Nybörjarfrågor om snickerimaskiner

[Temeriaire]

Åldern på maskinerna är inget problem i sig, men jag rekomenderar att man köper an såpass modern hyvel att den har rund kutter, de gamla med fyrkantkutter och bultade stål känns lite sådär...
Det som ev går sönder på en dylik maskin är väl lager, brukar vara standardkullager och det kan man byta själv om tummen sitter där den ska.  Det är stadiga maskiner av gjutjärn vi pratar om, ofta onödigt mycket gjutjärn, så de går sällan sönder heller.

Spånsug kan man hitta beg från tusenlappen och uppåt, men man kanske inte ska sikta på de minsta, det är gott när det är drag i grejerna.

[TW]

Jag håller med Temeraire.

Jag tror att jag betalade 22000 kronor för min 600mm Stenbergskombi från 1957 plus kostnaden för frakt från Hamrångefjärden nära Gävle. Vid närmare granskning visade den sig vara i sämre skick än jag trodde vid köpet så jag betalade nog 5000kronor för mycket för den. Det blev en grundlig renovering som kostade nästan lika mycket till i pengar plus en massa arbete men jag fick en fantastiskt bra maskin för de 5000 euro som den blev att kosta totalt. Om man skall ha en lika bra ny kombimaskin kostar den säkert 120000 kronor eller mer. Till saken hör att jag är perfektionist då det gäller mina maskiner.
Många reservdelar som behövdes gick att tillverka lokalt och de mest svårtillverkade delarna beställde jag från Åkesson Engineering i Frillesås. Han har reservdelar i lager.

En välskött 600mm stenbergare med tre motorer torde kosta från 30000 kronor och uppåt. Äldre modeller med en motor och flatremsdrift brukar kosta kring 10000 kronor. Det var åtminstone prisläget år 2010 eller 2011 då jag köpte min.
Spånsugen betalade jag 200 euro för begagnad plus ny filtersäck och nya lager till motorn och ny strömbrytare men jag har sett att spånsugar brukar vara litet billigare i Sverige.

[TW]

Jag funderade litet vidare på vad man kan göra som normalhändig........ då gäller det att definiera normalhändig....... är jag normalhändig?

Hur som helst så kan man säkert byta lager och drivremmar. Man kan plocka isär och putsa bort 60 års samlad skit ur en krånglande mekanism. Sannolikt kan man också skava om slitna laxstjärtsslidar eller andra plana passningar där mekanismen tillåter en ombearbetning.  Jag skavade mycket då jag tätade upp passningarna på stämborrmaskinen. Om man har tillgång till pelarborrmaskin och gängverktyg kan man borra och gänga vid behov. Ofta är gängorna UNC eller Whitworth på gamla miskiner. Troligen kan man också fila med hyggliga toleranser och svetsa ihop trasiga skyddskåpor och spånkåpor och andra svetsbara delar vid behov. Att svetsa på de utslitna ändorna på inmatningsvalsen på stenbergaren gick bra men jag anlitade en bekant för att svarva det jag hade svetsat. Då jag hade svetsat på sågspindeln filade jag den rund själv. Jag fick den till rätt mått och rund inom +-0,05mm med en vanlig enkelhuggen fil men det tog en halv dag. Om man är litet skickligare svetsare än jag och har en bra likströmssticksvets kan man svetsa vissa skador på gjutjärn med nickelelektroder. Jag byteshandlade med en svetskunnig kamrat som svetsade den enda lilla sprickan på stenbergaren.

Jag har förmånen att ha bekanta i metallbranchen och de kunde svarva och fräsa delar åt mig för hyggliga priser. Det förutsatte att jag hade gott om tid så de fick tillverka mina reservdelar som utfyllnad mellan större projekt eller medan de väntade på någon leverans. Många maskinverkstäder åtar sig gärna småjobb på det viset för att fylla ut dödtid.
Annars så finns det knepiga småföretagare litet varstans. Planhyvelbordet var nednött på mitten på min stenbergare. Förra ägaren hade planhyvlat så mycket att träet hade nött in sig i själva gjutjärnet. Jag diskuterade saken med en verkstad som annars sysslar med att renovera motorer och planslipa topplock. De planfräste planhyvelbordet åt mig för ett riktigt hyggligt pris.

En del som kan vara svår att åtgärda på en vanlig byaverkstad är excentrarna som bär upp inmatningsbordet på nyare stenbergare. Om de är uppnötta så att bordet känns glappt i höjdled kan det bli besvärligt....... men knappast omöjligt. En annan svårtillverkad del är lilla kedjehjulet som driver planhyvelmatningen. Eftersom innerdiametern mellan kuggarna är mindre än axeldiametern skulle det bli mödosamt att fila kuggarna i ett nytt hjul. Den delen köpte jag som reservdel av Bengt Åkesson på Åkesson Engineering. Jag köpte också nya lagerbockar för matarvalsarna. De skulle ha gått att tillverka på en verkstad i närheten men Åkessons pris var konkurrenskraftigt. Samma sak gäller de nya kutterkilarna och klämkonan till frässpindeln.
Det finns verkstäder som är specialiserade på att linda om brunna trefasmotorer men det är relativt dyrt att anlita dem. Att ta isär en motor och byta lager är destu enklare. De verkligt händiga brukar linda om brunna motorer själva men ännu har jag inte vågat mig på det....... men pappa brukade linda om motorer hemma i garaget då han var ung så det kan inte vara alldeles svårt.

Ja...... vad får vi ut av hela mitt långa svammel......... det mesta går att lösa på något vis utom totalförstörda gjutjärnsdelar och brandskadade maskiner. Av egna misstag har jag lärt mig att det lönar sig att betala litet mer för en välskött maskin i stället för att köpa ett billigt vrak. Efter att ha köpt för billigt två gånger och efter att ha renoverat båda vraken till toppskick börjar jag lära mig vissa saker. Man får räkna med att kostnaden blir minst den samma för ett vrak som för ett pedantskött toppenexemplar.

[Kreacon]

Ja du... Efter din utläggning så börjar jag ifrågasätta ordet normalhändig. Inser att jag inte kan mycket om motorer och har tyvärr inga bekanta i metallindudtrin. Jag får nog köpa ett fint exemplar och hålla mig till trä. Metall och gjutgärn får jag lära mig mer om under resans gång!

[TW]

Jag kunde inte särskilt mycket jag heller då jag började renovera maskiner. Du kan säkert lära dig allt du behöver om behovet uppstår.

Vad jag försökte förklara är att man klarar mer än man tror. Om man sätter litet tid och krafter på att forska och ta reda på saker så brukar det gå att komma underfund med vad som är fel och göra en korrekt reparation. Genvägar och tanklösa standardlösningar brukar bara leda till mera arbete i ett senare skede.

Om du kan engelska så finns det minst två bra internetforum för maskinrenoverare:
http://forum.canadianwoodworking.com/forumdisplay.php?53-Vintage-Power-Tools
http://www.owwm.org/
Där har jag lärt mig mycket.

Lycka till!