Med kläckare brukar vi ha småkycklingarna åtskilda (hönsgaller mellan, så de ser varandra) under värmelampa nån vecka eller så, tills de själva visade att de ville in till flocken. Brukade aldrig vara några problem.

Tror också (om jag minst rätt) att vi först lät hönan själv ruva och ta hand om den lille, så flocken vande sig vid att det sker tillökningar, sedan köra med kläckare. I vårt fall var det favorithönan som ruvade och då var tuppen noga med att fastställa "grundlagarna" - ingen barnaga, men ungdomar lär man hyfs och etikett.     

(vet inte i vilket del av forumet detta här hemma?)

Att elektricitet eller hushållsel är eller kan vara farligt känner väl alla till. Allmänt kallas detta för elolyckor. Trots farlighetsgraden hur många dör per år i Sverige, med tanke på att näst intill varje hushåll har tillgång till el och dessutom ökar dess användningsområden allt mer, så hur många dör per år i Sverige? Ca två-tre människor. Det är inte mycket det.

Här skulle vi kunna kvantifiera och jämföra, men just att jämför med dödsfall är lite knepigt av flera skäl, men om vi jämför med biltrafiken så säg som max strax under 500 dödsfall per år - den största risken drabbar dom som inte använder bilen, dvs gångtrafikanter i storstad.

Är verkligen elen så farlig som det påstås? Har åtskilliga gånger fått stötar under mitt liv, som varit att jämföra med allt från lättare obehag från nässla till ordentliga kyssar, som varken lämnat något sår eller ens svullnad.

Fördjupning - här kan alla med "säga-emot-reflexen" sluta läsa:

När man dör av elchock är det hjärtmuskeln som drabbas, egentligen är det sinusknutan som lägger av som mer fungerar som ett relä, just därför använder man elstötar för att väcka upp hjärtat som stannat så kallad hjärtstartare.

Hjärtat fungerar inte som en klassisk vattenpump utan naturen är betydligt smartare  än så och begagnar sig av virvelmatematik (en bortglömd del av västerländsk matematik) hur kan öringar förbruka så lite energi för att hålla sig helt stilla i en strid bäck, för att den använder sig av exakt samma fenomen.   
   

Det är rätt normalt att höns är elaka mot nykomlingar. Fast oftast brukar de liksom köra bort den, inte förfölja som ett rovdjur skulle.  Många ställen att gömma sig är bra, se till att det finns mat och vatten där också. Det kan ta några veckor, kanske månader, men till slut får den nya vara med i flocken.

Jag satte ett antal ägg i äggkläckaren.
Dom kläcktes och sen dog en efter en efter en.
En överlevde, pigg kyckling.
Har bott inne i kycklingholken med golv o takvärme.

Så skulle jag sätta ut den med övriga hönor och tupp.
Dom jagade den stackaren och var så elaka.
Jag tog då ut en gallerbur och ställde i hönshägnet och satte kycklingen i den så den kan ses och höras av de äldre men inte kommas åt. Har haft den ute där dagtid och tagit in på natten till kycklingholken.
Har gjort så här i ett par dagar nu men de vuxna är lika dumma fortfarande när den är lös i hönshägnet.
Jag har för att distrahera de vuxna hönsen gett dom extra godis att sysselsätta sig med typ majskorn och kokta potatisskal mera än vanligt.
Dom är lika dumma mot lilla hackkycklingen iallafall.
Vad göra? Låta dom hållas med sitt rangordningskackel eller ta bort kycklingen?

När jag tidigare släppt ut 4-5 kycklingar har inget sånt här hänt.
(det är dom kycklingarna som nu är vuxna och mobbar den lila)
Den lilla är inte så liten då den föddes på skärtorsdagen och vuxit på sig rätt bra. Nu 2 månader gammal.
Ideer? Tips?

Om jag sätter på fler skattlådor och dessa bara innehåller mellanväggar..

Funkar det då om jag lyfter upp den fulla skattlådan och sätter den med mellanväggar under? Eller MÅSTE jag ta utbyggda ramar från den fulla lådan och blanda in i den tomma?

(Jag vill alltså att bina ska börja bygga ut mellanväggarna, och fylla med honung.)