Rädd tacka

[turbofish]

Vi har en värmländsk skogstacka som är helt omöjlig att ha att göra med. Hon försöker hela tiden hålla fem meter avstånd från människor. Jag har försökt muta henne knäckebröd men hon vägrar att ens titta på det. När vi häller upp  havre så brukar jag gå och klämma på alla tackor för att kolla hullet och för att dom ska vänja sig vid kontakt, men hon vägrar att ens gå nära tråget om jag är där.

Problemet är att hon skrämmer upp resten av flocken genom att göra små utfall och springa runt i cirklar och bräka när vi är nära.

Resten av tackorna är supergosiga och kommer och vill kela så fort vi är där, men det har uppenbarligen inte smittat av till henne.

Har ni några tips på hur man ska få henne mindre nojig?

[birgit]

Tror vissa individer är såna. Vi hade en del såna finullstackor innan. Trots att de flesta var tvärtom = efterhängsna.
Tyvärr kan såna tackor störa och skapa oro i hela flocken. Får man en sån ledartacka kan man hålla sig för skratt.
En del blir bättre med åldern. Prova att skilja av henne från de andra lite på en begränsad yta. Gå in och sätt dig helt stilla och vänta på att hon söker kontakt. Nyfikenheten när de är ensamma brukar vinna över rädslan. Vi kör med "nos" tricket. D.v.s alla djur identifierar varandra med luktsinnet. Sitt stilla med sänkt blick och nosa ljudligt mot henne på ett nyfiket vänligt sätt. Brukar funka.

[turbofish]

Tror vissa individer är såna. Vi hade en del såna finullstackor innan. Trots att de flesta var tvärtom = efterhängsna.
Tyvärr kan såna tackor störa och skapa oro i hela flocken. Får man en sån ledartacka kan man hålla sig för skratt.
En del blir bättre med åldern. Prova att skilja av henne från de andra lite på en begränsad yta. Gå in och sätt dig helt stilla och vänta på att hon söker kontakt. Nyfikenheten när de är ensamma brukar vinna över rädslan. Vi kör med "nos" tricket. D.v.s alla djur identifierar varandra med luktsinnet. Sitt stilla med sänkt blick och nosa ljudligt mot henne på ett nyfiket vänligt sätt. Brukar funka.

Det får helt enkelt bli några meditationskvällar i fårhuset :-)

Tack för tipset.

/Turbo

[Fåraherden]

En del av våra tackor är också rädda av sig, de går i princip inte att komma näre utomhus. Det verkar i någon mån nedärva sig. Har försökt med "mediation". Det kan bli lite bättre då, men sedan måste man göra något som de rädda stackarna upplever som farligt, klippning, öronmärkning, klövvård etc, då är det lika kört igen. Det är nog som någon annan sa, vissa individer som är så.
Men ge inte upp, gillar din idé om kvällar i fårhuset.