Min getflock utökades med ett antal "ulltussar" vilket varade i drygt tio år. Inga direkta problem, men några iakttagelser:
De båda djurslagen är mera olika än man kan tro, och har bland annat olika språk. Jag tror mina var två olika flockar hela tiden, som bara bodde på samma plats. De accepterade varandras närvaro och höll reda på styrkeförhållanden, men umgicks inte särskilt mycket. Doftstämplade eller kontaktlåg inte särskilt ofta och så. De åt samma saker, men i olika grad: getterna mera löv, fåren närmare marken. Vid promenad har de också helt olika mönster, fåren stannar mycket längre på samma plats för att beta, och reagerar på faror (inbillade eller verkliga) på olika sätt. En av mina kompisar hade 2 getter i en hage och 10 får i en annan. Vägen gick mellan hagarna, och det syntes tydligt vilka djur som gick i vilken hage: Fåren betade löv till ungefär en meter upp, getterna två.
Och om Du går på promenad med dem, så går getterna gärna före Dig, medan fåren mera följer efter. Killingarna främst i getflocken. Hunden går allra först när den inte är i tjänst. Prova att vända 180 grader, och se hur snart det blir likadant igen.
När de var ute och jag serverade havre, slutade fåren snart att bry sig. De hann ändå aldrig med. Bättre att fortsätta beta än springa i kapp med djur som är snabbare. Så det fick bli andra metoder för att få hem fåren. Men det har Du ju.
Getterna har betydligt starkare signaler i samband med brunst, så baggarna reagerar på getternas brunst, men inte tvärtom.
Såväl baggar som bockar slåss eller brottas då och då för övnings skull och för att det är roligt (tror jag

). Eftersom de har olika språk uppstår lätt följande missförstånd:
Bockarna slåss på ett ganska rituellt vis, de står huvud mot huvud och vaggar lite sidledes, varefter de backar 2-3 steg, går upp på bakbenen, hoppar framåt och brakar ihop skalle mot skalle med hjälp av kroppstyngden. Efter en stunds "dragkamp", nej, "tryckkamp" börjar de från början igen. Att bara smälla till är oschysst.
Baggarna backar upp till 10 - 15 meter var, och springer sen i full fart tills kollision inträffar. Detta kräver nog inte så lite mod, och det är här olyckor kan inträffa med brutna baggnackar.
Så när en bock och en bagge slåss, tycker bocken att baggen är feg, som inte törs gå upp på bakbenen och braka samman. Baggen backar och bocken följer efter. Baggen tycker bocken är feg som inte törs backa längre. Till sist smäller baggen till ändå, och träffar bocken i magen. Detta tycker bocken är "mot reglerna", och då behöver ju inte han heller följa regler, eller hur? Smäll till bara!
Behornade bockar tar gärna motpartens framben mellan hornen och demonsterar: "Titta här, jag skulle kunna bryta benet på dig om jag ville". Sen sänker han hornen och låter honom komma loss. Så fortsätter de, och båda försöker få tag på den andres ben och samtidigt hålla undan sina egna. Vuxna bockar tränar sina barn, särskilt sönerna. Då kan man se hur han reser sig i sin fulla höjd, och faller ner mot killingen. Just före kollisionen bromsar han upp sin tunga kropp, och i stället för ett stort brak hörs ett litet "Pling!" när horn eller skalle möter varandra. Jag antar att baggar tränar de unga på samma sätt, men har aldrig sett det.
Tja, allt det här och lite till har Du väl sett redan. Hur har det gått?
Och hunden, hur har den utvecklats? Min BC kunde skilja mellan får och getter, och hämtade bara den ena sorten om jag bad henne. Och gissa om jag var tacksam den dagen jag skulle försöka få ut en griskulting ur får- och getboxen... Bara be hunden om "griisarna, allihop!" och hon sorterade ut den. Den kom INTE frivilligt, den hade jätteskoj!