Barfota - ett sunt hästliv

[poze]

..

[ManiacDarling]

Okej, jag vet att Strassermetoden är ett helt paket vad avser naturlig hästhållning och jag är med på varje del i resonemanget. Även när det gäller hästhovens form, det slutgiltiga målet, en vildhästliknande hov i absolut balans, där är jag också med. Men jag har en stark misstanke om att vägen dit, själva tekniken skiljer sig på några punkter när man jämför med andra barfotametoder, t.ex AANHCP som jag själ använder mig av, och jag skulle vilja veta lite mer om detta.

Inom AANHCP så är det knappast intressant att lära sig den perfekta hovens vinklar och mått, eftersom dessa inte finns. Det finns ingen hästhov som är den andra lik, och det enda intressanta när man verkar hoven är att titta på hur sulan ser ut i dagsläget. Vi får lära oss att aldrig aldrig på några villkor skära i den friska sulan eftersom det kan orsaka ömhet. Hur ser Strassermetoden på den saken?
Principen går ut på att hovväggens höjd ska vara i samma höjd som den friska sulan.
En annan sak som vi fått lära oss är att strålens mitt (ungefär) inte får sticka ut över hovväggshöjden. Strålens mitt ska vara inne(nere) i hoven. Alltså måste man först skära bort lite av strålens tjocklek om man vill ta ner hovväggshöjden mer än strålen tillåter. Om strålen är hård och fast så kan man prova att försiktigt skära, om den är för mjuk så låter man bli, och då får man helt enkelt vänta med att ta ner hovväggen till sulnivå.
I den bakre delen av strålen, vid ballarna så får däremot strålen sticka ut lite mer än trakthöjden, men absolut inte mer än max 3-4 mm. Om ballarna är mycket högre än så i förhållande till trakterna så kan det orsaka ömhet i djupa böjsenan, och därför får man ibland låta trakterna vara lite för höga om strålen är alldeles för utputande och tjock och inte tål att skäras så mycket i. Detta var fallet med min häst vid den första barfotaverkningen, men efterhand så kunde vi skära bort tillräckligt mycket stråle för att kunna sänka trakterna till sulnivå.
Hur ser Strassermetoden på de här "reglerna"? Vad går ni efter för riktmått när ni verkar?

[I@]

Hej!
Jag har nu börjat att läsa boken "Ett Sunt Hästliv" och jag kan starkt rekomendera denna bok!

MVH Ia  

[hovis]

Så du tycker att Barfota -ett sunt hästliv är att rekommendera?
Har du möjligtvis missat första sidan där Dr Hiltrud nämner att hästarna på vägen till detta underbara levene utan skor tom kan dö?
Eller att Dr Hiltrud som skrivit boken i själva verket ej doktorerat i nåt som har med hästar att göra utan i flundrans uppbyggnad?

Visst har boken vissa poänger men snälla läs den med sunt bondförnuft och tänk på våra fyrfota vänner. Lösningen på alla problem sitter inte i att riva av hästen skorna.

Dessutom är alla barfota metoder anmälda till djurskyddsmyndigheten pga av denna smärta som tillfogas våra hästar.

[lunkan]

Så du tycker att Barfota -ett sunt hästliv är att rekommendera?
Har du möjligtvis missat första sidan där Dr Hiltrud nämner att hästarna på vägen till detta underbara levene utan skor tom kan dö?
Eller att Dr Hiltrud som skrivit boken i själva verket ej doktorerat i nåt som har med hästar att göra utan i flundrans uppbyggnad?

Visst har boken vissa poänger men snälla läs den med sunt bondförnuft och tänk på våra fyrfota vänner. Lösningen på alla problem sitter inte i att riva av hästen skorna.

Dessutom är alla barfota metoder anmälda till djurskyddsmyndigheten pga av denna smärta som tillfogas våra hästar.

En del hovslagarmetoder borde också anmälas. Fick hem en ny häst(gåva) med påstådda nyskodda hovar!! Med blotta ögat såg man att hovarna var snedverkade. Vi skodde av & tog bort en cm på ena sidan och nästan inget på andra sidan då blev de raka. Hon har haft blodutgjutningar som synts genom hennes ljusa hovar.( mörkrosa stora fläckar)
Jättehöga trakter så att hon gått på tårna. Hon har enligt förra ägaren problem med rygg och ömhet. Kallades för problemhäst. Jag tror jag vet vad det beror på...!! Nu har hon inte lika ont och är inte alls den problemhäst de påstod att hon var.  Så en del av dem som är traditionella hovslagare är slarviga och tror nog att det inte spelar så stor roll om det inte verkas riktigt rätt.

[pel]

Försök att köra timmer i skogen med oskodd häst ni.
mest synd om hästen,sa jag.

[Gräbban]

Jag är ganska inne på barfota hästar. Har haft hästar hela livet, men har inga nu. Däremot passar inte alls alla hästar för att gå barfota, eftersom vi genom avel har förändrat hornets tålighet och hovens vinklar och hovväggarnas tjocklek.
Det finns hovar som alltid splittras, trots att det är erfarna hovvårdsspecialister som har hand om dom. Tro mig. Jag bodde i Schweiz i 4 år och hade min häst med mig. Där har dom kommit mycket längre med alternativa prylar än vi här i Sverige, men  vissa hästägare får rådet att trots allt sko, för hästarna håller inte.
Hiltrud Strasser har förresten även en sk "härdningmetod" som går ut på att oskodda, ovana hästar går hela dagarna på vasst grus för att härdas, som våra fotsulor. Detta är faktiskt ett djurplågeri, eftersom en del hästar knappt kan gå i sina hagar! Oförsvarbart!!!

[ManiacDarling]

Dessutom är alla barfota metoder anmälda till djurskyddsmyndigheten pga av denna smärta som tillfogas våra hästar.

Hovis: Faktafel, eftersom AANHCP:s metod vad jag vet INTE har fått ett ont ord från djurskyddsmyndigheten, tvärtom så har de blivit granskade och godkända av djurskyddsmyndigheten, se hemsidan: http://www.harmonyhorse.se/harmony.htm . Däremot har jag hört ryktesvägen om många anmälningar som gjorts mot hästägare som anlitat strasserverkare, även om de nu verkar vilja tona ner detta.

Angående köra timmer i skogen med barfota häst - nej, det är nog ingen bra idé att varken rida eller köra en barfota häst när det sker på is, om det är det du tänker på. Men då kan man som sagt lätt fixa broddade boots som man bara använder under själva ridningen eller körningen på is, bara att ta av och på, inga spik behövs. Däremot är det inga som helst problem att köra en häst som är barfota på alla andra slags underlag - jag gör det själv varje dag men min häst.

[gunilla]

Jag har 6 lyckliga och glada hästar här på gården. 4 är oskodda och 2 har skor. Men vad som är viktigast för hästens välbefinnande är att man har dem verkade och skodda efter DERAS behov och inte efter vad vi som ägare TROR är bäst för dem. Dom som bara går i hagen är bara verkade. På sina vilkor av en hovslagare som ser till just den hästens behov och hovform. De jag rider och kör har skor och på vintern ordentliga broddar för att ha fotfäste.
Jag skulle aldrig utsätta mina hästar för Strassermetodens ideer som jag tycker ibland gränsar till ren grymhet! Och jag håller med: en vet. som bara forskat på fiskar som plötsligt utger sig veta vad som är bäst för en häst.....AANHCP känner jag inte till så väl men något gör att jag är lite avvaktande.
Viktigast är att man använder sitt egna sunda förnuft (jag utgår ifrån att alla har det) och inte bara litar och tror på vad andra tutar i dej.

[Adnil]

Jag är för vilthästmodellen ( AANHCP ) Vi har ett levande exempel som var dömd till slakt pgr av att hon blev halt hela tiden och ej uppfyllde kravet som ridskole häst. Var dessutom felverkad.
 Hon är en glad häst tjej idag  

www.friskahovar.se

[tuffatass]

Jag har köpt ett kallblod som gått barfota i hela sitt 6-åriga liv vilket jag såg som väldigt positivit, men när hon flyttade hem till oss var jag tvungen att slå på henne skor . Stenig skogshage och grusvägar gör att hoväggarna slits ned med blixtens hastighet och hon går på enbart sulan till slut= aj aj. Hur gör man med en sådan häst? Ni som har barfotahästar- motioneras hästar någonsin på hårda vägar med spränggrus och i stenig terräng?  

[Adnil]

Hej Tuffatass.

Kontakta Ove Lind   www.friskahovar.se
Jag hoppas att han kan hjälpa dig.

 

[Sar]

Jag har köpt ett kallblod som gått barfota i hela sitt 6-åriga liv vilket jag såg som väldigt positivit, men när hon flyttade hem till oss var jag tvungen att slå på henne skor . Stenig skogshage och grusvägar gör att hoväggarna slits ned med blixtens hastighet och hon går på enbart sulan till slut= aj aj. Hur gör man med en sådan häst? Ni som har barfotahästar- motioneras hästar någonsin på hårda vägar med spränggrus och i stenig terräng?  

Nu har jag ingen barfotahäst men det säger väl sig självt att barfota eller skor beror på vilka underlag man har och på vilket sätt man använder hästen.

[ManiacDarling]

Jag har köpt ett kallblod som gått barfota i hela sitt 6-åriga liv vilket jag såg som väldigt positivit, men när hon flyttade hem till oss var jag tvungen att slå på henne skor . Stenig skogshage och grusvägar gör att hoväggarna slits ned med blixtens hastighet och hon går på enbart sulan till slut= aj aj. Hur gör man med en sådan häst? Ni som har barfotahästar- motioneras hästar någonsin på hårda vägar med spränggrus och i stenig terräng?  

Alltså, min första reflektion är ju att hovens sula är ju faktiskt till för att gå på, den ska tåla belastning, ja en frisk sula ska faktsikt tåla att få all belastning om hovväggarna är nerslitna. Fånghästar som verkas enligt vildhästmodellen får ofta sina hovväggar raspade så att de nästan inte når marken, och sulan får bära större delen av vikten. En vildhäst bär ca 15% av sin vikt på hovväggen, och resten av belastningen hamnar på sulan. Det är ju inte meningen att hästen enbart ska "gå på naglarna".
Om hästen ändå ömmar så kan det ha flera mycket vanliga orsaker:

T.ex att: Strålen putar ut och får ta för stor belastning(det gör ont); hoven har strålröta(det gör också ont, och hästen ömmar); hästen är plattfotad och det innebär att sulan är tunn och känslig och kanske ömmar på hårt underlag; traktstöden är för långa och får ta för stor belastning(traktstöden ska ej belastas).

Det är mycket lättare att göra rätt bedömning om man får se hoven underifrån. Men gemensamt för alla orsaker jag skrev är att allting går att åtgärda ganska enkelt! Det enda svåra att behandla är egentligen bara Plattfotheten - det tar tid för hästen att uppnå skålform i hoven, och det spelar ingen roll om den alltid har gått barfota för om den alltid har varit otillräckligt eller felaktigt verkad så kan den bli plattfotad ändå. Det enda som gäller då är: snällt underlag, rätt verkning och regelbunden verkning.


Men när det gäller strålröta - behandla med diverse medel(jag använder äppelcidervinäger varje dag när det finns behov). Det ä vanligt om hösten och våren när det är blött ute att hästen får rötan, särskilt om man stänger in hoven i skor, med skillanden att hästen kanske inte känner av strålrötan när den får skor på sig, fast strålrötan fortfarande finns där.
Övervuxna traktstöd - bara att ta hovkniven och verka ner dom!
Övervuxen stråle - bara att ta hovkniven och verka ner den(om den inte är för mjuk, då får man vara lite försiktig)!

Du får gärna ta en bild av undersidan på hoven så att man kan se hur den ser ut, och kanske förstå varför han ömmar.

[ManiacDarling]

Måste bara göra ett tillägg så att ingen missförstår: Om hästen har slitit ner hovarna till sulnivå, så är den så att säga "vildhästverkad"(samma metod som AANHCP går efter när man verkar) So far so good!
Men om hästen fortsätter att slita sina hovar så börjar den naturligt sett att slita på själva sulan som genom detta kan bli översliten och förtunnad, och det är inte bra! Det kan orsaka ömhet, och det bästa man kan göra för hästen då är att låta den vila och sulan kommer växa till sig på ett par dagar igen. När man verkar hästen så skär man aldrig i den friska sulan; det är en av de viktigaste reglerna vi går efter - eftersom det orsakar stor ömhet.

(Det är detta som Strasserverkare fått kritik för: att de verkar ibland sulan så att den t.om blöder! Detta är i allafall vad jag hört ryktas om metoden)

Problemet brukar oftast aldrig vara att hästen blir översliten för att den går i sin hage, det kan hovarna anpassa sin tillväxtgrad till. Om den sliter mycket till vardags, så ökar blodcikrulationen och tillväxten i hovarna ökar till samma nivå som de slits. Men om man motionerar hästen på grusvägar oregelbundet, kanske rider en extrem långritt någon gång ibland - då hinner inte hästen med att anpassa tillväxten, och risken för överslitning finns, med ömhet som resultat. Om man gillar att rida på långritter på grusvägar ibland och inte vill att hästen ska överslita hovarna, så tycker jag att det enklaste är att införskaffa boots till de hovarna som riskerar att överslitas. Bara att sätta på de dagar som man vill rida långt på grusvägarna. Var istället glad att hästarna sliter på sina hovar själva - på detta sättet slipper du verka hovarna själv. De flesta hästägare har ju det motsatta problemet - hästarna sliter inte tillräckligt mycket på sina hovar, och därför måste man "hjälpa till"!

En väldigt central del inom NH och barfotagång är att bygga en så naturlig hage som möjligt, som inbjuder till så mkt rörelse som möjligt för hästarna. Delvis med målet att slippa verka hovarna på hästarna och dessutom får friska och harmoniska hästar.
Vi vill ju inte behöva verka hästarna om det inte är nödvändigt, inte heller rida dem för att få dem att slita hovarna - det idealiska är ju att de lever ett så vildhästliknande liv som möjligt i sin hästhage att man slipper justera hovarna "manuellt". Genetiskt sett så klarar hästen av minst ett par mil om dagen, om den får så mycket rörelse i hagen på varierad terräng så håller sig troligtvis hovarna i bra skick av sig själva. Då kan man kosta på sig att köpa boots för de långa ritterna som kan överslita hovarna. Man kan ju som sagt också använda samma boots under vintern för att kunna brodda hästen.

[Eufemia]

Hej! Jag tänkte lägga mig i debatten...
Jag har verkat enligt vildhästmodellen i två år nu och jag har aldrig haft så mycket problemmed hovarna på mina hästar som när jag började med detta. Jag tror verkligen på metoden men snart måste jag ge upp.
Häst 1=kallblodstravare m stenhårda hovar: fungerar utmärkt
Häst 2=unghäst med ganska platta hovar: ömmar på alla underlag utom gräs
Häst 3=unghäst med normala hovar: hålväggar (som aldrig läker ut) och ömmar bak. Måste verkas varanna vecka och göra rent hovarna dagligen.
Häst 4: Äldre ponny. Ömmar på alla fyra. Ha dock förbättrat sin hovform betydligt och skålar sig bra. Alltid boots vid ridning och körning.
Det största problemet för mig är dessa eländiga hålväggar som jag aldrig haft på någon häst tidigare. Följer de med metoden??

[ManiacDarling]

Jag har aldrig haft problem med hålväggar, bara plattfotheten, lite lamellrandsröta(bara de första två månaderna), strålröta(mest i början) och utflytningar som håller på att växa bort.

På två år tycker man ju att hovarna borde börja bli avsevärt bättre med den här verkningen. Jag har fått höra att de flesta hovar kan bli fina och återställda på max ett år, men jag antar att en del hästhovar kan ta lite längre tid än så, beroende på verkningsintervall, rörelse, foder etc..
Fick lära mig på kursen att hålväggar och "godisdiken" kan bero på fodret, om hästen får i sig för mycket socker och kolhydrater i relation till hur mycket energi den förbrukar - samma sak med strålrötan.

[tuffatass]

Problemet brukar oftast aldrig vara att hästen blir översliten för att den går i sin hage, det kan hovarna anpassa sin tillväxtgrad till. Om den sliter mycket till vardags, så ökar blodcikrulationen och tillväxten i hovarna ökar till samma nivå som de slits. Men om man motionerar hästen på grusvägar oregelbundet, kanske rider en extrem långritt någon gång ibland - då hinner inte hästen med att anpassa tillväxten, och risken för överslitning finns, med ömhet som resultat. Om man gillar att rida på långritter på grusvägar ibland och inte vill att hästen ska överslita hovarna, så tycker jag att det enklaste är att införskaffa boots till de hovarna som riskerar att överslitas.

Med andra ord- barfotagång passar inte för alla typer av ridning? Dom flesta som upptäckt detta med barfotagång hävdar envist att ALLA hästar kan gå barfota i alla lägen och att en normal hov ska tåla sådant. Tyvärr verkar det inte fungera för oss Har inga andra vägar än grusvägar där jag rider en timme åt gången, ca fyra-fem dagar i veckan. Ingen långritt med andra ord utan vanlig ridning! Hästen ömmade så hon höll på att stupa varje gång trots sex års barfotagång... Ska man hålla på att greja med boots är det väl lika bra att sätta på riktiga skor (vilket jag nu gjort)!

[ManiacDarling]

Barfotagång passar kanske inte för de grenar där hästens hovar riskerar att överslitas under ritten? T,ex distansritter. Men ironiskt nog så ligger distansryttare i bräschen för utvecklingen och utprovningen av bra boots eftersom de letar alternativ till de omoderna järnskor som använts sedan medeltiden, och som inte tillåter hästens hov att flexa naturligt, som hindrar blodcirkulationen och som inte tillåter en jämn och naturlig belastning på hästens hovar.
Men egentligen är det inte så konstigt om man tänker efter. Att ha en häst med välutvecklad hovmekanism med bra blodgenomströmning och som är naturligt belastad är A och O om man satsar på att vinna distanslopp eftersom hästen måste kunna prestera max under flera dagar i sträck, istället för kanske några minuters prestation när det handlar om en hopptävling.

Att resonera som så att "Ska man hålla på att greja med boots är det väl lika bra att sätta på riktiga skor" är helt fel eftersom boots och järnskor ger hästen totalt olika villkor, eftersom de är totalt olika i sin utforming och påverkan av hästens hovar.
1. Järnskor har hästen på sig dygnet runt, men bootsen tar man på den när man kanske ska motionera den en timme om dan eller så.
2. Järnskorna fixerar hoven i ett läge, medan bootsen tillåter hoven att flexa.
3. Järnskor låter hästen bära nästan hela sin vikt(några hundra kilo?) på enbart hovväggarna, medan bootsen låter hästen belasta även sulan.
En viktig synpunkt när man talar om belastning är att hästen i naturligt tillstånd med vildhästhovar belastar enbart ca 15% av sin vikt på hovväggen. En häst med järnskor går alltså till största delen på sina naglar, precis som oskodda hästar tvingas att göra om man verkar dem för sällan.(Inte konstigt att en del hästar får sprickor i hovväggarna med den onaturligt höga belastningen)
Klart att det blir en hel del pill och extra krångel med boots som man tar av och på hela tiden, men för hästens skull är de klart skonsammare än järnskor. Dessutom sliter man inte ut dem lika fort som järnskor eftersom man enbart använder dem vid ridning/körning.

Du skriver att: " Dom flesta som upptäckt detta med barfotagång hävdar envist att ALLA hästar kan gå barfota i alla lägen och att en normal hov ska tåla sådant."
Det finns många fler faktorer än järnskor som påverkar hästen negativt, och man gör det alldeles för enkelt för sig om man påstår att alla problem försvinner spårlöst bara för att man skor av hästen. Så är det absolut inte!!

Jag vet många barfotahästar som är ömma i sina fötter, som har alla diagnoser som finns i sina stackars hovar och som mår skit. Men det beror inte på att "barfotagång inte passar för dessa hästar", det beror rätt och slätt på att hovvården är undermålig. Antingen så verkas de för sällan, eller på ett felaktigt sätt, eller så är det ett hygieniskt problem, t.ex att hästen går och trampar i sin egen skit större delen av dygnet och får röta, eller att hoven torkar ut pga att den aldrig får fukt, att den får felaktigt foder(för mycket socker) eller en rad andra faktorer som också måste tas i beaktande innan man dömer ut barfotagångens vara eller icke vara. Allt är inte svart eller vitt.

jag vet inte hur det är med dina hästar Tufftass, men bara för att de gått barfota i sex år så är inte det en garanti för att deras hovar ska vara välfungerande och friska helt automatiskt. Hovvården och verkningen måste vara korrekt för att hovarna ska ha rätt förutsättningar för att bli oömma och friska. Och det hjälper inte att sätta på järnskor, eftersom man har kvar problemen under skorna.

[Eufemia]

Det ironiska med det hela var att hästen som har hålväggar hela tiden hade jättefina hovar med bra kvalitet innan jag började med den här metoden. (Ove Lind verkade honom första gången och lovordade hans fina hovar  )
Kanske ni har nåt tips innan man blir tokig..?