Vad har ni för hundar?

[Storeskog]

Jag har 3 st amerikanska staffordshire (amstaffs) och en blandras BC/gråhund.

Med våra hundar tränar vi lydnad och ställer ut dom lite ibland. Utan blandrasen wilma för hon tycker bäst om att bara strosa runt på gården och titta så allt flyter på bra
Nellie

Princess

Spike

wilma


www.kennelrondevu.webb.se

[Izmiljotina]

Hej!

Jag har en Japansk Spets på tio år. Fick honom av en familj som inte riktigt hade tid för honom längre och vi har varit mer eller mindre oskiljaktiga sedan dess. Har aldrig tidigare upplevt att ett djur varit så beroende av mig (och vice versa). En gång reste jag bort ett tag, skulle vara borta i en månad medans hunden var hos min mor, men efter tre veckor mådde han dåligt och verkade sjuk så jag åkte hem. När jag var hemma igen mådde han bra. Bamse är den bästa jycke jag kan tänka mig.

Bifogar min kärleksförklaring till hunden och en bild på underverket!

Hyllning till Hunden

Alla ungar i kvarteret älskar Bamse. De står storögda på avstånd, viskar och pekar och några få vågar försynt fråga om de får klappa honom och gör sedan detta på rak arm, med spretande fingrar som trasslar in sig i pälsen och världens största leende i ansiktet. Ofta säger de ett andlöst ”Tack” innan de smiter iväg igen och jag kan aldrig låta bli att le även om barn är hemska gobliner.
Ibland när jag är ute och går med Bamse så undrar jag om inte många av ungarna som ser mig avundas mig något enormt. Jag menar, vilken unge längtar inte efter en egen hund?
Bamse själv travar glatt på, nosar på allt och ingenting och visar på det slaka kopplet att några ledband egentligen inte är nödvändiga, men att han förbarmar sig över mig och låter mig ha det om det nu är så viktigt för mig. Han är en storsint hund, utan tvekan.

Deathgame är problematiskt med en hund som Bamse, även om han var bra som alarm när vi bodde ute på landet. Saken är den att spelet får mig att strategiskt placera äpplen, morötter och dylika saker där jag lätt kan nå dem. Där jag borde kunna nå dem. När jag väl letar efter dem är de dock borta eftersom min glada hund tacksamt tagit emot ”gåvorna” som jag så vänligt lagt där han kan nå dem. Ett äpple är mums och en morot är det godaste i världen, tycker Bamse. Ja, förutom choklad så klart. Turligt nog är inte choklad ett vapen i nämnda spel.

Härom helgen åkte vi ut till skogen för att ta en titt på det hus vi skall bo i under sommarens lajv. Bamse älskar skogen, och mest av alla skogar i världen älskar han den där byn Glimminge ligger i fantasin. Han var för stel för att hoppa upp i bilen när vi skulle dit, men när kopplet lossades bland träden så for han omkring som en illtätting och skuttade som en hundvalp. Under lajvet förra sommaren var han överallt och blev ett antal gånger utschasad ur värdshuset samt snodde äpplen i handelsboden.

Bamse tigger hejdlöst. Jag börjar nästan tro att han till och med har ett större bekräftelsebehov än vilken kvinna som helst. Han sitter där, med de mörka ögonen glänsande som av tårar, huvudet på sned och fastän han är tjock så ser han ut som om han inte fått mat på fjorton dagar och är akut döende. Så gör han även när han är mätt. På lajv larvar han omkring från läger till läger och tigger mer än den fattigaste tiggare i byn. När han är mätt tar han bara nådigt emot maten och går och lägger den någonstans - helt öppet. Det är inte så att han gömmer den och sparar den till senare, utan man kan nästan tro att tiggandet bara är en omhuldad hobby för honom.

Vatten är något som Bamse betraktar med blandade känslor. Det är gott att dricka och han plöjer gärna fram i vattendrag med väta upp till magen och käften vidöppen för att få en perfekt genomströmning av vätska i munnen. Han går dock aldrig djupare, för simma är något som han avskyr innerligt. Det han avskyr mest är dock att duscha. Med resignerad min låter han mig lyfta ned honom i badkaret, men sedan står han där under hela proceduren med blickar som säger ”Åh herregud vilken ÅNGEST. Jag litade på dig, Matte, och så gör då SÅ HÄR mot mig.” Då och då undslipper han sig ett ynf.

En Bamse har fyra hastigheter. När han är glad så trippar eller ”fluffar” han fram. Pälsen vajar, benen lyftes högt och nosen hålls riktad rakt fram. Han ser lycklig och nästan lite snobbig ut. När han är trött så larvar han fram. Varje steg tar en evighet och han stannar så ofta han bara kan. Vid hemska tillfällen då han fått en åthutning och en tillsägelse så lommar han iväg. Mer skamsen kan man inte se ut. Huvudet nere vid backen, öronen slokar fast det inte torde vara möjligt och den annars så ihoprullade svansen rätar ut sig och hänger. När Bamse lommar så må han se ut som om han skäms till kroppsspråket, men blicken är klart förebrående. Den sista hastigheten är FULL RULLE. Det är när han rusar omkring som en liten fluffig, vit blixt och med glädjen strålande ur ögonen. Den glädjen är vansinnigt smittande.

Bamse är en liten hund och de flesta hundar är större än honom, såvida de inte är vad min far brukade kalla ”skit på snöre”. Förr hade Bamse svårt för andra hundar, men här i staden har han snabbt lärt sig att de inte är så mycket att bry sig om. Ofta travar han bara glatt förbi dem och skänker dem knappt en blick, med en viss högfärdighet som man inte trodde kunde komma från honom. De är mest schäfrar han inte tål. När han var liten valp fick han stryk av tre schäfrar och sedan dess blir han som tokig om han ser några av dessa respektingivande jyckar. Han morrar, blänger, skäller och är allmänt arg. Fast så fort de kommer utom synhåll så bryr han sig inte längre.

Han är underbar min trasselsudd.

[Vickie]

Jag har 2 hundar, tyson på 7år som är shäfer\rottis, och om 5veckor får jag min lilla Rudi som då är 8 veckor, är tysons valp och shäfer\rottis\bullmastiff. *längtar*..
[img=http://img232.imageshack.us/img232/345/photo0008bz3.th.jpg]
[img=http://img169.imageshack.us/img169/2238/pict3719nv1.th.jpg]

[Suorja]

var bara tvungen att lägga in en till bild på min Sorja.
 den blev så fin

[sprithitler]

Jag bor i etta i storstan, så jag har ingen hund själv, men min mor har en Fantastisk schipperketik på snart två år och före henne hade hon en Schipperkehane i nio år (han var två år när vi adopterade honom) Ljuvlig hundras med mycket motor, men väldigt skarpa och de är väldigt medvetna om vem som bestämmer i huset (inte sällan de själva).
Min Far med familj blev adopterade av en tvåårig rottweilertik i våras, riktig lathund, men hon är snäll och lydig.

[Susanne]

var bara tvungen att lägga in en till bild på min Sorja.
 den blev så fin

Superfin!!  

[Lena A]

Härlig sommarbild på Sorja!

[rufs]

Hejsan!

Jag har japansk spets. Ingen direkt jaktinstinkt vilket vi tycker är bra. Kommer det någon så talar de om det praktiskt när man bor på landet och väldigt lättskött päls fast de är vita  

Sedan är de alldeles uuuuuunderbara som alla hundar, gosiga, intelligenta mm mm  listan kan göras lång  

vil ni titta mer så kolla på:
 
http://hem.passagen.se/yukikos/

[filurfigur]

Min lilla älskling.  

[rufs]

Hejsan!

Här kommer en bild på Taniko min ena jappe:)

[Lena A]

Rufs, oj vad fin han är!   Jag har blivit rekommenderad en japansk spets, men är litet orolig för att den kanske är litet för skällig av sig. Jag gillar att den inte har någon jaktinstinkt. Hunden som vi så småningom kommer att skaffa, måste komma överens med andra djur (katt bl.a.) och inte heller jaga kanin (t.ex). Jag gillar också att den har mer lättskött päls än man kan tro. Storleken är behändig. Vi får se vad det blir i framtiden. Nu tittar jag litet på en mysig hund som heter Kromfohrländer.

[rufs]

Hejsan Lena A!

Va kul att du gillar henne

Jag ville ha en hund som inte har någon direkt jaktinstinkt och är följsam och inte så arbetskrävande och frisk.

Vall och brukshundarna behöver ju mer mentalt och Grand Danois, Newfounland mm är för stort. Terriers/schnauzer är för självständiga  och tuffa tycker jag.

För mig passar det med mjukare hundar som cavalier, collie,whippet, jappen etc Men det är ju en ren smaksak. Det som passar den ene passar ju inte den andre så det finns ju inget rätt eller fel.

Därför blev det jappen

Vi har höns, 2 katter och haft marsvin. Katarina jag har kenneln ihop med hennes dotter har en kanin som går lös i köket med hennes tre jappar. Se galleriet på hemsidan http://hem.passage.se/yukikos/

Kommer någon hem så skäller de vid dörren men är vi ute och går eller är på hundklubben så skäller de inte.

Spetsarna har ju så olika bakgrund, vall,jakt,vakt eller som jappen ren sällskapshund. Gå gå gärna in på www.ssuk.se klicka på rasklubbar och titta runt.

Själv gillar jag keeshonden,kleinspitzen och lundehunden,västgötaspetsen. Av dessa är kanske västgöten lite mer arbetshund.

Shiban är vacker men alldeles för självständig och för mycket jakt för att passa mig.

Sedan är jag svag för vinthundarna , whippeten främst men de har ju mer jakt och jag vill ha en hund som är runt benen och inte försöker ta hönsen


Jappen påminner lite om cavalieren på sidan

Den är en toppenkompis som hänger med i skog och mark , på agilty eller lydnad eller bara softar i sängen.

Går lika gärna med på söndagsmiddag hos mormor som att åka ut med båten.  Kör dagen ihop sig och man inte hinner med så klättrar inte jappen på väggen för det.

Kromfohrländern har jag bara läst om aldrig träffat. Den ser full i bus ut


Lycka till och ta god tid på dig så du vet vilken grundtyp av hund du vill ha. Sedan är ju alla INDIVIDER.

[Mossie]

Kan varmt rekommendera Bouvier des Flandres om man vill ha en "lagom" stor hund som "gårdshund". Våran tik som blev 13 år var perfekt ihop med barn, andra hundar och andra djur. Dom är vallhundar från början men vallar på ett helt annat och lugnare sätt än t.ex Bordercollie. Jättebra vakthundar utan att bli aggresiva, dom "vallar" in besökaren. Väldigt lugna och trygga utan att bli tråkiga.Lättlärda och väldigt duktiga på att jobba, bl,a dra pulka, bära klövjeväskor vid vandring m.m. Pälsen är inget problem om man inte ska ställa ut, klipp ned den , går även att göra garn av blandat med fårull.

[Fred]

Fast huruvida hundar går ihop med andra gårdsdjur är väl ändå en dressyrfråga snarare än en rasfråga?
Jag har mest haft schäfer och har aldrig haft problem med att dom jagar varken gårdens djur eller är agressiva.
Visst dom är skyddstränade och tvekar inte att bita på kommando men jag är inte det minsta orolig för att dom skulle bita hönsen eller kaninerna på eget bevåg. Dom tycker om att leka med kaninerna och särskillt dotterns kaninhane "Markus" tycker om att jaga hundarna. Hönsen är lite mer skeptiska men när jag häller ut matrester på gårdsplanen så käkar jyckarna och hönsen tillsammans utan problem och/eller bråk.
Dresserar man bara in förståelsen att även hönsen ingår i familjeflocken hos hundarna så går det bra. Det krävs många timmar och kontinuerlig träning men det behöver alla hundraser om man vill ha en bra kontakt och en hund man kan lita på.

mvh/Fred

[Mossie]

Jo visst Fred, till viss del är det en dressyrfråga, men vissa raser är lättare ha "prata förstånd" med än andra. Bouviern är känd för att vara väldigt formbar i sitt umgänge med andra djur.
Det gäller ju att någorlunda välja hundras efter ändamål, så man inte skaffar en jakthund för att valla får, det kanske går att dressera den till det oxå, vad vet jag, vill inte ens försöka

[Fred]

Jo visst Fred, till viss del är det en dressyrfråga, men vissa raser är lättare ha "prata förstånd" med än andra. Bouviern är känd för att vara väldigt formbar i sitt umgänge med andra djur.
Det gäller ju att någorlunda välja hundras efter ändamål, så man inte skaffar en jakthund för att valla får, det kanske går att dressera den till det oxå, vad vet jag, vill inte ens försöka

Jovisst har du rätt i det. Men i grunden så har alla hundraser jaktinstinkt, dom är faktiskt rovdjur. Att sedan människan avlat fram egenskaper som inte finns hos andra canine-djur är också sant.
För 50 år sedan var både boxer och dobberman ganska vanliga tjänstehundar bland skyddshundsförare, idag är det inte så lätt att hitta någon individ bland dessa raser som skulle klara det jobbet.
Och i grund och botten handlar all lydnad om bra ledarskap, ser hunden upp till dig och respekterar dig som ledare så jagar den inte på eget bevåg innan den fått ditt godkännande att göra det.
Jag var när jag bodde i Sverige ganska ofta ute på olika hundklubbar och förvånades alltid över att folk sade sig ha sådan bra och lydig hund för att i nästa sekund se hunden (trotts nej-kommandon) dra iväg som ett skott om en hare visade sig i skogsbrynet brevid dressyrplanen . Att jag fortfarande tränar skydds med mina hundar beror inte på att jag har tankar på att sätta dom i tjänst igen utan på att just skyddsträning skapar ett mycket starkt band mellan mig och hunden. Om jag skickar hunden efter en flyende buse och busen stannar så måste jag kunna (med röstkommando) stoppa hundens anfall och få den att lägga sig plats även om jag är 150 meter bort.
Och har hunden tillräckligt med respekt och förtroende för dig så gör den samma sak även om det är en hjort eller hare den jagar....oavsett vilken ras den tillhör.

[Lena A]

Rufs, jag skickade ett PM till dig (kallade dig vid fel namn, tror jag  ).

Ja, jag är medveten om att mycket med hundar är en fråga om dressyr, men vissa hundar fordrar, om jag förstår rätt, en fastare hand än andra och kanske är lämpligare för hundvana personer än för mig, som inte haft hund innan (förutom som barn). Det är viktigt för mig att känna att jag är ledare över hunden och inte tvärtom, vilket ju inte skulle vara så bra  .

[Fred]

Ja, jag är medveten om att mycket med hundar är en fråga om dressyr, men vissa hundar fordrar, om jag förstår rätt, en fastare hand än andra och kanske är lämpligare för hundvana personer än för mig, som inte haft hund innan (förutom som barn). Det är viktigt för mig att känna att jag är ledare över hunden och inte tvärtom, vilket ju inte skulle vara så bra .

Nej det skulle inte vara så bra .
Och jovisst beteenden skiljer sig mellan raser. Det jag ville säga är bara att det skiljer sig lika mycket mellan individer också.
När du väljer ut din valp så kolla hur den beter sig snarare än hur den ser ut. Be att få ta ut den i ett annat utrymme bort från flocken och se om den blir rädd eller nyfiken. Vänd den försiktigt på rygg och håll varsamt fast den och se om den kämpar för att komma upp eller plir passiv. Sätt dig några meter ifrån med ryggen emot och se om den ignorerar dig eller blir nyfiken på dig.
Hur leker den med sina kullsyskon m.m m.m.
Man kan avläsa mycket på en liten valp om hur den kommer att bli som vuxen hund.
Hur som helst....lycka till med din nya hund. Och sluka allt du kan i bokväg från erkänt duktigt hundfolk och plocka därefer ut de bitar från alla olika "läror" som passar din hund.

mvh/Fred

[rufs]

Hello!

Visst handlar det om individer men också om ras. En siberian husky funkar inte som en New Founland och en foxterrier är inte som en shih-tzu.

En kompis till mig har två cairnterrier hanar. De slåss aldrig vare sig med varandra eller andra hanar vilket många terrerägare lyfter på ögonbrynen för, men när  de är på besök hemma så fick vi ställa undan marsvinen när de levde, de var helt blockerade när de såg dem.
 
De tävlar i agility och går avancerad lydnad men de kan aldrig vara lösa annat än på inhängnat område för jaktinstinkten är så stark.

En kompis har en huskytik när den ser hönsen eller vår katter så finns det bara en sak för henne, att ta bytet, de har även två shih-tzuer och de bryr sig inte om hönsen eller katterna så visst är det skillnad på olika raser eftersom man genom avel förstärkt eller tvärtom försökt få bort olika beteenden.

Man kan inte få en shih-tzu att agera som en bordercollie, den arbetsivern och uthålligheten som bordercollien har besitter inte en shih-tzu. Bordecollien läser signaler och är mjukare än shih-tzun som mer bara är...

Att skaffa en bordecollie kräver mer av sin ägare att tillfredställa dess behov medans en shih-tzu största behov är närhet.

Sedan behöver ju alla hundar regler och en uppfostran och tillfredställa grundläggande behov.

Jag tycker att det är väldigt skillnad på olika raser och vad som krävs av mig som ägare.

Hade jag haft de cairnterrierna så hade jag aldrig kommit så långt med dem, de är betydligt "svårare" än vad jappen är.

Så här tycker jag att det är.

[gimskogen]

Ville bara lägga in en bild på vår jätte trevliga isländskafårhund Vassen...
Han är kompis med precis alla djuren på gården.. Katter, kaniner, fåren, korna och hönsen...
En perfekt gårds hund enligt vårt tycke..

Han sitter ofta och ser nöjd ut och håller en vakande öga på alla djuren... kommer tex duvhöken så föser han bort den från hönsen... Han har räddad dem mer än en gång...


Han har ingen jaktinstinkt... Men han jagar bort alla ovälkomna rovdjur - tex rävar och grävlingar..och rovfåglar samt skator och kråkor korpar...


När han föst iväg dem komer han nöjd till baka efter någon minut...

En gårdshund...
Vi är mycket nöjda med vår hund... Behöver vi hjälp när vi släpper ut korna eller flyttar fåren så kommer han genast och hjälper till..
Men när det är färdigt och jag säger att nu räcker det så tar hand dt lugnt och ligger gärna och vilar... ed ett öga på djuren och gårdsplanen...

Det är ju enspets så när han jobbar så skäller han... men han skäller ju inte jämt utan bara för att tex varna för rovfåglar eller när vi vallar... eller om katter na bråkar så skäller vassen och går imellan... han är som en polis...

Han är nöjd då hönsen går lugnt och äter, kattorna gör de dem ska osv...


Mycket lätt lärd och klok..
Vi har nu två ung hundar varav den ena älskar kattor.. brukar kalla henne isländsk katthund... hon ligger ofta och sover med kattorna och fort hon ser dem skall hon hälsa och pussa dem...

Vassen däremot verkar tycka absolut mest om kaninungar...
dem kan han sitta och titta på hur länge som helst...
Kanin mamman skuttar fram till nätet och får sig en slick...

väldigt kul att se..
Vi hade bara jakt hunda när vi var barn.. Beagle, stövare och taxar... och de är ju helt andra hundar...

Tyvärr så avlar man mest på utseendet och inte på vallanlagen.. vilket är synd tycker jag då Islänningen alltid har varit en gårdshund.. presis som västgötaspetsen tex...