Man måste ha stor respekt för grisar...
och visst kan de bitas... de har olika lynne precis som vi människor...
men jag skulle nog hälla av lite mat först o sen kliva in ihagen... o ge dem...
jag har blivt biten flera gånger av griasr.. både linderödare o "vanliga " grisar..
en del är bitiga av sig helt enkelt... köpe en galt... som vi sedan slakatde.. han nafsade en i hasorna mer elle mindre varje dag... o gjorde ibland ut fall mot en...
sånt tolererar inte jag.. då måste man säga ifrån... grtisar o helst gamla galtar har vassa tänder o galtens betar är sylvassa..
är suggan tex nu grisar så kan hon iblsand vara MYCKET vaktande... o kommer de någon okänd in ihagen som inte förstår hennes signaler så kan hon hugga... om denna person skulle röra smågrisarna.. tex..
egentligen är de ju ett bra betende... hon skyddar sina små.. där lär de inte komma någon räv eller dyligt..
men man måste vara medveten om detta..
Har man ett helt gäng med slaktgrisar tex... som vi hade för några årsen... så är de enkonst att kliva in i hagen o lyckas ge dem mat i sina hoar utan att bli omkullsprungen...
jgen gång satte en gris sitt tryne under min stävel presic då jag klev äver tråden med två hinkar i händerna... grisen lyfteuppmig o kastade mig iväg en bit o jag ramlade naturligtvis på huvdet i leran.. o hunkarna med o alla 15 grisar rusae fram o åt ur hinkarna.....

var nog en syn för gudar..... man kände sig lite maktlös då man låg där i leran.. de var bara att gå in o duscha....

sen började jag att ge dem hälften av maten innan jag klev in ihagen...

Men när man har många grisar så funbkade de inte att ge dem mat för nära staketet... de kastade ut varandra genomstänglset då de bråkade om maten...
så jag gav dem alltid på många olika platser... är de gräs så hälde jag ofta maten direkt på marken...