Jag känner så väl igen mig i din berättelse, men vi stod/står på oss och har stängslat utmed gränserna. Däremot fick vi inget gehör för att grannen skulle stå för en del av stängselkostnaden, men det trodde vi aldrig heller
.
i vårt fall var det främst förra grannen som stökade till det, han hämnades på olika vis för att vi inte lät honom bestämma över hur vår mark skulle användas (och av
vem den skulle användas), han ringde djurskydd ( självklart), polis, kommunens "barnavårdsnämnd" stängde av vattnet vi hade nyttjanderätt på, slängde in gräsklipp från gräsklipparen i hästhagen ( med risk för kolik hos hästarna) m.m. och uppträdde allmänt hotfullt. Vi blev med tiden rätt vana men han flyttade till nya jaktmarker när vi inte gav med oss.
Nuvarande grannen (ett behandlingshem för värstingar) har testat grannsämjan de också, och jävlats med djurskyddsanmälningar m.m. när vi inte tigit om deras "självvådliga utnyttjande" av våra djurhagar. Det är som om allemansrätten ibland tolkas som en rätt till medbestämmande över marker som gränsar till den egna tomten, särskilt om det är "stabor" som flyttat till landet, eller turister som hyr
Stå på er, det är det enda att göra. Stängsla tätt med blanktråd och koppla in ett tjuraggregat så att det känns ifall någon från grannfastigheten "råkar" komma åt det. Marken är ER, bara ER och det står ER fritt att använda den. Upplever ni hot och trakasserier från grannen för att ni använder ER mark till det den är ämnad för så gå till polisen, det gjorde vi och det hjälpte såtillvida att vi fick höta från ytterligare en instans att VI hade rätt och grannarna FEL.
