Japp, det också. Till en början ta fram med överskott, förse min egen expansion med välartade drottningar. Sedan sälja ev överskott.
De jag dragit fram själv i egna bigårdar har fungerat bra. Jag har allt nödvändigt material för att komma igång. Sommaren 2011 kommer att bli riktigt intressant!
Det jag sett under de här åren på jakten efter allt möjligt är hur soppig och statisk all organiserad verksamhet är, den fungerar inte.
Jag har haft möjlighet att prova en del leverantörer, några med fina loggor (märkesodlare) och några seniora entusiaster. Problemet att få tag i bra drottningar kvarstår. De seniora entusiasterna utanför de här organisationerna vinner med råge. Många av dessa drottningar har varit riktigt bra och all heder till dem. Jag beställer fortfarande av dem men fortsätter att prova nya leverantörer och sprida dem väl över landet.
Målsättningen är att slippa problem, slippa svärmande eller ohanterliga bin, att få något som fungerar är faktiskt att hitta de där russinen i kakan. Man får prova sig fram och samla och till slut få ihop tillräckligt eget material som man kan jobba vidare med. Därför är jag så trött på allt vad biavel heter, man undrar lixom vad de egentligen sysslar med och var alla framdragna drottningar/anslag/utveckling tar vägen. Det är ingen öppen och rationell verksamhet.
Jag tror man vinner på att vara kräsen, tala om vad man tycker och sedan dissa allt det här med godkända, märkesodlare, tillstånd att bära loggor eller att få kalla sina drottningar till avsalu för Buckfast. Allt detta är viktigare än kvaliteten på bina för många, det brukas (eller snarare missbrukas) för att få lite anslag, hålla kurser och leverera helt usla drottningar på sina håll. Några jag fått har inte ens varit äggläggande!!
