Jag undrar om dessa veterinärfantaster här på forumet är lika noggranna med att springa till doktorn själv vid minsta skråma?
Även djur kan få sträckningar, smälla ett ledband eller stuka nåt, oftast ser det också värre ut än vad det är. Jag har haft många katter genom åren som efter slagsmål och dyl kommit hem haltandes, och så har de hoppat runt på tre ben nån vecka bara för att från en dag till en annan vara helt återställda. Katter har om nåt djur, en otrolig läkeförmåga. Och sålänge de äter är de varken i chock eller har särskilt ont, hade nåt varit brutet eller ur led hade den knappast ätit nåt då smärtan från en sån skada oftast gör en illamående, så även djur.
Och jag håller med i sak att vad det beträffar får, getter och kaniner så har man mer nytta av alternativ än av en veterinär för på de områdena vet de ingenting. Likaså är veterinärvård i sverige nåt av det dyraste som finns, och fastän du vet vad som är fel på ditt djur tvingas du vid ett besök ändå betala 850kr för blod och labbtester. Är den erfarenheten rikare när min tik fick eklampsi i september. Istället för att enligt vetboken ge henne kalciumdropp tills hon reste sig, gav man henne först en liten påse, tog ett blodprov och gav henne sen en halv påse till. Istället för att som det lärs ut på vetskolan,ge dropp tills djuret självmant reser sig upp,då stänger man av droppet.
Dessa många blodprov varannan timme plus 1,5 påse kalciumdropp kostade nästan 3000 kronor!
