Då det verkar stört omöjligt att hitta rena hedemorahöns så slog vi igår till på sex stycken blandrasiga kycklingar (samtliga hönor, hoppas vi). Det verkar som att hönorna (mammorna) och tupparna (papporna dårå) var rashöns, men inte av samma raser, så det blev lite mixat. Gott och blandat kanske man kan säga.
Nu har vi dom i hönshuset, där dom blev rädda för kutterspånet (det var jordgolv där dom kom ifrån). Nu vågar dom dock vara på spånet även om dom hellre kurar ihop sig på en låda eller kubben (helt ovetandes om vad man brukar göra med en sån...).
Idag var dom ute i hönsgården, under ständig eller tät övervakning. Dom gjorde som hönor ska. Dvs balade, krafsade och åt från marken, kivades, sov, varnade varandra för faror, testade olika saker att äta, hittade ett hål i stängslet (som åtgärdades), vimsade runt osv, osv.
Tidigare när vi hade höns hade vi tupp också. Vi tänkte först avvakta och se ifall någon av våra visar sig vara tupp, då får han tjänstgöra som det. Men nu undrar jag ifall vi ändå kan skaffa en. Skulle kännas tryggare med dom i hönsgården då. Eller kan tuppar vara elaka mot kycklingar på 7-8 veckor ifall ingen höna finns? Ska vi skaffa både en tupp och en gammal trygg höna? Eller kan vi vara lugna med det vi har?
Bör vi göra något speciellt. Vi går där och kacklar lite och visar saker man kan äta och så. Men de verkar ju kunna det där ändå.
