Hund som vaktar barn mot andra hundar

[Snoken]

Jag har en Parson på 8 år och en människovalp på 2. Tidigt märkte jag att terriern började vakta sonen mot andra hundar - om någon försökte komma i närheten ställde sig hunden emellan och morrade eller anföll och jagade bort den nyfikne besökaren till behörigt avstånd, sen var det bra igen (tills den andra hunden eventuellt gjorde nytt försök). Terriern är inte dum eller onödig, bara markerar tydligt att han inte önskar andras nosar på lillhusse. Det "roliga" är att terriern inte är speciellt människo- eller barnkär överhuvudtaget, han accepterar alla former, storlekar och åldrar men gör sig inte bästis med någon (utom matte... ). Han har ALDRIG vaktat något eller någon förut heller, men när det kom en bebis i huset så ansåg han tydligen att någon måste beskydda det stackars krypet...
Så här långt har jag heller inte sett det här som ett problem, när sonen var bebis och inte kunde avvärja hundpussar själv så var det tvärtemot skönt att terriern skötte den saken, när han ändå gjorde det så snyggt och vettigt i mina ögon.

Men nu har vi en labradorvalp på intågande om ett par veckor och jag är lite fundersam till hur terriern ska reagera på det. Och hur ska jag göra? Valpar kan ju vara lite bitiga när dom hälsar, hoppar och knuffar. Sonen är ju hundvan och knuffar bort valpar själv när dom kommer för nära, men ska jag låta terriern hjälpa till eller ska jag avstyra hans assistans? Ska jag låta hundarna klara upp det här själva och hoppas att terriern snart fattar att labben ska bo med oss och har "lika stor rätt" till barnen som han själv? Vi får även ett nytt människobarn i vinter.

Någon som haft liknande situation, eller annars bara gott råd eller förslag på hur ni skulle göra? Jag vill alltså poängtera att terriern inte skadar någon, varken hundar eller barn. Ser jag att det eskalerar och han blir elak eller onödig mot andra så kommer jag ju självklart att ta tag i saken. I mina ögon måste inte alla hundar få hälsa på alla andra hundar och människor (stora som små) de är i sällskap med.

[Znibban]

Du ska inte låta ditt lilla barn vara ute med hunden ensam. Du måste vara den som tar det största ansvaret för vakt och skydd. Det måste du visa din hund! Utsätt inte honom för den bördan, det kan gå illa!
När du får hem din nya valp så låt de träffas på neutral mark först!!!!
Utan barn och egna saker som ska skyddas och bevakas!
Var med och reglera vad som sker. Låt hundarna förstå att det är DITT ansvar och att du bestämmer vad som är tillåtet.
Blir det spänt mellan hundarna så gå en promenad, du får ha en anna vuxen med dig.
Det är viktigt att det blir rätt från början, blir det krångel så tar det bara lång tid att rätta till.

2 år är ju inte så mycket men gör vad du kan för att din "gamla" hund ska förstå att han är under barnet i rang! När du är med... så kan ni tillsammans säga åt hunden att sitta och låta barnet sätta ner matskålen och vara den som efter en liten stund!!!! säger -"varsågod".
Hoppas du förstår vikten av att DU är med!
Lycka till och avlasta hunden hans ansvar och du får en lugnare fyrbent vän!

[Snoken]

Tack för tipsen!
Sonen hjälper till mycket redan med hunden och är gärna med och tränar, dock har hunden lite svårt att förstå vad sonen menar alla gånger då han inte pratar så tydligt ännu och söker då hjälp av mig för "översättning". Bara dem två emellan funkar det hur bra som helst, sonen kan utan bekymmer säga åt hunden att gå ner från soffan eller flytta på sig när han ska fram, lägga sig i hundkorgen eller plocka undan matskålen mitt i middagen. Så orolig för säkerheten är jag inte.
Det tokiga blir ofta med andras hundar, när ägarna till dem går in och rättar min hund. Terriern lyssnar inte på andra än mig och triggas mer av när någon höjer rösten och sprider oroliga energier. Om jag lugnt säger åt min hund att lägga av så gör han det, så det klurigaste här är kanske att uppfostra andra människor, som vanligt! Jag förstår inte varför andra hela tiden ska ha sånt bestyr med andras hundar... Men det är ju en annan sak. Iallafall tror jag det går bättre när valpen kommer hem då jag får vara ensam med hundarna. Och terriern brukar vara schysst mot yngre hundar som inte utgör något hot, han är väldigt uppmärksam på om en hund bara bjäbbar eller om den menar allvar (vilket ju sällan en 8 veckors valp gör!), så han får säkert många chanser att visa ungunden att han är högre  rang än den, och jag ska ju såklart hjälpa honom klargöra det också.

Håller helt med om att hunden inte bör belastas med ett ansvar att få vakta någon, men å andra sidan vaktar han inte aktivt utan reagerar bara snabbt "då tillfället ges" mot andra hundar. Han tycks inte lida av det eller må dåligt, men man vet ju inte hur det går om det får fortsätta förstås...

[Attes matte]

Jag förstår faktiskt inte snacket om att en hund aldrig ska behöva axla ett ansvar i flocken. Varför inte?? I en flock med vilda hundar eller vargar för den delen är det väl inte bara alfa-paret som försvarar flocken mot andra hundar/vargar/djur/whatever...? 
Det finns ju otaliga fall där familjens hund tagit på sig en barnvaktar-roll på ett mycket ansvarsfullt och moget sätt, och jag kan inte påminna mig om att jag nånsin hört talas om att en sån hund har skadat barnet.
Att man sen kan vara lite tveksam på hur en sån hund reagerar på en ny valp i flocken är ju helt naturligt. Men det lär ju visa sig, och då får man lösa dom eventuella problemen då.

/Sara

[TiB]

det klurigaste här är kanske att uppfostra andra människor, som vanligt!

Ja, det är väl ungefär så det är, stora (ev "farliga") främmande männschor lika väl som egna små skrikiga typer med klibbiga fingrar.
Allt för många hundar har fått klä skott för att barn ofredat dem och vuxna bråkat. Och så onödigt.....!

[Charlotte]

Jag förstår faktiskt inte snacket om att en hund aldrig ska behöva axla ett ansvar i flocken. Varför inte?? I en flock med vilda hundar eller vargar för den delen är det väl inte bara alfa-paret som försvarar flocken mot andra hundar/vargar/djur/whatever...? 
Det finns ju otaliga fall där familjens hund tagit på sig en barnvaktar-roll på ett mycket ansvarsfullt och moget sätt, och jag kan inte påminna mig om att jag nånsin hört talas om att en sån hund har skadat barnet.
Att man sen kan vara lite tveksam på hur en sån hund reagerar på en ny valp i flocken är ju helt naturligt. Men det lär ju visa sig, och då får man lösa dom eventuella problemen då.

/Sara

Jag håller med Sara!
 Mvh Charlotte (själv vaktad av en St:Bernhard under hela min uppväxt ).

[TiB]

Mvh Charlotte (själv vaktad av en St:Bernhard under hela min uppväxt ).

Så bra da!.......att du inte blev vaktad en bit upp i tonåren 

En schäfer blev parkerad utanför ett varuhus. En liten knodd kom på drift och blev adopterad på stubben. Ingen kom åt att.....att......... att "rädda barnet" innan hon med schäfern hade handlat klart.

[Charlotte]

Så bra da!.......att du inte blev vaktad en bit upp i tonåren 

Hunden dog när både hon och jag var tretton Det blev kanske för jobbigt att vakta en tonåring
Men skämt å sido så behöver det inte alltid vara så fel att en hund ser efter barnen, det har inte alltid något med "rang" att göra enligt mina erfarenheter. Hundar mår bra av att ha en uppgift och så länge som det bara rör sig om att mota bort andra hundar som Körvens terrier gör så tror jag inte att hunden på något sätt blir farlig och att den nya hunden är en valp gör antagligen att det inte blir så svårt att få in den i flocken.
 En ny "trend" i hundvärlden verkar vara att ta ifrån hunden alla uppgifter för att den inte ska klättra i rang eller bli osäker (känns som om ett visst TV-Program påverkar en del).
                                                           Mvh
                                                      Charlotte

[Snoken]

Ligger många poänger i det här resonemanget. Så länge jag är medveten om hur hunden fungerar och reagerar i olika situationer så kanske det inte är hela världen om han vaktar mot andra hundar, för han gör det trots allt effektivare än jag. Isynnerhet mot mindre uppfostrade hundar som inte tar åt sig av människo-avvisningar har jag märkt att lyssnar betydligt bättre på terriern istället, och låter sen barnet vara ifred fortsättningsvis medan man själv hade fått tjata och gapa och morra efter bästa förmåga i all evighet... Men börjar han vakta mot andra människor så tänker jag nog sätta punkt för det hela!
Bra i sonens uppfostrings-synvinkel också att han får se hur hundar fungerar och kommunicerar med varandra och vilka effekterna blir. Skulle jag tvinga hunden att ligga ner, tyst och stilla hela tiden så skulle han ju aldrig få någon respekt eller förståelse för djuret hund.