belöning om man antingen som sagts förut kliar den eller bara låter den va ifred en kort stund innan man fortsätter.'
Som exempel; jag vill flytta min häst åt sidan och petar den lätt på skinkan. inget händer. Jag petar hårdare och hårdare och någon gång tycker hästen det kan va nog, den flyttar sig för att komma undan, petandet upphör och hästen lär sig att nästa gång man petar försiktigt så flyttar den sig direkt för att slippa det där irriterande petandet i baken... Jag vet att hästar man belönar med godis lätt blir buffliga och jobbiga.
Jag vill ha en häst som visar mig respekt! För hon väger över 800 kg och kan hur lätt som helst göra mos av mig.

[Exotica]

Jag vet att hästar man belönar med godis lätt blir buffliga och jobbiga.
Jag vill ha en häst som visar mig respekt! För hon väger över 800 kg och kan hur lätt som helst göra mos av mig.

Detta skulle syrran behövt läsa för ett par år sedan. Hon envisades med att ge godsaker till kamelerna i tid och otid. En dag var hon i hagen där de gick på sommarbete, men då hon var där i annat syfte hade hon inte med sig något ... inte roligt med fyra gigantiska kameler hängande över sig mitt ute i hagen! Sen dess mutar inte hon heller djuren ... åtminstone inte kamelerna! 

Förlåt Tessie att jag lånade din tråd!

[Charlotte]

 Hundar är inte hästar... Men det är ju inte människor heller...
Jag har inga problem med respekten hos mina hästar trots att jag ibland "mutar" dom med godis...
För dom som är intresserade av inlärning så är "mutan" en BELÖNING.
 Dom absolut mest godis "mutade" hästar jag någonsin känt är travhästarna som jag jobbade med förut. Så fort ägaren kom in i stallet, när han kört, när hästarna kom in från hagen osv osv, så fick dom godis.  Dom åt på 7-8 hästar minst ett paket (oftast 2) socker/vecka och en hel massa morötter. Om det var nyttigt för eras tänder-det vet jag inte, men dom var varken buffliga eller krubbitare (något annat som ofta anges som skäl att inte ge hästen godis).
 Jag tror inte respekten hänger i godis eller inte...
                                    Mvh
                                  Charlotte
 

[bacillen]

Om en häst blir bufflig eller nafsig av att man belönar med godis beror i så fall på att man inte lärt hästen vilka regler som gäller för belöningarna.
Precis som jag lärt mina hundar att inte hoppa upp och bita mig i händerna när jag har godis så har jag lärt hästarna att inte nafsa eller buffa. Inget märkvärdigt.

Att hästar skulle vara mindre intresserade av matbelöning bara för att de är gräsätande flyktdjur skulle jag verkligen se mer belägg för! Tvärtom skulle jag säga att ett djur som är byggt för att äta stora delar av dygnet passar utmärkt att belöna med mat.

Charlotte, jag håller med dig! Respekten sitter inte i godis eller inte...

[Tessie]

Nu kommer nästa fråga! När jag är hos Bella så backar hon gärna undan. Jag brukar hålla henne i grimman för att hon inte ska gå undan hela tiden. Vet inte om det är fel eller inte. Men i alla fall så står hon och slänger med huvudet hela tiden, ibland försöker hon komma åt att bitas. Då säger jag till henne. Men det här med att hon slänger med huvudet hela tiden när jag klappar henne, hur ska jag få henne att sluta med det? Det är när jag klappar rygg, mot bakdelen som hon gör det. När jag klappar huvud, öron man och hals så är det inget sådant slängande med huvud. Det är ju för att hon inte tycker om när jag klappar rygg och bakdel. Men hon måste ju vänja sig vid det också, eller hur?
Har ni några förslag. När jag säger till henne så slutar hon någon sekund men sen är det igång igen. Vissa dagar är hon mer intresserad av att kela, andra mindre. Men de dagar hon inte är intresserad så går jag fram till henne i alla fall och tar henne och klappar henne. Jag tänker som så att det är väl jag som ska bestämma när jag ska kunna ta henne. Jag menar annars blir det ju så att hon kan välja vilka dagar jag ska kunna hantera henne. Och så kan jag ju inte ha det. Eller tänker jag fel? Hoppas ni förstår vad jag menar.

[Sar]

Jag skulle inte bry mig nämnvärt om hon slängde med huvudet. Så länge hon accepterar att du tar på henne så är det helt o.k. att hon får visa frustration så länge det inte innebär sparkande eller bitande. Jag tycker att hon visar god vilja som står ut fastän hon eg. inte vill!

Som ett exempel så tycker jag att det är helt o.k. att min hingstunge får bita i ett grimskaft, borste eller tjock handduk då han verkas eftersom han eg. inte är speciellt förtjust men står ut ändå och står stilla men någonstans måste frustrationen få gå ut. Han får inte bita i saker annars, det har han fällda träd i hagen till!

Varför inte låta din sambo gulla med hennes huvud medan du borstar rumpa och ben? Så blir det skönt för henne trots att du hanterar hennes bakdel.

Sedan är det viktigt att du inte förmänskligar henne, jag ser det inte som ett problem om hon inte vill umgås en dag sålänge du faktiskt kan gå fram och ta henne om du behöver (hon ska verkas, tas in för kraftfoder etc.).
Ta du och gulla med de andra fölet så ska du se att hon blir svartsjuk och vill ha sin del av gullet!

Däremot är det ju väldigt positivt om du hittar något hon tycker är skönt och trevligt (bli pillad i mankammen el.dyl.) så att hon blir mer och mer intresserad av att umgås med dig.

Att man är "matmamma" är ju en stor fördel, fölen i hagen skulle nog gärna sitta i knät om de fick

[Tessie]

Tänkte att jag skulle uppdatera lite här. Jag är ute hos Bella varje dag och klappar, borstar mm. Hon är lika orolig varje gång jag kommer. Likaså när min man kommer. Hon kommer fram, nosar och vi kan med försiktighet ta henne, och hantera henne. Det är ju skönt att ha kommit så långt. Men, varför vänjer hon sig aldrig. Jag menar att hon borde väl vid detta laget ha upptäckt att vi inte är farliga. Varje gång man klappar henne så står hon på helspänn. Ibland när hon kommer fram till oss själv, när vi är i hagen t ex så är hon också väldigt försiktig. Ska man kunna klappa henne så får man stå och hålla kvar henne i grimman, annars går hon. Hon är lika rädd för borsten varje gång man kommer och ska borsta henne, står på helspänn tills allt är klart. Kommer hon alltid att vara en sådan häst, eller kommer det att ändra sig med tiden. Vi har även försökt att ha med lite morötter till henne, men det funkar inte. Då blir hon nästan för gåpåig. Springer nästan på oss för att få sin morot. Hon kan komma framrusandes med huvudet, öronen bakåt och tro att hon ska få morot. Men vid sådana tillfällen har vi inte gett henne. Likaså när hästarna är tillsammans, då slåss de nästan om vem som ska ha morot. Hon är alltid väldigt het när det gäller mat. När hon ska ha sitt kraftfoder inne i boxen så springer hon fram och tillbaka, liksom stirrar runt. Medan den andra bara står och väntar på sitt. Och så vill jag ju inte heller ha det. Tycker att vi har hållt på så länge nu att man tycker att rädslan skulle försvinna någon gång. Det kan vara så t ex att jag går ut i hagen, hon kommer fram och jag kan få klappa henne lite på pannan efter mycket försiktighet (kanske några sek). Sen går hon, om hon kommer tillbaka, för nyfiken är hon ju, och man försöker klappa henne så är hon lika försiktig igen. Hon är lika misstänksam de flesta gånger man kommer ut till henne, varför?

[Fritjoff]

Det har bara gått 30 dagar sedan du postade första gången. Om ett djur inte litar på en så kan det ta betydligt längre än 30 dagar för att dom ska börja lita på dig. Om du varje dag uppträder lugnt och inte är rädd runt hästen. Tålamod och lugn brukar funka på dom flesta beteende problem med djur.

[Luff]

Jag tror du gör misstaget att just vara försiktig. I en hästs värld är något som rör sig sakta och försiktigt ett rovdjur. Bullra på du istället, rör dig självklart och direkt - det kan man göra utan att för den skull göra hastiga rörelser. Och du, fölet är inte rädd - hon är osäker - en viss skillnad. Du ska inte lugna henne - du ska agera lungt.

Jag insåg detta för många år sedan då jag hade probelm med en polsk import - han var världens gosehäst när man väl fick tag på honom men hur försiktigt jag än gick in i boxen så stog han i hörnet och "fladdrade" m öron och såg allmänt ut som han förväntade sig en attack.
Jag gick saaakta mot honom, pratande sååååja sååååja dvs i hans ögon smög jag.

En dag så brakade jag in i boxen med skottkärra och grep - jag hade bråttom och hade glömt att det var rädda pållens box (hade 55 hästar i stallet så det var inte så konstigt). När jag tar tag i grepen och tittar upp så står han där - mitt framför mig - mitt i boxen med öronen framåt och inte ett nervöst fnys hördes.
Jag fattade inget - förräns jag berättade det för någon som visste mer än mig.
Så sluta smyga.

[Tessie]

Ja, vi kämpar på. Jag har fått den känslan att hon kanske aldrig kommer att bli som det andra fölet jag har. Vi håller på varje dag och borstar, tar henne över hela kroppen, klappar, lyfter hovar mm. Visst, hon anfaller ju inte längre men jag kan inte påstå att hon älskar det heller. Det kommer kanske, vad vet jag. Vi slutar i allafall inte att hantera henne fast hon inte är jätteförtjust i det. Vissa dagar går det bättre andra dagar är hon inte alls intresserad. Sen har jag kommit på att det andra fölet är avundsjuk på henne när jag är hos Bella. Eller om jag står och klappar det oförsiktiga fölet och den mer försiktiga kommer fram och vill att jag ska klappa henne också då kör den andra bort henne. Det är det fölet som inte är försiktig av sig som har tagit rangen över de två. Hoppas ni förstår vad jag menar, svårt att förklara så här. Men det är likadant när de får kraftfoder, de får det i varsin matho. Om vi ger i Bellas matho först så skulle gärna Tessie köra bort Bella och ta hennes, och Bella finner sig i det så där får vi ta bort Tessie och se till att hon äter från sin egen matho. Annars äter de hö från samma ställe, de kommer bra överrens i övrigt. Det är just när man är ute hos dem som Tessie tar övertaget över Bella och kör bort henne när jag är där, inte när min man är där. Vet inte om det blivit så för att min man mest har hållt på med Bella och jag mest med Tessie.

[S KVATTRAM]

Sådana så kallade vildföl dimper ner ibland . Av de 25 jag fött upp har 3 st redan från födseln varit skygga kontaktlösa ja de har fötts som vildhästar och skulle jag inte med små knep från början tagit ur dem det skulle det förmodligen blivit utmärkta vildhästar. Det gäller att ge akt på vad som dimper ner från början. De här tama fölen man får som är det mest normala i dessa tama tider vi lever i behöver inte alls samma tillvänjning av det kultiverade livet de har det i sig ändå. Men ditt föl har ju missat den biten och då är det bara att vänta på att hon växer ifrån det vid ungefär 3 årsålder blir de som förbytta och väldigt keliga samarbetsvilliga och nästan snudd på påhängsna, ja de skulle verkligen behöva haft de där egenskaperna från början i stället. Mitt råd är: Ha tålamod och beröm  henne mycket och en dag har du henne sovandes i ditt knä och ni kommer bli bästa vänner och ingen kommer att tro att hon varit en vildbatting.Lycka till från Skvattram!

[Travelerhorses]

Jag har ett vuxet skeptiskt sto .
En del är födda sånna .
Men hon älskar mej det vet jag ,, jag får respektera hennes gränser så respekterar hon mina .
Jag kan göra vad jag vill med henne men hon trivs tex inte med att man tar i hennes ansikte i onöden .'
Lycka till med ditt föl.

[GraveJard]

Jag har ett vuxet skeptiskt sto .
En del är födda sånna .
Men hon älskar mej det vet jag ,, jag får respektera hennes gränser så respekterar hon mina .
Jag kan göra vad jag vill med henne men hon trivs tex inte med att man tar i hennes ansikte i onöden .'
Lycka till med ditt föl.

^^ sötnows