Ett tak behöver inte vara brant för att man ska råka ut för missöden.
Jag har ett ganska flackt plåttak på huset, jag höll på med skorstenen för rätt många år sedan, det var på höstkanten och fuktigt väder, plötsligt märkte jag att jag gled nerför taket, det hade visst frusit på! Jag kom också ganska raskt på att just där jag var på väg ner fanns det en hög med gammalt tegel och annan otrevlig bråte på marken nedanför, dessutom ingen hängränna som man kunde tänkas få stopp mot. Hmm. Jag lyckades nypa åt med fingrarna runt korrugeringen i takplåten och få grepp på något sätt, isen smälte väl av friktionsvärmen. När jag väl hade fått stopp var det bara att flytta upp en hand i taget och hålla stilla tills isen hade smält, så småningom var jag uppe vid nocken igen och kunde ta mig nerför takstegen på den andra (brantare) sidan. Då fick det vara färdigjobbat för den dagen.
Och jag hade fått nog med adrenalinkick för åtminstone ett år framåt
