Inridning av Islandshäst!

[Rav3n]

Jag skulle rekommendera dig att skaffa "Från mina händer till dina" av Monty Roberts. I den boken beskriver han många olika problem med hästar och hur man löser dem på ett bra sätt.
Har själv boken och har använt mig av metoderna på allt från varmblod till shettisar så jag vet att de funkar.
Monty har ett bra talesätt: "En skicklig tränare får hästen att göra som tränaren vill att den ska göra. En riktigt skicklig tränare får hästen att vilja göra det".

Lycka till!

[Mimmla]

Det verkar vara bristande komunikation mellan häst o tränare,samt önskan att uppnå ett snabbt resultat.Det är rent psykologiskt lite snopet att åtagit sig inridning om man inte är riktigt hemma på området.Det framkallar oftast felaktiga vibbar hos tränaren som åter speglar sig på hästen.
Det är som många här har skrivit tidigare,starta om med markarbete och tömmkörning.Sedan kan du ta med hästen i grimma och långt grimmskaft och gå ut och gå med hästen,för att bygga upp förtroendet mellan er.
Sedan så är en välfyld ficka med hästgodis bra att ha,men man måste skilja på muta och belöning.
Att sitta och banka med skänkel eller slå med ridspöet,är det sämsata tänkbara,hästen blir bara ännu mer avogt instäld till att ha dig på ryggen.Det kan resultera i att hästen gör en tjurrusning och kastar av dig,har den lärt sig det så kommer det att bli marigt att få fason på hästen.
Visst fins det trixs att ta till när hästen stönar sig och inte vill gå framåt,man stoppar in pekfingret i örat på den och killar och irriterar den,men så fort den visar minsta tendens att gå så måste fingret tas ut fort som fan.Men det fodras att du har koll på läget,annars så  kan det sluta illa.

Jag var med om en dam som hade ett liknande problem med sin häst,när jag frågade hur mycket tid hon ängnade åt hästen för utom ridningen, så var det väldigt mycke enligt henne,det är säkert en halvtimma sa hon.
Tid är en bristvara även i stallet,har man inte tid med hästen så borde man  nog ställa sitt hästägande under ett mycket moget övervägande.
Annars så är jag inte motståndare till att många försöker sig på att rida in sin häst på egen hand.Jag har köpt många fina och billiga hästar på det sättet.

Jag har faktiskt ridit in ett antal hästar kan jag säga, så helt novis är jag faktiskt inte. Men med islandshästar stöter man sällan på problemet att de fryser fast, de är väldigt framåt av naturen.
Hästen har som sagt förtroende för mig, annars skulle jag inte få gå så långt som jag gör med den.
Jag bankar och slår inte på hästar för det första, finns betydligt mer effektiva sätt. Men den här hästen reagerar som sagt inte på spö, inte ens om han ser det i ögonvrån.

Jag har aldrig ramlat av en häst och det hände inte heller den här gången.
Jag har fått fason på honom och vunnit över honom psykiskt, genom att vara tio gånger mer envis.
Det är inte heller min häst utan jag rider in den åt en tjej som behövde hjälp. Innan jag ens påbörjade träning var jag där flera gånger och bondade med hästen.

Och som sagt, hästen är envis och orädd. Inget annat.
Men problemet är löst nu, för att jag gick på magkänsla.

[Mimmla]

Jag skulle rekommendera dig att skaffa "Från mina händer till dina" av Monty Roberts. I den boken beskriver han många olika problem med hästar och hur man löser dem på ett bra sätt.
Har själv boken och har använt mig av metoderna på allt från varmblod till shettisar så jag vet att de funkar.
Monty har ett bra talesätt: "En skicklig tränare får hästen att göra som tränaren vill att den ska göra. En riktigt skicklig tränare får hästen att vilja göra det".

Lycka till!

Ah jo equus funkar, jag kör själv en självinlärd variant på det.
Jag tror mycket på känsla med hästar, magen vet innan huvudet förstår så att säga.
Att veta hur hästen kommer reagera innan den hinner göra det är vad jag försöker uppnå. Funkar på de allra flesta, men det är bra att få andra synvinklar än ens egen lilla låda. För helt plötsligt står man där och gör samma sak som vanligt fast något annat skulle funka bättre.

[Körven]

Jag har aldrig ramlat av en häst och det hände inte heller den här gången.
Jag har fått fason på honom och vunnit över honom psykiskt, genom att vara tio gånger mer envis.
Det är inte heller min häst utan jag rider in den åt en tjej som behövde hjälp. Innan jag ens påbörjade träning var jag där flera gånger och bondade med hästen.

Och som sagt, hästen är envis och orädd. Inget annat.
Men problemet är löst nu, för att jag gick på magkänsla.

Det var som hugarn,det gick snabbt tre dagar för att få fason på den problem  hästen.Jag och kanske några andra skulle uppskatta om du berättade hur du bar dig åt att fixa till hästen och lösa problemet så fort.Det är en kunskap eller "magkänsla"som är väl värd att dela med sig av.
Normalt så är det ett jädrans harvande,innan man ens ser ljuset i tunneln.

Ett gammalt talesätt är,för att bli en bra ryttare så skall man ha trillat av hästen så många gånger som man är gammal i år.Så huga ligen den som börjar rida på äldre dagar.Men ambitionsnivån kanske inte är så hög så man måste trillat av så många gånger.

[Kira]

TS ville bara ha en dialog, hon har massor av egen erfarenhet och kunskap, men ibland måste man liksom prata med någon annan för att kunna dra slutsatser ur sitt egna bibliotek. Unghästar går precis som småbarn genom olika perioder och det kan vara bra att fundera några gånger kring sin hantering kring hästen då det dyker upp orosmoment. Vår ena unghäst började bete sig annorlunda under ridturerna, han blev hetare  och lyssnade mindre...orsaken? Jo, jag hade börjat med att släppa ut hästarna löst via brandutgången till hagen, något de tyckte var jättespännande i och för sig men...då jag återgick till ledrutinerna vid utsläpp istället återgick han till sitt vanliga jag på en gång. Så klart kommer jag lössläppa ibland men tydligt behöver han en hantering vid hand varje dag.

[Mimmla]

Det var som hugarn,det gick snabbt tre dagar för att få fason på den problem  hästen.Jag och kanske några andra skulle uppskatta om du berättade hur du bar dig åt att fixa till hästen och lösa problemet så fort.Det är en kunskap eller "magkänsla"som är väl värd att dela med sig av.
Normalt så är det ett jädrans harvande,innan man ens ser ljuset i tunneln.

Ett gammalt talesätt är,för att bli en bra ryttare så skall man ha trillat av hästen så många gånger som man är gammal i år.Så huga ligen den som börjar rida på äldre dagar.Men ambitionsnivån kanske inte är så hög så man måste trillat av så många gånger.

Det är inte så svårt att komma ur problem om man helt byter sätt att bearbeta det på.
Och jag har skrivit hur jag gjorde.
Det har det aldrig varit för mig, någonsin. Det löser sig smidigt utan trassel på vägen 9/10 gånger.

Anledningen att jag inte har trillat av är extrem balans samt känsla för vad hästen ska hitta på innan den gör det.
Beredd och avslappnad är knepet. Jag har dansat i 19 år så kroppskontrollen är det inget fel på.
Att man ska trilla av ett visst antal gånger för att kunna rida är bara ett knep för att få upp småtjejer på hästarna igen när de dimper av pga dålig balans skulle jag tro.

[Mimmla]

TS ville bara ha en dialog, hon har massor av egen erfarenhet och kunskap, men ibland måste man liksom prata med någon annan för att kunna dra slutsatser ur sitt egna bibliotek. Unghästar går precis som småbarn genom olika perioder och det kan vara bra att fundera några gånger kring sin hantering kring hästen då det dyker upp orosmoment. Vår ena unghäst började bete sig annorlunda under ridturerna, han blev hetare  och lyssnade mindre...orsaken? Jo, jag hade börjat med att släppa ut hästarna löst via brandutgången till hagen, något de tyckte var jättespännande i och för sig men...då jag återgick till ledrutinerna vid utsläpp istället återgick han till sitt vanliga jag på en gång. Så klart kommer jag lössläppa ibland men tydligt behöver han en hantering vid hand varje dag.

Precis, det är förvånansvärt många som tror att man är helt okunnig för att man ber om andras synsätt på saker och ting.
Det är först när man slutar fråga man är förtappad skulle jag säga. Mycket bättre att fortsätta försöka utvecklas genom att "vara korkad" ibland.
Men generellt är det ju oftast dem som får problem med djur också, när man inte kan tillåta sig att vara annat än fulllärd.

Ja oftast är det små stressmoment som höjer den generella nivån för hästar. Det kan vara precis vad som helst, en ny vattenbalja eller ett snöre som fladdrar i hagen. Och för det mesta är man för hemmablind för att se det själv.

[Körven]

Precis, det är förvånansvärt många som tror att man är helt okunnig för att man ber om andras synsätt på saker och ting.
Det är först när man slutar fråga man är förtappad skulle jag säga. Mycket bättre att fortsätta försöka utvecklas genom att "vara korkad" ibland.
Men generellt är det ju oftast dem som får problem med djur också, när man inte kan tillåta sig att vara annat än fulllärd.

Ja oftast är det små stressmoment som höjer den generella nivån för hästar. Det kan vara precis vad som helst, en ny vattenbalja eller ett snöre som fladdrar i hagen. Och för det mesta är man för hemmablind för att se det själv.

Den som tror att han är fullärd,den vet inget.För ju mer du lär dig ju mer får du reda på att du inte vet.
Jag har aldrig träffat någon som blivit idiotförklarad,eller mötts av någon tyst förakt när han eller hon frågat om råd i hästeriets värld.Det brukar vara tvärt om i stället  både önskvärda och icke önskvärda råd brukar villigt delas ut,till både intreserade och icke intreserade.Att frågeställaren kan bli sur för att svaret på frågan inte blev vad han tänkt sig,kan ju göra att den som svarat blir idiot förklarad i stället för den som frågat.

Så jag gör ett försök till att ställa mig på den icke förtappade sidan och fråga...Hur i hellskotta bar du dig åt att få fason på problem hästen på bara tre dagar?  Den kunskapen tycker jag inte du skall undanhålla oss.

Du skulle kunna skriva i dagboksform och berätta hur du gjorde dag för dag,jag skulle tro att många skulle uppskatta det.

[Mimmla]

Den som tror att han är fullärd,den vet inget.För ju mer du lär dig ju mer får du reda på att du inte vet.
Jag har aldrig träffat någon som blivit idiotförklarad,eller mötts av någon tyst förakt när han eller hon frågat om råd i hästeriets värld.Det brukar vara tvärt om i stället  både önskvärda och icke önskvärda råd brukar villigt delas ut,till både intreserade och icke intreserade.Att frågeställaren kan bli sur för att svaret på frågan inte blev vad han tänkt sig,kan ju göra att den som svarat blir idiot förklarad i stället för den som frågat.

Så jag gör ett försök till att ställa mig på den icke förtappade sidan och fråga...Hur i hellskotta bar du dig åt att få fason på problem hästen på bara tre dagar?  Den kunskapen tycker jag inte du skall undanhålla oss.

Du skulle kunna skriva i dagboksform och berätta hur du gjorde dag för dag,jag skulle tro att många skulle uppskatta det.

Det är inte en problemhäst utan det var jag som bemötte honom på fel sätt. Jag försökte med något som brukar funka, men han ville annorlunda.
Och det tog inte tre dagar, det tog runt två timmar att få väck problemet.
Det jag gjorde var att jag bytte plats, jag tog ut honom på en väg brevid ett öppet fält utan staket.
Ägaren fick inte vara intill när jag startade, och han gick ett tiotal meter. När han sen stannade för att kolla vart hon tagit vägen hoppade jag av och tog fram honom nån meter, sen upp igen och så gjorde jag tills det lossnade.
Konstant beröm vid minsta vink på att lyssna. Minsta muskel som slappnade av eller att han ens lutade sig framåt blev beröm.
Så fort han gjorde rätt slutade hjälperna. När han efter någon vända fram och tillbaka på vägen gjorde ansats att stanna, skänklade jag hårt en gång och slog till med tyglarna över halsen. Det blev ett jädra fart rakt fram, för att få honom ur rusningen styrde jag ut honom på ett fält och sen in på vägen igen. Han lugnade sig och fortsatte i önskad takt.
Så klart med fortsatt beröm. Jag hoppade av två gånger till och upp igen, han stod still och efter så var problemet borta för den gången.
Och problemet har inte dykt upp igen.

Jag är envis som sjutton och har extremt bra balans, och är stark. Därför funkade den här metoden.
Nu följer han mig som en hund och lyssnar till minsta lilla vink.

[Sar]

Så fort han gjorde rätt slutade hjälperna. När han efter någon vända fram och tillbaka på vägen gjorde ansats att stanna, skänklade jag hårt en gång och slog till med tyglarna över halsen. Det blev ett jädra fart rakt fram, för att få honom ur rusningen styrde jag ut honom på ett fält och sen in på vägen igen. Han lugnade sig och fortsatte i önskad takt.

Ja, jag kan väl bara säga att det var lyckosamt att det inte tog en ända med förskräckelse. Bra att det löste sig men jag föredrar bestämt att verkligen lära hästen hjälperna istället för att skrämma den från ryggen. Hjälper du någon som har en häst som är högre i blod kan det nog vara värt att prova en annan väg, föredragsvis med hjälp av drivning bakifrån tills framåtdrivande hjälpen sitter som en smäck.

[Mimmla]

Ja, jag kan väl bara säga att det var lyckosamt att det inte tog en ända med förskräckelse. Bra att det löste sig men jag föredrar bestämt att verkligen lära hästen hjälperna istället för att skrämma den från ryggen. Hjälper du någon som har en häst som är högre i blod kan det nog vara värt att prova en annan väg, föredragsvis med hjälp av drivning bakifrån tills framåtdrivande hjälpen sitter som en smäck.

Som sagt han kan hjälperna.
Och skrämma honom behövde jag inte göra för att få honom ur låsningen. Men däremot skrämdes jag för att han inte skulle testa vidare.
Med en hetare häst hade jag inte gjort på detta sätt nej. Men som sagt, han är så pass lugn att han klarar av det.
Problemet med den här hästen var att det inte funkade att driva bakifrån. Det testade vi.

[Körven]

Det är inte en problemhäst utan det var jag som bemötte honom på fel sätt. Jag försökte med något som brukar funka, men han ville annorlunda.

Det är vad jag brukar påstå,felet brukar vara på andra sidan av tygeln. Det är inte dörren som det är fel på om du försöker öppna den åt fel håll.

[Mimmla]

Det är vad jag brukar påstå,felet brukar vara på andra sidan av tygeln. Det är inte dörren som det är fel på om du försöker öppna den åt fel håll.

Haha ja precis
Jag brukar säga att man inte får ha någon stolthet i sina rutiner för då blir det så svårt att ändra dem
Det är så himla olika hur man ska bemöta olika djur, ett sätt fungerar aldrig på alla.

[Mimmla]

Kan glatt uppdatera denna tråd med att det fortfarande går som på räls!
Han har aldrig stannat igen och är helt fantastisk att jobba med. Han ryggar knappt för något.
Nu behöver jag endast använda vikthjälper och rösthjälper för att få honom stanna och gå. Han går i lösa tyglar och lyssnar till om jag ens viker ringfingret. Fantastiskt roligt häst att jobba med!
Han gör alla gångarter utan taktfel och jag kunde inte vara mer nöjd
Nu har jag antagit ett svårare fall med en liten dam som har grisepassat i sju år pga okunnig ägare som trodde det var tölt.
Så nu börjar den riktiga utmaningen!