Problem hund

[hejhopp]

Källar hunden har nu hittat ett bra hem hos en familj.
Så skönt att allt har löst sig med han. Dom har testat att ha han nu i några dagar och allt har gott bra. Så i dag ringde dom och sa att han får stanna kvar hos dom.

[fjäderfän]

jag skulle avliva stackarn det kan ju inte va kul och det finns så många valpar som man kan lägga tid på istället.

[Notcha]

Efter att ha läst alla inlägg gällande denna hund så tycker jag för hundens skull att man ska avliva den.Även om ni skulle hitta ett hem till honom som verkar vara jättebra så är det en ganska stor risk att de trots allt inte kommer ha honom kvar av flera olika orsaker dels att de inte klarar av honom eller pga tidsbrist eller tusen andra orsaker och då kommer de i sin tur att söka ett nytt hem åt honom om några månader när de har insett hur enormt många timmar per dag denna hund kommer att kräva och att man måste ha ett långt tålamod för att lyckas.Det är inte ens värt att försöka att omplacera honom och låta någon annan stå med samma problem som ni gör idag.Detta kanske låter hårt men är enligt mitt tycke mest rättvist mot hunden att göra.

[Åsbokadorra]

Härligt Hejhopp! Har läst alla inlägg och tycker att du gjort ett bra arbete med att försöka hitta ett bra hem åt honom! De flesta hundar går att få jättebra ordning på om man har kunskapen! Hoppas de nya ägarna har det. Annars kan jag varmt rekomendera att kontakta hundpsykologen Charlotte Swanstein på www.fidos.se! Hon är förresten med i nya numret av härliga hund och jobbar påhundgymnasiet nere i skåne! Hon är fantastiskt duktig! Kram och lycka till! Känn dig stolt!

[Vilse]

jag har en schaefer som jag tog in naer han knappt 2 aar.
Han kom med elektriskt halsband och skulle vara farlig,,,enligt fd aegaren.
dom gav han stoet efter stoet och hoega skrik kommandon och han sat inlaast i bil eller i hundbur.
farligt enligt henne var att han bitit-nafsat en granne som brukade reta honom oever staketet. grannen hade sparkat honom vid ett par tillfaellen.
vem fasingen skulle inte nypa till honom?!
jag hade jycken paa prov i ett par veckor och jag har aldrig haft mera lydig tillgiven hund!
det var fel paa fd aegaren och omgivningen!
denna hund sitter innafoer staketet och gaar inte ut fast grinden aer oeppen!
han roer inte matkassar i bilen fast det finns koett i kassen.
den gosigaste hund jag naansin haft!

hund utan aegar uppbackning kan vara farligt.
barn med taendstickor kan vara farligt.
man med toppless blondin i knaet kan vara farligt

en andra chans med uppbackning ger jag bade hund o barn o man 
man faar tillgiven hund, foertroendefullt tryggt barn och en man som inte goer om det igen hahaha

[Åsbokadorra]

  hahahah underbart kul skrivit!

[hejhopp]

Ja kanske borde han avlivas. Då måste ni tycka samma sak om människor som har farit illa till att dom också borde avlivas. Med tanken på hur mycket skit som händer i denna världen. Varför ska det bara finnas hjälp åt människor. När även djuren behöver hjälp. Allt går att lösa här i världen. Det gäller bara att ha tålamod och kunna ge kärlek till djuren.

[Birgit]

Håller med dej hejhopp, det är trots allt nästan alltid människans fel att hundar far illa och mår dåligt. Många människor skaffar hund utan att förstå vad hunden behöver och hur den bör hanteras för att må bra.
Har själv tagit omhand många omplaceringar, allt från avslutade avelstikar till gamla bittra hanhundar med mycket revirtänkande. Ett flertal raser också, från  knähund, jakthund, vakthund, vall/gårdshund till boskapsvaktare.
Ingen av dessa har varit hopplösa. Trots att avlivning hängt över dem. Problemet är väl närmast att hitta rätt hem, så de inte blir några vandringspokaler. Vitsen är ju att de ska få det bättre!

Sedan är kärlek en del. Vad de flesta problemhundar saknar är tydliga flockledare, så de vet sin plats och vad som förväntas av dem. Det är väl ofta här du får de mer aggressiva hundarna. För detta skapar osäkerhet.

[Snickarn]

Min mormor och morfar tog hand om en hund som levt några år med missbrukare. Den blev vansinnig när folk cyklade förbi och gjorde utfall och blev aggressiv om man klappade med händerna. JAg var en liten grabb då då jag klappade såklart med händerna Och fick ett nyp i låret. Men hon högg bara så att det nästan gick hål, men jag tyckte om henne ändå och ansåg att det var mitt fel så jag lyckades hindra mormor från att avliva henne.
En annan gång när släkten plockade svamp i skogen och jag hade tråkigt tog jag upp en pinne och slog på stubbar och dylikt som små pojkar kan göra och leka ninja eller vad det kan ha varit. Då blev Dixie (hunden) så fruktansvärt rädd att hon sprang iväg och inte ville komma fram förrän efter mycket övertalning och lockanden och nedlagd pinne. Då förstod man hur hon haft det med missbrukarna.
Hon blev hur mysig som helst och det var inte så extremt mycket jobb, mest att hålla henne kopplad och träna henne socialt och ge henne mycket kärlek. Hon plockade blåbär med läpparna Hon gillade det.
När morfar begravde henne för några år sen är ända gången någon sett min morfar gråta. Han har ändå sågat av sig några fingrar mm så det säger lite om hur mycket den hunden var värd för honom. Det står alltid en lykta och lyser på den kulle hon ligger under när man hälsar på hos morföräldrarna.
Jag tror djur inser att de har fått något väldigt speciellt av dig som människa när de kommer från svåra förhållanden och sedan får det bra. Dixie var en bordercollie blandning om det är intressant.
JAg har sjävl en omplaceringshund, golden, som har haft fyra ägare innan mig och det är inget problem efter en initial osäkerhet i åtta månader.

Bra jobbat med omplaceringen!

[Charlotte]

  Man måste i alla fall tänka på att man tar ett Stort ansvar både när man omplacerar och tar emot en agressiv hund, även om det sällan är hundens fel att den blivit som den blivit. Jag tycker inte att man kan jämföra med ett barn som hamnat snett i livet, ett djur är ett djur och en människa en människa, även om djuren ibland är mer "värda" att älska egentligen...
 Kan man erbjuda en miljö där hunden inte behöver pressas att bita? Kan man skydda sin omgivning så att den slipper bli biten?
 Jag har också tagit emot en del omplaceringshundar, men ingen agressiv. Ett par av hundarna har aldrig varit vana vid innemiljö, en var lite dåligt socialiserad med främmande människor, men ingen av dem tog till morrningar eller bett.
 Med "problemhundar" så måste man alltid tänka ett steg längre. Tex kolla så att hunden hunnit ut ur rummet innan man startar dammsugaren så den slipper bli rädd. Vara med och stötta vid möten med främlingar osv. Jag skulle inte vilja ha en hund som jag dessutom skulle behöva hindra från att bita folk, det är en alldeles för stor risk. Med mina "Fegishundar" var väl det värsta som kunde hända att de skulle bli skrämda och man fick gå några steg bakåt i träningen.
 Jag tror att vissa hundar inte går att rehabilitera. Inte med acceptabla risker för omgivningen i alla fall... Även om det inte var hundens "Fel" att det gick illa så kan vissa hundar må bäst av att somna in.
                                                     Mvh
                                                Charlotte

[Nettus]

Problemet är väl närmast att hitta rätt hem, så de inte blir några vandringspokaler. Vitsen är ju att de ska få det bättre!

Precis! Man måste snabbt hitta ett stadigvarande hem åt en problemhund! Den måste få en möjlighet att känna sig trygg!

[komposten]

Jösses...

Avliva för guds skull.

Låter som ett självklart val 

Om man har viljan ,tålamodet och tiden så kan man nog socialisera hunden.

[Nypålandet]

Låter som ett självklart val 

Om man har viljan ,tålamodet och tiden så kan man nog socialisera hunden.

Varför? Det finns hur jävla mycket hundar som helst. Varför välja att kämpa med en problemhund?

[Silverwolf]

Varför? Det finns hur jävla mycket hundar som helst. Varför välja att kämpa med en problemhund?

Det finns flera anledningar...
Man vill vara barhärtig samarit för ett djur som inte har ngn annan chans. Eller så kan kan man vara oerhört fäst vid hunden, som t.ex som min gamling. Hon blev problemhund när hon blev äldre och inte hörde längre. Har man haft en hund i 10 år så gör man allt som går innan man avlivar (för oss blev det när hon var 12)

Däremot håller jag med dig... alla problemhundar kan inte socialiseras på ett bra sätt... det är så stor skillnad från fall till fall.

Den som väljer att ta hand om en problemhund ska vara bered på att ta konsekvenserna (kan vara allt från att alltid ha koppel till att ha noll socialt liv i flera år) och veta att OM hunden tar sig till något och skadar ngn så är de personligen ansvariga...

(jag har som sagt mött flera sådana hundar, så jag säger inte ovanstående av elakhet)

[Nypålandet]

Det finns flera anledningar...
Man vill vara barhärtig samarit för ett djur som inte har ngn annan chans. Eller så kan kan man vara oerhört fäst vid hunden, som t.ex som min gamling. Hon blev problemhund när hon blev äldre och inte hörde längre. Har man haft en hund i 10 år så gör man allt som går innan man avlivar (för oss blev det när hon var 12)

Däremot håller jag med dig... alla problemhundar kan inte socialiseras på ett bra sätt... det är så stor skillnad från fall till fall.

Den som väljer att ta hand om en problemhund ska vara bered på att ta konsekvenserna (kan vara allt från att alltid ha koppel till att ha noll socialt liv i flera år) och veta att OM hunden tar sig till något och skadar ngn så är de personligen ansvariga...

(jag har som sagt mött flera sådana hundar, så jag säger inte ovanstående av elakhet)

Jomen... Samaritbiten är ju bara bra för dig, inte för hunden. Fäst vid hundar blir man ju, men jag tog genast bort vår förra då hon vid ETT tillfälle högg mot vårt, då 1 år gamla, barn. Visst saknar vi rackarn, men så i helvete att hon skulle ha en chans att skada något av mina barn (även jag hade tårar i ögon både till & från veterinären),
Min Förförförra hund lät vi bli för sur, det var ju inga småbarn hemma iaf... Rätt vad det var hade vi besök, allt gick bra & kakorna var goda, men då small det förstås till. Stort sår i ansiktet på en 3-åring, helt oväntat. Det är inte OK, därför har jag sedan dess nolltolerans med problemhundar oavsett vad för emotionella skäl det kan ligga bakom att vilja låta dom leva.

Man kan vara hur beredd på "att ta konsekvenserna" som helst, men det är ju oftast en oskyldig som får ta smällen. Hur gottgör man ett ärr i ansiltet? Förlorad armfunktion? Död?

Nu får ni inte tolka detta som ett personangrepp, det handlar bara om hur jag tänker.

[Silverwolf]

Jomen... Samaritbiten är ju bara bra för dig, inte för hunden. Fäst vid hundar blir man ju, men jag tog genast bort vår förra då hon vid ETT tillfälle högg mot vårt, då 1 år gamla, barn. Visst saknar vi rackarn, men så i helvete att hon skulle ha en chans att skada något av mina barn (även jag hade tårar i ögon både till & från veterinären),
Min Förförförra hund lät vi bli för sur, det var ju inga småbarn hemma iaf... Rätt vad det var hade vi besök, allt gick bra & kakorna var goda, men då small det förstås till. Stort sår i ansiktet på en 3-åring, helt oväntat. Det är inte OK, därför har jag sedan dess nolltolerans med problemhundar oavsett vad för emotionella skäl det kan ligga bakom att vilja låta dom leva.

Man kan vara hur beredd på "att ta konsekvenserna" som helst, men det är ju oftast en oskyldig som får ta smällen. Hur gottgör man ett ärr i ansiltet? Förlorad armfunktion? Död?

Nu får ni inte tolka detta som ett personangrepp, det handlar bara om hur jag tänker.

Nej jag tar det i alla fall inte som ett personangrepp!  Dessutom så tror jag att våra åsikter är ganska lika egentligen.

Ja... samaritbiten är bara bra för människan... Det är själviskt som bara den.

Jag tror vi tolkar ordet problemhund annorlunda. Alla problemhundar är inte av den typen att de kan bli aggressiva. Problemhund för mig kan vara allt från en hund som bara inte kommer när man ropar, till en människofientlig pitbull. Den finns nivåer i helvetet och jag listade bara två "konsekvenser" baserat på ovanstående två extremer.

Ingen hund som hugger ett barn överlever hos mig heller Nypålandet... (och folk får kalla mig hjärtlös om de vill men så är det)... Om en hund inte har den basala spärren - rör inte "valparna" - så är den opålitlig och farlig...
Min gamling som jag pratade ovan fick fingrar instuckna i båda hennes ögon av en snorunge på besök och ändå så skadade hon inte barnet... ungen försökte till och med göra om det sekunden efter (inte så smart och bortskämd 12åring) och började jaga hunden som gjorde sitt bästa att hålla först bara huvudet och sen hela sig borta. Däremot har alla hundar potential att bli farliga om de pressas... situationen skulle ha kunnat bli farlig om ungen fått hållas med att försöka peta ut hundens ögon. (gissa om hunden flög in i kenneln så fort jag öppnade den?  "RÄDDAD!!!!!!")

P.S. Bör tilläggas att det inte gällde ngn liten försvarslös knähund utan en stor vakthund med enorma käftar som hon inte tvekade använda mot inbrotstjuvar.

[mitt ljuva hem]

Har själv varit en djurräddare men måste erkänna mig besegrad i allra högsta grad. Många individer går inte att rädda. Jag besitter ändå en viss kunskap i ämnet men man kan inte isolera sig i skogen för att hjälpa en hund för resten av livet det är ofta det man får göra om ingen olycka ska hända då många hundar tappat ett livslångt förtroende.
Har tagit hand om 2 vuxna hundar och båda fick avlivas. Aldrig mer...det är mer en självgod handling.
Det är svårt nog med en vald valp som vi alla vet

Vi har en rottis/dobberman blandis just nu och den kräver att man uppfostrar den från valp för att den ska bli bra. Eftersom en sån här hund inte alltid kan läsa barns-konstiga kroppsspråk så kan ni ju tänka er hur svårt det är när man då tar hand om en vuxen hund med bakomliggande problem.

Lider med hunden och skulle vilja ge den fd ägare ett gäng piskrapp på bara stjärten som gjort detta.

alla hundar kräver uppfostran som valpar!!!!
hundar blir vad man gör de till.

[Åsbokadorra]

Visst är det så att man måste fostra en valp! Hunden blir vad vi människor gör den till! Många hundar går att rehabilitera och många gör det inte. Iaf inte lika lätt! Jag tror att vi alla är överrens om alla hundar som inte går eller att man inte finner rätt person att rehabilitera hunden, bör avlivas för hundens bästa! Dock bör man söka efter personer som har kunskapen , som kan göra rättvis bedömning, innan man avlivar!  :PDet finns duktigt folk till det!
Fast det vet ni ju förstås! 

[Birgit]

Håller med Åsbokadorra! Man måste fatta beslut efter omständigheterna. Även om det nästan alltid är en människa som misslyckats med hundens fostran tidigare, är det ju en otrygg hund som biter. Åtminstone när ägaren är med.
Otrygga hundar är farliga. Så har man ingen duktig hundmänniska på kö är det rent av bäst för hunden att få sluta med. En nervös hund mår ju dåligt också.
Däremot att klassa en hund som inte kommer direkt på inkallning som problemhund?  Det har en hel del med hundens läggning att göra. Boskapsvaktarna lyder inte blint, ska heller inte göra det. En chow chow kan vara väldigt envis. Även lapphundar och islänningar är bitvis väldigt envisa med detta. Eller som den berömda ramsan: Kommer kallad, fast ej strax. Ty född till slav är ingen tax! Men det gäller att lära hunden vad man förväntar sig och ge den en trygg plattform. Man ska helt enkelt tala tydligt med hunden, så den inte behöver fatta egna felaktiga beslut.

[Silverwolf]

Däremot att klassa en hund som inte kommer direkt på inkallning som problemhund? Det har en hel del med hundens läggning att göra. Boskapsvaktarna lyder inte blint, ska heller inte göra det. En chow chow kan vara väldigt envis. Även lapphundar och islänningar är bitvis väldigt envisa med detta. Eller som den berömda ramsan: Kommer kallad, fast ej strax. Ty född till slav är ingen tax!

Nu lägger du ord i min mun... jag nämde inte en hund som inte kommer direkt på inkallning utan en hund som inte kommer på inkallning. (Ett ord i den meningen gör en hel del skillnad) Så jag syftade inte på envisare eller självständigare läggning etc.

Det var den mildaste formen av "problemhund" jag kunde komma på för mitt exempel... Att ha en hund man alldrig kan släppa utan koppel därför att den vägrar kallas in kanske inte är ett stor problem (såsom t.ex aggresivitet, eller otryghet), men ändå det är endå en begränsning som ägaren ständigt måste uppmärksamma. Ett problem och en begränsning i både hundens och matte/husses liv.