Utfodring av allmogefår

[Birgit]

Nä, men de gnagde bark och fick smak på det och hittade även mineraler där!

[Birgit]

För att återgå till Skums förfrågan har jag letat upp ett urval böcker, jag läst:

Håkan Hallander förstås, Leif Häggström: Skörd, slakt och smide + Landskapsuttnyttjande, bete och odling på Sydsvenska höglandet under äldre järnålder, Karin Viklund, Roger Engelmark och Johan Linderholm: Fähus. Från bronsålder till idag. Jans Alströmer: Får och potatis, Kungliga skogs- och lantbruksakademien: De oskäliga kreaturen, Janken Myrdal och Sabine Sten: Svenska husdjur från medeltid till våra dagar, Curt Matzon Lantraser i fara, Otto Blixt: Det gamla Grangärde - Boskapsskötsel, CBM:s skriftserie Peter Thorén och Susanne Gustafsson: Sveriges lantraser- kulturarv och genresurs. Nils Insulander: Svensk fårskötsel, Anders Alskog: Sällsynta husdjur och räddande eldsjälar, Anne Marie Rådström: Wålstedts - mästare i ull, Kerstin Gustafsson och Alan Waller: Ull, UllMa: Nock, Ragg, Rya Det glänser om ullen, Katarina Ågren, Karin Lundholm: Fårskinn - Beredning, sömnad, traditioner, Sverre Sjölander: Naturens budbärare. Plus diverse böcker om vikingar, järnålder, atriklar, föreläsningar, forskarrapporter m.m.
Detta var ett litet urval. Finns mängder på nätet också.

[anders 67]

Det bästa bevarande arbetet måste ju vara om så många olika människor utfodrar och avlar som dom vill.Då får man ju variation.

[Birgit]

Förutsatt att man sen inte blandar ihop dem, för då blir det en ända gröt

[Henning]

Det bästa bevarande arbetet måste ju vara om så många olika människor utfodrar och avlar som dom vill.Då får man ju variation.

Nja, det jag inte med om. Att bevvara en ras innebär att begränsa variationen. Att flytta rasen från dess ursprungliga miljö och ändra selektionen är ett bra sätt att förstöra den efter ett antal generationer.

[anders 67]

Och vilka av alla våra lantraser är kvar i sin ursprungliga miljö??
Alla fjällnära upp i fjällen igen,rödkullorna till siljansbygden och roslagsfåren ut i Upplands skärgård eller hur menar du?
Det finns ju allra flest fjällnära och rödkullor i Skåne,t.ex
Jag har stora naturbetes marker som jag har mina fjällkor och andra lantraser på och bedriver mjölkproduktion  med nästan enbart grovfoder.Men jag bor i Upplands jordbruksbygd.
Tycker inte alls att jag förstör egenskaper,jag både mjölkar och har stora betes ytor och lång betes säsong.Och mjölkar korna mer än vad grovfodret ger så får de kraftfoder,allt annat är inte rätt mot djuren.
Du kanske aldrig har jobbat på för lite mat men vi som gjort det vet hur trött och sliten man blir,visst man kanske vänjer sig efter ett tag .Det vill inte jag utsätta mina djur för.
Jag utfodrar mina lantrasfår efter samma tankar.Jag har roslags,gästrike och gutefår.Och dom går inte ihop i en gröt......
Fler lamm ,mer mat.
Överutfodring är något helt annat än att ge sina djur vad dom behöver.
Min åsikt!
Lev väl

[Birgit]

Med blanda ihop, menade jag inte att raserna går ihop och blandar sig, utan de olika utfodringsmetoderna.
Jag förstår poängen i det du beskriver, men att ge dem som producerar fler lamm t.ex "bättre" foder, uppmuntrar ju till ytterligare prestaionshöjningar. Jag har haft finull, så jag har en hel del erfarenhet därom. Ju mer kraftfoder, desto fler lamm, desto snabbare utslitning av djuren.

Dessutom gutar och rosor, ja framförallt lantraser som hålls på kraftfoder m.m. kan få sjukdomar som lammningsförlamning och framfall, utöver att de får fler lamm än de tidigare fått och kan lamma vid "fel" tidpunkt. Det är ju så man gör när man vill styra en ras i en viss produktions riktning. Hos lantraserna lägger sig fettet runt och i de inre organen, för att lätt kunna lösgöras vid behov (plötslig kyla, svält osv). Blir det för mycket fett och/eller av fel karaktär leder det till sjukdomar istället. (Teorin är delvis min med hjälp av en del an

Att hålla djur på grovfoder, fri tillgång, kompletterat med salt och mineraler är inte svältfödning. Dessutom reglerar även korna mjölkmängden efter fodret. Att vissa kor och får magrar under laktation är inget konstigt. Mina bästa gutar gör så och deras lamm blir otroligt fina. Så finns det andra som verkar oberörda av lammning, runda och fina, deras lamm har ofta en sämre tillväxt. Samma var det med finullen. De "finaste" tackorna var ofta dåliga mödrar, med låg mjölkproduktion. Dessutom tog de ofta sämre hand om sina lamm, de var mer intresserade av att få "godis" själva än att lammen överlevde. Här gäller det att kunna ge av sig själv

[signe]

Ursprungsfrågan var väl ska man ge kraftfoder till allmogefåren, som det står på Föreningen Svenska Allmogefårs hemsida. Jag tycker att den förening som bildats för att bevara just dessa gamla fårraser inte bör ha det som en generell rekommendation. Lantraserna utmärker sig genom sin anpassning till de förhållanden de levt i under många hundra, kanske tusentals år. Ofta anses de vara härdiga, energieffektiva i sin ursprungliga miljö o.s.v. Dessa egenskaper har ansetts värdefulla att bevara för framtiden, inte minst med tanke på att man inte kan veta vilka förhållanden vi kommer att ha i framtidens jordbruk. Om man flyttar lantrasen till helt andra förhållanden kommer den börja anpassningen till dessa. Åtminstone ett minimiantal av genbanksbesättningar bör därför finnas i lantrasens ursprungsmiljö och med förhållanden som bevarar så mycket som möjligt av egenskaperna. De behöver väl inte finnas precis i just den socken som rasen "hittades" i men i trakter med liknande förhållanden. Självklart kan vi inte hålla djuren under missförhållanden för att bibehålla förmågan att klara svält och fuktiga fähus men gärna på ett historiskt riktigt sätt i övrigt med lokalproducerat foder av den sort som djuren fått "i alla tider". Då bidrar vi i alla fall inte medvetet eller omedvetet till att påskynda förändringen av rasen.

Jag menar t.ex. att av den fjällnära kon bör det finnas ett antal genbanksbesättningar i det fjällnära området som har möjlighet att låta djuren gå på extensivt bete i skog och fjäll sommartid. Och att det av de allmogefårraser vi har också bör finnas ett antal genbankbesättningar som håller fåren så långt som möjligt utan moderna tillskott som kraftfoder och AD-droppar. Men det ställer stora krav på dessa djurägare då man måste ha tillräckliga kunskaper och också tid för att t.ex. skörda ängs- och lövfoder. Klarar man att bibehålla raserna i genbanksbesättningarna så ser jag inte någon större risk med att man skaffar fjällkor i Skåne, håller Göingegetter i Norrbotten eller att en del ger betfor och spannmål till sina allmogefår. Då har man ju ändå "basen" kvar i genbankerna. Naturligtvis påverkas allmogeraserna av att man t.ex. ger kraftfoder till de tackor som får många lamm och avlar på de tackor som man tycker presterar bra under dessa förhållanden. På motsatt sätt har ju raserna påverkats tidigare av att de djur som lyckades bra med sina avkommor trots en ganska proteinfattig diet, har fått lämna sina gener vidare.

Jag har en genbanksbesättning för en av allmogefårraserna men har aldrig under dessa år fått någon fråga från föreningen om hur jag utfodrar mina får. Det är egentligen ganska konstigt då det vore enkelt att även ta in sådana uppgifter i den årliga redovisningen av ev. sjukdommar, lammdödlighet m.m. Någon efterlyste statistik här tidigare och det borde inte vara så svårt att ta fram, i alla fall inte för genbanksbesättningarna.

[Birgit]

Precis signe, att ha en genbanksbesättning är ett åtagande och det borde både föreningen, SJV och djurägarna vara medvetna om. Det står att allmogefåren skall bevaras i sin ursprungligaste form, i häftet från föreningen, men inget om hur det ska gå till.
Precis som det är viktigt att det finns kvar djur i de ursprungliga områdena, är det viktigt att man försöker efterlikna sättet de hölls på (utan svältfödning). Men det kan ju samtidigt vara mer förkastligt att djuren hålls fel i ursprungsområdet, än att de hålls på ett riktigt sätt i ex. Skåne. Man måste väga in olika aspekter.
Tycker föreningen borde jobba mer med dessa aspekter, för det är ett stort ansvar att bevara de gamla raserna.
Sedan är det ju ett intressant inlägg om den proteinfattaga dieten , har försökt få fram det tidigare, men fått höra att det är misskötsel. Inte gav man fåren högproteinfoder för 100- 200- 500 år sedan? Det är ju också därför man får diarréer och annat när man släpper lammen på klövervallar på hösten. Proteinöverskott på bete - Sjödin. Det är kanske vanligare med sådana magproblem än parasiter?
Gasbrand och trumsjuka - högavkastande kultur/klöverbeten - enligt Erik Sjödin. Beteskramp - starkt kvävegödslade beten på våren. Samma bok.
Finns mycket som talar för naturbeten m.m. Speciellt om man har gamla raser, som sannolikt är känsligare än de framavlade raserna.

[anders 67]

Fåren får inget kraftfoder innan betäckning,bara ensilage fram till lammning.Ingen flusching allså,det kan bli många lamm ändå
Roslags tackor och gute tackor med 1 lamm får bara ensilage,gutar och gestrike tackor med 2 lamm får ett par hg färdigfoder/lamm.
Det är gestrike tackor som tydligen mer än gärna får 3 lamm som jag tycker måste ha tillägg fram till betessläppet,sen får de inget mer.Bara ogödslat hagmarksbete ända tills nu faktiskt.Bagglamm borttagna i början av augusti och gödda på vallåterväxt,men de ska slaktas snart.
Så utfodrar jag.(som tråden handlar om)Jag har aldrig haft problem med sjukdomar.
Överutfodring och feta djur är inte bra varken för djur eller plånböcker.

[PeterTh]

Ja, var ska man börja... Kunskapsnivå om FSA och FSAs bevarandearbete tycks vara mycket låg i den här tråden, iallafall på vissa håll. Jag kan hålla med om att foderrekommendationerna behöver förtydligas varför det står som det står men grunden är att fåren ska må bra och ska kunna föda sig på det foder de får. Om det betyder att de behöver kraftfoder så ska de ha kraftfoder. Behovet av selen och mineraler tänker jag inte kommentera på annat sätt än att om man läser årsrapporterna från genbankerna så inser man att även allmogefår behöver detta. Att generaliserande och envist hävda att allmogefår aldrig behöver kraftfoder eller selen är förutom att det är rent dumt också är oansvarigt. Någon kommer att läsa det här som inte inser att man måste kolla hullet och att det i vissa delar av landet faktiskt är brist på selen. Denna någon kommer att få mycket tråkiga erfarenheter av allmogefår.

Samma personer som lusläser hemsidan när det gäller foderrekommendationerna kan ju fortsätta att leta efter annan information. Om ni med samma iver letar vidare kommer ni att stöta på ett dokument som heter "Avelsplan". När ni har läst det så inser ni att det där bl a står så här:

4. Mål
4.1 Avelspolicy
De gamla lantraserna av allmogefår skall bevaras som genbanker med så stor genetisk variation som möjligt och med de egenskaper som var kännetecknande för populationerna när det aktiva bevarandearbetet påbörjades. Aveln skall bedrivas utan ensidiga avelsmål. Djur som uppvisar ärftliga defekter och icke önskvärda egenskaper, t.ex. dåligt lynne, samt egenskaper som kan misstänkas vara följden av eventuell korsning skall undantas från avel. Hållande av genbanker in-situ ska stimuleras så långt möjligt.
 
4.2 Långsiktiga mål
FSA vill verka för att:
•   samtliga allmogefårraser skall nå en effektiv populationsstorlek större än 500 individer
•   samtliga allmogefårraser är undersökta genetiskt med avseende på genetisk variation och genetisk differentiering
•   gruppbetäckning som parningsmodell utreds och undersöks med avseende på partnerval och baggrepresentation i avkomman
•   minst 10% av antalet djur i respektive genbank hålles in-situ

4.3 Kortsiktiga mål
FSA vill verka för att (under 2007-2009):
•   samtliga allmogefårraser uppförökas till en effektiv populationsstorlek större än 50 individer.
•   samtliga allmogefårraser är karakteriserade och dokumenterade på ett betryggande sätt inför det framtida bevarandearbetet.
•   är FSA registerförande förening med denna avelsplan som grund och i genbanksformen.
•   den felaktiga informationen i DAD-IS rättas till (dvs att det bara finns tre raser av allmogefår och diverse felaktiga mått- och viktuppgifter).
•   föreningen anordnar årliga genbankskonferenser för att diskutera bevarandearbetet och gå igenom resultatet av årets arbete
 

5. Avelsarbetets genomförande
FSA planerar att bedriva avelsarbetet genom att:
•   genbankskontrakt upprättas med samtliga ägare av allmogefår i genbank
•   genbanksintyg utfärdas för samtliga djur i genbank
•   en sluten stambok för samtliga allmogefårraser skall finnas
•   samtliga genbanker vid varje års slut inlämnar en årsrapport innehållande bl a uppgifter om antal djur i avel, lamningar, ev sjukdomar och annat som kan vara av värde i avelsarbetet
•   utföra en initial inventering och beskrivning av samtliga allmogefårraser samt skapa former för en periodiskt återkommande inventering
•   verka för att så många handjur som möjligt används i avelsarbetet
•   betäckning med baggar i grupp kan ske med dispens från FSA. Flera ursprungsbesättningar tillämpar fortfarande denna betäckningsform och FSA anser det viktigt att dessa djur fortsättningsvis kan ingå i respektive genbank. Det är dock viktigt att huvudparten av populationen har helt känd härstamning men några besättningar bör tillåtas att använda gruppbetäckning av kulturhistoriska och genetiska skäl. I besättningar med gruppbetäckning är härstamningen på handjurssidan inte helt känd men alla potentiella fäder är kända.
•   om så är ekonomiskt och praktiskt möjligt kontrollera exakt härstamning även vid gruppbetäckning (med molekylärbiologiska metoder)
•   nära släktskapsavel i möjligaste mån skall undvikas
•   samarbeta med SJV hur sperma från baggar i spermabank kan användas. Föreningens önskemål är att denna sperma endast ska användas till stambokförda tackor eller till tackor som föreningens styrelse har godkänt
•   med hjälp av lämplig mjukvara följa avelsarbetet så att inte vissa individer tillåts dominera avelsbasen och därmed verka för att alla individers genetiska variation tas till vara så långt det går
•   utföra genetiska undersökningar för att få nödvändig kunskap för ett korrekt avelsarbete

Var någonstans hittar ni att vi inte arbetar för att raserna ska hållas så långt det är möjligt in situ? Jag har med stigande förvåning sett utvecklingen i den här tråden och när man läser vissa inlägg undrar man vilken planet vederbörande befinner sig på... Är man det minsta intresserad av föreningens bevarandearbete så föreslår jag att man laddar hem och läser avelsplanen (http://www.allmogefar.se/avelsplan_antagen%202007-11.pdf). Om någon vill fortsätta bevarandediskussionen efter att ha läst den så gör jag det gärna men läs för guds skull först vad det är vi arbetar med istället för att läsa i den här tråden vad vissa skribenter tror/vill tro att vi gör och inte gör.

På ett antal ställen i tråden diskuteras det också flitigt om ekologiska kontra konventionellt foder och Birgit har mycket riktigt föreslagit till årsmötet att vi ska kräva att genbankerna hålls ekologiskt. Vi har avfärdat det och förklaringen är mycket enkel. Vi behöver alla lantrasbevarare vi kan få. Alla kan inte få tag i ekologiskt grovfoder och de som tar foder själva måste kanske gödsla för att få tillräcklig avkastning på de marker de har tillgängliga. Jag är den förste att applodera ett hållbart och grönare jordbruk men samtidigt har ordet ekologisk gått från en strikt vetenskaplig term till att bli mer känslomässigt och nästan religiöst. Jag föredrar alltid att grunda mina beslut och åsikter på fakta och inte på tyckande och pseudovetenskap vilket vi ser ett antal exempel på i den här tråden, framförallt från vissa författare.

Avslutningsvis konstaterar jag också att Birgit själv anger att hon har läst min och Susannes bok om lantrasernas genetik och bevarande och jag måste väl säga att tyvärr tycks det mesta ha gått henne förbi... Det är inte heller svårt att lista ut att det man hittar i boken som bl a på lanthönsklubbens och allmogegetens hemsida beskrivs som "vågar ta ställning" även hittas i FSAs avelsplan som undertecknad har skrivit till största delen.

Mvh
Peter

[anders 67]

Tack Peter!

[Birgit]

Först, Peter, jag har läst boken och avelsplanen. Jag håller inte med om allt, men det mesta!

Sedan är det ingen i tråden, som jag upptäckt, som påstått att allmogefår inte ska ha selen eller mineraler. Vad jag och flera med mig reagerar på är att det blivet ett "bakvänt" tänk. Att alla får "måste" ha tillskott oavsett var- och hur de hålls är att generalisera. Men det är av större vikt att upplysa om att djuren behöver selen och mineraler, än att generellt rekommendera kraftfoder, speciellt som det är vårt sätt att bruka jorden som utarmar den från just de ämnen både vi och djuren behöver. Men religiös? Nej, Peter, jordnära och logisk!

Så: In-situ, det är viktigt? Men det gäller inte utfodring? Det står i info häftet från Allmogefårfäreningen: "Ska bevaras/sparas i sin ursprungligaste form." Vidare:"De ska inte utvecklas mot bättre ull, större slaktvikt eller ökad fertilitet."
Då Peter, undrar jag hur det ska gå till med modern foderstat? Jag vet att du är genetiker och det är skrämmande att du och flera andra genetiker inte tror att hållande sättet påverkar generna. Men, i så fall, hur lyckas man med avelsframsteg? Om det inte är genom att "förbättra" foderstater m.m? En viss selektion, jo, men den skulle gått mer upp och ner beroende på omständigheter. Det är framförallt det förändrade sättet att hålla djuren som lett till "framstegen". Fåren har inte gått på högprotein foder tidigare i historien, om de gör det nu, påverkar det inte något?
Du skriver själv i CBM boken om just resistens mot sjukdomar, bra foderomvandlare osv. Samtidigt som du förespråkar att man hanterar djuren på ett sätt så att dessa egenskaper rubbas.

På första uppslaget i FSA:s häfte står:" De svenska s.k. lantfåren äro små, men härdiga såväl mot köld som vanskötsel" ( J.F Hellenborg. Lärobok i husdjursskötsel 1912.)

FSA spinner vidare:" Den här broschyren handlar om lantfår, allmogefåren, som på något vis inte blev en del av utvecklingen utan fick fortsätta i gamla hjulspår fram till idag"

Dessa formuleringar talar inte för att djuren SKA ges kraftfoder? Eller ska det tolkas: efter idag kan vi göra hur vi vill med dem? De är redan bevarade!
Hur mäter ni genetiker från ett founderdjur och några generationer med annat hållande sätt, hur det påverkar djuren och vilka gener som gynnas? Jag skulle gärna vilja se någon dokumentation på att "det går bra" att hela tiden förbättra foderstaterna och ändå bevara alla ursprungliga egenskaper.  

Att bevara måste innebära att man håller djuren så nära det historiska sättet att hålla dem som är möjligt (det som skapade dem), utan att missköta dem. För hur gör man det annars? Jag ser hur djuren påverkas och förändras, med olika sätt att hålla dem.
Sedan Peter, jag har aldrig gett mina roslagsfår kraftfoder, trots det är de väldigt runda och fina, lammen växer bra och lammdödligheten noll från andra året med dem! Som jag skrivet tidigare får de saltsten med mineraler och selen. Utöver det grovfoder och löv och bark. Gav jag dem kraftfoder skulle de se ut som hängbuksvin. Är det att rekommendera?  Men vissa kanske vill intensivuppföda lammen för att de ska platsa i EUROP-skalan? Jag försöker hitta andra vägar till att få lönsamhet i hållandet, utan att medvetet förändra djuren.

[PeterTh]

Hej Birgit,
För det första när det gäller utfodringsråden så kommer de att förtydligas och motiveras på hemsidan inom kort. Det vi har lärt oss genom åren när vi har kontakt med människor som är intresserade av får är att man måste tänka på vad man säger och skriver. Det är det jag menar med oansvarigt. Många som intresserar sig för allmogefår har aldrig haft får förut och har ingen aning om hur man t ex gör en hullbedömning. Skriver man då i råd på hemsidan att fåren är härdiga och fodersnåla kommer det att misstolkas och det har hänt vid ett flertal tillfällen. Vi har varit med om allmogefårägare (även erfaret fårfolk!) som har låtit fåren lamma ute på vintern, som inte har fattat hur magra får de har med dödfödda lamm som resultat, som har tackor som magrar ur så mycket under laktationen att de inte klarar lammen mm, mm. Visst måste man prata med folk och visa hur man bedömmer hull och annat men det kommer alltid att dyka upp människor som t ex har läst att du har skrivit att allmogefår aldrig ska ha kraftfoder och som sedan får tag i dåligt grovfoder och därmed inte har förutsättningarna för att det ska fungera. Fåren ska ha tillräckligt med foder för att klara sina behov. Har de behov av kraftfoder ska de få det. Att på ett bra sätt klara av dräktighet, lamning och digivning utan att använda kraftfoder kräver ett bra grovfoder och kunnande för att det inte ska gå åt skogen. Då kan man inte generellt säga att allmogefår inte ska ha kraftfoder. Du hakar upp dig på ordet "SKA" på vår hemsida och det kan man naturligtvis göra och du får tycka vad du vill i den frågan men sedan fortsätter du och drar långsökta växlar om hur vi bedriver bevarandearbetet i föreningen baserat på detta.

Jag vet inte hur du kom fram till den slutsatsen att jag någonsin har sagt eller skrivit att hållandesättet inte påverkar generna? Alla former av urval som vi gör i vår avel påverkar genernas sammansättning i nästa generation. Det enda urval som FSA säger att vi ska göra är att ta bort djur som är direkt defekta. Hur du kan få det till intensivuppfödning, EUROP-skalan (vet jag inte ens vad det är) och medveten förändring är för mig en gåta. Jag skulle tro att mina "intensivuppfödda" roslagsfår kommer att ha en slaktvikt på 10-14 kg i år... Det skulle vara intressant att veta vad du grundar dina åsikter på? Hur skulle generna förändras för att vi ger djuren kraftfoder där så behövs för att de ska täcka sina behov? För att en förändring i miljön ska leda till en genetisk förändring måste den vara kopplad till selektion. För att utnyttja en bättre foderstat till avelsframsteg måste man unyttja möjligheten genom att selektera fåren till att bli större, växa fortare eller vad det är man vill. Däremot kommer man inte längre att ha ett selektionstryck för förmågan att överleva och reproducera sig under sämre förutsättningar så rent teoretiskt kan man på sikt förlora sådana egenskaper genom slumpen. För att vara säker på att bibehålla sådana egenskaper måste man hålla djuren på ett sådant sätt så att en del av populationen inte klarar det (=vanskötsel) medan andra gör det, men så vill nog varken du eller jag att vi ska hålla våra får.

Anledningen till att jag speciellt nämnde in-vivo var att flera inlägg i tråden handlade om att FSA inte tar hänsyn till var fåren hålls. Jag har inte påstått att det är viktigare än något annat. Mycket av det du skriver framstår som skrivet för att provocera. Jag förstår uppriktigt sagt inte riktigt vad det är du vill uppnå med det? Tror du på allvar att FSA driver utveckling av allmogfår mot produktion? Det är nog första gången jag hör den åsikten. Jag är mer van vid att bli idiotförklarad för att hålla på med dessa små och oekonomiska får istället för med "riktiga" får.

Peter

[Birgit]

Först Peter, jag påstod inte att du intensivuppfödde dina får osv. Men jag har mött folk i föreningen som jagar poäng på EUROP-skalan (vilket är EU:s klassning av en slaktkropp, som lett till att slakterierna satt betalning efter bokstav från vänster).
Angående riskerna med kraftfodret, är ju som du säger kopplat till selektion. Det är ju så avel bedrivs. De som svarar bra på kraftfodret är ju de som får föröka sig. Tro vad du vill om detta, men jag har fört denna diskussion med många som håller både gute och allmogefår. Det finns en hel del som faktiskt anser att man måste selektera för att få lönsamhet i djuren, oavsett vad föreningen säger. Det är därför jag reagerar starkt på SKA! Det finns säkert okunnigt folk åt andra hållet också, men med den lönsamhets- och tillväxtfixering som många faktiskt har idag, tror jag riskerna är större åt SKA-hållet.
Tycker mycket väl att föreningen också kunde lägga in i ansökan om EU-stöd att göra besättningsbesök. Att på plats visa och diskutera med folk. Guteföreningen har ju gjort lite så med bagg-certifieringen (även om den varit lite för inriktad på stiliga baggar). Möjligheten finns.
Dessutom en folder med mer kötselanvisningar osv. för nybörjare och andra behövande. Kurser i hullbedömning? Stöden kan sökas för mycket. Använd dem på ett vettigt sätt för att få kontakt med dem som inte åker på årsmötena.
Dessutom saknar jag utförliga beskrivningar om de olika raserna,  (var de hölls står ju och av vem) men hur? Historia och rekommenderat hållande i förhållande till det för var ras? För de har ju inte hållits likadant precis?
Nej Peter, jag tror inte FSA medvetet driver utveckling mot produktion. Visst överdriver jag, men då känner du säkert också till att jag drabbats av flera påhopp, både från föreningen och annat håll för att jag vill "producera"? Misstänker du det?

[PeterTh]

Ingen som har allmogefår och som är med i genbanken ska göra något annat än att följa avelsplanens och genbanksansvarigs riktlinjer när det gäller aveln. Om sådant förekommer i genbanker som du nämner så har man grovt missförstått vad det är vi håller på med och kanske inte ens ska vara med i genbanken. Det finns mycket saker som man kan och bör göra som förening. Du kommer med några bra ideer som även har kommit upp tidigare i styrelsen genom åren men det ska också finnas någon som har tid att utföra jobbet. Just nu arbetar vi hårt med att få vårt nya datoriserade genbankssystem på plats och att vår modell för inventering av allmogefår ska bli funktionell (vilket kommer att leda till bra beskrivning av raserna).

Jag vet inte vad syftar på för "påhopp". Det enda ärende där jag kan minnas att ditt namn har nämnts var en farhåga kopplad till ditt projekt där du ville få fram system för att få bättre avsättning för lantrasprodukter. Det är visserligen bra om lantrasbevarare kan få avsättning för sina produkter men det som vi (och flera andra bevarandeföreningar) var oroliga för var en ökad önskan att börja avla mot ökad produktion när det fanns ett utvecklat system för att kunna sälja produkterna. Finns det flera "påhopp" så är det något som jag inte känner till.

Huruvida du avlar mot produktion eller inte har jag ingen aning om eftersom jag inte känner dig, aldrig har sett dina djur eller ens har träffat dig (tror jag?). Det är inte det som mina inlägg här handlar om utan jag reagerar på de grava missuppfattningar och medvetna (?) felaktigheter som har skrivits i den här tråden (från dig och andra) och jag kände att de behövde bemötas. Nu när jag har gjort det kommer jag att lämna den här tråden till sitt vidare öde.

Mvh
Peter

[Exotica]

Jag som inte ens har får tycker att det är intressant att följa denna tråd just eftersom det har varit så många kunniga personer som har uttalat sig, på ett bra sätt dessutom. Att ni inte håller med varandra avspeglar ju bara hur det ser ut i verkligheten och därför är det bra att alla sidor belyses. Vem som har rätt eller fel är visserligen inte ointressant, men av underordnad betydelse. Jag tycker att båda sidor har sina poänger och faktiskt står åsikterna inte alltid emot varandra!

Förhoppningsvis så finns det läsare med magra får som nu börjat ge lite kraftfoder och de som står med fetknoppar börjar se över sina utfodringsrutiner och kanske utesluter kraftfoder!

Kunskap och information kan man nog aldrig få för mycket av!

[ulfg]

Hej Birgit, ursäkta jag inte bevakat denna tråd och sett att du svarat på ett inlägg jag hade.
När nöt och får går på vinterbete och käkar allt slags ris, bark, tuvtåtel och veketåg kan måttliga givor kraftfoder komplettera det grovfodret bättre än grovfoder i form av hö eller ensilage. Djuren fortsätter då att beta av heden effektivt samtidigt som det inte blir alltför magert för dem. Men det är en balansfråga, man får följa djuren och stämma av balansen mellan vinterfodret, höet och kraftfodret beroende på hur mycket vinterbete det finns. Vinterbete + måttliga mängder kraftfoder mest aktuellt för får. Nöt går nog inte att klara på den kosten utan en del ensilage också. Jag respekterar din åsikt om inget kraftfoder till får, men jag är mer pragmatisk och använder kraftfoder då och då när det är motiverat. Det är ändå bra att du står fast vid din synpunkt eftersom det är en bra grundprincip att inte vräka på djuren kraftfoder.
Vinterbete är grymt effektivt för att öppna upp och rensa marker som är betbara vintertid. Det var vinterbetet i skogar som på sikt skapade Västsveriges nakna ljunghedar och alvaren på Gotland och Öland. En slags naturskövling i långsam takt egentligen...

[Birgit]

ulfg, jag förstår precis vad du menar med ditt vinterbete, förstår också hur du tänker med kraftfoder istället för grovfoder. Men jag håller inte med till 100%
Vi löser det annorlunda: vid barmark låter vi fåren vänta en halv- till en dag på nytt grovfoder (6-12 tim). Då börjar de söka foder och får då både motion och lite annat att äta. Ljunghedar och alvar skapades av att djuren "överbetade" marken, men framförallt att de gick där även på vintern. På många platser hölls djuren ute åtminstone så länge det var barmark. Har flera bekanta som låter fåren gå på ljungbete på vintrarna. Krävs ganska lite snö då. De klarar sig fint utan kraftfoder på det.
PeterTh
Att mina funderingar på att gemensamt lyfta fram produkter från våra allmogefår, där just deras unika egenvärde skulle stå för "varumärket", vore ett hot mot bevarandet är en absurd inställning från styrelsen.  Däremot att inte ta ansvar för, eller engagera sig i att de som försöker bevara sina djur, kan få avsättning för produkterna är en större fara för bevarandet. Då tar folk saken i egna händer. De flesta väljer allmogeraser för att de tycker det är intressant och spännande, att det sedan ser knapert ut på slaktavräkningen var kanske inte något de räknat med? Många skaffar ju allmogefår som just första ras också.

Föreningen bör också inse att inte alla kan/vill slakta/sälja själva. Det är då man är beroende av EUROP-skalan! Samma förfarande med exempelvis skinnen, "går att sälja för 1500 -2000:-" sade någon åt mig. Visst storstadsnära ja, men inte utanför turiststråken. Garn bör hålla ett visst pris, annars dumpar man marknaden! För vem? För de som igen har en penga stark marknad runt knuten. Vi andra då, ska vi helt avstå från att sälja produkter, slänga skinn och ull, eller hur tänker föreningen där?

Är mycket förvånad över att den här typen av problematik inte diskuteras i FSA! Det är ju frågor som är väldigt viktiga i bevarande synpunkt. Att man hjälps åt och letar gemensamma lösningar.

Jag betvivlar inte alls att styrelsen gör ett bra jobb och jobbar hårt. Men det finns många medlemmar utanför styrelsen också. Det gäller att känna av tongångarna hos dem och ha dem med sig. En styrelse är normalt vald av medlemarna, det bör man ha i åtanke i allt agerande.

Sedan krävde vi inte ekologiska genbanker, utan lade fram ett förslag om att sträva efter att komma dithän. Att ge den informationen till genbanksbesättningar, att föreningen strävar efter ett ekologiskt hållande. Protesterna kommer ju oftast från dem som har få djur och höga kostnader p.g.a inköpt kraft/grovfoder. Det är billigare att köpa konventionellt. Vi talade inte om certifiering, utan att man frivilligt skriver under om en ekologisk policy i genbankskontraktet. Det ger signaler i en viss rikting, inget tvång. Skulle göra folk mer uppmärksamma på utfodring m.m.

Det är inte konstgödning och sojaprotein som format våra lantraser, utan de har formats av de platser de skapat genom sitt betande under årtusenden i människans tjänst (se ulfg:s inlägg). Nästan all våran granskog (åtminstone söder om Stockholm) har varit åker eller beten historiskt sett. Det fanns inte gran här för 2000 år sedan. Vi har planterat igen det som våra djur och förfäder skapat. Ingen här som tänker i dessa banor i sin bevarandeiver?