Föl helt ohanterat vid leverans

[Sar]

Och likaså ska jag göra som Fritjof här föreslog, bara gå in i boxen och fodra mm.

Hrm, hrm, det var jag! (Sar)

[Tessie]

haha  Sorry, det är så många namn att hålla reda på så det blev lite fel

[Travelerhorses]

Jag vet vad du går igenom ,, stackare .
Vi hade en sån vilding här för några år sen .
Jag fattade efter ett kort tag att hon saknade mamman så mkt at hon blockade och blev aggresiv.
Jag började då "prata" sto språk med henne , då slappnade hon av .
När jag gick in i boxen så mötte jag henne med ett lågt huckrande o sänkt huvud , när hon kom tillräkligt nära blåste jag varmt i hennes näsborrar .
Det funkar!
Hon blev jätte förvånad och kom frivilligt till mej för kel sen .
Jag använde inga händer i början ,, bara kropp dvs jag rörde vid henne med min kropp och hängande armar .
Skulle hon reagerat argt så hade jag nog vänt rumpan till och sparkat i väggen ..

Jag har ett hingst föl nu efter mitt sto och han testar ALLT !

du får gjärna pma mej om du vill fråga mera.

[grayellow]

Svar till tessie samt körven

Jag har många års erfarenhet av häst o har idag uppfödning på halvblod, Ardenner samt 2 unga PRE som skall bli avelsdjur. Jag har nu min 5 uppfödning hemma som visserligen inte visar aggressiva problem men är väldigt "försiktig" o obekväm runt människor.  Vad ajg vill komma till att detta föl är stoets 3 o de 2 första var väldigt trevliga. Hingstfölet var dock rätt tuff men det första stofölet hon fick var jätte trevlig på alla sätt o vis. Tyvärr bröt hon benet förra året då hon var 9 mån. Men för att komma till ditt problem Tessi så kan jag som uppfödare bara säga att det är individer vi håller på med o det fölet hon fick i år har från dag 1 varit väldigt misstänksam o försiktig bland oss människor. Jag har inte velat tvinga mig på henne då hon är lite nervös. Men har tack vare mitt andra föl som är väldigt tuff o kavat (t o m diar stofölets mamma!) Så har jag gjort liknade som du fått förslag på. D v s utnyttja avundsjukan mellan fölisarna. Det har fungerat speciellt bra med gått foder.
Min hingstunge som är väldigt kavat sparkade mig 2 ggr i somras när han tyckte att jag kom förnära hans mat. Jag uppfattade det som att han ville bli kliad o flyttade mig inte. Samt att jag hade koll på några barn som va i hagen så jag var inte helt 100 % uppmärksam på hans signaler. När han dock sparkade mig kan man säga att han fick min odelade uppmärksamhet. Jag jagade han bort från maten o drev bort han från flocken för att på så sätt demonstrera mitt missnöje med hans beteende. Han har provat ett par ggr till efter det men det har blivit samma behandling så idag kan jag stå bakom honom när han äter o han kan på sin höjd vissa vad han tycker men han gör inget. Så mitt tips är. Prova att göra fölisen avis mellan varann.  O när den fölisen som inte uppför sig beteer sig illa så talar du om det på de sätt du finner lämpligt. Jag vet att det är svårt för jag kan säga att de sparkar jag fick av min 2 månaders halvblodsföl gjorde ont.  O jag hade svårt att lita på han igen men man måste ställa ner foten oavsett hur stor/små de är. För tyvärr kommer de inte sluta om du inte går in o säger din mening. 
Gör som en av de andra inläggen säger på med utrustning som gör att du inte känner dig rädd.
Lycka till

[Tessie]

Om ni visste vad glad jag blir för alla trevliga och bemötande svar jag får. Jag vill gärna berätta hur det har gått i dag. När jag kom ut till hästarna på morgonen fodrade jag, och sen mockade. Det fölet som jag kan hantera kom fram och ville kela, då kom det andra fölet också. När hon kom mot mig gick det bra, men så fort jag rörde mig så lade hon till med sitt hotfulla sätt, öron bakåtslickade, ögonvitor visas mm. Jag stampade ner i golvet, viftade med armarna och röt NEEEJ. Hon vände direkt. Efter ca 3 min kom hon igen, jag lät henne lukta på mig och det gick bra, jag lyfte lite sakta på handen  och det gick bra men när jag närmade mig henne så blev det likadant igen. Jag sade ifrån direkt och hon vände och gick. Därefter kom hon fram igen, då kunde jag lyfta handen, smeka lite försiktigt på mulen och lite upp under luggen. Det märktes att hon var misstänksam, men hon gjorde inget. Sen gick jag ifrån henne. Efter någon timme när jag kom ut till hästarna igen, så upprepas allt igen. Så har vi hållt på ett antal ggr idag och det har alltid slutat med att jag kan klappa henne lite i ansiktet. Men jag har inte gått längre. I morgon ska jag ta nya tag, ska även testa det här med att blåsa henne i näsborrarna. Jag måste ändå säga att allt känns mer hoppfullt nu, och det är tack vare alla förslag och ert stöd. Känner mig liksom inte ensam. Tack allihop.

[Sar]

Vad roligt att höra!

[bacillen]

Jag förstår inte alls vitsen med att skrämmas?
Men så är jag en sån där belöningstok också 
Jag hade uppmuntrat all kontakt från den försiktiga, av någon kallad elaka(?!) fölungen.
Jag hade belönat med godis.
Och sakta men säkert "krävt" mer och mer av fölet för att belöningen ska delas ut. Stå stilla, se snäll ut, låta sig röras och så vidare.
Jag hade inte drömt om att skrämma, dominera eller utmana. Tillit är en viktig ingrediens i hästhantering tycker jag.
Men det är så klart bara nonsens, hästar ska domineras, annars lär de sig inget. 

[Fritjoff]

Jag förstår inte alls vitsen med att skrämmas?
Men så är jag en sån där belöningstok också 
Jag hade uppmuntrat all kontakt från den försiktiga, av någon kallad elaka(?!) fölungen.
Jag hade belönat med godis.
Och sakta men säkert "krävt" mer och mer av fölet för att belöningen ska delas ut. Stå stilla, se snäll ut, låta sig röras och så vidare.
Jag hade inte drömt om att skrämma, dominera eller utmana. Tillit är en viktig ingrediens i hästhantering tycker jag.
Men det är så klart bara nonsens, hästar ska domineras, annars lär de sig inget. 

Så när säger man ifrån? Alldrig? Om den bits? Eller hotar? Eller lyfter bakbenet? Inte nonsens, bara intresserad av hur man applicerar detta sätt att tänka i dom situationerna när saker dras till sin spets.

[fjäderfän]

Jag förstår inte alls vitsen med att skrämmas?
Men så är jag en sån där belöningstok också 
Jag hade uppmuntrat all kontakt från den försiktiga, av någon kallad elaka(?!) fölungen.
Jag hade belönat med godis.
Och sakta men säkert "krävt" mer och mer av fölet för att belöningen ska delas ut. Stå stilla, se snäll ut, låta sig röras och så vidare.
Jag hade inte drömt om att skrämma, dominera eller utmana. Tillit är en viktig ingrediens i hästhantering tycker jag.
Men det är så klart bara nonsens, hästar ska domineras, annars lär de sig inget. 

du får ju ingen tillit och respekt om man kör enbart med massa belöning, belöning kan va många grejer så som eftergift en klapp men att muta med godis funkar inte i längden.

[Tessie]

Nu på morgonen när jag skulle ut till hästarna och fodra och mocka så tog jag hand om det fölet som inte är rädd först. Borstade henne lite, stod och kelade. Bella som det rädda fölet heter var väldigt nyfiken från sin box. När jag släppt ut Tessie gick jag fram till Bellas box, stod utanför och bara pratade lugnt med henne. Hon sträckte upp huvudet över boxkanten, jag började med att smeka henne försiktigt över mulen samtidigt som jag pratade lugnt med henne. Tillslut kunde jag faktiskt klappa henne över hela ansiktet  . Jag hade faktiskt lätt kunnat ta henne i grimman också men jag tänkte att jag ska vänta med det tills hon får mer förtroende för mig så hon inte tror att jag ska fånga henne varje gång jag ska klappa henne. Vad tror ni om det? Ni ska veta att jag känner mig stolt, löjligt, jag vet. Men detta stärkte mitt självförtroende avsevärt. Min dag är räddad. Nu ska jag hålla på mycket med henne i dag. Men i korta intervaller tänkte jag så att hon inte tröttnar.

[fjäderfän]

att bli fångade  e ju inget nagativt så tycker gått du kan fånga henne och göra några nh övningar.

[Tessie]

Jag har nu varit ute flera gånger och klappat henne, tagit henne i grimman. När jag höll henne så passade jag på att göra lite förflyttningar. Det var inga problem. Visst det märks ju att hon känner sig osäker, men att jag skulle komma så långt på bara ett par dagar trodde jag aldrig. Det känns så skönt Har ni några bra enklare nh övningar att föreslå så gör gärna det

[fjäderfän]

det ena är ju att bara få hästen att följa med när du går och så fort hon går så slakar du grimskafftet som en belöning sen är ju att baka ett steg i taget jätte bra sen att flytta bakben i kors e ju oxå jätte bra tänk på att när du går med henne så ska hon hålla avstånd och inte gå på dej gör hon det så bakar du och kör lite fågeldans med armarna och så fort hon bakar slutar du och går den framåt igen.

[bacillen]

Så när säger man ifrån? Alldrig? Om den bits? Eller hotar? Eller lyfter bakbenet? Inte nonsens, bara intresserad av hur man applicerar detta sätt att tänka i dom situationerna när saker dras till sin spets.

Jag säger i från främst genom att inte vara med och leka längre.
I en skarp situation, alltså om man riskerar att bli skadad, handlar det givetvis främst om att skydda sig.
Att förebygga så att såna lägen inte uppkommer är så klart bäst.
Att träna hästen så att den vet hur den ska uppföra sig i varje given situation. Lära den rätt beteende.
Aggressionssignaler är i väldigt många fall inget annat än osäkerhet och avståndsökande signaler, viktigt att tänka på när man väljer att straffa dem.

Om min häst, eller någon av de hästar jag umgås med, hotar eller bits tänker jag att den inte vet hur den ska uppföra sig och att den behöver lära sig vad jag förväntar mig av den. Hur jag kan förändra hästens känsla och beteende i den situationen? Kan jag göra det genom att belöna den för rätt beteende? Genom att shejpa fram beteendet?
Vad jag exakt gör om en häst biter så det gör ont? Skriker av smärta?

[bacillen]

du får ju ingen tillit och respekt om man kör enbart med massa belöning, belöning kan va många grejer så som eftergift en klapp men att muta med godis funkar inte i längden.

En belöning är det som av djuret uppfattas som en belöning.
Olika individer reagerar olika på belöningar av olika slag, inte så märkligt.
Min erfarenhet är ändå att ätande står högt i kurs hos de flesta däggdjur.

Vad gäller tillit så upplever jag att det är just vad man får genom att vara någon som aldrig är obehaglig men som presenterar sätt att umgås som hästen/djuret tjänar något den vill ha på.
Respekt får jag genom att alltid vara konsekvent med mina regler och återigen, genom att vara någon hästen alltid kan lita på.

Att belöna hej vilt(muta) utan motprestation är inget smart, det är bara dålig träning.

[bacillen]

Nu på morgonen när jag skulle ut till hästarna och fodra och mocka så tog jag hand om det fölet som inte är rädd först. Borstade henne lite, stod och kelade. Bella som det rädda fölet heter var väldigt nyfiken från sin box. När jag släppt ut Tessie gick jag fram till Bellas box, stod utanför och bara pratade lugnt med henne. Hon sträckte upp huvudet över boxkanten, jag började med att smeka henne försiktigt över mulen samtidigt som jag pratade lugnt med henne. Tillslut kunde jag faktiskt klappa henne över hela ansiktet  . Jag hade faktiskt lätt kunnat ta henne i grimman också men jag tänkte att jag ska vänta med det tills hon får mer förtroende för mig så hon inte tror att jag ska fånga henne varje gång jag ska klappa henne. Vad tror ni om det? Ni ska veta att jag känner mig stolt, löjligt, jag vet. Men detta stärkte mitt självförtroende avsevärt. Min dag är räddad. Nu ska jag hålla på mycket med henne i dag. Men i korta intervaller tänkte jag så att hon inte tröttnar.

Jag tycker du ska vara stolt!
Du jobbar vidare på ditt sätt med att vinna hästens förtroende, det kan inte vara fel!

[Sar]

Jag har nu varit ute flera gånger och klappat henne, tagit henne i grimman. När jag höll henne så passade jag på att göra lite förflyttningar. Det var inga problem. Visst det märks ju att hon känner sig osäker, men att jag skulle komma så långt på bara ett par dagar trodde jag aldrig. Det känns så skönt Har ni några bra enklare nh övningar att föreslå så gör gärna det

Hade jag varit du så skulle jag bara lägga ner tid på att hon ska forma sig runt dig, att ni får ett bra vardagssamspel.
Helt utan specifika övningar utan bara i vardagsskötseln ex.vis passa på att stryka ner med handen längs benet medan du kliar henne vid manken (vips, det benet visiterat) o.s.v.  Det finns i min värld ingen anledning att ex.vis hålla på att backa ett föl som en övning om det är så att hon automatiskt tar ett steg tillbaka när du svänger ut när du ska till krubban.
Kör enbart på förtroendebiten nu så att du inte känner rädsla och hon blir bekväm med att ha dig runt henne.

[Nässelhäxan - babsan]

Grattis!
Jag tycker att du är jätteduktig - och modig. Det finns inget som är så läskigt som att möta sina rädslor.

Och till den som ifrågasatte "skrämmandet" så vill jag bara säga att det är alltid lättast att göra sig förstådd om man pratar hästens eget språk. Ägna lite tid åt att studera en hästflock så ska du få se att hästarna tydligt markerar när någon annan individ kommer för nära eller på annat sätt inkräktar på ens privata område. Om man som hästskötare inte gör det kommer man till slut ha en häst som tar över mer och mer. Till slut kommer det vara hästens beslut om man ska gå in eller gå ut.
Att ryta åt hästen när den gör fel är bra. Då lär den sig att det var fel. Det viktiga är att så fort den slutar med det oönskade beteendet ska den belönas - genom att du slutar "hota".
Ju mer man lär känna varandra desto mindre åthävor behövs för att man ska förstå varandra. Till slut kommer man förhoppningsvis ha ett sådant samförstånd att hästen känner vad du vill utan att du behöver visa det. Då behöver du heller inte ta i så hårt om hästen gör fel. Det räcker med ett förvånat "Nej, men!" och en lätt dask eller att du helt enkelt går därifrån.

Jag håller tummarna för att det fortsätter lika bra som det börjat.

[Tessie]

Hade jag varit du så skulle jag bara lägga ner tid på att hon ska forma sig runt dig, att ni får ett bra vardagssamspel.
Helt utan specifika övningar utan bara i vardagsskötseln

Ja, du har nog rätt Sar. När jag skrev att jag gjort lite förflyttningar så tog jag bara fram henne ett par steg när hon backade. Men jag har inte backat henne eller gjort något åt sidled. Det är nog viktigt att vi bygger upp förtroendet för varandra nu.

Grattis!
Jag tycker att du är jätteduktig - och modig. Det finns inget som är så läskigt som att möta sina rädslor.

Tack Babsan! Nej, jag håller med dig, jag är faktiskt stolt nu. Att jag har kommit så här långt. Nu är frågan, tror ni Bella kommer att vara så här ängslig för varje ny person hon träffar, eller kommer det att gå över med tiden. Jag har ju hållt på med henne en månad, men det är klart, hon har ju märkt min osäkerhet sen hon hotade oss från allra första början.

[Travelerhorses]

Jag är glad för din skull ,, ni verkar ju bara ha missförstått varandra ju 

du lär få en superkompis där tillslut .
Fortsätt att vara tydlig så ska du se att du blir mkt mera intressant än när du uppförde dej som ett skadat bytesdjur 
Gräset är ju alltid grönare på andra sidan *S*