Dubbla anlag för brokighet

[Trasselsudden]

Är det samma sak som tex. försöksmöss som är typ 99,99% lika. Som jag har lärt mig så är det praktiskt sett omöjligt att genom avel att få fram kloner utan endast genom kloning och inte ens försöksmöss som är hårt inavlade på labb kan bli helt genetiskt lika. Blir bara lite förrvirrad när ordet klon används Inom försöksdjurvetenskapen kallas man stammarna med sådana djur för homogena stammar.

Hur vet de att bara färgvariationen finns kvar genetiskt? Gör man genanalys? Färgerna är ju lätta och se genotypen på eftersom de oftast syns utanpå.
Är inte mellerudskaninen en ganska gammal ras? Ursäkta alla frågor

Sen när det gäller brokighet och albino så avlar man inte bort brokningsanlaget för att man utesluter de som inte är albino. Allelerna för albino (a) och brokighet (K) ligger ju på olika loci och kan finnas samtidigt. En albino kan vara brokad genetiskt, det syns bara inte i fenotyopen. Enda sättet att ta reda på om en albino bär brokningsanlag eller inte är att para med en enfärgad kanin. Eller ta fram ett gentest för det. Man kan avla på bara albinodjur generation efter generation, men man avlar inte bort brokningsanlaget, man bara blandar runt det. Fast det kanske inte var det du syftade på?

Svar till Trasselsudden:

Du verkar helt missförstått att jag talar om ett undantag innom praktiskt avelsarbete.
Alltså att genetiskt stabila grupper - som alltså per definition utmärkts av att de redan har inavlats så hårt i många generationer att de blivit kloner, eller nästan kloner - i de flesta fall då man inte brrytt sig om att utplåna anlag för olika färg - där fokuset ligger på att solla borta alla de anlag som leder till livsoduglighet i någon mån.  - dessa grupper följer EN ANNAN NORM än vad man utgår från i vanlig avel, som du pratar om.

Vidare fungerar det så att man under denna typ av avel givetvis, precis som vanligt tar bort alla de djur som uppvisar genetiskt nedärvda missbildningar tills dess gruppen blir stabil.
Jag vet att antalet generationer som krävs för att uppnå en stabil genpol varierar mellan arterna så det måste jag fråga Bosse om. Ska dessutom< tillägga att denna typ av avel ju givetvis passar sig bäst för arter som generellt  tål inavel bra.

Om man nu läst genetik på universitet så borde åxå veta att även kloner har induviduella olikheter sinsemellam. Ex. mänskliga enäggstvillingar har olika fingeravtryck och induviduella mönster i kroppsbehåringen.
Dessa genetiskt stabila grupper är väldigt ovanliga idag och därför får du inte läsa om dem på universitet, om du inte specifikt ger dig in i detta ämne som specialområde, jag har förövrigt åxå läst genetik och inte heller fått lära mig detta på universitet utan av en landets mkt få  praktiserande experter på området.

I fallet Mellrudskaninen (som jag tror är en stabil genetisk grupp, vilket borde undersökas för att ta reda på om det överhuvudtaget är nödvändigt att krångla med aveln som det görs idag - då man försöker unvika inavel- vilket i så fall skulle vara helt ovidkommande.))  så har man helt enkelt nöjt sig med att spara  både anlag för albino och anlag för svart/vit brokighet.. Detta kan väldigt enkelt avlas bort om man utesluter icke albino djur i aveln så har man redan efter en generation helvita kaniner. Inte för att jag på något sätt förespråkar detta då det inte påverkar livsdugligheten. Så altså kan även stabila genetiska grupper (nästan kloner) uppvisa olika färgteckning.

[thunrida]

Svar till Trasselsudden.
Ursäkta, det var givetvis klumpigt av mig att använda ordet klon, försökte uppmärksamma om att jag menade något som är snarlikt en klon i sista inlägget. jag syftar altså till att genetiskt stabila grupper inte nödvändigtvis, och i Mellerudskaninen fall INTE är det samma som genetiskt homogena grupper.
Visst finns det små kvarvarande variationer i arvsanlagen hos individerna, men inga som ger genetiskt nedärvda sjukdomar då dom uppkommer i dubbeluppsättning.
Detta är altså poängen - dessa djur (genetiskt stabila, som hållits isolerade) tar ingen skada av vidare inavel.

Omdu är vidare intresserad av ämnet rekomenderar jag att du tar upp det med din genetiklektor/professor eller kontaktar Bosse på Fredriksdal.

Jag är inte ute efter någon djupdykande diskussion om kloning, utan vill bara uppmärksamma folk på forumet om farorna med att vara missinformerad ang. avel på genetiskt stablia, och utrotningshotade grupper av djur då detta lätt innebär att man i all välmening  råkar utrota djuren istället för att rädda dom..

Mellerudskaninen är en helt nyligen upptäkt ras som hållits isolerad i ca 70 år vilket borde vara precis på gränsen till att falla under kategorin genetiskt stabil grupp, ras, Så vitt jag vet ännu inte hunnit registreras som genbank(?) 

[Jordbron]

Mellerudskaninen är en helt nyligen upptäkt ras som hållits isolerad i ca 70 år vilket borde vara precis på gränsen till att falla under kategorin genetiskt stabil grupp, ras, Så vitt jag vet ännu inte hunnit registreras som genbank(?)

Mellerudskaninen är ännu ej en godkänd egen ras på Jordbruksverket, men det är på G & man kan ha den i avel i godkända genbanker kontakta mellerudskanin@gotlandskaninen.se för mer info

Mvh Jordbron genbank nr 716

[Ulric Eriksson]

Om jag tolkar thunrida rätt så menar hon att eftersom den genetiska variationen redan är liten så kan det inte finnas några dödliga recessiva anlag kvar, för då hade det märkts. Det stämmer ju. Däremot håller jag inte med om att det skulle vara ointressant att bevara den återstående genetiska variationen. Hur skulle det kunna skada rasen? Syftet med genbanksarbetet är att så gott det går behålla rasen som den är, vilket inte skulle bli resultatet med omfattande inavel.

[Januschka]

Nu är vi alldeles komplett off topic här ....

Syftet med genbanksarbetet är att så gott det går behålla rasen som den är, vilket inte skulle bli resultatet med omfattande inavel.

Snackar man mellerudare och använder ordet stabil genetisk grupp undrar jag dock om inte det just betecknar en redan hard inavlat grupp. Inavla i en inavlade grupp, mhmm.. tvärtom är frågan kanske hur mycket variation det finns kvar.
Fenotypisk vet vi att Mellerudare har tappat en del anlag och jämför man fruktbarheten tycks den vara lite nedsatt i förhållande till mindre inavlade populationer. Inte som man ser det med linjeavel i t.ex.dvärgkaninproduktion men inte som kaniner kan vara heller.  Storleken har tydligen också varit annorlunda förr  men kan jo har avlats bort mer eller mindre medvetet - eller kan det vara resultat av inavel?

Januschka

[thunrida]

"Däremot håller jag inte med om att det skulle vara ointressant att bevara den återstående genetiska variationen. Hur skulle det kunna skada rasen? - Ulric

Det ju inte det jag menar, att det skulle vara ointressant eller skadligt altså
Utan precis som Januchka säger är det en fråga om att det inte finns någon vidare variation att bevara, utöver i Mellerudarnas fall två färg/teckenvarianter.
 
Jag menar bara att det inte spelar någon roll eller på något sätt är "farligt" att vidare inavla denna grupp djur. Tvärtom poängterar jag att det inte heller är eftersträvansvärt att vidare försöka homogenisera en grupp som redan visat sig vara fullt livduglig ("felfri")  inavlad - vilket ju är poängen med att ha en genetiskt stabil grupp djur.

[Empisen]

(hoppas detta hamnar rätt nu, mitt första inlägg här )

Tänkte bara berätta min erfarenhet av dessa "Vitsheckar" (KK).
Jag har haft några under mina år med kaniner, alla har dött i förtid och haft ständiga problem med förstoppningar genom hela livet. Jag har alltså bara haft problem med magen på dess vitsheckar, ALDRIG på någon annan kanin. De har även haft större bajs (större kulor) än de andra.
Detta är min erfarenhet så det är väl inte så konstigt att jag idag aldrig skulle para  2 brokade med varann eller köpa en vitsheck

Inom hoppförbundet (SKHRF) där man inte bryr sig om färg eller teckningar på kaninerna så uppmärksammades detta för ett par år sen och det var många som klev fram och hade erfarenhet av magproblem med dessa vitsheckar.

Sen finns det såklart även undantag med vitsheckar som blivit 7-8år gamla och aldrig haft några problem alls.
Inom SKHRF är det numera mycket sällan man ser planerade kullar med 2 brokade föräldrar.

/Empa

[Januschka]

Tillbaka till ämnet...

Jag har parat 2 brokiga gotlandskaniner nu med tanke pa spridning av sällsynta gener i en sluten population. Precis som de flesta här brukar jag undvika att para 2 brokiga kaniner men har aldrig haft konstigheter när jag gjorde det.
Dess ungar i alla fall är 4 veckor gamla nu, pigg och som vanligt fast en hona har väldigt lite teckning (öronen och svansen är mörk, resten helvit). Vad jag förstar skulle första problemen ha varit framme OM det hade funnits anlaget?
Jag aterkommer om/när det blir magsmältningsproblem.

//Januschka

[Empisen]

Låter som om den honan är Vitsheck.
Problemen behöver inte börja när dom är så små (även fast det verkar som om det är vanligast?) Mina har börjat få problemen när de varit ca ett halvår till ett år.

[Elvan]

Angående Gotlandskanin och vitscheckar så har jag en hane som troligen är vitscheck (båda föräldrarna är brokiga) han bajsar väldigt stora kulor precis som nämnts av andra. Så kanske förekommer det trots allt problem även hos Gotlandskaninerna.