MIn jord faller sönder!

[Anders Plogen]

Jag odlar i någon form av sand/grusjord med mycket mjäla. Den har legat trädgårdsland på platsen till och från de senaste hundra åren, så jorden har blivit mycket mullrik och fin. Den myllrar av liv. Jag har odlat den i 3 år och vräkt på massor av stallgödsel. Det funkar för det mesta rätt bra, men den faller sönder och bildar skorpa hur jag än gör. När den är lagom fuktig har den fina aggregat, men så fort den blir lite för torr eller för blöt så kollapsar den och blir smet som sedan stelnar till en skorpa. Jag får springa med kultivatorn stup i kvarten.

Jag antar att det skulle hjälpa något att marktäcka, men det är så stora ytor och svårt att få ihop nog med grönmassa. (Svårt att hinna också...) Skulle det kunna hjälpa att blanda i lera i jorden? Jag har fina tunga lermarker runt omkring. Hur gör man i sådana fall för att få leran ogräsfri och grynig så att den går att blanda i jorden? Finns det några andra sätt?

[Vurre]

Jag tror snarare på mullämnen än på lera. Tro mig, så mycket lera som jag har... här handlar det inte om nån liten skorpa, här är det cement.

Man kan täcka med halm och gammalt hö, förutsatt att man inte har problem med sniglar. Annars är det kultivatorn som gäller.

Men vad gör lite skorpa emellanåt? Det brukar bli nåt ändå, eller hur?

[Anders Plogen]

Visst blir det nåt... Jag har en fantastisk jord egentligen. Men jag vill ju ha den ultimata, perfekta jorden som passar till alla växter och inte kräver något arbete alls. 

[Vurre]

Visst blir det nåt... Jag har en fantastisk jord egentligen. Men jag vill ju ha den ultimata, perfekta jorden som passar till alla växter och inte kräver något arbete alls. 

Det är därför som unga människor aldrig är lyckliga. Kanske jorden blir bättre om några decennier, du kommer säkert att bli en lyckligare man efter att i några decennier odlat en bra jord.

När du insett vikten av en bra jord.

[Jennyt]

Jag håller med ovanstående talare. Mera mullämnen. Leran är ju av ännu finare material än mjälan, så det blir nog inge vidare skulle jag tro.

[Anders Plogen]

Det är därför som unga människor aldrig är lyckliga. Kanske jorden blir bättre om några decennier, du kommer säkert att bli en lyckligare man efter att i några decennier odlat en bra jord.

När du insett vikten av en bra jord.

Jag betraktar mig varken som ung eller olycklig..... Jag är djupt tacksam för den jord jag fått från mina förfäder. Som de har brutit och brukat tills den blivit bördig och fin. Men just därför känns det naturligt att göra vad jag kan för att den ska vara ännu bättre när jag lämnar den vidare.

[Vurre]

Visst blir det nåt... Jag har en fantastisk jord egentligen. Men jag vill ju ha den ultimata, perfekta jorden som passar till alla växter och inte kräver något arbete alls. 

Det gläder mig att du inte är olycklig. Att inte vara nöjd med en fantastisk jord utan bara se dess brister och vilja ha den ultimata är annars inte en bra väg till lyckan. Var nöjd att du har en bra jord.

Och jo, nog är du ung alltid, försåvitt uppgiften att du är 27 år gammal inte är ljug.

[Anders Plogen]

Ojdå... Ålder uppdaterad...
Och jag ska njuta av min jord och skörda resultatet. Men min strävan att förbättra den fortgår!

Upp till kamp emot skorpan!