Genetisk mångfald

[Georgisten]

Fick hem senaste Gadden idag. Nehmann hade, som vanligt, en utmärkt artikel om avel och just drönare som vi ju diskuterat en del här på alternativ. Buckfastföreningen ska börja med rasparningsstationer läser jag också. Klart ett steg i rätt riktning!

[wictor]

Martin Nehmann och jag är rörande överens i detta ärende.

Martin tycker inte att vi skall behöva importera mängder med nya bin.

Han tycker att vi redan har goda bin i sverige, det som behövs är att vi tar vara på de goda bina. De dåliga kan vi lämna därhän (läs - döda dåliga drottningar)

Avla fram goda drottningar efter goda drottningar. Låt dem para sig med drönare efter goda drottningar. Här kommer ju verkligen tanken in att ta till vara goda drönare och placera dessa i speciella "drönarsamhällen" som behandlas extra mot Varroa. Då kan vi ju verkligen föra utvecklingen framåt med stormsteg.
Goda drottningmödrar, men även goda drönarmödrar.

[Sten-Åke Lindell]

Någonstans måste man ha utbyte av drönare och drottningar för att få en bra avel, att spinna vidare på det man har visar sig om 5-10 år med samma problem som man haft i alla andra länder.
Om nu olika virusstammar följer med parasiter så kommer virus att bli nästa stora problem.
När det stod tätt med samhällen och det fanns sk "vilda honungsbin" så kunde drönarna flyga flera km längre och besöka olika samhällen och på så sätt sprida generna.
Idag finns inga bin i skogarna längre och antalet kupor har halverats, drönarna flyger alltså inte lika fritt länge.
Det gentiska materialet blir lokalt i bigårdarna eller på orten, till slut blir det liten genetisk variation.

Att sträva efter ett rasrent bi verkar konstigt. Man borde sträva efter ett fungerande bruksbi som fungerar.

[Georgisten]

Jepp, gula fina östgötabin blir det för mig. Inte nödvändigtvis ren ligustica men gula fina bruksbin. Mycket honung, lite stick!

Här i Norrköpingstrakterna och Vikbolandet har vi inga problem med bigleshet kan jag lova. Bin finns överallt så drönarna kan nog ta sig ända till finspång eller ner till valdemarsvik genom att "cruisa" mellan kuporna om de så vill.

[Skytten]

Bigleshet ska vi naturligtvis inte ha, bins ekonomiska nytta är väsentlig, och världens munnar kan knappast mättas utan bin, och naturligtvis är honungen här en bisak.

[Jano]

Hej.
I bitidningen för Mars månad 1954 läste jag idag följande:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 De nodiska bina är inga dåliga bin!
När man sett med vilken frenetisk iver de arbetar, när det finns nektar i blommorna, kan man med skäl fråga sig om det överhuvudtaget kan finnas bättre bin. Varför gå över ån efter vatten, när vi har så bra bin själva? Låt oss slå vakt om de nordiska bina. De har många goda egenskaper, som är väl värda att taga vara på. De bästa nordiska kan väl tävla med vilken utländsk biras som helst. Om alla biodlare i gemen ginge in för att taga avel blott efter de bästa samhällena och sätta drönarfällor på de sämre, skulle vi så småningom få fram en bistam av främsta sort.
 Att enstaka biodlare försöker med förädlingsarbete, tjänar inte mycket till, då drottningarna som bekant ofta befruktas på stora avstånd från kuporna och med främmande, mindervärdiga drönare.
 Vad nu de nordiska binas sticklystnad, så har biodlare, som förstår att behandla dem på rätt sätt, sällan ont av dem. Då kan de vara både godsinta och lätthanterliga. Jag har ofta trummat dem utan både handskar och slöja och utan att få ett enda stick. Men bina vill vara ifred. Är det så att man stör dem upprepade gånger och kanske vid olämplig väderlek, blir de snart ursinniga, och har de väl blivit riktigt uppretade, hänger det i så länge de gamla bina finns i livet.

 Gottfr. Magnusson, Hällebäck.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 Med tanke på ovanstående skrift så kan man konstatera, att vad som hänt de senaste över femtiofem åren är:
 Det nordiska biet är nästintill utrotat. Det har importerats bin från när och fjärran och avlats hit och dit.
De bin vi har i Sverige idag är allt annat än svenska, och jag har svårt att tro att det skulle bli bättre med ytterligare import av bin för dem som inte har lärt sig jobba med de raser vi har idag: Italienska, Buckfast, Carnica, Elgon mm.
Det bi som jobbar av sig själv utan biodlarens varsamma ledning finns faktiskt inte.

De gamla bitidningarna hittade jag på vinden. De är från min svärfar som var min mentor i början av min biodlarkarriär. Mycket intressant läsning. De börjar med årgång 1946.
 / Jano

[Pong]

Jo man har tom placerat ryska bin vid Vita Huset i ett federalt finansierat forskningsprojekt.

Det ryska honungsbiet brukar räknas till en särskilld art, ska ge bättre utbyte, ha större vinterhärdighet. Mer svärmbenägen dock.
Startar lite senare på säsongen, men hinner snabbt upp. 

Uppgifterna finns på många webbplatser, även ganska trovärdiga.

Vilken art då? Houngsbi som houngsbi (Apis mellifera som Apis mellifera). Eller vilken art hör det ryska hounigsbiet till?

[Gideon i Roslagen]

JANO! När vi nu är där vi är så måste vi försöka göra det bästa av läget. Det Nordiska biet har aldrig haft rykte om sig att vara ett fredligt bi. Det lärde jag mig redan för över 70 år sedan och det är inte många år sedan som bina i de flesta bigårdar jagade folk runt trädgårdarna.
Dålig avel skapar problem bra avel kan föra utveckligen framåt.

Gideon
Ordförande Svenska Carnicagruppen

[Skytten]

Vilken art då? Houngsbi som houngsbi (Apis mellifera som Apis mellifera). Eller vilken art hör det ryska hounigsbiet till?

Jovisst är det enligt min uppfattning samma art, det finns en tendens att splittra upp eventuella variteer i olika arter.
(Detta kanske för att de som i USA säljer ryska bin ska ge ett intryck att det finns en långsiktig stabilitet i resistens).

I och med att det inte är skilda arter, kan de ryska bina fritt para sig med inhemska bin, av vilken varite det än må vara.

Detta kan innebära att naturlig parning, som då kan ske med vilken drönare som helst, efter ett tag minskar resistensen som man tillskriver ryska bin(eller att den bibehålles?).  Detta kan få som följd att man inseminerar i större omfattning.

[Sten-Åke Lindell]

Trenden är att man blandar Ryska och Italienska bin i USA och får ett motståndskraftigt produktionsbi.
Personligen tror jag inte ett dugg på "rasrena bin", det är bara slöseri med tid och energi samt att fortfarande vara kvar i samma problematik som tidigare.
Var finns innovatörerna här hemma? 3-4 rasgrupper/3-4 avelsgrupper styrda av två intresseorganisationer där de dessutom har en gemensam styrelse för att värna om de svenska bina? Vad f*n sysslar vi med? Det är i alla fall inte utveckling.
På många ställen har man inte haft "kemisk" bekämpning, man har tagit vara på bin som överlevt och idag resonerar man som så att man får bättre bin om man fortsätter utan kemisk bekämpning trots att man idag har råd med bekämpningsmedel i dessa länder.
Några amerikanare gör lika dan't, man ger upp och startar om och det i de här nya samhällena man har rysk/italiensk inblandning.

[Skytten]

Det är troligen inte bara resistensfördelar hos de ryska bina, utan även att de klarar ett kallt klimat bättre. Mycket av våra bin (importerade) är tagna från sydligare breddgrader.  Skulle resistensen bibehållas med inblandning av ryska bin, samt att övervintringen går bättre, är det givetvis en fördel.

Kan tänka mig att bina här för ett antal hundra år sen, hade bättre klimatanpassning, hur det sen låg till med andra parametrar är ju svårt att säga.

[Sten-Åke Lindell]

Här är länken ...
http://www.russianbreeder.org/

[Sten-Åke Lindell]

Varför är parningskupor så komplicerade? Det hela verkar vara lite överbearbetat!
Kan man inte använda en vanlig låda och lägga in en hel utbyggd ram med allt i 4:a sektioner med avgränsare i 10mm trä? Sedan fixa fluster år 4:a olika håll (olika flygriktningar)?
Då får man plats med foder, vatten och lite allt annat också. Så blir ramen klar för användning tillsammans med drottningen.
Någon som provat? Man kan exprimentera med gamla trälådor som går att meka med i sådana här avseenden.

[Rune H]

Att använda helram för parning är inget nytt.  Det kanske passar bäst om man drar fram ett fåtal drottningar.

Om man använder helram går det åt betydligt mera bin / parningskupa än med kassetter eller speciella parningskupor.
Det finns dock tekniker att använda helram. Vanligast är att ge varje samhälle en ram med drottningen + krypfärdigt yngel (OBS inget öppet yngel) , en pollenram och en foderram. Förstärk gärna med ytterligare bin ( Det måste finnas tillräckligt md bin för att hålla varmt och för att kunna mata upp drottning och hennes yngel. Skaka av ramar från skattlåda = ovanför spärrgaller) Samhällena skiljs åt med en skiva som sluter tätt mot botten ( ung som vinterluckan i en trågkupa)
 När  drottningarna är parade avlägsnas den ena ( eller två om man har tre parningssamhällen /låda) och bina förenas. På så sätt skapar man ett starkare samhälle ung som en avläggare.
Eftersom flusteröppningarna är så pass nära varandra finns risk för felflykt när drottningen återvänder från sin parningsutflykt.

Om man använder LN brukar det finnas tillgång till 5-ramarslådor. De fungerar också som parningskupor. Har fördelen att de kan placeras en bit ifrån varandra.

[Georgisten]

Toppavläggare med två spärrgaller i bottnen med en skiva emellan (med ett hål för bigång) gör att man inte behöver offra några bin alls. Avläggaren är delad i två 5ramarsavdelningar med en drottning i varje och flustren åt varsitt håll. Bin kan vandra upp från övriga kupan. När drottningarna är parade avlägsnas de och ramarna förvandlas till skattlådor eller så gör man avläggare.

Vi testade detta förra året men det gick inge bra. I år kommer vi ha en tjockare skiva mellan spärrgallrena, 20mm, och/-eller ett tidningspapper under avläggaren vid drottningtillsättningen vilket förhoppningsvis ska få det att fungera bättre.

[Sten-Åke Lindell]

Provade ni att göra om till skattlåda eller avläggare?

[Georgisten]

Skattlådor blev det.

[Jano]

JANO! När vi nu är där vi är så måste vi försöka göra det bästa av läget. Det Nordiska biet har aldrig haft rykte om sig att vara ett fredligt bi. Det lärde jag mig redan för över 70 år sedan och det är inte många år sedan som bina i de flesta bigårdar jagade folk runt trädgårdarna.
Dålig avel skapar problem bra avel kan föra utveckligen framåt.

Gideon
Ordförande Svenska Carnicagruppen

Hej Gideon.
 Om du läser det jag skrev lite noggrannare, så var det Gottfr. Magnusson som 1954 tyckte att de nordiska bina var snälla. Själv har jag ingen erfarenhet av dem, så där kan jag inte yttra mig.
 Vad jag vill säga är att vi nu har så många bra raser i Sverige att jobba med. Det finns nog inte så mycket att vinna på ytterligare import. Min blandning av italienska och buckfast är superbra genom avel efter de bästa.
Ingen vinterdödlighet, snittskördar på runt 80-100 kg, om inte vädret sätter käppar i hjulet samt kakfasta och fromma. Dina carnica är du säkert också nöjd med.
 Hur bina blir beror för det mesta på biodlaren och honungsskörden beror på dragmöjligheter och väder.
/ Jano

[Gideon i Roslagen]

Naturligtsvis så har du rätt. Jag borde ha läst lite mer noga.
Det jag önskar mej är fler som jobbar som du med att förbättra de bin som man har.
Det är ett bra komplement till att importera.
Carnica är ju ett mycket stort bi i många länder och därför är det intressant för oss inom Carnica Gruppen att importera. På den tiden som gränserna var mer spärrade så var Carnica den enda birasen i en del länder. Samtidigt om man läser forskning i ämnet så förstår man att renparning i de flesta fall är helt omöjlig.

Hälsningar
Gideon

[Sten-Åke Lindell]

Tittut! Nu är jag här igen ...

Lite smått upprörd över en massa dynga i bitidningen, nu vill jag ha förnyelse och en ny redaktör. Jag skall faktiskt ta och föreslå detta vid lämpligt tillfälle.

Det är många repriser och samma människor som cirkulerar i tidningen hela tiden, jag har gått igenom artiklar flera år tillbaka och dom återkommer ständigt.

Mineralämnen i honung! En TOTALT oläslig artikel även för en teknikgalen civilingengör med farsa som kemist.

/Friska vinterbin från Preben är i alla fall läsvärt där det står att vinterförlusterna varit stora och att han bannar PUDERSOCKER där en liten studie visar att det inte fungerar!!!
Men vintern har varit normal trots stora förluster 17% med variation då det finns odlare som inte haft förluster och odlare som nästan förlorat allt./

Hos dem som förlorat allt borde det vara något totalt fel i hanteringen.
Felaktig behandling med oxalsyra och/eller för lite foder. En stor orsak är faktiskt fortfarande svält!
Läser man i forumen hur allts beskrivs genom åren så blir det allt vanligare att bina FLYR kupan, sannolikt efter behandling med felaktiga syrametoder/blandningar. Jag förstår bina, jag hade också stuckit!

Ebberstens artikel om import är en orgie i paragrafrytteri, man vill göra det så omständigt och så svårt att enskilda inte skall mäkta med att göra import.
Många sidor handlar om import, allt på en gång och man känner att det är en direkt anledning till drottningaffären i Halland.  
Jag tycker faktiskt att flera skall importera både bin och drottningar så att de här regelverken får prövas i praktiken. Det verkar i alla fall kaotiskt.

Men det är ett måste, jag har försökt utöka men får inte tag på det jag söker. Så länge det är brist på bin så kommer man att försöka importera.
Så länge allt cirkulerar kring svensk biavel som i princip inte alls gynnar expansion av samhällen utan bara ägnar sig åt drottningodling och väldigt ensidigt dessutom.
Många av dessa drottningar hamnar ändå inom samma gäng och sällan ut till biodlare utanför sfären, man löser inte problemen alls trots alla slantar som anslås.

Får jag inte tag i mina 30 samhällen i år och minst lika många nästa år så kommer jag själv att dra igång en affär som skapar turbolens i hela biodlarsverige.

En artikel handlar om "oseriös handel med bin".
Jag är faktiskt beredd att hålla med, det finns en massa till salu där ute som inte är värt att köpa, kvalitet tänket saknas helt.
Om det sedan beror på oseriösitet eller okunskap är svårt att bedömma, men det är ingenting att ha och borde inte fått saluföras, en köpt avläggare skall vara på 10 friska ramar.