Är en Skånegås en Skånegås?

[Ronny]

Det jag tyckte var helt galet var att Ronny dömmer alla inom SRF som avlar och bevarar raser helt går på hur dom ser ut.Och att en pokal är viktigare än djuret.  I så fall vet han inte mycket om SRF. Vi har ett ansvar för våra raser vi vårdar. .

Var det bara det du tyckte var galet så Självklart finns det medlemmar i SRF som inte ställer ut och selekterar sina djur med standardbilden för ögonen, precis som det finns medlemmar inom SLK som inte är genbanksanslutna. Jag har aldrig påstått nåt annat. Men, att det finns grundläggande skillnader i de båda föreningarnas målsättning och syn på rasrenhet och rasbevarande är det väl ingen mening att sticka under stol med.

[Ingemar]

>:(Nu tycker detta börjar spåra ur helt sicken pajkastning ...

Jaha vi kom till kärnan?
På vilket sätt bevaras Skånegåsen i SRF?

[Ronny]

Härstamningskontroll hur långt har ni den då med säkerhet ?

Med alla led dokumenterade, ända tillbaks till founders.

[Charlotte]

Jaha vi kom till kärnan?
På vilket sätt bevaras Skånegåsen i SRF?

Nu tycker jag nästan det kan räcka....
Skånegåsen bevaras inte som genbanksdjur i SRF, det är nog alla överrens om?!?
Men för den skull avlas den väl som en Gåsras?!?
                             Mvh
                          Charlotte

[Ingemar]

Jomen Charlotte, för den nyinvigde som letar efter djur och vill vara med och bevara den gamla rasen spelar det kanske roll. Åtminstonde hade jag för en massa år sen kunnat bli vilseledd av allsköns "seriösa" uppfödare.
Om nu alla är överens, varför finns det då de som bestrider Ronnys enkla deklaration av skillnaden mellan föreningarnas sätt att se på aveln?

[Charlotte]

Jomen Charlotte, för den nyinvigde som letar efter djur och vill vara med och bevara den gamla rasen spelar det kanske roll. Åtminstonde hade jag för en massa år sen kunnat bli vilseledd av allsköns "seriösa" uppfödare.
Om nu alla är överens, varför finns det då de som bestrider Ronnys enkla deklaration av skillnaden mellan föreningarnas sätt att se på aveln?

Det är vad jag kan se ingen som bestrider skillnaden, men kanske jargongen att en Skånegås ägd av en person ansluten till SRF inte är en Skånegås? Och att all avel inom SRF skulle vara oseriös på något sätt?
En Skånegås som inte är ansluten till Genbanken är inte en Genbanksgås, där är nog alla överrens?
Men det fanns väl Skånegäss inom SRF långt innan det fanns Genbanksgäss?
 Letar man Genbanksgäss så får man leta i Genbankerna, letar man rasgäss får man leta hos SRF, svårare än så är det väl ändå inte?
 Jag har själv deltagit med mina Lantrasdjur och även sett ett otal Lantraser på div. tillställningar för att visa upp dom fina djuren för intresserade, pinas dom mindre om man visar upp dom för den goda sakens skull än om man visar dom på utställning?
                                              Mvh
                                          Charlotte

[Nettis]

Skånegåsen fick sin standard långt innan genbankstänket dök upp. Var hämtades då dessa Skånegässen som senare kom in i genbanken?

[Mmmm]

Det måste ju vara upp till var hur man bevarar rasen. Om du nu inte gillar utställninar så håll dig borta från dem bara, så enkelt är det.

Då måste jag ju i all stillhet undra varför du är med i genbanken för svensk gul anka?

[Nettis]

Det här handlar inte om mina ankor utan om synen på SRF:s arbete med Skånegässen. Här skrivs det att man inte ska köpa gäss som inte är genbanksanslutna för de är inte renrasiga. Det är det den här tråden handlar om.

[Mmmm]

Det här handlar inte om mina ankor

Kanske inte det, men håll med om att det ser konstigt ut att vara med i genbanken när man har en sådan syn på bevarande? Kan inte dina gula ankor bevaras precis lika bra i SRF i så fall?

[Nettis]

Om du själv har gula ankor från genbank vet du redan svaret.

[Charlotte]

 Jag fattar inte denna tro på att om man inte håller med om ALLT så är man också emot ALLT?
Och håller man inte blint med i allt då får man inte vara med
Jag har haft Lantraser av andra djurslag och inte mött denna märkliga inställning förut, är det något specifikt för Fjäderfäbevarare?
 Håller man sig till Genbanksreglerna för de djurslag man har så spelar det väl ingen roll om man har andra djurarter som inte är med i Genbanken? (för all del kan man ju ha samma arter också, bara man har en säker avelsanläggning).
Eller skulle jag inte fått vara med i Genbanken med mina Allmogefår pga att jag har en BC till vallning och inte en Gotlands stövare
                                   Mvh
                                 Charlotte

[Mmmm]

Om du själv har gula ankor från genbank vet du redan svaret.

Tyvärr har jag bara myskankor, så upplys mig gärna om svaret! 

[Anders S]

Hmm, intressant diskussion. Jag bevarar inte djur utan växter, bl.a. inom Föreningen Sesam, men det är ungefär samma sak där. Man vill bevara lantraser, men håller dem då på ett betydligt mer reglerat sätt än under den tid då de var i aktiv odling. Man försöker på sätt och vis att låsa fast en idealbild av hur det var. Men "som det var" så förekom en stor variation och förmodligen också en utveckling. Troligen förekom också inkorsning av nytt material som odlaren tyckte verkade intressant. Man hittar ju ofta en massa olika formvarianter i t ex gamla vetesorter och bönsorter. Troligen fanns bara en eller på sin höjd ett fåtal lokalsorter per art i varje trakt, så det kunde ändå utbildas lokalsorter med en viss karaktär och lokalanpassning. Samtidigt är många lantsorter påfallande enhetliga, i strid med den gängse bilden att lantsorter alltid rymmer en stor och synbar variation.

Hur avlades lantraserna förr i tiden, före Mårten Olsson och före genbankerna? Variationen var vad jag förstår stor. Lantraserna var knutna till vissa trakter. Fanns där uppfattningar om hur t ex en gås skulle se ut? Jag kan tänka mig att det fanns uppfattningar, men inte en enhetlig uppfattning, samt att praktiska synpunkter vägde tungt.

Begreppet genbank kan också problematiseras. Bokstavligt talat så är det då gener som bevaras, inte sorter eller raser. Nordiska genbanken har den inriktningen när det gäller växter (med reservation för att jag inte är helt uppdaterad här). Man bevarar i princip alltså inte sorternas integritet utan enbart en genpool för växtförädlare att hämta material ifrån. I praktiken förekommer dock även ett bevarande av sorter hos NGB. Kanske har de något tilläggsdirektiv om detta, men huvudinriktningen är bevarande av gener. Det man som småskalig odlare och djurhållare är intresserad av lär dock vara en sortbank/rasbank, som bevarar sorternas och rasernas integritet. Men den underliggande konflikten mellan bevarande (som förutsätter något slags policy som lätt ger något slags standardisering) och utveckling å den andra lär ändå finnas där. Likaså, och relaterat till detta, frågan om man ska göra ett urval eller ej. Ibland hävdas att man vid bevarandearbete inte ska göra urval utan ha med hela variationen, men då kan sorterna och raserna urarta rätt snabbt. Detta förfarande svarar heller knappast mot hur man gjorde förr. (Man kan också fundera på balansen mellan naturligt urval och medvetet urval, samt hur skiftande odlingsmiljö/djurskötsel påverkat det naturliga urvalet.) En praktisk och aktuell fråga är EUs nya direktiv om bevarandesorter bland kulturväxter (som är i stöpsleven), där tydligen selektering (urval) inte skulle tillåtas. Om man selekterat så är det inte längre än bevarandesort vill man hävda. Detta är orealistiskt och leder till urartade sorter med försämrade bruksegenskaper.

Vi ska inte glömma att hela arrangemanget med genbanker o dyl är lite artificiellt och tillskapat för att rädda värdefulla gener och sorter/raser i en tid då de var och är på väg att försvinna. Grunden för detta är förstås att småbruken nästan försvunnit, utbudet av industriella insatsvaror inklusive industriellt förädlade djurraser och växtsorter, samt hela den moderna livsstilen och industrisamhället/tillväxtsamhället. Bevarande av sorter är därför viktigt, men går bara halva vägen om sorterna hamnar i museiartade genbanker för gott, utan att komma ut i vidare odling/djurhållning. (Jag känner inte till hur SLKs genbank fungerar utan uttalar mig bara allmänt.)

Vad gäller frågan om exteriörurval eller ej, så blir det bland växter lätt lite för mycket exteriörurval. Särskilt bland lantsorter är detta diskutabelt (utom att sortera bort urartade exemplar). Bland modernare förädlingar (handelssorter) är det mer lämpligt. Vad man ofta missar är att selektera utifrån smak. Detta kan inte alltid göras när man selekterar ensklida plantor, men det är viktigt att man äter av de köksväxter eller lantbruksväxter man jobbar med, så man vet vad man håller på med. Liksom att man är lyhörd för deras bruksegenskaper i praktisk odling.

[Ronny]

Skånegåsen fick sin standard långt innan genbankstänket dök upp. Var hämtades då dessa Skånegässen som senare kom in i genbanken?

Naturligtvis är det så!

Genbankstänkandet kom på 1980-talet efter att man fått upp ögonen för värdet av att bevara biologisk mångfald mellan och inom inhemskt anpassade raser såväl som inom och mellan sorter (växter). Tama gäss har hållits i vårt "land" sen ungefär 500 f.Kr. De svenska lantraserna har sitt sannolika ursprung i dessa djur. De skånska gässen och de öländska gässen kan dock ha olika spridningsvägar. Vi kommer att genetiskt analysera dem för att möjligen få svar på den frågan.

Skånegåsens founders inom genbanken är lika med de äldsta besättningarna som vi kunde hitta 1989 när genbanken bildades. De är Folke Jönsson i Veberöd, Sigvard Nilsson i Kabbarp och Erik Nilsson i Staffanstorp. Deras gäss kommer direkt (Folke 1924) eller indirekt från "gåsakungen" Fredrik Åkessson i Veberöd. Hans gäss kommer via professor Nils Olsson från Nils fader Mårten Olsson. Längre går ej att komma, men - vi vet att dessa gäss samlades ihop på 1800-talets slut i sydskånska byar. Jag tycker att en sådan historia är helt fantastisk. Allt är dokumenterat av Håkan Hallander i hans bok Svenska Lantraser 1989. Samtliga dagens genbanksdjur av lantrasen skånegås härstammar i rakt nedstigande led från dessa djur. Vi kan kalla dem "founders".

[Ronny]

Hur avlades lantraserna förr i tiden, före Mårten Olsson och före genbankerna? Variationen var vad jag förstår stor. Lantraserna var knutna till vissa trakter. Fanns där uppfattningar om hur t ex en gås skulle se ut? Jag kan tänka mig att det fanns uppfattningar, men inte en enhetlig uppfattning, samt att praktiska synpunkter vägde tungt.

Det finns paralleller!

Jag får väl citera en gammal fjäderfäkonsulent (Johannes Byman) som på tidigt 1900-tal protesterade mot det nya rasbegreppet där alla s.k. raser skulle ha ett enhetligt utseende: "Ingen hönsgumma var väl förr i tiden så urbota dum i huvudet att man nackade sin bästa höna, bara för att hon hade en "felfärgad" fjäder? Citat ur minnet som kan vara något ord fel, men andemeningen var i alla fall denna.

Samma princip måste ha gällt andra lantraser också, tex gässen i Skåne.

[Ronny]

Bevarande av sorter är därför viktigt, men går bara halva vägen om sorterna hamnar i museiartade genbanker för gott, utan att komma ut i vidare odling/djurhållning. (Jag känner inte till hur SLKs genbank fungerar utan uttalar mig bara allmänt.)

Vad gäller frågan om exteriörurval eller ej, så blir det bland växter lätt lite för mycket exteriörurval. Särskilt bland lantsorter är detta diskutabelt (utom att sortera bort urartade exemplar). Bland modernare förädlingar (handelssorter) är det mer lämpligt. Vad man ofta missar är att selektera utifrån smak. Detta kan inte alltid göras när man selekterar ensklida plantor, men det är viktigt att man äter av de köksväxter eller lantbruksväxter man jobbar med, så man vet vad man håller på med. Liksom att man är lyhörd för deras bruksegenskaper i praktisk odling.

Ordet genbank är kanske lite hastigt valt. Vi pratar oftast om levande genbanker och då åsyftas levande djur. de flesta lantrasdjuren hålls av självhushållare eller delvis självhushållare. Jag tycker detr är helt rätt grupp, eftersom de ställer i stort sett saqmma krav som man alltid gjort på lantraserna under hela deras utveckling/evolution. Det finns lantrasdjur på en del djurparker och det har både sina nackdelar och fördelar. Djupfryst genmaterial ses som komplement till den levande genbanken.

[Nettis]

Man kanske ska döpa om genbanksdjuren som ha samma namn som standardrasen då? Förr då slipper man ju alla ihopblandningar. Säger man att man har en ras och det är genbank så undrar ju folk ibland för de "känner" inte igen djuren mot den bild de får i huvudet när de hör det. Så en Skånegås i genbank kanske ska heta tex Lantrasgås av Skånetyp?

[Anders S]

Ordet genbank är kanske lite hastigt valt. Vi pratar oftast om levande genbanker och då åsyftas levande djur. de flesta lantrasdjuren hålls av självhushållare eller delvis självhushållare. Jag tycker detr är helt rätt grupp, eftersom de ställer i stort sett saqmma krav som man alltid gjort på lantraserna under hela deras utveckling/evolution. Det finns lantrasdjur på en del djurparker och det har både sina nackdelar och fördelar. Djupfryst genmaterial ses som komplement till den levande genbanken.

Jag förstår att ni talar om genbank eftersom ordet är inarbetat och att det ofta underförstås att man också bevarar sorter/raser. Jag tyckte bara jag kunde påminna om vad ordet egentligen står för. Dock var detta kanske inte jätteaktuellt i just den här diskussionen.

[Ronny]

Man kanske ska döpa om genbanksdjuren som ha samma namn som standardrasen då? Förr då slipper man ju alla ihopblandningar. Säger man att man har en ras och det är genbank så undrar ju folk ibland för de "känner" inte igen djuren mot den bild de får i huvudet när de hör det. Så en Skånegås i genbank kanske ska heta tex Lantrasgås av Skånetyp?

Eftersom standardversionen av skånegåsen första gången var utställd i Köpenhamn den 22-25 juni 1911 och då ställdes ut av "herr landbringer M. Olsson" och fick diplom under namnet "skaanske gas" så kanske det namnet vore ett lämpligt namn för standardtypen? Ett annat förslag är att man för standardtypen sätter till det bindestreck som rasen har enligt Skandinavisk Fjerkaestandard 1980 alltså "skåne-gås". Eller varför inte 1952 års version av samma standard där den heter "den skaanske gaas". Försvenskat kanske man kunde kalla den "skånsk gås". Även namnet kan vara värt att bevara - eller?