Jag læste en gång om en hund, en Australisk kelipie, som vaktade en massa ankor. Den jobbade helt sjælvstændigt, behøvde inte ha mænsklig assistans før att hålla ihop flocken och vakta den mot rovdjur.
Den bodde ute i en koja och fick mat en gång om dagen. Det stod att dom ska liksom præglas på gårdens djur. Ha respekt før mænniskor, men inte følja dem. Om man gullar och grejar med dom som med vanliga hundar så blir dom før mænnisko-bundna och vill inte jobba ensamma. Funkar allra bæst om dom ær två.
