Hur skulle de optimala hönsen se ut för att bäst vara anpassad för ett norrländskt klimat? En väldigt liten kam och slör borde vara bra under vintern! Kompakt kroppsform och tät fjäderdräkt borde vara bra? Jag tänker skaffa några höns för eget äggbehov till min gård, men vill ha höns som i så stor utsträckning som möjligt ska klara sig själv, sommar som vinter. Har en stor ouppvärmd ladugård där ena gaveln kommer att få en utvändig voljär. De ska även få komma utanför stängslet för att vara frigående runt gården medans vi är hemma.
Har läst en del om Hedemorahöns och Bjurholmshöns och de verkar någolunda anpassad för mitt ändamål. Men vad fyller hönsens kam och slör för funktion? I ett norrländskt klimat borde det bara vara en nackdel om vintern då förfysningsskador kan uppstå? Finns det några "hönslinjer" som har utvecklat mindre slör och kammar?
Det jag för övrigt läst om Bjurholmshönsen och hur man nyligen hittade "rasen" så blir man ju lite fundersam. De har funnits avskilda på en gård i ca 120 år? Måste då vara fullkommligt inavlade? De som hållit på med avel av andra djur vet ju att inavel något man undviker för att hålla friska djur?
Liten kam och kanske ben beklädnad tänker jag, sen verkar fukt och kyla i kombination ge förfrysnings skador.
Inavel ger inte sjukdomar eller defekter, problemen kommer med generna ofta i dubbel uppsättning, dvs från föräldra djuren.
Om hönsen gått 120 år utan annan inblandning och dom är friska å sunda så har dom samma genetiska bas och bär alltså inte på defekt gener.
Det är vanligt men oriktigt att folk påstår att inavel ger sjukdomar. Sjukdomarna fanns dolda hos föräldradjuren och har inget med aveln att göra.
Tyvärr finns det mycket sjukdomar/ defekter inom olika djurslag och då kanske utavel är enda vägen för att få friska avkommor (eller bärare av anlagen )
