Den erfarenhet jag har av en brunn 10 meter från stranden vid Bottenviken är att den förr i tiden ansågs ge fullt acceptabelt dricksvatten utom då det var lågtryck och sydliga vindar så att havsvattnet steg, då kom det in för mycket bräckt vatten i brunnen så det smakade snarare avslagen Ramlösa än rent dricksvatten.
Numera (de senaste 15 åren eller så) har folk blivit bortskämda och tar med sig dricksvatten i dunkar dit, använder brunnsvattnet bara för tvätt, disk mm.
Det folk först börjar klaga på när det gäller bräckt brunnsvatten är att kaffet inte smakar bra, sen krävs ännu lite högre salthalter eller mer bortskämda smaklökar innan man dömer ut det helt och hållet som dricksvatten.
När det gäller att samla regnvatten från taket, så bör man ta en titt på vad det är för taktäckningsmaterial på huset och vad som bor i hängrännorna innan man bestämmer sig för om man vågar använda det som dricksvatten. Se upp med gamla anfrätta plåttak som kan släppa ifrån sig alla möjliga metalljoner, i värsta fall även mindre trevliga tungmetaller (föroreningar i zink på galvad takplåt, blybrickor under spikskallar mm). Papptak kan ibland släppa ifrån sig tjär- och asfaltrester, speciellt om pappen är så gammal att den är impregnerad med stenkolstjära eller om taket är nylagt eller nyligen lagat. Men de brukar märkas tydligt genom smak, lukt eller oljig hinna på vattnet.
