Om man är ute efter att lära sig bygga högtalarlådor så skrev BBC's utvecklingsavdelning en del bra tekniska rapporter om detta under 70-talet, en listning av rapporterna finns på
http://downloads.bbc.co.uk/rd/pubs/reports/rpt60s_70to96.pdf .
Beträffande elektriska data för en högtalare så är det två siffror som man framför allt bör hålla koll på.
Dels högtalarens impedans (växelströmsmotstånd) som mäts i ohm. Det bör stämma någotsånär överens med den högtalarimpedans som den förstärkare som ska driva högtalaren är avsedd för, i varje fall inte vara lägre än förstärkarens utimpedans. Vanligtvis används 4 ohm på högtalare för bilstereo och liknande, och 8 eller 16 ohm på högtalare för hemmabruk. För högtalare som är inbyggda i apparater (t ex i en tv eller i pc-högtalare med inbyggd förstärkare) kan alla möjliga impedanser förekomma, ibland upp emot 50-100 ohm. Om man ska koppla ihop flera högtalare till samma förstärkare så får man räkna ut ersättningsimpedansen för allihop, räkna på samma sätt som för serie- eller parallellkoppling av motstånd (se någon ellära- eller fysikbok från skolan, eller Wikipedia).
Om du har en högtalare där ingen impedans finns angiven så kan du helt enkelt ohmmäta den med en vanlig multimeter och sedan räkna med att impedansen är någonstans mellan 1,1 och 1,5 gånger den likströmsresistans du har mätt upp.
Och dels högtalarens märkeffekt som mäts i watt. Där är det en stor djungel i vad den effektangivelsen egentligen betyder, visserligen finns det officella standarder och mätmetoder men det är långt ifrån alla tillverkare som bryr sig om det. Ibland är märkeffekten den högsta effekt man kan tillföra högtalaren utan att riskera att den går sönder, och i andra fall anges den högsta effekt som den klarar av att omsätta till ljud utan att det låter alltför illa. Under alla förhållanden bör man vara försiktig om förstärkaren har högre uteffekt än vad de anslutna högtalarna klarar av.
