Fast även om man har en djurvakt som innan visat sig vara pålitlig så kan det skita sig ändå, och det ordentligt.
För några år sedan skulle vi på semester jag och sambon, långt bort, på andra sidan Atlanten, 2 veckor. Första
riktiga semesterresan på många många år där vi skulle resa tillsammans.
En gammal god vän som passat djuren många gånger förr åkte hem till oss och skulle bo här under tiden och ta hand om djuren.
Det var bara det att när det hade gått några dagar så gjorde flickvännen slut och han blev helt apatisk, satt bara vid datorn. Inga djur fick mat ELLER vatten.
Som tur var såg ena grannen att hästarna inte fått mat och att vattentunnorna var tomma, och konstaterade att vår djurpassare var helt oförmögen att göra sin uppgift. Grannen kontaktade min mor, och så fick de dela på passningen.
Hade ingen märkt nåt hade vi inte haft djur kvar när vi kom hem. Gissa hur jobbigt det var att få reda på det här via mail när man sitter i andra änden av världen- med biljetter som INTE går att boka om för en tidigare hemresa. Den semestern blev ett rent helvete trots att jag visste att grannen och min mor tagit över ruljangsen. Hjärnan gick hela tiden med rejäla samvetskval... tänk om TÄNK OM , ingen hade märkt nåt... Det var så fruktansvärt otäckt.
Nu hade vi ändå en viss backupp eftersom morsan ringde till djurpassaren lite då och då för att kolla om allt var bra. Hon blev misstänksam när han plötsligt inte svarade i telefon, men hann bli kontaktad av grannen innan hon körde ut för att kolla upp.
Efter denna händesle har jag blivit extremt nojjig när det gäller djurpassning, Det brukar bli så att jag åker bort ett par dagar och så är sambon hemma och passar. Och tvärtom. Jag vet faktiskt inte om jag kommer våga åka bort på en riktig semester igen...alltså jag litade till 200% på den här kompisen och hade hänt honom i massor av år.
