Veterinären höll med mig om att det kunde vara mineralrelaterat, troligen förgiftning av något mineral från viltstenen, jag fick rådet att ta bort stenen och se om det blev bättre.
Men...
...jag skickade in min man till bonnabutiken för att göra efterforskningar, och han upptäckte att viltstenen innehöll mycket små mängder av mineralerna (zinkinnehållet var bara 200 mg/kg, och en get lär inte kunna slicka i sig så mycket som ett kg på ett helt år ens). Alltså ingen risk för förgiftning! Lilla fröken har helt enkelt slickat så frenetiskt på stenen för att hennes kropp har behövt alla mineraler den kan få. Den gruppen hon går i får inget kraftfoder (det ger jag bara till högdräktiga och digivande djur), och pelletsen är mineralberikad med bl a zink. Att bristsymptomen visat sig först nu måste bero på att hon tidigare gick ihop med getmammorna och kunde få i sig av deras kraftfoder då.
Min man köpte ett zinkrikt preparat, så hoppas vi på bättring!
