Vad har ni för hundar?

[klorofyll]

Vi har Ludwig, en blandras 75%leonberger och 25% golden, han ser mest ut som leonberger, fyller 1 år i november. En stor go kompis både ute och inne, går mest lös på gården. Han är vår gårdvard (stavas d så?). Sen tar vi också hand om dotterns hund medan hon går på Hippologen i Flyinge. Vovven är en  Welsch springer spaniel. Nellie snart 5 år. Hon är en pigg liten toka, trevligt sällskap till Ludwig när vi jobbar och en riktig mysare emellanåt.

Innan hade vi en Berner Sennenhane, Ed. Det var min favvohund nr1! Så vacker, klok och alltid med, gick lös och vaktade gården åt oss. Tyvärr dog han i lymfcancer i våras bara 4½ år gammal  

[Suorja]

Fred:

Kan inte du + alla andra dukltiga hndmänniskor på forumet, snälla starta en tråd där du/ni berättar lite om lydnat tips o trix.
Lite övningar och sådant.

Jag har läst massor lustiga böcker om lydnad och dresyr men dom ger sällan några conkreta exempel på övningar.

Jag behöver verkligen träna lite med min hund. Vi har super kontakt hemma och i parken men i skogen bland alla dofter och vilddjur smälter hon in i trans och blir ofta helt okontaktbar. springer det för bi en hare är det inte mycket som kan stoppa henne. Att hon lyder stenhårt är inte för mig så intressant i sig, vi är ju buddies. men ibland kan det bli rent livsfarligt för henne att skena iväg.

Mvh Erik och Sorja

[Susanne]

Jag instämmer med Fred om att hundarna till stor del blir vad man själv gör dem till. Vi har slädhundar, och den attityd som finns om slädhundar är att de inte går att ha lösa för de rymmer bara och jagar allt som rör sig. Konstigt att vi kan släppa våra hundar lösa på gården utan att de sticker... Konstigt också att vi går med vår flock lösa på promenaden i skogen utan att de rymmer vind för våg... Vi införskaffade även en katt förra vintern. Oj oj, en katt för 8000 kr som skulle bli uppäten av hundarna direkt!! Vilka idioter vi var!   Men katten lever än, och springer lös på gården med hundgänget och har jättekul. Men jag vill poängtera att det inte är lämpligt att skaffa katt och tro att allt ska fungera utan problem från första början när man har en hundtyp som har mycket jakt i sig och som mer än gärna skulle döda katten. Man måste lära hunden att acceptera katten som en medlem av huset, och med vissa hundar tar det TID och åter tid att få det att fungera. Men det går med ALLA hundar, det hänger bara på ens egen inställning, vilja och vilken tid man är beredd att lägga ned.

[rufs]

boktips

Du kanske har läst dem men kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt
och Aktivering:Smart lek meddin  hund av Nina Roegner.

Den sista boken är många små övningar man kan göra inne med sin hund. Få den lite stimulerad och bygga upp koncentration etc. Bara att man gör något med hunden gör att den lyssnar och blir intresserad av dig.

Men att få den att lyda när det dyker upp en hare krävs annan inlärning. Klassiskt är ju att ha hunden kopplad i två långa linor. Man kopplar loss den första och hunden "tror" att den är lös. Haren dyker upp och du säger stanna och trampar på linan så hunden inte kan följa bytet. Får den tillfälle att följa bytet så har ju hunden fått sin belöning som smäller högre än beröm av matte/husse så bäst är ju att bryta och inte ge hunden tillfälle att utveckla intresset.

Det är lättare att få hunden att stanna än att vända ifrån bytet och komma tillbaka men i förlägningen skall den ju klara det också

En del hundar genomskådar dubbla linor och en del hundar lyder på träningsplanen men inte i andra situationer så man skall träna i olika miljöer men börja i en miljö med så lite störningar som möjligt och gå vidare efter hand.

Det finns massa olika träningsknep så hoppas du hittar något som ni kan gå vidare med

Lycka till

[filurfigur]

Jag håller inte med om att man kan träna bort ett djur naturliga beteenden, och idag har ju forskningen kommit så långt att en hel del djurparker och även hundtränare håller på med betingning, där man ser till djurets naturliga behov och beteenden.

Jag som har en kooikerhondje, som är en av de hundraser med ganska mycket urhund i sig, vet att i en del hundar finns det så mycket jakt att man kan träna hur mycket kontakt och lydnad som helst men kanske ändå aldrig kunna ha sin hund lös i skogen där det finns mycket vilt. Hon accepterar katten, och kan ligga och sova bredvid den inomhus, men kommer katten förbi-springande ute i trädgården så är den plötsligt ett byte som ska jagas. Och är jag med och säger NEJ då slutar hon att jaga den, men är jag inte där så skulle hon nog tuggat i sig katten... jag kan med träning och  "ledarskap" undertrycka hennes jaktbeteenden (såvida det inte gäller en hare i skogen) men jakten finns ju ändå alltid kvar i henne och kan poppa upp när trycket i hennes hjärna blir för stort och hon bara måste få utlopp för sin jaktlust.

Och jag känner till en dam som haft hundar i typ hela sitt liv och lägger ner oerhört mycket tid på dem. Alla hundar hon haft, utom kooikerhondjen hon hade, har kunnat vara lösa överallt. Under alla de år som hon hade kooikern kom hon "bara" så långt att hon kunde gå med den i lång lina i skogen.

Jag tycker att om man skaffat en hund så är man skyldig att försöka se till att den får något utlopp för sina naturliga beteenden istället för att försöka träna bort dem. Vallhundsraser tillhör ju oftast de hundar som är lättast att få att fungera ihop med andra husdjur eftersom de som regel inte har den utpräglade jaktinstinkten utan istället har ett behov av att hålla samman flocken.

Men även då det gäller tex herdehundar har jag sett ett tragiskt exempel på människans dumma idéer. En man hade fått för sig att importera en stor herdehund. Eftersom det bara har funnits en hund av den rasen i sverige så väljer jag att inte skriva ut rasen. Hur som helst så ville han bevisa för alla som sa att det inte gick att ha en sån hund som familjehund att de hade fel. Efter ett år var mannen överbevisad och lämnade hunden till att bli vakthund på ett företag. Den hunden kom att bli en av mina favorithundar, hon var helt underbart mysig... men jag kan tänka mig att hon inte var fullt lika mysig då hon bara gick omkring och skulle fungera som sällskapshund. Den rasen är framavlad till att vakta stora boskap uppe i bergen. Och vaktinstinkten och behovet av att få ett "riktigt arbete" är jättestarkt.

Så jag tycker verkligen att man ska fundera över vad man ska ha hunden till, hur den ska leva etc innan man väljer ras. Man vill väl ändå att ens djur ska må bra både psykiskt och fysiskt.... och det kan jag villigt erkänna att jag inte lyckas fullt ut med när det gäller min kooikerhondje. Har hållit på med viltspår, agility, lydnad, springa lös på stranden eller över ängar mm, men hon är inte helt lycklig ändå, för hennes jaktbehov är så stort. Och det gör faktiskt ont i ens hjärta att inte kunna berika sin hunds liv så pass att man ser att den är nöjd.

[Fred]

Jag som har en kooikerhondje, som är en av de hundraser med ganska mycket urhund i sig, vet att i en del hundar finns det så mycket jakt att man kan träna hur mycket kontakt och lydnad som helst men kanske ändå aldrig kunna ha sin hund lös i skogen där det finns mycket vilt. Hon accepterar katten, och kan ligga och sova bredvid den inomhus, men kommer katten förbi-springande ute i trädgården så är den plötsligt ett byte som ska jagas. Och är jag med och säger NEJ då slutar hon att jaga den, men är jag inte där så skulle hon nog tuggat i sig katten... jag kan med träning och  "ledarskap" undertrycka hennes jaktbeteenden (såvida det inte gäller en hare i skogen) men jakten finns ju ändå alltid kvar i henne och kan poppa upp när trycket i hennes hjärna blir för stort och hon bara måste få utlopp för sin jaktlust.

Det handlar inte om att dressera bort egenskaper. Det handlar om att lära hunden var och när egenskaperna skall användas. Självklart skall hundens behov tillgodoses ändå. Jag använder mina schäfrar när jag jagar tvättbjörn dom är mycket duktiga på att både spåra upp dem och valla upp dem i träd. Och skyddsträningen ger dem utlopp för i stort sett alla drifter. Det handlar alltså inte om att de inte skall få spåra, skydda, jaga och valla utan att de inte ska göra det utan "godkännande" från flockledaren.

mvh/Fred

[filurfigur]

Nej jag förstod att du Fred arbetar med dina hundar och att de därigenom får utlopp både för intränade beteenden (eller vad man ska kalla det) och för naturliga beteenden som är speciella för just rasen.

Men nu får du tänka på att du är hundvan  och har stor kunskap, och för dem som inte har lika stor kunskap eller hundvana är det kanske inte lika självklartatt arbeta med sin hund utifrån dess medfödda behov och beteenden.

Och när man läser en del av inläggen i den här tråden så började det låta som om man kunde köpa i princip vilken ras som helst och bara man sen tränade hunden så skulle man kunna lämna den ensam med alla andra husdjur, och hunden skulle bara pussa på och mysa med de små gulliga kaninerna och kattungarna...  
Och en del hundraser (tex en del vallhundraser som några här har) funkar kanske så, men långt ifrån alla.

Sen ville jag också försöka poängtera att det är ju faktiskt inte bara vi människor som ska må bra, utan även hunden. Och då underlättar det ju om man skaffar en ras som passar ens liv och behov, istället för att köpa hund efter utseende och sen försöka ändra på hundens sätt att vara. Eller?  

[Fred]

Fred:

Kan inte du + alla andra dukltiga hndmänniskor på forumet, snälla starta en tråd där du/ni berättar lite om lydnat tips o trix.
Lite övningar och sådant.

Jag har läst massor lustiga böcker om lydnad och dresyr men dom ger sällan några conkreta exempel på övningar.

Jag behöver verkligen träna lite med min hund. Vi har super kontakt hemma och i parken men i skogen bland alla dofter och vilddjur smälter hon in i trans och blir ofta helt okontaktbar. springer det för bi en hare är det inte mycket som kan stoppa henne. Att hon lyder stenhårt är inte för mig så intressant i sig, vi är ju buddies. men ibland kan det bli rent livsfarligt för henne att skena iväg.

Mvh Erik och Sorja

Jo det skulle väl kunna göras. Problemet är att det är väldigt svårt att ge personliga tipps när man inte har träffat hunden. Olika inlärningsknep fungerar olika på olika hundar.
Träning och inlärning måste alltid ske på ett sätt som eftersträvar drifterna hos just den hunden det berör och det är jättesvårt att veta  vad som borde funka om man inte själv träffat hunden.

Men om det är så som du säger att ni har jättebra kontakt hemma och i parken så är det nog en bra idé att börja med dressyrträning även i andra miljöer. Träna fotgående även i skogen eller på tågperongen med en massa folk runt om. Din hund kanske har fått för sig att flocklydnaden enbart gäller på vissa platser om träningen bara sker där.
Jag har träffat många som har väldigt lydiga hundar på dressyrplanen men lydnaden släpper så fort de går ut på kvällspromenaden hemma.
Eftersom jag har haft hundar i tjänst så har det varit en nödvändighet att lydnaden fungerar överallt. Och hunden måste förstå att plats betyder plats. Inte bara på dresyrplanen utan också på tågperongen, mitt i ett hulliganslagsmål, nere i tunnelbanan 2 meter från framrusande tåg eller i en skog där harar springer förbi.
Miljöträning är en mycket stor del av inlärningsprocessen.

[Fred]

Sen ville jag också försöka poängtera att det är ju faktiskt inte bara vi människor som ska må bra, utan även hunden. Och då underlättar det ju om man skaffar en ras som passar ens liv och behov, istället för att köpa hund efter utseende och sen försöka ändra på hundens sätt att vara. Eller?

Håller med .

[Insanity]

Här en finns en Melvin (Melle) som är en 3-årig kastrerad rottweiler/labradorkorsning. Han är stor (ca 50 kg), glupsk och har en vilja utan dess like. Han har bott med oss sen han var 8 veckor gammal och en bättre och mer egensinnig hund får man leta efter. Melle är vår "polis" här ute, han håller koll på allt och ser till att alla sköter sig osv

Sen finns här en Charlie också. Han är snart 1 år gammal och en labrador retriever. Just nu är han en riktigt slyngel och vill inte alls lyssna men då Melle var likadan i denna ålderna så vet vi att det går över
Charlie flyttade hit för ca 2 månader sen och är en omplaceringshund som tyvärr inte haft ett alltför roligt liv tidigare.

Tanken med Charlie är att han så småning om ska användas till avel om han är utan anmärkning vid röntgen och ögonlysning, men jag har även tänkt träna en hel del lydnad och spår med honom samt att jag funderar på att ställa ut honom.

[Charlotte]

 Något man kanske inte tänker på när man nämner "Vallhundsraserna" är att Vallningsegenskaperna inte är något annat än en utvecklad stark jaktinstinkt, dresseras inte tex en Border Collie rätt så kan man få  en hund som biter ihjäl både får, kaniner och höns rådjur osv OCH dessutom har förmågan att driva ihop djuren så att det går lättare att "ta" dem. Bordern vallar inte sina får av kärlek till djuren utan av viljan att sammarbeta med sin förare för att utföra en lyckad "jakt". Så förmodligen är egenskapen att "leva ihop" med Gårdens djur olika för olika vallhundstyper...,
 De hundar vi haft som funkat bäst med katt, kanin,får, fjäderfä osv osv (dvs verkligen "umgåtts" med dem sovit ihop med katterna i lugn och ro tex och inte låtit dem vara i fred bara för att man lärt dem att det ska vara så) det är faktiskt förutom vår St Bernhard som tog hand om alla gårdens smådjur, våra Stövare och min Stående Fågelhund.... Våra jakthundar har i tidig ålder fattat den stora skillnaden mellan Gårdens djur och Skogens djur faktiskt utan någon träning alls, men det kan ju bero på att de har fått utlopp för sina instinkter.... Bordern däremot får man noga pränta in i VAD som ska vallas och NÄR det ska vallas.
                     Mvh
                  Charlotte

[torparn]

Fred, hur fasen bär du dig åt för att skyddsträna hundarna när du bor ute i ödemarken ?  ...just curious. Jag gillar det du skriver om hundträning.

[Fred]

Fred, hur fasen bär du dig åt för att skyddsträna hundarna när du bor ute i ödemarken ?  ...just curious. Jag gillar det du skriver om hundträning.

Det finns faktiskt några till runt om i bergen som också är intresserade av skyddsträning .
Jag träffade en State Trooper som var hundförare för några år sedan som blev väldigt intresserad av "svenskskyddet" så vi träffades med hundarna och körde lite träning.
Ryktet spred sig och fler anslöt.
I dag är vi faktiskt så pass många att jag allvarligt funderar på att starta upp en kursgård för tjänstehundförare.
Men vi får se hur det blir med tid till det. Mycket annat jag vill pyssla med också.

[torparn]

starta upp kursgård. Ja varför inte. Hur skiljer sig ' svenskskyddet' från 'jänkeskyddet'?  

[Fred]

starta upp kursgård. Ja varför inte. Hur skiljer sig ' svenskskyddet' från 'jänkeskyddet'?  

Häröver tränas det mer likt det tyska IPO skyddet. Vilket fungerar mycket bra på "hårda" hundar men sämmre på högt tempererade hundar. Svenskskyddet går mer ut på att följa hundens (och förarens) naturligt individuella egenskaper medans det amerikanska sättet att träna går mer efter färdiga mallar.
Jag vill inte påstå att amerikanskt skydd eller IPO-skydd är fel.
Det finns mycket bra att hämta därifrån också och jag använder mig friskt av ideer därifrån om jag märker att det passar en viss hundindivid.
Men det viktiga enligt mig är inte att lyda en viss "skola" utan att hitta lösningar som fungerar bra för samspelet mellan hund och förare.

[torparn]

OK, ja IPO ska väl vara lite 'tuffare' kanske...  

som inom så många andra områden, blir det nog så att det ibland handlar mer om olika skolor och instruktörernas egen prestige än om vad som funkar bäst för jycken.  Det är säkert bra att växla lite, eller plocka godbitarna från olika skolor.

'Adopt what's useful' var ju Bruce Lee's motto.. -visserligen inom ett annat område, men bevisat verkningsfullt.

simma lugnt  

[rufs]

Hejsan!

Jag tycker du har både rätt och fel

För många årsedan hade vi en flat coated retriever.

Jag gick lydnad och eftersök med honom och svärfar jagde med honom. Som unghund så ville han ju springa efter en hare eller ett rådjur men som retriever är han ju avlad till att samarbeta med föraren och arbeta efter skott.

Vi hade lydnad på honom och använde honom till det han var framavlad för så jag kan inte säga att han mådde dåligt av att vi inte lät honom följa bytet som sprang förbi honom. I början sa vi nej och sedan gjorde han det inte Lättlärd och följsam och inte svårt att få honom att inte bry sig om levande vilt som skuttar runt i skogen.

 Däremot hade vi skaffat honom enbart som sällskapshund och inte varit aktiva med honom så hade han säkert jagat för att få ut sin arbetslust som är STOR på en flatt

Hade jag skaffat en saluki som är en självständig hund som skall jaga ifatt bytet så hade jag aldrig lyckats att ha den lös i skog och mark tror jag

I salukins fall så är nog det så djupt rotat att det inte går att lära bort men man kan ju låta sin vinthund hålla på med Lure Coursing så den får utlopp för sitt intresse.

Därför är det viktigt att se hur man lever i sin vardag och vilka förutsättningar man kan ge sin hund.

[Eufemia]

Jag ska bli matte åt en dalmatiner idag!!!
Det är en fyraårig hanhund som ska omplaceras från kenneln där han bott och är uppfödd. Det ska bli spännande att få hem honom.
Hoppas på en bra gårdshund med lite vaktinstinkt.... Samtidigt ska han helst vara snäll mot barn, hästar och kaniner samt min brittiska korthårstjej som säkerligen inte blir jublande glad över detta.  Någon som känner till/har dalmatiner??

[Frances]

En sån här har jag. Hård men rättvis mot besökare och en riktig nallebjörn med barnen  

[Magda]

Jag vill gärna skaffa hund. Men jag är allergisk.... Alla djuren utomhus går bra, men djur inomhus är svårare då jag får huset ingrott i allergener. Jag har dock förstått att det finns hundar som är mindre besvärande för oss allergiker, soft coated wheaten terrier, bichon frise (är inget alternativ) pudlar å kanske någon till. Ni som kan så mycket om hundar, Vad har dessa "allergivänliga" hundar för egenskaper, vad passar de at användas till? Jag kan ju inte välja ras lika fritt som ni andra......