Problemet är väl lite att TS har tänkt sig att bo där utan att betala någon hyra.
I den situationen kan det nog vara svårt att hävda att det är ens eget hem.
Nej det är inte alls problemet
Det finns ingen av de andra som skulle
drömma om att ta hyra av oss.
Vi betalar alla utgifter för huset när vi bor där. Vi står också för de renoveringar som behövs för att vi ska kunna bo där - dessa bokför vi dock, för framtiden.
Blir vi fastboende så kommer vi att ha en mer omfattande diskussion om ekonomi, samt vad jag 'får' bestämma själv och vad de andra bör ha medbestämmande över.
Att alla ska kunna vara där på somrarna är alla inblandade helt eniga om, annars skulle jag inte vilja bo där. Stället är vårat, hela familjens, först och främst, alla hör dit, alla får komma och bo. Vi måste bygga och göra plats så att vi alla kan vara där.
Ingen av de andra skulle drömma om att flytta dit, och de är glada för att jag gör det, för husen står faktiskt och förfaller långsamt.
Sen kommer vi säkert alltid att ha lite gnissel, på olika fronter - så är vi uppfostrade och det är det vi är vana vid. Lite kris och lite kramar.
Kanske är jag naiv, då upptäcker vi det. Funkar det inte så funkar det inte - det viktigaste är att vi håller sams i familjen. Jag har ett stadsliv som funkar. Jag kan hitta en ekoby att bo i. Jag kan flytta till... Irland, Canada, Spanien - världen är stor och möjligheterna många. Men det är på Stenhagen jag hör hemma, så gör det som behövs för att det ska bli bra. Det som kan sabba det är nog mest om huset måste rivas, så att det helt enkelt blir för dyrt.
