Håller helt med Lasse C o Åsnemor i deras debatt.
Har själv tagit omhand 6 ompl. hundar i Sverige och kan garantera att det finns mängder kvar att "rädda". Folk köper hundar, oftast av någon brukshundsras och begriper sig inte på hunden. (Utöver 1000-tals blandisar) Kolla blocket idag bara
Vi har haft två fysiskt misskötta hundar. En från en gammal alkoholiserad ensam kvinna med höftledsproblem, den andra från en mycket väl etablerad uppfödare med gott rykte hos SKK m.m. Hon föder fortfarande upp hundar som grisar i intensivproduktion. Ingen kommer dock åt henne, för hennes burar och anordningar håller rek. mått enligt djurskyddet. Hunden jag tog hand om (fick köpa för överpris) var en f.d avelstik som gjort sitt. Levt sitt liv i en rasthage på 1 x 1 meter (dvärghund), där hon sov åt och sket. Hade hon tur kom hon ut 1 gång i veckan i en uterasthage.
De andra hundarna hade mer psykiska problem. Fel hund på fel ställe.
Så jag har också vid många utlandsresor studerat just företeelsen gatuhundar. I Thailand har jag inte sett några hundar som mått dåligt. De flesta har haft någonstans dit de kunnat gå o få mat och kel. Att en hund lever i frihet betyder inte att den lider. Hundarna är helt accepterade företeelser där. Här är folk livrädda för hundar. Antingen bits dom eller ger allergi. Att sedan hålla dom inne är inte GOD hundhållning.
Vad gäller smitta är det också helt klart så att rundflyttande av djur och människor sprider smitta. Eller har ingen hört talas om Indianernas brist på motståndskraft mot mässling? De dog som flugor. Något vi anser vara en normal sjukdom. Det finns mycket vi inte vet och kanske inte vill veta heller?
Fågelinfluensan, salmonella, dvärgbandmask, den årliga influensan. Allt far runt med en rasande fart i vår globaliserade värld.
En inbyggd fientlighet mot nya/avikande företeelser har både djur och människor. Kanske är det ett urgammalt försvar mot smittspridning?
Kan man inte hålla rent på sin egen bakgård ska man inte döma andra. (Länders hundhållning)
