NH-träning på föl/unghäst

[Travelerhorses]

Jag upptäckte när min fölis var liten att jag hade gosat lite väl mkt med honom när han hoppade ur hagen för att följa med mej !
Då fick han sen stå i fred några månader med endast det viktigaste som gjordes *S*
Det är ju så svårt att inte gå ut o klia och gosa med dom små söta sakerna *S*
Jag fick slå mej på fingrarna där o påminna mej om att han inte var en gose kanin .
Ha gav sej med sånt sen .

[Snoken]

Som vanligt håller jag med Sar till punkt o pricka. Att straffbaCKA ÄR SOM ATT SKICKA UNGAR I SÄNG SOM STRAFF......................

Pysslar du med NH alls? Jag tycker det är riktigt intressant att diskutera hästhantering, men har kommit på att vanliga skolan och nh-fantaster sällan kommer fram till gemensamma åsikter... 
Ni som inte vill rygga hästarna "som straff" (finns det verkligen inget bättre ord som inte låter så himla stryk-laddat...), hur gör ni? Har ni andra metoder som funkar? Nåt som lärt av hästen med den aktuella ovanan eller nåt ni får tjata med varje gång?

[Frances]

Nej, jag är totalt anti NH 

Menar du att hästen backar vid uppsittning?

Javisst händer det ibland att jag har fått hästar i träning som inte står still vid uppsittning, men det brukar dom lära sig snabbt.
Jag ser hellre till att dom går framåt vid uppsittning, det är mycket lättare läge att lära stillaståendet ifrån än från back-växeln.
Låter dom helt enkelt röra sig lite sakta framåt och liksom hoppar på i farten, gör halt från ryggen istället. Det brukar inte ta många gånger förran dom släpper  den ovanan och kopplar ihop uppsittning med stillastående.

Men det förutsätter att man är snabb och smidig själv med uppsittningen och inte tar massa tid på sig och fumlar och sparkar till hästen på vägen upp eller något liknande 

Hade en gång en märr som man alltid fick sitta upp i farten. Hon hade helt enkelt väldigt dålig balans! Tvingade jag henne stå still så ramlade hon helt enkelt! Det var väldigt mystiskt. Men vi samarbetade bra. Hon stog still tills hon kände att jag hade foten i stigbygeln och var beredd, sen började hon gå och jag svingade över benet.
För övrigt var det inga fel på henne alls, hon klarade bara inte uppsittningsmomentet av någon anledning och det var ju inget att bråka om, hon fick ha sin egna stil.

[Sar]

Pysslar du med NH alls? Jag tycker det är riktigt intressant att diskutera hästhantering, men har kommit på att vanliga skolan och nh-fantaster sällan kommer fram till gemensamma åsikter... 
Ni som inte vill rygga hästarna "som straff" (finns det verkligen inget bättre ord som inte låter så himla stryk-laddat...), hur gör ni? Har ni andra metoder som funkar? Nåt som lärt av hästen med den aktuella ovanan eller nåt ni får tjata med varje gång?

När jag började träna halter på töm (hade då redan tränat in halter vid hand) så var jag noga att alltid göra halten vid ett bestämt ställe på ex.vis en stor volt eller fyrkant.
Mycket beröm och inte kräva att unghästen stod still länge (det är jobbigt för en liten hjärna och springiga ben;)) utan hinna smacka igång innan han själv fick för sig att gå iväg.
Blev det fel gjorde man bara halt en gång till.

Sedan kunde jag långsamt öka tiden för halten och även att halten kan göras på andra ställen och nu med en 2-åring kan jag kräva normallånga halter även om det är långt kvar till "skogshäst-halter".

Hade jag en häst som backade vid uppsittning skulle jag först se till att den var halttränad. Om den var så men backade ändå skulle jag fundera över varför.
Tappar den balansen och varför backar den då istället för att gå framåt som är en mer "normal" impuls?
I så fall kan jag ju prova  om den lättare håller balansen om jag kliver upp med hjälp av pall.

Eller har jag för korta tyglar vid uppsittning så att jag omedvetet ger tecken åt hästen att backa (antagligen lätt hänt om man rider på stång eller annat skarpt bett) så får jag ju länga på tyglarna.

Är hästen öm i ryggen brukar uppsittningen innebära obehag och att den vill komma undan så det måste kollas.

Visar det sig sedan vara en ren olat så skulle jag när jag var själv ställa hästen med rumpan mot en vägg när jag klev upp samtidigt som jag gett den haltkommando.

Hade jag hjälp från marken och inte tillgång till vägg hade jag nog bett någon peta på hästens bakbenen om den började backa så att det blev obehagligt att backa.

Jag tar dock alla gånger hellre att en häst tänker för mkt framåt än att den backar. Det kan ju vara ett tecken på att den backats för mkt i sitt liv och därför tappat framåttänk.

Mkt beröm direkt hästen gör rätt är nyckeln till ett lyckat resultat. Hästar i gemen vill vara till lags, utnyttja det!

[Travelerhorses]

Jag håller på med Nh o har gjort det ganska så många år nu .

Jag minns förut (ca 6år sen) då jag skulle köpa häst .
Vi tittade på säkert 30 hästar som alla beskrivits som snälla lugna o väluppfostrade .
Jösses!!
Halvblods/dressyr/hopp hästarna o liknande var värst .
dom högg när man spännde sadelgjorden , o det tyckte ägarna att det var ju normalt *suck*
Man fick hålla dom i grimman när man ledde dom mellan hage o stall annars sprang dom förbi.
inte kunde dom stå själv inne heller mm mm .
travarna var lite bättre men samma sak där , leda med hand i grimman , gå i väg vid uppsittning , sura i stallgång o vara tvungna att stå uppbundna mm mm .
Sen träffade vi nh hästarna  jösses vilken skillnad .
hästen gick lös in i stallet o följde sin ledare .
stog still utan att vara fastbunden . inga sura miner vid skötsel , stoppade huvet i grimman själv o stog stilla o avslappnat vid uppsittning , samma sak vid lastning , bara att peka o lägga grimskaftet över halsen .
Gissa vad vi köpte?!

[Snoken]

Personligen har ridningen ganska låg prioritet för mig, jag gillar markarbete och hantering bättre, så om hästen backar vid uppsittning pga dålig balans borde man ju märkt det i ett tidigare skede? Jag sitter inte upp på en häst som inte ens går att leda "som folk", funkar inte de enklaste saker från marken så lär de ju inte funka på ryggen heller.
Jag sätter nog likhetstecken med om hästen backar eller går framåt när jag bett den göra halt och ska sitta upp. Jag skulle inte acceptera något av beteendena och försöka bli av med det. Därmed inte sagt att ryggning skulle funka för alla hästar heller, man får ju vara lite uppfinningsrik ibland.

"Att omedvetet ha för korta tyglar vid uppsittning och hästen kan tolka det som en ryggnings-uppmaning", var just det jag menade med att ha handbromsen uppdragen. Du vill ju att hästen ska stå still när du sitter upp, det är det enda du begär just då. Så när den gör det, varför börja dra den i munnen och därmed ge den order om att göra nåt annat? Tror man inte att den ska stå still? Varför korrigera ett fel innan det ens begåtts? "Han börjar alltid gå iväg när jag ska sitta upp, så jag brukar korta tyglarna ordentligt när jag ska sitta upp...". Släpp dom helt och hållet istället, begär ingenting av hästen och NÄR den eventuellt går iväg utan att du vill det (och utan att du knuffar den i sidan med foten förstås), då först kan man väl ta tyglarna och korrigera? "Nämen nu menade jag inget speciellt när jag hade tyglarna åtdragna, jag skulle bara sitta upp", men tio minuter senare menar du något helt annat när du gör samma sak! Utgår man från att det alltid ska ligga ett "grundtryck" i munnen, är det då så konstigt om hästen blir hård i munnen och man måste ta till allt grövre bett och större hjälper? Är det inte åt andra hållet man strävar, att rida med så små och lätta hjälper som möjligt?
Samma som med att "underhållsskänkla" för att hålla igång traven, t.ex. Man ska skänkla vartannat steg så hästen inte ska tappa tempot - igen korrigerar man ett problem innan det uppstått, med resultatet att hästen börjar ignorera hjälpen eftersom den egentligen inte betyder någonting. Ge skänkeln NÄR hästen börjar sacka av istället. Har hört att många hästar är gråa i köttet kring skänkelområdet när de går till slakt, man har helt enkelt sparkat sönder köttet.

Det är så mycket knasigt med vanliga skolan tycker jag, alla gör som dom blivit lärda men ingen ifrågasätter varför det ska vara si och så. Det bara ska vara, för det har alltid varit så. Man sitter alltid upp från vänster sida... - för att de högerhänta soldaterna hade svärd, gevär och grejer på sin vänstra sida och de var ju ivägen om de skulle försöka sitta upp från höger sida. Hur många har svärd med sig idag när de ska rida? Både häst, människa och utrustning mår väl bättre av att man sitter upp från båda sidor.
Och tränsen, hur många delar av det har egentlig nytta idag? Varför säljs dom "kompletta" när knappt någon vet vad pannbanden eller käkremmen är till för? Det ska bara va där... Käkremmen har jag förstått också är från tiden när hästar användes i krig, och var för trötta för att orka bära sina ryttare. Dessa fick då hoppa av och släpa med sig hästarna, och käkremmen behövdes för att tränset inte skulle dras av! Nosgrimma och "slemremmen" lär väl ska vara till för hästar som inte accepterar sitt bett och som inte får eftergifter (alltså HELT slack tygel och 0 kg i handen, inte bara en millimeter längre från 15 kg i handen till 14,5), och riskerar ta bettet och sticka. Å andra sidan, kanske tränsets alla delar behöver vara där nu också med tanke på hur mycket det dras i under ett "vanligt" dressyrpass. Det finns hur mycket som helst man kan ifrågasätta!
Dressyrekipage må vara stiliga med kavajer och glansiga stövlar, men jag tycker det är snyggare när man kan hantera en häst på ett vanligt tränsbett (eller utan bett, helst utan träns överhuvudtaget!), än att sitta med dubbla tyglar i ett bett så skarpt att du behöver utbildning i hur det ska användas så du inte skadar hästen mer än du hjälper!
Varför ska man vara vältränad för att ORKA rida i en timme? Hur många ridskolepass skulle du orka med i ett streck?
Trav-sporten är något jag också får nervösa ryckningar av att se på, när hästarna ska på eller av banan och möts av sina skötare som ska spänna och lossa på diverse remmar och vad dom nu håller på med. Hästarna bara rusar på som ånglok och de stackars skötarna hänger efter och får akta sig för att inte bli överkörda. Samma sak brukar man ju kunna se vid dressyr och hoppningshästar också, de "lite bättre" som har skötare som kommer med sina nystrukna täcken. Bara för att hästen är värd en miljon eller två, får den göra som den vill... Jag begriper ju att dom är uppe i varv efter avslutat jobb, men det jag inte begriper är varför de inte kan tas ut och skrittas av tills de lugnat sig och man kan börja hantera dem bättre, varför de ska hållas på och täcka in och bindas upp och sättas in i boxar när adrenalinet skjuter ända ut i öronspetsarna på dem?
Finns ju hur mycket som helst som en häst gör mot människor också som dom flesta bara accepterar eller uppfattar som någon sorts ömhetsbevis. Att hästen kliar huvudet mot en tror folk är som när en katt stryker sig mot ens ben och spinner, inte att du jämställs som ett träd i hagen det är skönt att klia sig mot (ont gör det och du kan inte stå stilla för all kraft dom lägger bakom, men visst är han ju för söööööt min ponny??)...

Jag kan hålla på hela dagen... 
Tycker det är så faschinerande det här!

[Frances]

Trav-sporten är något jag också får nervösa ryckningar av att se på, när hästarna ska på eller av banan och möts av sina skötare som ska spänna och lossa på diverse remmar och vad dom nu håller på med

Du svarar ju dig själv här i princip. Du vet ju inte vad dom håller på med 

Man använder en käkrem, men den ska bara vara anspännd vid tävlingsmässig tempo som en hjälp och säkerhet. Det som skötarna håller på med är att skynda sig fram till hästarna för att plocka av käken direkt efter loppet, för ingen vill ju skritta av sin häst med käken på i onödan utan man släpper gärna ner den direkt så hästen får varva ner och skritta av i lugn o ro  (och nu snackar vi inte om samma "käkrem" egentligen heter det "checkrem" men försvenskats)
Att det kanske ser ut som hästarna rusar fram som ånglok, men för oss och våra hästar är det ingenting konstigt, har faktist aldrig upplevt mig som stackars skötare som hänger efter
Klart dom tas ut och skrittas av i lugn o ro, det är bara det att dommåste va banan för att nästa lopp ska gå, annars får domstackars spelarna tuppjuck.. Tempot på en tävlingsdag är i hög grad anpassat efter spelarna och det svär vi aktiva ve och förbannelse över
Ofta har ju kusken nästa häst att hinna med ut i nästa lopp med och i värsta fall ska dom hinna värma en häst emellan och det är väldigt väldigt begränsat med tid.... Pga av några svenssons ska se loppet i tid på TV 
Men hur många gånger om året tävlar man med en häst? Det är ingen daglig jäkt precis.

Och nej, jag upplever inte att jag behöver lugna ner hästen för att hantera den bättre, har faktist inga som helst problem att hantera en tävlingshäst i full varv 

[Sar]

Personligen har ridningen ganska låg prioritet för mig, jag gillar markarbete och hantering bättre, så om hästen backar vid uppsittning pga dålig balans borde man ju märkt det i ett tidigare skede?

Tja, har hästen lite ont i ryggen så är ju själva uppsittningen värst så du behöver inte ha märkt det tidigare.

Jag sätter nog likhetstecken med om hästen backar eller går framåt när jag bett den göra halt och ska sitta upp. Jag skulle inte acceptera något av beteendena och försöka bli av med det. Därmed inte sagt att ryggning skulle funka för alla hästar heller, man får ju vara lite uppfinningsrik ibland.

För mig är det betydligt värre med en ryggande häst. Den tänker inte ens framåt och det är ett mkt grövre fel.

Man behöver ju kanske inte rygga av hästen en halv kilometer efter den första gången den backar undan när man sitter upp. Jag brukar iallafall ge ett par chanser åt hästen och ställa tillbaka den i utgångsläget där jag bad om halt, men envisas den med att backa fler gånger "bara för att jävlas" så är jag inte rädd att rygga den en bit. En islänning jag tränade en gång var hopplös på det där och tog demonstrativt ett par steg bakåt precis när jag skulle svänga benet över korset på den. Jag prövade många olika sätt men att till slut rygga av den var det enda som bet på. "Vill du backa ska du få göra det, men det blir längre och jobbigare än du tänkt dig", typ.

Men du menar alltså att du tycker att det är ett bättre sätt för häst och ryttare att straffbacka hästen vid felaktigt kliv bakåt vid uppsittning istället för att ex.vis ställa den med rumpan mot en vägg?

"Att omedvetet ha för korta tyglar vid uppsittning och hästen kan tolka det som en ryggnings-uppmaning", var just det jag menade med att ha handbromsen uppdragen. Du vill ju att hästen ska stå still när du sitter upp, det är det enda du begär just då. Så när den gör det, varför börja dra den i munnen och därmed ge den order om att göra nåt annat? Tror man inte att den ska stå still? Varför korrigera ett fel innan det ens begåtts?

Nu har ju inte jag några sådana problem med backande hästar men jag tycker alltid att det är viktigt att man som ryttare kollar upp sina egna felsignaler innan man skyller på hästen...

Anledningen till att man inte har helt långa tyglar vid uppsittning är p.g.a. säkerhetsskäl. Blir hästen skrämd och drar är risken stor att du släpas efter i stigbygeln, as simple as that.

Samma som med att "underhållsskänkla" för att hålla igång traven, t.ex. Man ska skänkla vartannat steg så hästen inte ska tappa tempot - igen korrigerar man ett problem innan det uppstått, med resultatet att hästen börjar ignorera hjälpen eftersom den egentligen inte betyder någonting. Ge skänkeln NÄR hästen börjar sacka av istället.

Men det är ju självklart. Sedan när lärs det ut i dressyrhandböcker att du ska underhållsskänkla?!

Jag är ju tvärtemot dig väldigt ridintresserad och framförallt intresserad av att rida rätt. Jag har haft många tränare genom åren men inte någon har pratat om underhållsskänkling.

Och tränsen, hur många delar av det har egentlig nytta idag? Varför säljs dom "kompletta" när knappt någon vet vad pannbanden eller käkremmen är till för? Det ska bara va där... Käkremmen har jag förstått också är från tiden när hästar användes i krig, och var för trötta för att orka bära sina ryttare. Dessa fick då hoppa av och släpa med sig hästarna, och käkremmen behövdes för att tränset inte skulle dras av!

Det tror jag är en skröna, käkremmen är till för att inte tränset ska åka av vid en avfallning där du inte hunnit släppa tyglarna.

Nosgrimman gör att bettet ligger mer stabilt och stilla, snällt mot hästens mun vill säga. Däremot ska du få in 3 fingrar emellan så många drar ihop den för hårt och det kan orsaka skador i slemhinnan på de som har hästar med undermålig tandskötsel (då tänderna kan bli vassa på utsidan och river i slemhinnan).

Snokrem använder jag aldrig själv, jag har alltid uppfattat den som ett sätt att dölja mun/bettproblem och det har jag ingen användning för.

Dressyrekipage må vara stiliga med kavajer och glansiga stövlar, men jag tycker det är snyggare när man kan hantera en häst på ett vanligt tränsbett (eller utan bett, helst utan träns överhuvudtaget!), än att sitta med dubbla tyglar i ett bett så skarpt att du behöver utbildning i hur det ska användas så du inte skadar hästen mer än du hjälper!

Det allra skarpaste betten är det väl ändå westernryttare (oftast nh-förespråkare) som använder!
Aldrig har jag sett så många usla ryttare med så dålig egen balans och flaxande händer samtidigt som de använder bett som är så skarpa att bara tygeltyngden påverkar.

Varför ska man vara vältränad för att ORKA rida i en timme?

Ju mer finstämd du är i din egen kropp desto finare hjälper kan du ge hästen. En välmusklad kropp har betydligt bättre tonus än en omusklad sådan. Om det handlar om att rida och inte bara åka häst vill säga.

[Snoken]

Nej, att låta hästen backa in i en vägg är ju också ett alternativ. Förutsatt att du har en bra vägg att göra det mot, rygga däremot kan du ju göra var som helst. Men det där är väl nåt man får pröva sig fram till vad som funkar bäst.

Att det skulle vara en säkerhetsgrej om hästen drar, att det är därför man kortar tyglarna vid uppsittning.. Hur förklarar du det för hästen då? Det är ju fortfarande att korrigera ett fel som inte uppstått än och som kanske inte ens hänt den senaste veckan eller ännu längre tillbaks. Är det inte säkrare att träna hästen att det är lugnt och tryggt om den stannar hos mig, flockledaren, fast det skulle hända något annat bredvid? Just därför tycker jag det är viktigare att "avtrubba" hästen mot allt möjligt som kan hända runt omkring den och göra den trygg med mig innan jag börjar rida.
Börjar man på ridskola får man höra att man inte ska gå för nära hästarna som står i spilta. Man ska ha hjälm och säkerhetsväst när man rider. Sen får man lära sig rykta, sadla och leda hästen till ridhuset, och så sitter man upp och får lära sig rida. Det är sällan nåt längre snack om hur man tränar Hästen att bli säkrare, man förlitar sig på att hjälmen ska stå för all säkerhet. Lägg ner ett halvår på att göra hästen säker istället så minskar risken för ORSAKERNA till olyckor.

De vanliga ridlektioner jag varit med på eller tittat på, har iallafall alla ridlärare hela tiden uppmanat till att skänkla i tid och otid.

Det finns nog mycket olika folk inom western och nh också, säkert finns det de som inte använder så snygga metoder. Som sagt gillar jag inte skarpa bett, oavsett om ryttaren bär kavaj eller flanellskjorta.

Skillnaden på att rida och åka häst, jag förstår hur du menar. Och visst är det mycket i livet som blir lättare om man har kondis och inte alltför många extrakilon på kroppen. Men visst tusan går det att rida en häst fast det bara ser ut som du åker! Att få den att gå på böjda spår, med den eftertraktade krökta nacken, göra alla byten och språng lika fint som en vanlig dressyrhäst. Vet du hur du ska träna, och lägger ner en rejäl bunt med timmar, så kan du göra allt det med hängande tyglar (eller utan träns helt och hållet). Det är bara att söka på Youtube så hittar man många exempel. Facit heter balans och vikthjälper, och för det behöver man inte jobba sig svettig. Det tycker jag är snyggt! Att hästen går samlad och i fin form utan att man ser "hur det går till"... På ett vanligt dressyrekipage så ser man ju de korta tyglarna, skänklarna som ligger emot hela tiden och eventuella sporrar.

Näh, kan nog erkänna att trav inte är min starka sida. Jag blir bara så nervös när folk ska måsta springa efter hästen för att sköta den. Men tack för förklaringen med käkremmen iallafall 

[Travelerhorses]

Vi har två vallacker av samma ras och stl , det skiljer några år på dom bara .
Den som bott på en ridskola sen han var 2år tills vi köpte honom vid 7 års ålder är så inihelvete mkt tristare att rida o hårdare i munnen än den andra vallacken som är westernriden o gått som handikappshäst i mång aår .
Den ena trivs bäst på bettlöst eller rakt äppelbett o den andra på ett tunnt träningsbett med tungport pga ett bettfel.
Så lika men ändå olika ,,fast bägge kan ridas utan sadel o träns i hela dressyr el western program .

Nee att backa in i en vägg ,hmm om man inte har en vägg då?
Om en häst står på bakbenen o jag ber om back så måste den gå ner , om jag skulle be om framåt i det läget så blir det att jag "drar" ner den , inte bra,.

[Sar]

Nej, att låta hästen backa in i en vägg är ju också ett alternativ. Förutsatt att du har en bra vägg att göra det mot, rygga däremot kan du ju göra var som helst. Men det där är väl nåt man får pröva sig fram till vad som funkar bäst.

De flesta har nog en stallvägg eller husvägg att använda sig av.

Att det skulle vara en säkerhetsgrej om hästen drar, att det är därför man kortar tyglarna vid uppsittning.. Hur förklarar du det för hästen då? Det är ju fortfarande att korrigera ett fel som inte uppstått än och som kanske inte ens hänt den senaste veckan eller ännu längre tillbaks. Är det inte säkrare att träna hästen att det är lugnt och tryggt om den stannar hos mig, flockledaren, fast det skulle hända något annat bredvid? Just därför tycker jag det är viktigare att "avtrubba" hästen mot allt möjligt som kan hända runt omkring den och göra den trygg med mig innan jag börjar rida.

Du har inte så korta tyglar att du drar hästen i munnen. Du har så korta tyglar som du kan ha UTAN att dra hästen i munnen.

Hur väl du än har tränat hästen att lita på dig så är den ett flyktdjur och den kommer att reagera för plötsliga, oförutsedda händelser någon gång. Och då är det bara dumt att inte tänka på säkerheten.

Som sagt gillar jag inte skarpa bett, oavsett om ryttaren bär kavaj eller flanellskjorta.

Ett bett är inte skarpare än handen bakom bettet (såvida inte bettet i sig själv är format som tandtråd..).
Där tycker jag nästan att det borde vara "körkort", det finns ingen anledning att rida på ex.vis kandar innan man är nog duktig själv. Man kan nämligen göra hästen större skada i munnen ju skarpare bett man har.
Däremot är kandaret ett mer finstämt instrument än ex.vis tränsbettet.

Personligen föredrar jag att rida på bridongbett (tunt tränsbett) eftersom de flesta hästarna är rätt låga i gommen och då ger ett tjockt tränsbett hästen mer obehag än ett tunnare.

Det känns överhuvudtaget som att du är ute och cyklar lite när det gäller ridningsbiten. Kanske du bor så till att du kan åka och titta på några riktigt duktiga ekipage där allt ser lätt och flytande ut istäället för nidbilder av folk som i det närmaste plågar hästen.

Sedan är det inte eftersträvandsvärt med krökt nacke, det som är eftersträvandsvärt är att hästen tar mer tyngd på bakdelen och förflyttar sin tyngdpunkt. Detta brukar innebära att nosen kommer i lod- halsen kröks.

 

[Jan lindgren]

Hej!
Vad invecklat det tycks vara att träna och rida en häst. Jag saknar alla anlag för att bli en bra ryttare men det fungerar ändå hyfsat för mig att rida i naturen. En tränare sa till slut åt mig att du gör totalt fel hela tiden men du gör det så självklart att hästen gör det du vill. Alla mina tränare har snabbt gett upp.
Varför hålla på och bråka med fölen. De lär sig snabbt att jag är flockledare när de ser de andra hästarna. När jag börjar med en fyraåring så är det inga problem att lära hästen att träns är ofarligt och att sadeln inte är något problem. Jag lär hästen lite tygeltag på marken och att ha lite tyngd på sadeln. När hästen är fem så brukar jag börja rida den. Ibland så går den en liten bit på bakbenen när jag sitter upp första gången och sedan går hästen snällt framåt. Ska hästen tränas ordentligt så skicḱar jag så småningom hästen till ett proffs. Min teori är att alla djur är lätthanterliga om man tar det lugnt och stilla. De flesta av oss har djur för att det är trevligt och inte för att tävla med dem.
Jag är lika ovetenskaplig när jag kör in en häst. Första gången så red jag 1,5 mil till hästshoppen, köpte en rockard och dragsele och körde in hästen på hemvägen. Det gick helt utmärkt. Man behöver inte någon märkvärdig utbildning. Förmodligen har alla mina hästar varit vansinnigt snälla och lugna.
MVH
Jan

[Frances]

Du är lite cool Jan, helt klart 

[Sar]

Förmodligen har alla mina hästar varit vansinnigt snälla och lugna.

Och antagligen har du en naturlig pondus och samspel med dina djur.

[Snoken]

Såklart är säkerheten viktig. Men hellre har jag en tränad häst som vet att det är ofarligt så länge den stannar hos mig oavsett vad som händer runtomkring. Och om den reagerar mot något så ska den inte skena iväg så långt benen bär, kanske bara hoppa iväg nån meter? Då vill jag inte stå där med en kort tygel i handen och dra den i munnen, utan låta den ta de där få stegen så länge den villigt kommer tillbaka där jag ställde den. Så länge jag, flockledaren, är lugn och inte rusar upp över det som skrämde hästen, borde det ju förmedla åt hästen att det inte var något farligt trots allt. Helt och hållet lär man inte komma ifrån hästens flyktbeteende, men jag försöker istället ignorera det som skrämde hästen istället för att förstärka det med ett ryck i munnen. På samma sätt som hästar är flyktdjur är ju människor tvärtom - vi krampar fort som fan tag i tygeln, grimskaftet eller vad det nu är vi håller i, och ska ha djuret närmare oss för att på så sätt skydda det. Skulle vi orka skulle vi ta hästen i famn som ett skrämt litet barn, pussa det och krama om tills den lugnat sig!  Medan hästen först vill ta några steg undan "faran" för att sen inspektera och bestämma om det var värt en vidare flykt eller inte / kolla in vad flockledaren säger om saken.
Du ger ju fortfarande meddelanden till hästen om du kortar av tygeln även om du inte direkt drar i den. Jag tycker iallafall hästen brukar stå lugnare om tygeln helt får vara ifred och jag inte skickar något som helst budskap om att hästen ska göra något annat än att stå still.
Du har väl prövat dom där övningarna själv med en kompis? Där en står med en tygel i varje hand och är "häst", och den andra står bakom och håller tyglarna. "Hästen" måste blunda och sen försöka luska ut vad föraren vill, utan att prata förstås. Är jag då häst och känner att det drar lite i tyglarna så börjar jag ju direkt undra vad jag ska göra, än om tygeln helt är still och ingen annan håller i.

Ja, på hemmaplan har du säkert väggar att backa upp mot. Är du däremot på tävling, eller har ramlat av ute i skogen och ska sitta upp igen, blir det ju lite knixigare. Jag menar bara att det är ju enklare att genomföra saker om du gör dig beroende av så lite hjälpmedel som möjligt. Saker och ting går förr eller senare sönder, och då är det ju roligare om du kan hantera hästen ändå, utan hela byggnader (!!), linor och tyglar eller vad som helst.

Helt klart har jag mycket att lära om ridningen i sig, och om all slags hantering också förstås. Skulle jag vara fullärd så vore det ganska skittråkigt. Men jag söker nog mer svar hos de "naturliga" ryttarna än vanliga skolans eftersom det oftast handlar om helt motsatta metoder, även om man många gånger strävar efter samma resultat. Det finns säkert massor med duktiga skolade ryttare, och det finns säkert massor med puckon som misshandlar sina påstådda westernhästar. Det handlar väl om att sålla och själv tänka ut vad man vill lyssna på, skaffa sin egen stil och göra det som funkar bäst för både häst och människa.

[Jan lindgren]

Hej!
Att anpassa sig efter hästen och ha ömsesidig respekt är alltid nödvändigt. Jag fick en gång hem en häst direkt från Island. Den var riden på "isländskt" vis. Så fort någon satt sig i sadeln så ansåg hästen att det var dags att springa några kilometer. Helst i galopp. Då var man tvungen att använda det gamla isländska sättet att hålla i tyglarna vid uppsittning för att klara hästen. Som tur var hade jag varit på kurs för en islänning och lärt mig. Det jag hade lärt mig på ridskolan var totalt värdelöst. Det tog mycket lång tid innan vi fick den hästen att skritta men det blev en helt underbar barnhäst av den så småningom.
Slutsats: Det finns hästar där man måste hålla tyglarna korta vid uppsittningen. Jag gillar det isländska sättet att sitta upp för det ger mig mer kontroll om det händer något som skrämmer hästen.
MVH
Jan

[esten]

Jag tycker ni ska kolla in Nevzorov haute ecole .
Den bettfria skolan !

http://www.hauteecole.ru/en/

[mattetillmånga]

Nämen nu kom jag på en grej! Tack Jan för att du påpekade de olika stilarna vid uppsittningen  Min bångstyriga donna (i halt .... hästtråden) har jag alltid suttit upp i riktning mot hennes huvud, självklart har hon sett när jag ska sätta i foten och tar sats, för hon väntar med att krångla tills dess. En tanke är att chocka henne med vanlig klassisk uppsittning för då blockerar jag synfältet för henne med min rygg. Tänk att jag inte tänkt på det innan!
Nåja.... nu kommer jag lämna iväg henne på tillridning och igångsättning hos ett proffs isället. Men det ska jag lägga i minnet (fast jag ty klassisk uppsittning är läskigt och bakvänt...)

[Iskristall]

Självklart ska det hela tiden ske på fölets villkor. Alltså inte tvinga den att rygga av rädsla ...
Jag undrar om det inte handlar om inställningen som finns bland "vanligt" ridfolk (som sysslar med dressyr och hoppning ... ). Där ryggar man endast som en del i ett dressyrprogram eller genom att kasta sig bakåt i sadeln och tvinga hästen att rygga snabbt, som ett straff ... Det är klart att det är en påfrestning för rygg- och bakbensmuskulatur om hästen inte är tränad.

Påhopp på oss "vanligt" hästfolk undanbedes.

Samtliga "vanliga" hästmänniskor som jag känner hanterar sina hästar enligt NH-principer, eller som vi kallar det, sunt förnuft.
Visst finns det exemplar som behandlar sina hästar som dockor eller maskiner men det finns det inom alla dicipliner.

[Sar]

Såklart är säkerheten viktig. Men hellre har jag en tränad häst som vet att det är ofarligt så länge den stannar hos mig oavsett vad som händer runtomkring. Och om den reagerar mot något så ska den inte skena iväg så långt benen bär, kanske bara hoppa iväg nån meter? Då vill jag inte stå där med en kort tygel i handen och dra den i munnen, utan låta den ta de där få stegen så länge den villigt kommer tillbaka där jag ställde den. Så länge jag, flockledaren, är lugn och inte rusar upp över det som skrämde hästen, borde det ju förmedla åt hästen att det inte var något farligt trots allt. Helt och hållet lär man inte komma ifrån hästens flyktbeteende, men jag försöker istället ignorera det som skrämde hästen istället för att förstärka det med ett ryck i munnen.

En halt är en halt är en halt..... och där tar jag faktiskt hellre att det tar emot i tygeln än att jag riskerar att släpas efter i stigbygeln.
Jag har ju hästar som står still vid uppsittning vilket gör att risken för ryck är liten men skulle olyckan vara framme så sätter jag säkerheten främst (så gör ju också alla ridskolor och andra träningscenter inom vanlig ridning).

Skulle vi orka skulle vi ta hästen i famn som ett skrämt litet barn, pussa det och krama om tills den lugnat sig!  Medan hästen först vill ta några steg undan "faran" för att sen inspektera och bestämma om det var värt en vidare flykt eller inte / kolla in vad flockledaren säger om saken.

Där måste du nog prata i du-form istället för i vi-form

Något långsamma steg framåt ger absolut inget ryck om vi nu pratar om uppsittning. Det tar helt enkelt bara stopp.
 

Du ger ju fortfarande meddelanden till hästen om du kortar av tygeln även om du inte direkt drar i den. Jag tycker iallafall hästen brukar stå lugnare om tygeln helt får vara ifred och jag inte skickar något som helst budskap om att hästen ska göra något annat än att stå still.

En väl dresserad häst har inga problem med att tygeln är kortare. Du behöver fortfarande inte ha kontakt med hästens mun men fritt slängande tyglar är helt enkelt inte säkerhetsmässigt korrekt hur mycket du än gillar det.

Ja, på hemmaplan har du säkert väggar att backa upp mot. Är du däremot på tävling, eller har ramlat av ute i skogen och ska sitta upp igen, blir det ju lite knixigare. Jag menar bara att det är ju enklare att genomföra saker om du gör dig beroende av så lite hjälpmedel som möjligt. Saker och ting går förr eller senare sönder, och då är det ju roligare om du kan hantera hästen ändå, utan hela byggnader (!!), linor och tyglar eller vad som helst.

Nu börjar jag tro att du inte riktigt förstår vad jag menar?!

Vi diskuterar att jag tycker att det är bättre att använda en vägg än att straffbacka en häst som backar vid uppsittning. Detta kommer att leda fram till att hästen så småningom står still utan att man har våldfört sig på hästen.
Det är alltså en metod som ska leda till att hästen lär sig stå stilla vid uppsittning, inte en krycka man ska behöva använda sig av resten av livet.

Om du nu inte lyckats lära hästen detta och behöver göra en uppsittning i skogen får du väl använda dig av ett träd, ett mindre dike, en stor sten eller helt enkelt acceptera att hästen fortfarande backar och du får lägga in mer haltträning hädanefter. Allt är ju, enligt mig, bättre än att börja straffbacka den när du gjort kommandot halt.

quote author=Snoken link=topic=84034.msg715735#msg715735 date=1266565404]

Helt klart har jag mycket att lära om ridningen i sig, och om all slags hantering också förstås. Skulle jag vara fullärd så vore det ganska skittråkigt. Men jag söker nog mer svar hos de "naturliga" ryttarna än vanliga skolans eftersom det oftast handlar om helt motsatta metoder, även om man många gånger strävar efter samma resultat. Det finns säkert massor med duktiga skolade ryttare, och det finns säkert massor med puckon som misshandlar sina påstådda westernhästar. Det handlar väl om att sålla och själv tänka ut vad man vill lyssna på, skaffa sin egen stil och göra det som funkar bäst för både häst och människa.
[/quote]

Jo, det där måste ju känna efter själv. Jag tror dock att det finns mycket att vinna på att vara öppen för alla sidors argument, något bra finns det ju att hämta i alla läror.
Samtidigt som man inte behöver köpa hela paketet i just den lära man "tillhör".