När man säger "från andra kulturområden", hamnar vi förr eller senare där:
Butiker delas upp i två kategorier: vanliga "svenska" butiker är okej - invandrarbutiker är usch.
Nationer delas upp på samma sätt: riktiga demokratiska - och diktaturer/skurkstater, utan hänsyn till människorna där.
Så enkelt allting blir. Nu vet vi precis vad vi skall köpa och var.
Fast det blir lite konstigt i en värld där praktiskt taget allting fraktas över hela klotet. När till exempel Kina är en diktatur, och när klädesfabrikerna i Bangladesh och Burma är elaka mot sina arbetare, blir det nästan inga kläder kvar att köpa. Då får vi gå utan trosor och kalsonger. Luftigt och rättskaffens?
Då är jag hellre vid medvetande när jag går in i en butik, och bestämmer mig för en vara i taget.
Å andra sidan: om Center for human rights in Iran ber oss alla att inte köpa iranska varor, då slutar jag genast med dadlarna. Jag kanske rentav skänker organisationen en slant. Då får Shirin Ebadi (fredpriset 2003, arbetar för mänskliga rättigheter - speciellt kvinnornas) lite extra resurser.
