Tråden är ju rolig som underhållning! Tyvärr finns det folk som tror på detta vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Du tycker det alltså är tråkigt att människor har upplevelser att de kan prata med djur? Ok, då kan jag svara dig med att jag tycker det är tråkigt att det finns människor som upplever att de inte kan prata med djur, vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Om en människa hör en viss ton, en viss musik och en annan människa inte hör det ska då den människan som inte hör musiken säga till den människan som hör att det är tyvärr så att det finns människor som tror på att man kan höra musik som inte finns?
Vi utgår ju från våra upplevelser och problemet uppstår om vi tror att alla människor har precis samma upplevelse om världen och verkligheten. Egentligen existerar inte världen och verkligheten utanför oss, utan allt existerar inuti oss. Det är våra sinnen som får information och tolkar och detta händer inuti oss.
Alla människor har därför en individuell verklighet och en individuell upplevelse av verkligheten.
Människor upplever att de har kommunikation med djur, därför att det är en reell och sann upplevelse för dem. Sen finns det de som inte upplever det.
Du tycks utgå ifrån att människor alltid ljuger om upplevelser som du själv inte har. Dvs, om du inte har haft en upplevelse så är det en lögn om en annan människa har haft den upplevelsen för du tror inte på den för du själv har inte haft den.
Vilken verklighet skapar vi om vi inte accepterar att människor har olika upplevelser och vilken verklighet skapar vi om vi inte respekterar att människor har upplevelser?
Människor har upplevelser av djurkommunikation och det kan vara lika tydligt och klart som vilken kommunikationsform som helst och självfallet måste dessa människor respekteras, även av de som inte har haft den upplevelsen.
Att bevisa djurkommunikation vetenskapligt är förenat med vissa svårigheter, och en svårighet är faktiskt djuren själva. De är individer!
Ett vanligt sätt är ju att man frågar djur om deras favoritleksaker och liggplatser, därför att det bygger på idén att det enkelt kan verifieras av havaren av djuret.
Då utgår man samtidigt från att havaren av djuret och djuret själv har samma idé om vad djuret har för favoritleksak och favoritplats att ligga på.
Jag kan ge ett exempel på hur skevt det kan bli:
Det handlar om en hund som låg ofta på en fäll i mitten av ett rum.
Djurkommunikatören frågar hunden om favoritplatsen och hunden svarar ett hörn i ett annat rum.
Hundhavaren kallar nu djurkommunikatören för bluff därför att han "vet" att hundens favoritplats är i mitten av ett visst rum, på fällen.
Faktum är att hunden svarade ena hörnet i ett annat rum, för det var hundens favoritplats. Skälet till att hunden ofta låg på fällen i mitten av rummet var för att det gav hunden en bra överblick över vad som hände och skedde. Men det var definitivt inte hundens favoritplats.
Hunden och dess havare hade alltså olika uppfattning, och om havaren blir kontrollinstansen till att kontrollera det som djuret säger - så kan det bli hur skevt som helst för djuret kan ju uppleva sin verklighet på ett helt annat sätt än vad som havaren tror om djurets verklighet. Och då blir djurkommunikatören kallad för bluff när djurets och havarens verklighet skiljer sig åt...
En annan intressant fråga är ju detta med att djuret kanske inte alls vill besvara djurkommunikatörens frågor, utan vill förmedla helt andra saker.
Vi kan inte styra och bestämma över vad djur säger eller vilka teman de tar upp. De är individer och allt handlar om frivillighet. De snackar om det som de har behov att snacka om.
Det gjordes ett experiment där olika djurkommunikatörer fick fram olika information från ett och samma djur. Många tog detta som ett bevis på att djurkommunikation är en bluff, eftersom djurkommunikatörerna sa olika saker.
Men hur logiskt är det egentligen att ett djur säger precis samma saker till flera djurkommunikatörer i en föjld? Det är ju betydligt mer logiskt att djuret snackar om olika saker med olika djurkommunikatörer.
Djuren förstår helt enkelt inte vitsen med att de måste säga samma sak till flera djurkommunikatörer, för de förstår inte det "vetenskapliga" argumentet. När djuret hade snackat klart om ett tema med en djurkommunikatör så hade ju djuret snackat klart om det och hade därför inget behov längre av att prata om den grejjen mer så då pratade djuret om något helt annat med nästa djurkommunikatör och så vidare...
Att kalla djurkommunikation för bluff visar bara på att man har vissa tankar om hur djur fungerar och när djur fungerar på ett annat sätt än man tror, då är det djurkommunikatören som får lida för det...
Tyvärr är det så att många människor har vanföreställningar om djurs verklighet och om en djurkommunikatör skulle säga andra saker än vad människor förväntar sig att djur pratar om, så blir djurkommunikatören automatiskt uthängd som bluff därför att människor tycker det är för orimligt att djur kan snacka om annat än om mat och fortplantning.
Det här gör ju också att det finns djurkommunikatörer som begränsar sig i sin kommunikation med havaren av djuret, dvs - djurkommunikatören vågar inte säga allt som förmedlas, djurkommunikatören filtrerar informationen utefter djurkommunikatörens egen föreställning efter vilken information som djurhavaren accepterar att ta emot utan att kritisera djurkommunikatören för bristande trovärdighet. Detta är också en parameter i sammanhanget.
Men trots svårigheterna så finns det ändå vetenskaplig forskning och jag vill hänvisa till den brittiske biologen Rupert Shieldrake. Nu har han inte gjort försök på specifikt djurkommunikation i betydelsen att en människa och ett djur för ett telepatiskt samtal, för det är för svårt att bevisa vetenskapligt att det som verkligen sägs mellan dem i ett samtal verkligen sägs...
Men, det han har gjort är att han har analyserat djurs yttre reaktioner vid tidpunkter där människor har sänt information till djur på distans, och han har sett att djuren fick ett särskilt beteende det klockslaget när dess människa fick uppdraget att skicka information. Så vad de snackade om har inte kunnat bevisas, men ATT någon form av kommunikation skedde, snarare än VAD det var för kommunikation, det har Rupert bevisat så i den aspekten så är kommunikation mellan människa och djur redan vetenskapligt bevisad.
Talar vi om telepati som forskningsområde så är telepati mellan människor vetenskapligt bevisat, det finns artiklar i Illustrerad vetenskap som visar forskningens läge på detta område och att telepatisk kommunikation mellan människor är en faktiskt och bevisad vetenskaplig realitet, märkligt nog utan att så många människor känner till att det är vetenskapligt bevisat. Av någon märklig anledning så har detta knappt uppmärksammats av massmedia. Det är intressant att många tycker detta är så obehagligt så de vrider klockan tillbaks flera år och stoppar huvudet likt strutsen i sanden och låtsas som telepatisk kommunikation fortfarande är något ovetenskapligt fenomen.
