Löv

[RaggarBonden]

Känns oavsett namnet bra att se slystråk som en resurs istället för ett problem. Eftersom jag annars köper in mitt hö, så kan jag nu se varje bunt med sly som 17:50 + moms i minskade utgifter.

Men inte kan lite sly ersätta höet i utfodringen  Se det som extra tillskott i utfodringen och tidsfördriv ist.

En bunt sly även om den är stor innehåller inte mer än marginellt med näring till fåren.

Storbonden

[larsw]

En bunt sly även om den är stor innehåller inte mer än marginellt med näring till fåren.

Är det verkligen så med torkat lövat sly/lövtäkt? Leifhh kanske kan utreda.

Oavsett så skulle de naturligtvis få hö också, men går det att reducera eller fördröja starten för höet utan negativa effekter för fåren, så är det utmärkt. Till det kommer kraftfoder och saltsten. Och lite tall för nöjes skull.

Nästa vinter får det iaf bli hö, torkat löv, kraftfoder, saltsten och talltoppar i lämplig kombination.

[Rosa]

Är det verkligen så med torkat lövat sly/lövtäkt?

Jag heter inte Leiffh men jag kan berätta vad t.ex ASP har för näringsvärde till idisslare.

1kg torkade !!!!! asplöv (det är mycket löv det  )
innehåller: 77g smb råprot 6,7 MJ    -AAT
1kg aspbark
innehåller:  9g smb råprot  3,9 MJ    -AAT
1kg "normalhö"
innehåller: 96g smb råprot  8.0 MJ  60g AAT

[RaggarBonden]

Är det verkligen så med torkat lövat sly/lövtäkt? Leifhh kanske kan utreda.

Jag kan utreda det åt dig !

Lövsly och torkade löv är jättebra som extra sysselsättning och mat till för feta får men annars ger det inte mycket energi alls.

Precis som att man inte kan ersätta hö med halm !

Detta gäller får idag !
Hur de utfodrade sina får på 1800-talet när de var halvdöda av svält vet jag inte, då kanske lövsly och bark var enda räddningen i svåra nödtider.

Storbonden

[Ulric Eriksson]

Det var intressant med näringsdeklaration för asplöv. Är det möjligen någon som har motsvarande uppgifter för färska, vinterskördade skott? De äts med glupande aptit, men jag har inte hittat någon information om vad de kan tänkas vara av för värde näringsmässigt.

Beträffande vinterfoder vet jag av min far att man förr skar vattenväxter med en dubbeländad lie som drogs efter en båt. Detta torkades och användes som hö. Näringsvärdet torde ha varit rätt begränsat.

[larsw]

Hur de utfodrade sina får på 1800-talet när de var halvdöda av svält vet jag inte, då kanske lövsly och bark var enda räddningen i svåra nödtider.

Storbonden

Säkert är det så. Samtidigt tycker t ex Föreningen Gutefåret att lövtäkt är en nyckel till friska och nöjda får i sin bok. Givetvis som komplement.

Se

http://www.gutefar.se/pdf-hand/Hsid%2051-52.pdf

"Den vintersäsong gutefårägaren får tillfälle att regelbundet, helt veckovis, ge sina djur t ex tallgrenar med bark och färska barr läggs en god grund för ett bra hälsotillstånd i besättningen under våren och lammningstiden. [...] Den om bedriver lövtäkt ger djuren bra sysselsättning och får god lön för mödan genom friska och nöjda djur."

Som komplement finns det uppenbarligen någon vits med det tycker iaf de. Visst, som ersättning för hö kanske det inte håller, men kanke kan man vänta sig något mindre åtgång av hö iaf?

[leifhh]

Löv har låg densitet och man behöver stora volymer för att komma upp i vikt, det är inte tu tal om det. Löv är alltså absolut inget alternativ om man har lite fler djur. Har man däremot en lite besättning, stor loge och kanske ingen traktor är det alldeles utmärkt.

Jag vill lyfta fram ett stycke ur Håka Slottes avhandling Lövtäkt i sverige och på åland, SLU Agraria 236. Bilaga 1 sid 164:

"Lövens kemiska fodervärde har undersökts och/eller litteraturuppgifter sammanställts av Frunkvist, Andersson & Wennerström, Ciszuk, m.fl. I de flesta spekter är löv jämförvbart med prima hårdvallshö. Särskilt halten smältbart protein överträffar höet, dock varierar smältbarheten och halten tanniner mellan olika sorter."
Kommentar: jag antar att det är halten smältbart protein som är intressant i detta sammanhang.

Referenserna Frunkvist, Andersson & Wennerström, Ciszuk är för den som är intresserad:

Frunkvist, 1917. Foder och utfodring. Foder och land, illustrerad tidskrift för jordbruket och dess binäringar.
Andersson & Wennerström, 1942. Ersättnings- och hjälpfodermedel under kristid
Ciszuk, 1996. Lövets värde som foder. SOLMED 17

[RaggarBonden]

Löv har låg densitet och man behöver stora volymer för att komma upp i vikt, det är inte tu tal om det. Löv är alltså absolut inget alternativ om man har lite fler djur. Har man däremot en lite besättning, stor loge och kanske ingen traktor är det alldeles utmärkt.

Det är ett problem med detta !

Om fodret har för stor volym och dåligt näringsinnehåll så klarar inte fåren att äta tillräckligt pga att våmmen blir full innan fåret ätit tillräckligt med näring  

Men som sagt tidsfördriv och variation för fåren är det ju.

Storbonden

[Rosa]

I de flesta spekter är löv jämförvbart med prima hårdvallshö. Särskilt halten smältbart protein överträffar höet, dock varierar smältbarheten och halten tanniner mellan olika sorter."
Kommentar: jag antar att det är halten smältbart protein som är intressant i detta sammanhang.

1kg torkade asplöv (det är mycket löv det  )
innehåller: 77g smb råprot 6,7 MJ    -AAT
1kg "normalhö"
innehåller: 96g smb råprot  8.0 MJ  60g AAT

Asplöv överträffar då inte höet i alla fall.....

[leifhh]

Storbonden: Det jag menar med låg densitet har ffa att göra med att man rationellast samlar in det på grenar, vilket gör att man har kärvarnas volym att räkna in vid lagring och när man jämför med exvis balat hö. Löven i sig bör i torkat och pressat skick inte skilja sig nämnvärt från pressat hö densitetsmässigt. Orkar man samla in tillräckliga mängder fungerar det som mer än terapi.

Vad gäller fodervärdet så kan jag bara åter hänvisa tillbaka till Slottes avhandling och där i angivna referenser. Jag antar att man kan hitta bra info om ytterligare lövslag i den tidigare angivna referensen till Ciszuk, men den har jag inte tillgång till just nu.

[RaggarBonden]

Storbonden: Det jag menar med låg densitet har ffa att göra med att man rationellast samlar in det på grenar, vilket gör att man har kärvarnas volym att räkna in vid lagring och när man jämför med exvis balat hö. Löven i sig bör i torkat och pressat skick inte skilja sig nämnvärt från pressat hö densitetsmässigt. Orkar man samla in tillräckliga mängder fungerar det som mer än terapi.

Vad gäller fodervärdet så kan jag bara åter hänvisa tillbaka till Slottes avhandling och där i angivna referenser. Jag antar att man kan hitta bra info om ytterligare lövslag i den tidigare angivna referensen till Ciszuk, men den har jag inte tillgång till just nu.

Jag hävdar envist att i PRAKTIKEN kan lövet och slyn endast fungera som ett litet tillskott och tidsfördriv.

Att du refererar till gamla undersökningar ger väl bara en inblick i dåtidens sätt att utfodra. Fåren är inte de samma idag, inte heller dagen hö och dagens jordmån.
Titeln på undersökningen du namnger som har nutida datum ger ju också en antydan om hur det ska ses.... Ersättnings- och hjälpfodermedel under kristid

Är det en aktuell beskrivning eller är det historik hur dom gjorde förr ?? Våra krav på djurhållning och våra normer idag kräver nog mer av fodret än vad kristidsfodret gjorde  

Så jag tycker att vi ska sluta lura någon att man kan ersätta dagen hö med lövsly och torkade löv !!!

Storbonden

[leifhh]

Jag ser Alternativ.nu som en plats där man relativt frispråkigt kan diskutera alternativ till bland annat dagens industriella, högavkastande, vinstmaximernade storjordbruk. Det är en plats där man kan diskutera fördelar och nackdelar med äldre brukningsformer och ta till sig de som passar den egna situationen och det egna kynnet.

Lövtäkt är just ett sådant bruk som man kan diskutera och seriöst överväga att använda sig av om det passar de egna förutsättningarna. Denna tråd tog avstamp från det faktum att hamling, som är en form av lövtäkt, i dagsläget ses som något positivt och bör stödjas ekonomiskt. Lite beklagligt kan man tycka att syftet med hamlingen framför allt är att bevara en viktig biotop i jordbrukslandskapet, inte att faktiskt försöka lyfta fram det äldsta kända vinterfodret.

Jag vill föra en diskussion kring den seriösa möjligheten att åter låta löv vara en del av fodret på smågårdarna i en levande landsbygd. Då är det lite trist att mötas av attityden att lövet som foder är undermåligt. Jag har därför skakat fram lite dataunderlag som jag låter var och en ta ställning till på egen hand.

Följande data är hämtade ur Paul Ciszuks artikel Lövets värde som foder, publicerad 1996 i SOLMED 17:1, där Kungliga skogs och lantbruksakademien står som utgivare.

Den grundläggande förutsättningen är att lövets proteininnehåll varierar över tid. För aspens del (eftersom det använts som exempel tidigare) kan man konsatera att innehållet är ungefär 3 gånger högre i slutet av maj än i september, lite längre ner finner ni data för septemberskördat asplöv. De data som Rosa presenterade ser, i relation till de siffror jag hittat, ut att vara från en sen septemberskörd.

1 kg torkat rönnlöv, skördat 17/7
innehåller: 70 g smb råprotein, 9,5 MJ omsättbar energi

1 kg torkat asplöv, skördat 13/9
innehåller: 92 g smb råprotein, 7,3 MJ omsättbar energi

1 kg torkat björklöv, skördat 16/8
innehåller: 48 g smb råprotein, 6,2 MJ omsättbar energi

1 kg torkat allöv, skördat 10/6
innehåller: 120 g smb råprotein, 8,1 MJ omsättbar energi

dito, skördat 10/7
innehåller: 70 g smb råprotein, 7,0 MJ omsättbar energi

dito, skördat 10/8
innehåller: 83 g smb råprotein, 6,8 MJ omsättbar energi

dito, skördat 13/9
innehåller: 80 g smb råprotein, 6,4 MJ omsättbar energi

1 kg tall, skördad januari
innehåller: 0 g smb råprotein, 5,2 MJ omsättbar energi

1 kg gran, skördat januari
innehåller: 15 g smb råprotein, 4,0 MJ omsättbar energi

1 kg en, skördat februari
innehåller: 9 g smb råprotein, 4,2 MJ omsättbar energi

Det är lite intressant att Paul Ciszuk lyfter fram lövskörd som en framtid möjlig foderresurs, framför allt ser han då fält med salix som en möjlighet att på ett rationellt sätt skörda löv storskaligt!

[Sirpa]

men det är ju inte realistiskt att börja repa löv som foder..

det är väldigt svårt att torka löv utan att de möglar  
och de mängder löv som behövs är ju enorma, för att få ihop ett enda torkat kg löv...som redan nämts här.
arbetsåtgången är ju också enorm jämfört med samma mängd hö..

[Ulric Eriksson]

Det är inte realistiskt att repa gräs som foder heller, men med rätt redskap är effektiv grässkörd inga problem. En mekaniserad lövtäkt borde inte vara omöjlig, frågan är dock om det någonsin kan bli ekonomiskt konkurrenskraftigt.

[leifhh]

men det är ju inte realistiskt att börja repa löv som foder..

det är väldigt svårt att torka löv utan att de möglar  
och de mängder löv som behövs är ju enorma, för att få ihop ett enda torkat kg löv...som redan nämts här.
arbetsåtgången är ju också enorm jämfört med samma mängd hö..

Allt hänger på vilket perspektiv du anlägger. Löv som ett primärfoder försvann först i mitten av 1900-talet, kan det ha något att göra med traktorns införande? Fram tills den långskaftade lien infördes (ung 300-talet e.Kr) var löv i princip det enda vinterfoder man använde.

Eftersom man behöver stora mängder löv får man utveckla metoder att ta hand om stora mängder. Det fanns förr. Det duger inte med en 10-15 hamlade träd. Man får se till att det finns en sisådär 40-60 hamlade träd per ha i hagmarkerna (historiskt känt faktum). Därtill kommer lite vårdträd, aléträd och trän i kanten på annan mark. Utöver detta tillkommer stubbskott, sly och speciella "lövbrott" på utmarken (skogen) där exvis aspar fälls och lövet tas om hand. Skall man fälla lövträn för vedens skull kan man lika gärna göra de på sommaren och passa på att ta vara på lövet, det gjorde man förr (väldigt kategoriskt uttalande, men det ligger rätt mycket i det).

Precis som att man kan torka hö i stack/hässja så kan man göra liknande konstruktioner för löv. Sköter man inte sitt hö så möglar det också, så det är nog snarare en fråga om arbetssätt och vana än en fråga om att löv skulle vara avsevärt mycket mer mögelbenäget.

Skall man hantera löv som ett seriöst alternativ eller komplement till hö så skall man inte ha ambitionen att försörja mer än en handfull djur. Det är ett småskaligt bruk, fullt realistiskt som alternativ när man har en handfull tackor eller getter eller en enstaka ko att försörja och kanske inte har tillgång till traktor eller ens ängsmark att få hö ifrån. Man skall i dagsläget jämföra arbetssättet och arbetsinsatsen vid lövtäkt är med lieslåtter (inte maskinskörd av hö) för att få jämförbarhet. Det finns ju flera här på alternativ.nu som klarar sin höskörd med lie, så varför skulle man inte klara sitt vinterfoder genom lövskörd?

Det är den egna situationen, marken, arbetsbelastningen, maskinparken och lagringsutrymmet som avgör om man tycker att det är realistiskt eller ej att använda sig av löv som foder - inte lövets fodervärde för det är det uppenbarligen inget fel på.

Ratar djuren en viss sorts löv ena året så testa att skörda det vid en annan tid nästa är. Kanske är strukturen och smaken lite annorlunda då. Det är i alla fall min erfarenhet av al, sent skördad al var svårt att få djuren att äta men tidigt skördad går alldeles utmärkt och har dessutom ett högre energivärde.

[Sirpa]

Sköter man inte sitt hö så möglar det också, så det är nog snarare en fråga om arbetssätt och vana än en fråga om att löv skulle vara avsevärt mycket mer mögelbenäget.

Tja....Berättelse från förr:

När lövet togs på inägorna, vilket oftast var fallet, buros korgarna fram till gårdsplanen, där lövet breddes ut till torkning. (Eljest bars det till lämplig plats för att köras hem).

Lövet fick ej ligga länge i hög, då det gärna tog hetta. Var lövet mycket gräsblandat, kunde det hässjas i hässjor liknande vanliga höhässjor, dock med ca hälften så stort avstånd mellan stängerna. Man borrade då extra pinnhål i bockarna, där man ej hade på förhand tillverkade dylika.

Även vid hässjning förtorkades lövet på marken, då vädret tillät detta, så att det bättre skulle stå sig i hässjan och torka färdigt utan att gulna över stången. Löv är nämligen ett mycket svårtorkat foder.

Vid fulltorkning på marken (när vädret är stadigt längre tid), hopräfsas lövet i högar före daggfällningen på aftonen, för att åter utströs nästa morgon, sen marken torkat. Man kan så upprepa proceduren flera dagar, innan det blir torrt.

[leifhh]

när löv bröts på utmarken brukade hässjan byggas invid ett par stående träd, ofta blev hässjan 5-7 m hög (!). Hässjan hägnades in med stammarna från de fällda träden för att vare sig tamboskap eller vilda djur skulle komma åt det torkande höet. Rätt byggd hässja gör att vattnet rinner av och den kan stå tills den behöver användas. Men den konstuktionen är väl lite overkill för dagens brukare, även om det vore kul och lärorikt att testa  

[larsw]

Har börjat utfodra med sommarens löv nu. Fåren är som galna i det. Blir samma rusch som efter kraftfodret. Ger dem först hö för dagen, och sedan när jag tar fram en lövruska så blir de helgalna och släpper direkt det nyupplagda lövet. Sedan står de där och tuggar tills inget annat än grenarna eller stammarna finns kvar. Lite bark stryker med också. Oxel hittills, det var vad som låg ytterst.

Lövruskorna skall räcka till 2-3st ruskor i veckan fram till mitten april. Kompletterar med några grenar eller toppar tall om dagen med start nästa vecka. Enbart stöd och underhållning alltså. Men uppskattat.

[larsw]

Ett tips, rätt självklart kanske.

Om man tar ner träd till ved så här sent (hrmm... egen ved, har alltid sålt "bara en kund till" det jag tänkt ha till eget), eller tar ner ved nu för huggning i vinter så får man gott om friska, näringsrika lövruskor att torka, jämfört med vintern då man bara får ris.

Blir 3-4 knippen ris per björk så här års, iaf på de jag tagit ner.

Och när fåren/getterna ätit upp det torkade lövet på vintern kapar man buntarna och stoppar i kaminen som snustorra pinnar.

[leifhh]

Och när fåren/getterna ätit upp det torkade lövet på vintern kapar man buntarna och stoppar i kaminen som snustorra pinnar.

Och som det står i en uppteckning om lövtäkt i Dialekt, folkminnes och ortnamnsarkivet i Göteborg (akt IFGH6139):

Söera pella å lövena så väl. Sen hade de riskåstena te å elda i lerogna med, när de baka

Sagesperson Alma Pettersson i Gällared