Biodynamisk biodling - nybörjare i norrbotten

[ettan123]

Jag är intresserad av att börja som (väldigt småskalig) biodlare och vill göra det så 'naturligt' som möjligt. Det känns mer intressant att bina gör sitt jobb och mår bra än att jag får stora mängder honung.

Jag bor i norra norrbotten vilket ju innebär att sommaren inte är så lång. Jag har läst att man ska spara vårhonungen för att sedan ge tillbaka den till bina inför vintern. Det måste väl betyda midsommarhonung för min del? Eller hur snabbt samlar dom in den första honungen? Samlar dom mer om man tar bort lite i början av sommaren?

Kan man inte anta att en viss del utav honungen är äldre, dvs att dom bygger i en viss ordning, om man använder TBH kupor? Då är det ju lätt att ta det som är nyast och lämna det andra.

Jag läste också en artikel som handlade lite om biodling förr i tiden, http://chaos.bibul.slu.se/sll/biodyn_foren/kultura/KBT00-3/KBT00-3D.HTM. Finns det någon kupa som fungerar på det sättet? Dvs där dom fyller en undre del först och sedan börjar ovanför och man alltså bara tar den honungen som finns i den övre delen.

Är det nordbin som borde vara mitt självklara val?

Tacksam för tips.

[wictor]

Att börja med bin är alltid rätt. Jag har haft bin under många år i Ångermanland, jag känner biodlare i Norge som håller till vid polcirkeln, med fullgoda skördar, resultat och god övervintring. Så Norrbotten är säkerligen inga problem. Det blir genast fler och större blåbär för att inte tala om hjortronskörden, om det finns lämplig myr inom ett par kilometers avstånd från bikupan.

Jag har svårt för Rudolf Steiner. Om världens länder började följa hans "råd" skulle världssvälten ganska omgående vara ett faktum. Hans "andeupplevelser" ger jag inte mycket för.

Vill du lära mycket om biodling finns det utomordentliga böcker att läsa av mångårigt kunniga biodlare. En av de mest läsvärda enligt mitt tycke är Broder Adams skrifter, framför allt hans lilla bok "Min Biodling".
Den är baserad på fakta inhämtad genom hans studier av bin i verkligheten. Han skötte hundratals bisamhällen, med goda resultat. Han var katolsk munk, men lät inte flum störa hans intresse för bina.

Rudolf Steiners "råd" baseras inte alls på några som helst "fakta" hämtade från bivärlden - utan på "andeupplevelser". Jag kallar det mest för flum...

Välj själv vad som verkar vara mest pålitliga råd.

[poze]

sockerfrågan.

Tycker det är ganska skevt att fodra våra små flygfä med en så energikrävande vara som socker, men gör det själv på grund av att jag får ut 60-100 kg honung per 10 kg socker (använder täckvaxhonung och diskvatten så de blir 4-5 kg houng i fodergivan med). Anser att honung är en mer mångsidig och sundare produkt så de 10 kilo socker är enligt min mening en förädling. Att det är enklare och billigare att hållas med gör ju inte saken svårare att välja.

MEN, tycker att man skall ha det i bakhuvudet att sockret inte alltid kommer att vara så billigt och vi kommer troligtvis inte kunna ta ut sådana överpriser för honungen som nu och att man skall ha möjlighet och kunskap att vintra in de små rackarna på honung för att kunna rå sig själv i framtiden.

Att hålla domesticerade djur är alltid en komprosmiss avseende naturlighet, tror inte bina går och grubblar över hur mycket bättre det vore att bo i ett ihåligt träd istället för en 3/4s langstroth inte heller tror jag att de tycker det är så himla deprimerande att få socker istället, de är bara våra föreställningar om vad som är naturligt för dem.

Ganska lätt att göra urval på bin som klarar sig på honung med mycket restprodukter de som inte fick utsot får leva.

Plocka ut de goda delarna ur vad den gode Rudolf har sagt, han har trots allt en del bra att komma med, dock mycket som inte hör hemma inom biodlingens underbara värld.

lycka till

[ersam]

Men socker har väl "alltid" varit billigare än honungen? Med "alltid" tänker jag mig åtminstone förra århundradet och då var väl industrialiseringen så långt gången. Så oavsett framtida domedagsscenarion så torde det vara mer lämpligt att "förädla" fram honung genom att ge socker.

Även under 2:a världskriget fanns specialregler för biodlare att slippa sockerransonering om man producerade honung.

Sen skulle jag kunna tänka mig att sockret inte behöver hålla riktigt den höga kvalitet som krävs för människoföda - känns lite overkill att mata djuren med detta - ungefär som att köpa havregryn i påse för att mata fåren.

[ettan123]

Tack för svaren.

Eftersom de flesta ger socker till sina bin så antar man ju att dom överlever bra på det men jag vill inte ge dom det ändå. Det kan väl inte vara fel att lämna nog åt bina om man inte behöver/vill ta mera? Förstår att det kanske inte är realistiskt som storproducent. Problemet är att veta hur mycket man ska lämna. Det verkar som att många har problem med att få bina till att ta in sockret nog snabbt osv och jag skulle inte vilja börja med sådana problem. Då ger jag dom hellre allt tills jag kommit på hur mycket dom behöver. Jag skulle vara överlycklig om jag fick EN burk honung första året 

Eftersom jag inte har tänkt sälja honungen så känns det som ett problem att få en stor skörd för att sedan köpa socker.

Många skriver om utsot men kan det verkligen vara ett så stort problem om man lämnar honungen? Jag menar hur har bina överlevt i det vilda i alla dessa år (innan vi började förstöra jorden med kemikalier)?

Smart idé det där med hjortron, jag får sätta kupan nära mitt favvoställe.

[ersam]

Ser absolut inget fel att lämna kvar honung. Många gör så men lämnar det i ytterkanterna för att det ger en extra skjuts på vårkanten (de äter sig utåt). Jag ser det personligen som en säkerhet att mata med socker. Du har svårt att exakt avgöra hur mycket honung du har i samhället vid invintringen - men ger du socker så har du koll att de har tillräckligt för vintern.

Tycker du ska satsa mer än att få enbart en burk. Sälj då hellre till självkostnadspris och låt även andra få ta del av din honung!

[Rolfserud]

Beträffande sockertilldelning 2:a världskriget.

En liten kuriosahistorik bara:

Det var ju så att alla biodlare som på hösten kunde uppvisa bikupor för bitillsyningsmannen (och inte denne kollade om det fanns bi i dem) skrev ut ett intyg som sedan skickades in till sockerransoneringsnämnden och fick socker till invintringen.  I propotion till hur många samhällen man hade. De kallades visst "sockerbiodlare" Kommer inte ihåg hur många kilo de fick/sh men något 10-tal kilo var det säkert. Förutom det vanliga konsumptionssockret på kupong.
Det fanns en väldigt stor mängd av dessa under ransoneringstiden. När sedan ransoneringen av socker togs bort,  försvann även en massa " sockerbiodlare" Se statistik från SBR om medlemsantal år till år.