Kor i skogen

[Hylletorp]

Är det några som håller kor enbart i skogen nu förtiden?
Förr var det väl mer vanligt att kor gick lösa i skogen
och letade mat själva. (Fjällko, Rödkulla, Fjällnära tex...

Tänkte om det fanns tillräkligt med mat för dom att hitta.
Man ser ju mest kor gå på gärden/ängar och beta. Då
även kor som inte är mjölkkor.
Kan tänka mig att det finns en skade risk att ha sina kor
i skogen om man har de som kött eller mjölkkor. Det ligger
ju mycket pengar i dessa kor.
Då jag har ett intresse för de gamla lantraserna så var
jag nyfiken på om man kan ha kor i skogen (gran/löv skog)?

/Camilla

[Grimla]

Att ha kor iskogen som man hade förr är inte tillåtet numer. Däremot om du har egen skog så kan du hägna in den och släppa dom där.

(fäbodar som inte slutat hålla djur på skogen, får ha det nu också tror jag)

[Rödskägg]

Jo granarna blir skadade och värdelösa till annat än ved.

[Hylletorp]

Okey, då bör de alltså klara sig på enbart skogsbetet?

[Markus_Almroth]

Vad är det som pajjar granarna? Gnager de på barken, eller trampar de sönder rötterna?

Hur är det med tallskog?

/M

[nittonhundranittiosex]

Hur mycket skogsbete behöver en ko för att föda sig?

[Rödskägg]

tranpar på rötterna så röta går upp och holkar ur stammen. Det finns andra som är bättre än mig på det här men det bör drabba alla träd med ytliga rötter i lite olika omfattning.

[Jonas från Backfors]

Granar är känsliga för rotröta men det beror ju helt på vilken mängd kor det är beroende på skogens storlek. Är det 10 hektar skog och 4 kor som betar är dt ju inga problem med rötskador förutom möjligen på någon enstaka stig där de går mycket.

Sen hur stor yta som behövs är nog väldigt individuelt beroende på hur skogen ser ut. Är det tät granskog så behövs nog stora ytor, men är det blandskog med öppna ytor där gräs kan växa också så behövs mindre yta.

Vi har våra 2 fjällnära tillsamans med 7 får och stuntals ett gäng hästar(någon vecka/säsog) på ca 5 hektar skogsbete och 2 hektar näringsfattig hagmark. Det funkade bra i år och nu i höst är det väldigt nersnaggat gräs på hela ytan. Ser nästan ut som om vi klippt gräset. I skogen är det naggat lite på blåbärsriset och smålöv samt rotskott är borta. Men inga värre trampskador på skogen.

Här en bild på 3,5 åriga dottern när hon hjälper en av korna att plocka blåbär i den tätaste delen av skogshagen.

[Markus_Almroth]

Betad skog är så trevlig att vara i också...

/M

[LGL]

Håller med Jonas om att risken för skador på gran är minimal om antalet betesdjur anpassas efter skogens produktionsförmåga. Många av de äldre skogar med kvalitétsvirke som försvann under senare delen av 1900-talet var danade i 1800-talets plockhuggna och betade bondeskogar (har praktisk erfarenhet av detta då jag var yrkesversam skogshuggare under 12 år på 1970- och 80-talet). Ett fåtal sådana gammelskogar finns fortfarande kvar här i södra och mellersta sverige men om de skyddas blir skötseln tyvärr i de flesta fall fri utveckling och inte just plockhuggna skogsbeten.
Beträffande barkgnag på gran har jag endast varit med om det vid ett tillfälle på de 10 år som mina fjällkor haft tillgång till olika skogsbeten. Ett 20-tal granar hade gnagts på bark (på samma sätt som älggnag). Vid närmare undersökning visade det sig att det område som dessa granar befann sig på var utsatt för ett massivt angrepp av honungsskivling (en svamp som orsakar röta och stora ekonomiska förluster på skogsbruket varje år). Min förklaring till barkgnaget var att de svampälskande fjällkorna kände doften av svampmycel och fann smaken på barken tilltalande.
Sen går det inte att komma ifrån att vissa fjällkor, liksom hästar, är förtjusta i barken från vissa unga lövträd, speciellt ask och körsbär. Men det är väl ett problem främst i den södra halvan av landet.

[Markus_Almroth]

Oftast är betande av lövträ bara en fördel för skogsbruket.

/M

[ieenilorac]

Att korna skulle gnaga bark på granar så att det blev ett problem är osannolikt. Däremot är det ett reellt problem att deras klövar ger skador på rötterna som sedan ger röta. Har i min nyköpta skog ett flertal granar som är skadade på detta sätt. Och då är korna egentligen bortstängslade från skogen, men tar sig dit ibland ändå. Ett tag fick de gå där kortare perioder, men det är flera decennier sedan. Som mest har det varit ca 8 nötkreatur i den skogen, som är på ca 5 ha. Under det 20-tal år som jag kan överblicka har minst ett 50-tal fina granar fått röta pga kreaturen, vilket faktiskt är ett avsevärt ekonomiskt avbräck.

[LGL]

Att korna skulle gnaga bark på granar så att det blev ett problem är osannolikt. Däremot är det ett reellt problem att deras klövar ger skador på rötterna som sedan ger röta. Har i min nyköpta skog ett flertal granar som är skadade på detta sätt. Och då är korna egentligen bortstängslade från skogen, men tar sig dit ibland ändå. Ett tag fick de gå där kortare perioder, men det är flera decennier sedan. Som mest har det varit ca 8 nötkreatur i den skogen, som är på ca 5 ha. Under det 20-tal år som jag kan överblicka har minst ett 50-tal fina granar fått röta pga kreaturen, vilket faktiskt är ett avsevärt ekonomiskt avbräck.

Vist kan klövtramp ge skador på granrötter, speciellt i fuktiga marker. Men det finns många möjliga orsaker till att en skog drabbas av röta. Speciellt känsliga är första generationens granskogar på åkermark och gamla betesmarker, liksom bestånd på mycket torra och sandiga marker. I sådana skogar kan ibland närmare 100% av granarna vara rötskadade trots att ingen ko varit i närheten. 50 skadade träd på 5 ha under 20 år tycker jag personligen inte är onormalt mycket inte ens i obetad skog. I bland kan mekaniska skador vid t.ex. gallring ge långt värre resultat. Andra kanske har en annan uppfattning? Jag säger inte att korna är oansvariga för skadorna i din skog och tolkar din text som att du sett tydliga skador av klövtramp på granrötterna. För min egen del uppväger kornas uppenbara trivsel med att beta i skogen och de positiva effekter det medfört på den biologiska mångfalden mer än väl de få skador jag sett som eventuellt orsakats av korna.

[Johan P]

Att ha djuren på skogen är naturligt viss en avvägning mellan vad det faktiskt finns för korna att beta och vad man har för skog, man skall inte överskatta hur mycket mat det finns det kan se väldigt grönt och fint men finnas väldigt lite att äta.
På våra familjegård  var all skog stängslad och djuren gick där under sommaren, den var väldigt kuperad och innehöll allt från rena gran och tallbestånd till äldre igenväxta hagmarker som dominerades av löv, och att deras närvara lede inte till något bortfall i form av ökade problem med röta och likande.
Idag så betar vi flera naturreservat som har en mosaik av öppna ängar och skog och när djuren har möjligheten att välja så är dom helst inne i skogen och hittar sin föda, även vass och andra vattenväxter premieras framför ängen.
Vi har nyligen nystängslat ett område ganska fuktig björk och alskog med mycket uppslag av vide både kor och getter betar området, efter 3 veckor så är deras inverkan påtaglig då vi nu har en beteshorisont på en meter där det inte finns ett löv, dom högre snåren klättrar getterna i och korna böjer ner dom.

[ieenilorac]

50 skadade träd på 5 ha under 20 år tycker jag personligen inte är onormalt mycket inte ens i obetad skog. I bland kan mekaniska skador vid t.ex. gallring ge långt värre resultat. Andra kanske har en annan uppfattning? Jag säger inte att korna är oansvariga för skadorna i din skog och tolkar din text som att du sett tydliga skador av klövtramp på granrötterna. För min egen del uppväger kornas uppenbara trivsel med att beta i skogen och de positiva effekter det medfört på den biologiska mångfalden mer än väl de få skador jag sett som eventuellt orsakats av korna.

Detta är ganska fuktig mark, den gränsar till en liten mosse. Den har skötts av min farfar, gallrats oklanderligt och med användning av mycket muskelkraft, vilket gett obefintliga skador på de träd som skulle vara kvar.

Jag har tydligt sett sambandet mellan klövtramp och granar med röta. Finns inga andra träd med röta i hela skogen, än de som ligger i direkt anslutning till kreaturens vandringsstigar.

Nu är det inte mina djur som går där, utan en arrendators. Och korna har inte i min granskog att göra, där finns ändå inget de kan äta. Det finns blandskog där de kan få vara, och där finns det ju något för dem att äta. I min fuktiga granskog, där jag behöver varenda krona jag kan få ut till att betala för de omfattande reparationer som behövs på gården, är jag inte beredd att acceptera skada på ett enda träd som beror på att kreaturen inte håller sig på rätt sida stängslet. Stängslet kommer att förbättras avsevärt inför nästa betessäsong.

Djur som betar i skogen kan visst vara bra, både för tamdjuren och för mångfalden. Men enligt min mening kan detta gärna ske på marker som tål detta, och som ger tamdjuren något. Dvs torrare marker med blandskog, gärna med en hel del gläntor.

[LGL]

Djur som betar i skogen kan visst vara bra, både för tamdjuren och för mångfalden. Men enligt min mening kan detta gärna ske på marker som tål detta, och som ger tamdjuren något. Dvs torrare marker med blandskog, gärna med en hel del gläntor.

Ja, sinnesbilden för ett skogsbete är en variationsrik, flerskiktad skog med mycket gläntor, gräs och blommor. Denna skogstyp sitter djupt rotad i folksjälen, åtminstone i de generationer som haft möjlighet att uppleva ett äkta skogsbete. Ordet glänta var ju tidigare ett mycket vanligt ord i litteratur, poesi mm. Det har nästan försvunnit i dag. Den sista text som jag i en hast kan påminna mej om med ordet glänta är "Sångerna vrenskas" av Ola Magnell. Därför blir man glad när man hör berättelser om restuareringar av hagar och skogsbeten så att det finns ett hopp om att även framtida generationer får möjlighet att uppleva detta.

[Jonas från Backfors]

Ja, sinnesbilden för ett skogsbete är en variationsrik, flerskiktad skog med mycket gläntor, gräs och blommor. Denna skogstyp sitter djupt rotad i folksjälen, åtminstone i de generationer som haft möjlighet att uppleva ett äkta skogsbete. Ordet glänta var ju tidigare ett mycket vanligt ord i litteratur, poesi mm. Det har nästan försvunnit i dag. Den sista text som jag i en hast kan påminna mej om med ordet glänta är "Sångerna vrenskas" av Ola Magnell. Därför blir man glad när man hör berättelser om restuareringar av hagar och skogsbeten så att det finns ett hopp om att även framtida generationer får möjlighet att uppleva detta.

Javisst blir man glad av en riktigt fin skogshage! Vi håller som bäst på att återställa den hagmark och de skogsbeten som en gång fanns runt vår gård. Just nu har vi hägnat in 7 hektar men det finns ytterligare ca 10 hektar skog som varit betesmark. Tyvärr har det på vissa delar skett kalavverkning men de största delarna är opåverkade.

Lite bilder...

De öppnare betesmarkerna, man skymtar gården bakom träden


Gräns mellan skogen och det öppna betet