Vilka hönsraser är mest ekonomiskt gångbara för små flockar?

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Jag har vagt för mig att frågan har varit uppe förut - kanske var det rentav jag som ställde den - men strunt samma.

Om man inte vill ha mer än, säg, 50 höns, och gärna ägnar sig åt avel, vilka raser är mest ekonomiskt gångbara då?

Någon gång i framtiden skaffar jag gärna en egen flock, och eftersom jag tycker det är roligt med kycklingar och avel så köper jag gärna renrasiga höns och ger mig in i avels-cirkusen. Det råkar vara så att jag tycker om alla hönsraser ungefär lika mycket - jag bryr mig inte om utseende, storlek eller äggproduktion. Så om jag ska börja avla en ras så är det ju rimligt att jag väljer den där jag har störst chans att sälja livdjur och avelsägg och därmed få ut pengar av det - och möjligen välja en ras som inte äter så mycket. Sen är det klart, kan jag sälja kött och ägg att äta så funkar det ju också bra (fast jag hatar att döda djur, så det vore ju bra om man kunde hålla slaktandet till ett minimum).

Vilka raser skulle ni säga ligger bäst till här just nu?

Antar att såna här saker skiftar med tid - det går väl mode i höns, som med allt annat - så räkna med att jag ställer frågan igen om några år!

[Själv är bäste dräng]

Som du säger, det ändrar sig över tid, så jag skulle nog satsa på fler sorter om jag skulle sälja livdjur. Kan alldeles för lite om höns egentligen, men vet att frun har haft problem att få tag i vissa raser, och sådana borde ju vara eftertraktade som livdjur. Mesar, grönvärpare och kopparmaraner är det hon har pratat om.

Har du aldrig haft mesar (modern engelsk stridshöna) så kan jag rekommendera dem. En väldigt lugn och tam höna, vi har tre i köket nu och de är en trevlig bekantskap. Man märker verkligen att lynne följer rasen i vissa fall.

[grimbart]

Mest ekonomi får du om du säljer avelsägg.  Du behöver ett par eftertraktade raser och helst bör de värpa bra.
Silveruddsraser är väldigt i ropet nu. Även maraner pga äggfärgen. . Och vackra raser säljer alltid bra tex sussex och wyandotte mfl.
Kan du satsa på en könsvisande ras så kan du plocka bort tuppkycklingar vid födseln och slippa göda dem..höns kan man alltid få sålt oavsett hur många man tar fram. Alternativt om du har en könsvisande större ras som Plymouth rock eller gökfärgad maran så kan du sälja tuppkycklingar till någon som vill göda dem till slakt.
Höns kan du hyra ut sommartid om du söker tillstånd och det kan betala sig bra..oftast är det dvärgkochin eller liknande som eftersöks. . Gödsel kan du sälja.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Intressanta synpunkter här.

Att ha fler än en ras tar emot lite - dels pga den rena mängden höns det kan innebära, dels för att alla höns isåfall inte kan vara frigående. Iallafall inte under perioder då jag ska avla på dem. Men det går att kringgå, man kan ju göra stora fina hönsgårdar istället.

Jag kom på att jag ljög lite när jag sa att jag gillar alla raser lika mycket; jag tycker det är tråkigt med alltför skygga höns, samt med alltför lugna höns (vi hade Orpintonar en gång som nästan bara stod still hela dagen). Men har man fler än en ras så minskar såklart behovet av att alla ens höns ska vara trevliga att umgås med.

Dessutom undviker jag helst ohälsosamma höns. Jag vill t ex inte ha höns med hätta pga vad jag läst om hur deras kranium kan bli förtunnat och rentav ha hål i sig.

[sonja på slätten]

Det är en sak du måste inse. Ska du föda upp höns så måste du vara beredd på att 9 av 10 tuppkycklingar behöver slaktas. Och det är ju inte så trevligt för en som avskyr detta. men det är lika bra att vara inställd på det redan från början, och inte hålla på och försöka och försöka "hitta bra hem"  till dem. Då blir du bara besviken. Sedan tycker jag ju också, att ska man sälja avelsägg bör man ha fött upp rasen själv i några generationer,  och även ställt ut, så man vet vad det är man säljer. Här brister det MYCKET hos många vill jag lova.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Att slå ihjäl dem för jämnan har jag inget problem med. Det är nog bara jobbigt de första gångerna. Så länge de är glada när de lever är jag nöjd.

Därför är jag tveksam till att ställa ut dem. Jag tycker det är djurplågeri att sätta ett intelligent djur i en liten bur i ett dygn.  Jag trodde inte det var ett måste att ställa ut för att avla; när vi hade Orpingtonar fick jag PM om att skicka avelsägg fastän jag aldrig ens tänkt tanken att ställa ut.

Så det kanske är bättre att jag börjar hålla en lantras, eller något.

[Själv är bäste dräng]

Våran ankdrake och ibland någon hona är med på diverse spektakel som ungarna hittar på. Nu sist var draken med på halloweenfirande och vaktade skatten. De verkar tycka det är kul att vara med, likaså några hönor som är väldigt sociala, så det gäller att ställa ut sådana djur. Linslöss och partypinglor

Men oroliga djur, och kanske felavlade till dålig funktionalitet, skulle jag inte åka runt och visa upp.

[sonja på slätten]

Man bör träna sina utställningsdjur. Ställ dem i varsin bur  på ett bord. Varje gång du går förbi ger du  dem en godbit. Några timmar per dag ett par gånger i veckan räcker. Det är hemskt att se stressade, rädda djur på en utställning, men djur som ser sig intresserat omkring, äter, putsar sig och balar i ströet  är det inget problem med.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Det är klart, med tanke på att de får nytt att titta på hela tiden så kanske de inte lider av det. Det blir ungefär som att parkera en unge framför teven i ett dygn.