Det vanliga sättet nuförtiden (för trafikljus och liknande) är att slingan består av ett enda varv tråd som ligger strax under vägbanan. Genom den tråden skickar man en likström och mäter spänningen över den. När ett järnföremål passerar så ändras spänningen tillfälligt, och en lämplig krets får detektera detta.
Förr fanns det också en metod som gick ut på att slingan i vägen fick ingå i en parallellresonanskrets som bestämde frekvensen hos en oscillator, då detekterade man frekvensändringen man får då induktansen ändras pga att ett järnföremål kommer i närheten. Dock fanns det nackdelar med den lösningen, dels var det stor risk att intilliggande slingor (t ex om man ska känna av trafiken i parallella filer var för sig) störde varandra, och dels kunde övertoner från oscillatorerna ge radiostörningar.
