Hur klara sig ensam ekonomiskt?!

[Ele]

Min man har, efter 12 år tillsammans, hux flux bestämt att han inte vill leva med mig längre. Vi bor i hus och har tre barn, katter och hund. Jag vill naturligtvis helst av allt inte skiljas alls, men jag kan ju inte precis tvinga honom att stanna (även om jag försökt det också).

Min fråga gäller ekonomin, för jag vill hemskt gärna bo kvar i huset, det här är mitt hem och jag vill inte att mina barn ska växa upp i lägenhet. Dessutom är det ju väldigt dyrt att bo i lägenhet, (inte för att det är billigt att bo i hus...).

Men går det att klara sig?! Finns det några andra här som är ensamma och som klarar sig i hus på ett "vanligt" jobb? Jag har inget arbete just nu, för jag har varit hemma med våra barn i flera år, men jag tänker försöka få ett jobb som personlig assistent eller inom äldrevården eller liknande så fort som möjligt. Ev. kan jag lyckas övertala min gamla mor att hyra ett rum av mig, och jag har en ide om att starta ett eget företag och sälja mina egna alster och miljövänliga produkter, vid sidan av ett "vanligt" jobb.

Huset vi bor i är en ganska stor villa, med 1700 kvm tomt och vi har lån på sammanlagt ca 640 000 kr, då har jag räknat med billån och allt.
Vi har kommunalt vatten och avlopp.

Vore jättetacksam om någon kunde hjälpa mig och ge mig lite hopp, just nu känns det rätt ensamt.

[Naturliv]

Det är inte lätt sådana här omställningar, men de flesta klarar dem på något vis. Till viss del handlar det om hur bra man kan komma överens.

När jag och min ex-man räknade ut vilket underhåll han skulle betala ökade han underhållet på frivillig basis för att jag och barnen skulle kunna bo kvar i huset. Underhåll är reglerat i föräldrabalken och formler hur man räknar ut det finns på nätet. Det är bara om man inte är överens eller om den som ska betala vägrar som man behöver kontakta försäkringskassan för att få det väldigt låga underhållsstödet. För övrigt har jag också bostadsbidrag.

Ett annat sätt är som min mamma och pappa gjorde, att pappa avstod från sin giftorättshalva tills den dagen huset skulle byta ägare. Mamma kunde därigenom bo kvar i orubbat bo så länge hon ville. Men som sagt, de här lösningarna kräver att man kommer bra överens och vill varandras väl även efter skilsmässan. Det kanske inte alltid är så lätt.

[Kottisgården]

Har läst vad du skrev, och får känslan av att det borde gå å lösa..

En fråga är ju om han tar bilen? Det lånet skulle du ju gott klara dig utan för en bra billig bil är inte så svåra att finna.
Och underhåll och barnbidrag? Var ska barnen bo? Jag förespråkar ett boende, med umgänge hos den andra föräldern. Har själv växelbott och kan inte på något sätt säga att det var positivt. Även om man tycker mycket om båda föräldrarna..

Jobb är det ju lite tuffa tider för, men det gäller att söka utanför den allmänna sektorn. Gå direkt till arbetsplatsen och hör med dem. Oftast är det fort gjort att man får en tjänst bara man visar sig.  Testa gärna nåt nytt yrke! Du kan bli glatt överraskad.

Sen nästa lilla tanke.. Vem har sagt att du ska bo ensam där resten av livet? Du vet aldrig vem du möter och när.. Allt kan ske.  Se till att ha ett stort kontaktnät så har du mycket hjälp både med husskötsel och de sociala bitarna!

Kram och lycka till! (jag har levt ensam några år som 20-åring med nyfödd son på en gård långt ut i skogen och samtidigt drivit litet jordbruk,  allt går om man vill!)

[Ele]

Tack för era svar!! Det går inte att beskriva hur skönt det känns att få stöd från andra människor!!

Jag har bra vänner som hjälper mig, och jag försöker ta väl hand om dem... Vad gäller barnen är vi rörande överens om att de inte ska bo varannan vecka, troligtvis kommer de att bo hos mig. Hur det går att byta ner sig i bil vet jag inte, vi har två, en liten skruttig, och en lite större som är bra nog skruttig den med...

Det som Naturliv skrev om att man kan avstå sin giftorättshalva tills huset får en ny ägare tycker jag låter väldigt bra, för jag tror att vi kan komma överens på det viset. Hoppas jag i alla fall, men det känns som att inget är säkert nu, eftersom jag var helt säker på att vi hade det underbart tillsammans.... Visst är det slitigt att leva tillsammans, men jag kan tänka mig att det blir slitigare ensam!

Tack än en gång för era svar! Det värmer i hjärtat!

[louise]

Det där är ju svårt å svara på när man inte vet vad du har för kostnad för lånen per månad.

Jag bor själv, dock utan barn. Betalar 4400 i lån per månad och kvävs av utgifter eftersom gården håller på att byggas upp. Klarar mig inte på enbart högsta a-kasseersättningen.. Men hade gjort utan gården så klart.

Diverse bidrag till barn är jag inte insatt i.

[Kottisgården]

4400 var högt.. du kan inte lägga om dem? Räntorna nu är ju fördelaktiga..

[Skytten]

Tror visst att det går, inte blir det billigare att flytta, men visst ett par hål i svångremmen får man kanske ta med en inkomst.

Du blir kanske berättigad till bostadsbidrag, och karlen ifråga är om han är far till barnen, fortfarande skyldig att bidraga.

Omställningar är inte lätta, men efter ett tag brukar det fungera bra.

Tar fd bilen och kastspöet, och lämnar resten till dej och barnen, så kommer det nog att ordna sig.

[Ele]

Tror visst att det går, inte blir det billigare att flytta, men visst ett par hål i svångremmen får man kanske ta med en inkomst.

Du blir kanske berättigad till bostadsbidrag, och karlen ifråga är om han är far till barnen, fortfarande skyldig att bidraga.

Omställningar är inte lätta, men efter ett tag brukar det fungera bra.

Tar fd bilen och kastspöet, och lämnar resten till dej och barnen, så kommer det nog att ordna sig.

Tack, det var ett bra svar tycker jag!

[Pong]

Tror visst att det går, inte blir det billigare att flytta, men visst ett par hål i svångremmen får man kanske ta med en inkomst.

Du blir kanske berättigad till bostadsbidrag, och karlen ifråga är om han är far till barnen, fortfarande skyldig att bidraga.

Omställningar är inte lätta, men efter ett tag brukar det fungera bra.

Tar fd bilen och kastspöet, och lämnar resten till dej och barnen, så kommer det nog att ordna sig.

Varför skulle det inte bli billigare att flytta?

Sedan så varför skall fd nöja sig med bilen och kastspö. Hade jag varit den ende i försörjaren i ett förhållande och sedan skiljer sig så hade jag naturligtvis inte skänkt bort min samlade förmögenhet som är ihopsamlad av tråkigt löneslit, särskilt inte när det är jag som vill skiljas. Men här på internet så är ju alla godhjärtade samariter, eller?

Annars borde ju Ele leva på sin kontot för oförsedda utgifter, tills denne fått ett lönearbete. Om denne har ett sådant och det borde alla, framförallt villaägare just ha, men verkligheten ser väl inte så ut antar jag. Hur som helt så kan ju egentligen inte någon av oss ge något väsentligt att komma med med din ekonomiska situation, utan att mer ingående ha tillgång till Eles utgifter och inkomster. Men om man inte vill ge ut sin privatekonomi till alla är förståeligt. Men ett dyrt billån tycker jag är lätt att välja bort.

Hunden, katten, vem kommer ta hand om dessa?

[Tapio]

min

Halaj!

Vadå min?

//T

[Naturliv]

Men här på internet så är ju alla godhjärtade samariter, eller?

Jag är i alla fall positivt överraskad över att så många tänker mänskligt och att par som skiljer sig fortfarande ser det som viktigt att barnen växer upp i en trygg och stabil miljö. Ofta kan det innebära att de får bo kvar där de trivs.

Har man gjort valet att den ene inte arbetar så är det också en konsekvens att man ser gemensamt på försörjningen under den omställningsperiod som behövs för att hitta arbete. Det handlar inte om man är godhjärtad samarit eller inte, det är vanlig sund medmänsklighet.

Sedan var det en bra fråga Tapio ställde, vadå "min"?

[Charlotte]

Pong:Ibland kanske man tummar lite på sin rätt till ägodelarna till förmån för den som kommer att ha barnen boende hos sig? Så gjorde mina föräldrar. Pappa fick behålla gården mot att mamma slapp betala underhåll eftersom vi bodde kvar med pappa.                    Mvh Charlotte

[Pong]

Halaj!

Vadå min?

//T

Ja, den som förvärvsarbetar äger sannolikt fler saker än den som inte gör det. Men här, dvs våran uppfattning om mitt och ditt, är ett ytterst exempel på att uppfattningen om den andre parnterns rätt till olika saker. Är det den som köpte saken som har rätt till den, eller är det den som använt den mest, hur är det med saker som man köpte gemensamt men  används olika, etc etc?

Jag är i alla fall positivt överraskad över att så många tänker mänskligt och att par som skiljer sig fortfarande ser det som viktigt att barnen växer upp i en trygg och stabil miljö. Ofta kan det innebära att de får bo kvar där de trivs.

Har man gjort valet att den ene inte arbetar så är det också en konsekvens att man ser gemensamt på försörjningen under den omställningsperiod som behövs för att hitta arbete. Det handlar inte om man är godhjärtad samarit eller inte, det är vanlig sund medmänsklighet.

Sedan var det en bra fråga Tapio ställde, vadå "min"?

Jo, så barnens intresse tycker ofta båda föräldrarna är viktigt. Av de skiljsmässor jag sett så är knappast verkligheten så trevlig. De börjar ofta ganska trevligt men när fördelningen skall ske så blir det konflikter, den senaste skilsmässa jag har är det så att de äger ett hus tillsammans, nu bor mannen i huset, men hon vill inte sälja sin del, för att då anser att hon då skulle utebli en eventuell vinst, när huspriserna ökar i framtiden och då denne skulle sälja detta. Han har inga intentioner att sälja huset, hon vill då sälja huset till någon annan helt, av den anledningen att hon tydligen missunnar han eventuellt vinst som sannolikt aldrig kommer att ske. Efter om och men och om och men så får han köpa ut henne nu ändå och barnen får bo kvar i sitt hus.

Dessutom så vet vi inte om Eles blivande föredetta vill bo i huset eller hur han ser på vårdnaden om barnen.

[Skytten]

Pong vi svarar på frågor om hur det är att klara sig med mindre pengar som skild, och oron kring detta.

Andra problem som kan uppstå, har jag inte berört, och har ingen uppfattning om. Äktenskapet regleras i lag, och vid tvist, som man inte kan lösa själv, träder detta i kraft.

Finns väl ingen anledning att varken generalisera "hur det brukar vara" eller kräva att eventuell byk ska tvättas här.

[Ele]

Varför skulle det inte bli billigare att flytta?

Sedan så varför skall fd nöja sig med bilen och kastspö. Hade jag varit den ende i försörjaren i ett förhållande och sedan skiljer sig så hade jag naturligtvis inte skänkt bort min samlade förmögenhet som är ihopsamlad av tråkigt löneslit, särskilt inte när det är jag som vill skiljas. Men här på internet så är ju alla godhjärtade samariter, eller?

Annars borde ju Ele leva på sin kontot för oförsedda utgifter, tills denne fått ett lönearbete. Om denne har ett sådant och det borde alla, framförallt villaägare just ha, men verkligheten ser väl inte så ut antar jag. Hur som helt så kan ju egentligen inte någon av oss ge något väsentligt att komma med med din ekonomiska situation, utan att mer ingående ha tillgång till Eles utgifter och inkomster. Men om man inte vill ge ut sin privatekonomi till alla är förståeligt. Men ett dyrt billån tycker jag är lätt att välja bort.

Hunden, katten, vem kommer ta hand om dessa?

Jaa du Pong, i den bästa av världar borde väl kontot för oförutsedda utgifter fortfarande vara fett... Men så är det inte när livet gett en hårda törnar slag i slag. Jag är tacksam för alla människor som kommit med så fina och bra, konstruktiva råd, så egentligen borde jag ignorera ditt svar, men jag känner att jag vill förklara, och kanske försvara mig. Jag har inte alls tänkt suga ut min mans så kallade förmögenhet, att jag skulle vara hemma med barnen har varit ett gemensamt beslut. Något superdyrt billån har vi faktiskt inte, bilarna är köpta för 40 resp 20 tusen kr och den ena har vi haft i fem år, den andra i ett.
Förstår faktiskt inte alls din kommentar om "min förmögenhet", tycker du verkligen inte att det är ett arbete (om än inte betalt) att ta hand om ett hus och barn? Räknas mitt slit som mindre, bara för att jag inte är anställd? Det tycker jag är en tråkig syn på människors olika val i livet...

För övrigt tänker min man inte bo kvar i huset och vi är överens om att barnen ska bo med mig.
Hunden och katterna kan inte bo i en lägenhet, så de får bo kvar, eller tyvärr avlivas, eftersom jag anser att de är på tok för gamla för att omplaceras.

Och tusen tack till alla er andra, för era fina svar!

[Pong]

Pong vi svarar på frågor om hur det är att klara sig med mindre pengar som skild, och oron kring detta.

Andra problem som kan uppstå, har jag inte berört, och har ingen uppfattning om. Äktenskapet regleras i lag, och vid tvist, som man inte kan lösa själv, träder detta i kraft.

Finns väl ingen anledning att varken generalisera "hur det brukar vara" eller kräva att eventuell byk ska tvättas här.

Jaja, ok. Det jag mest undrar över är hur du har kommit fram till att det är inte skulle bli billigare att flytta? Om underhåll, avgifter, armoteringar, försäkringar, kostnad till jobbet, skolan och uppvärmning är kan minskar genom att flytta till ett mindre boende så klart kan det bli billigare.

Jaa du Pong, i den bästa av världar borde väl kontot för oförutsedda utgifter fortfarande vara fett... Men så är det inte när livet gett en hårda törnar slag i slag. Jag är tacksam för alla människor som kommit med så fina och bra, konstruktiva råd, så egentligen borde jag ignorera ditt svar, men jag känner att jag vill förklara, och kanske försvara mig. Jag har inte alls tänkt suga ut min mans så kallade förmögenhet, att jag skulle vara hemma med barnen har varit ett gemensamt beslut. Något superdyrt billån har vi faktiskt inte, bilarna är köpta för 40 resp 20 tusen kr och den ena har vi haft i fem år, den andra i ett.
Förstår faktiskt inte alls din kommentar om "min förmögenhet", tycker du verkligen inte att det är ett arbete (om än inte betalt) att ta hand om ett hus och barn? Räknas mitt slit som mindre, bara för att jag inte är anställd? Det tycker jag är en tråkig syn på människors olika val i livet...

För övrigt tänker min man inte bo kvar i huset och vi är överens om att barnen ska bo med mig.
Hunden och katterna kan inte bo i en lägenhet, så de får bo kvar, eller tyvärr avlivas, eftersom jag anser att de är på tok för gamla för att omplaceras.

Och tusen tack till alla er andra, för era fina svar!

Ja hushållsarbete är inget arbete, tycker jag inte kan värderas med ekonomiskatermer, lika lite som ett husdjurs eller ett barnsvärde kan värderas i ekonomiska termer. Eller tycker du att du kan sätta ett pris på dina barn, i såfall vilket? Klart är det värt mycket, och det är slit, jag påstår inte att du skulle ha slitit mindre. Det två olika skalor och kan inte jämföras om du frågar mig. Att se värdera allt efter ekonomiska kriterier tycker jag är en tråkig syn på människor olika val i livet...

Hur gör ni med huset?

[Skytten]

Pong

Är inte hemarbetet värt något?  Samtidigt som du talar om att allt inte är pengar, är du ju bekymrad över huset.
Det är ju redan klart ´vem som ska bo där.

Den hemmavarande har i normalfallet rätt till sin halva, och om hon ska ha vårdnaden tom bättre rätt till huset, men juridiken i det enskílda fallet ska kanske inte behöva torgföras här.

[Sar]

Nummer ett är att du tar tag i det praktiska och skaffar dig ett jobb! Utifrån vad du får tag i är det lättare att bilda sig en uppfattning och vad du har råd att betala för boendet per månad.

Sedan beror självklart mycket på hur er ekonomiska uppgörelse blir. Även om ni har lån för 640.000 så kan verkligheten vara att fastigheten är värd mycket mer och då blir det självklart jobbigt om din f.d. vill ha den värderad och du får lösa ut honom med hälften av vad fastigheten är värd på marknaden.
Jag har dock hört om de som skrivit ett avtal att de löst ut varandra med hälften av lånen men den som flyttar har rätt till hälften av värdestegringen om fastigheten säljs inom ett visst antal år.

Din pluspoäng i den situation du nu befinner dig (som jag ser det) är att barnen ska bo med dig. I jämförelse med detta så spelar faktiskt fastigheten mindre roll (även om jag förstår att du vill behålla den!).

Jag hoppas att ni varit så tänkta att ni betalat in pengar på en pensionsförsäkring för dig de år du varit hemma eftersom du annars dragit en nitlott i pensionslotteriet (så även a-kassa, SGI etc.)

Jag beklagar din situation, det är aldrig lätt att bli lämnad och än tyngre utan "egen" ekonomi.
Jag tror dock att mycket kommer att lösa sig direkt jobbfrågan ordnar sig, in och anmäl dig på närmaste a-kassa det första du gör!

Läs också på försäkringskassans sida om normer vid underhåll, och olika sorters bidrag för att se vad du är berättigad till.
Kram  /Sar

[Skytten]

Kan man ska man kanske försöka att lösa ut övervärdet. Nu är det inte så stor fart  på fastighetsmarknaden och räntan inte så hög.
Att dela framtida värdestegringar, kan vara vanskligt, men ok om man inte har en klausul att den andre parten kan få ut det när han vill.
Är han beredd att avstå det till barnen som arv så är det nog en bra ordning.

[Ulric Eriksson]

Är inte standard enligt lag att dela lika? Vad är det för fel på den planen? Det måste ju vara det mest rättvisa.

Instämmer i Sars första råd, skaffa ett jobb omedelbums. Det är omöjligt att klara sig ensam utan inkomst.