Historien om några härvor

[kobbe]

För några år sen var jag på en liten gårdsauktion och hittade en hög härvor som såg väldigt trassliga ut. Eftersom jag stickar och väver blev jag ju nyfiken och rotade runt lite i högen. Enligt vad jag kunde se var det handspunnen tunn lintråd och några påsar lintov. Det kändes som om jag hittat en guldskatt och jag hoppades att ingen annan skulle inse värdet av härvorna. Jag kunde knappt hålla mej tills det var deras tur att bli utropade... När det väl var dags var det måttligt intresse från resten av publiken och jag fick hela rasket för 200 kronor. När jag kom hem glad i hågen, vägde jag det hela och insåg att jag köpt 6 kg handspunnen lintråd för en tvåhundring!!!

Hittills har linet legat i sin låda, men nu när jag ägnat vintern åt att lära mej spinna på spinnrock (herregud, vad kul det är!), har jag plockat fram det igen. Det tar en evig tid att spola upp det på nystalätten, det är så tunnt så tunnt! Nu håller jag på att tvinna ihop det till tvåtrådigt så att jag ska kunna virka mej en trädgårdshatt Medan jag tvinnar tänker jag på allt arbete som ligger bakom dessa härvor. Att odla linet, skörda det, röta det och sen alla moment med häckling och skäktning och vad det nu heter. Jag ska vårda garnet ömt och göra fina saker av det, så att den eller de kvinnor som gjort förarbetet gläds i sin himmel!

[kattenihatten]

wow! vilket fynd.

..och visst blir man full av förundran över dessa kvinnor som lagt så många timmar i några härvor tråd. Man får en ny respekt för materialet när man vet vilket arbete som ligger bakom, och en förståelse för att de var så rädd om garnstumparna förr.

Lägg gärna upp en bild på ditt alster när det är klart, det skulle vara roligt att se.

[Humle]

Vad roligt att det kommer till användning! Tyvärr är värdet på handgjort och handarbete extremt lågt i dagens Sverige. Kostar det inte 20 kr så är det för dyrt. 

[yrian]

Vad roligt, kobbe! Och grattis till fyndet!
*ser gärna bild sedan*

[javill]

Ja, det var ett riktigt fynd. Numera när man fått ett hum om hur saker går till så har jag fått en annan respekt för det som mina äldre släktingar en gång, vävt, sytt och broderat. Min farmor handarbetade mycket, allt från att sy egna snygga kläder till att väva. Önskar hon hade levt fortfarande, känns som om jag hade haft mycket att prata med henne om nu. 

[kobbe]

Jag har en smal lång linneduk, säkert tänkt till en byrå, som min farmor har broderat. Den är helt underbar och full med vårblommor. Jag bara älskar den! Jag har några andra dukar från henne oxå som håller på att falla i bitar. En vit stor duk med stora vindruvsklasar sydda i något slags teknik där man syr runt hål. Vet inte vad den heter, men vilket arbete!

Medan farmor (som hade det bättre ställt och bara ett barn - pappa) sydde fina broderier och dukar i linne, vävde mormor (som hade fem barn och inte lika välbeställt) trasmattor av barnens avlagda kläder och virkade kassar av trasiga nylonstrumpor. Hon var en fenomenal återanvändare. Inget, inte en ynka trådbit, gick till spillo i hennes hem.

Båda gick bort för länge sen. Härliga förebilder som jag uppskattar mer och mer ju äldre jag blir och ju mer jag lär mej om textil - detta långsamma arbete, om man gör allt själv från grunden.