Tgb 11 / C303 är alltså inte en "Valp", utan det är en helt annan grundkonstruktion, större på alla ledder och den utvecklades ca 10 år senare än Valpen även om produktionen tidvis skedde parallellt.
Det finns också en förlängd variant med boggibakaxel som heter Tgb 13, och en moderniserad sådan avsedd för trupptransport (inget skåp utan istället flak med längsgående soffor och kapell) som heter Tgb 20. Tgb 13-chassier har det också byggts många stabs- och sambandsfordon av olika slag på.

Valpen (903:an) byggde till största delen på Volvos dåvarande personbilsteknik med framför allt utgångspunkt från PV / Duett, man använde så mycket befintliga delar som möjligt för att spara utvecklingstid och -kostnader. I chassit är det egentligen bara framaxeln med styrspindlar och drivknutar samt fördelningslådan som inte är plockade direkt från hyllan med personbilsdelar.
Den tillverkades i Sverige på 1960-talet och sedan flyttades produktionen till Polen. Man känner igen de polska "Valparna" på att de har bulor på framdörrarna för att ge bättre armbågsutrymme samt att de har en plastgrill av ungefär samma utförande som på Volvos frambyggda lastbilar (t ex F611).

I Tgb 11 är däremot axlar, växellådor mm helt nykonstruerade från grunden och det enda personbilsmässiga som finns i den är B30-motorn. Det mesta av smådetaljer av standardtyp kommer från Volvos lastbilsproduktion på 70-talet.

Beträffande 12 eller 24 V elsystem på de här fordonen så har nybilsbeställarna alltid fått välja det själva. Civila kunder har som regel beställt bilarna med 12 V (enklare att använda personbilsmässiga tillbehör eller koppla till släpvagnar med 12 V, samt något lägre kostnad). Svenska försvaret beställde 12 V på de första 903:orna medan senare 903:or (framför allt då i radioutförande) samt alla Tgb 11/13/20 har 24 V. Hur det är med elsystemet i eventuella fordon som har gått på export till utländska militära beställare vet jag inte.