Låter ju som om du har glädje av ditt adoptivbarn. Och han av livet med dej. Om du har haft så många olika sorters djur, så vet du ju redan en hel del om att kommunicera över artgränser. Om du verkligen skaffar får, så är ju denna individ en härlig läromästare för dig!
Han experimenterar alltså med örter, buskar och fimpar? Försök ge honom möjlighet att fortsätta experimenten med endast sånt som är nyttigt! Kraftfoder är nog bra, men våmmen bör vara ordentligt igång först, och stråfoder är huvudfödan för våra ulliga vänner!
Friska bagglamm börjar rida på andra lamm från ungefär dag 2 i livet. Dessförinnan klarar de inte att hålla reda på de där långa spretiga sakerna som kallas ben!
Buffandet hör till samma träning för livet, men bör inte tillåtas mot dem som inte är med på saken. Här är riktiga lamm oersättliga ...
(Å, jag minns en kär tacka jag hade. Om någon försökte buffa på henne, även en ganska stor en, så stod hon bara där och sa ungefär "Å va skulle det där vara bra för då? Du slår dej ju bara!")
Om du behöver säga åt honom att han har gjort fel, så kan du prova att lyfta upp honom i famnen och eventuellt bolla lite försiktigt med honom. Bara så att han känner hur ENORMT mycket starkare du är än han. Denna uppfattning bör du låta honom behålla till döddagar, att du är så SKYHÖGT över honom i rang, och dessutom SNÄLL, så det är lika bra att göra alldeles som du säger.
Ett annat sätt att bli mycket starkare än han på ett omutligt vänligt sätt är att kupa en hand om hans nos. Då får han ingen kraft alls att gå framåt, bara krångla sig bakåt och åt sidorna. Detta är så pass effektivt, så du måste vara försiktig så han inte gör illa sin nacke. När (om) han blir vuxen håller den nog, men än så länge är den rätt spinkig.
Jag har lyckats med den metoden till ungefär 90 %. Några oefterrätterliga typer finns väl i alla familjer ...
PS Jag älskar bilder på söta lamm! DS
