Tuppfäktning

[Anso1971]

Nu har "lilltuppen" blivit 1 år och är större till växten än sin far. Idag fick vi för första gången bevittna en äkta tuppfäktning. Lägger ni er i sådant eller låter ni dem göra upp själva? Jag hade tänkt att det var lika bra att låta dem göra upp på egen hand, men när båda blödde rejält och barnen grät så tog vi isär dem och stängde in den äldre. Hur mycket tål de?

Gissar att de fortsätter nästa gång man släpper ihop dem. Nu har ju den äldre haft återkommande kalkben (den enda i flocken som någonsin haft det, förutom den tupp vi fick kalkben från som är borta sedan i höstas) så vi har ändå haft planer på att ta bort honom.
Så det är kanske läge att göra det nu...

Grannen som haft höns tidigare har upplevt att tuppar haft ihjäl varandra, så det var väl delvis därför jag till slut särade på dem.

[Melsäter]

Jag hade nyligen samma problem. (Som du ser i min nya tuppfäktningstråd)
Men jag särade bara på tupparna direkt för man märkte att det skulle bli slagsmål till döden.

Min gammaltupp kom till makt genom att döda sin far i våras, innan jag fick dem. Det verkar som om ungtuppen bygger upp sin frustration när han kuvas ständigt, tills det kommer till en nivå då han dör hellre än ge sig... Frustration kan visst ge enorm kraft!

Så jag tror att det är en låg-oddsare att få far och son att samsas om inte det finns väldigt många hönor och/eller en tredje tupp som går emellan i maktbalansen.

Men, som relativt ny till hönsskötsel, med böcker som huvudsaklig källa, är jag osäker på om jag tolkat rätt.

Vad säger ni andra?

[Anso1971]

Jag stängde in gammeltuppen i ett annat utrymme som har använts som hönshus tidigare, och gav honom en höna som sällskap. Dock finns ingen hönsgård kvar där. Idag har de två fått vara inne hela dagen.

Imorgon tänkte jag göra tvärtom, men blir orolig när jag ser att dina slagits genom galler. För gör jag tvärtom så kommer den flock som varit ute idag att ha tillgång till sin hönsgård imorgon medan gammeltuppen får gå fritt på gården. Och då skulle de ju se varandra genom gallret. (fyrkantsnät)
Ett alternativ är ju att inte öppna luckan så att inga höns finns i hönsgården. Men jag vill ju helst att de ska få njuta av solen.

Nej, det lutar nog åt att vi nöjer oss med en tupp ett tag framöver. Vi har en höna som ligger på ägg också, det kan ju bli fler tuppar där. Vi har än så länge bara åtta hönor, så tre tuppar känns lite i mesta laget. Fungerar det inte med två så får det bli en.

Men tror du vi kan låta gammeltuppen gå fritt imorgon och ha den andra i hönsgården, eller ska jag se till att de inte ser varandra?

[Melsäter]

Testa tycker jag! Det måste vara individuellt, då så många lyckas med att ha flera tuppar....
Dessutom skulle du ha gammaltuppen utanför och det är min ungtupp som var mest aggressiv. Gammaltuppen går säkert undan om ha kan?

Mina amatörtips är följande
- Försök att hålla koll på dem i början och ser hur det går;
- Om du säger till bestämt vid första tecken på aggression (hos mina börjar de fladdra nedåt med vingarna lite stöddigt sådär och skrapar lite i marken. Det gäller att se de allra första tecken innan de börjar burra upp sig och intar stridsposition...)
Då säger jag "OCH" högt.... upprepade gånger, då ser de på mig för att kolla vad som pågår...
- och sedan destraherar dem med mat så kanske situationen kan avledas innan det blir liv och död slagsmål?
Det har fungerat idag hos mig. Men jag har såklart redan satt upp byggplast kring hönsgården.
Och jag tror inte att många har möjlighet att lägga ned så mycket arbete på att försöka få det att fungera!

Snälla erfarna - vad säger ni?

[Anso1971]

Jag provade att ha gammeltuppen fritt gående ute och ha ungtuppen instängd i hönsgården, men gammeltuppen stod bara vid nätet hela tiden, de burrade upp sig mot varandra men slåss gick ju inte då det var stängsel emellan. Jag tror det var gammeltuppen som var mest "på" när det gällde att slåss, han kändes sig nog hotat av den unge herrn.

Dagen därpå provade min man att släppa ut dem alla i trädgården, men då började de ju bråka igen. Dock under uppsikt av min man som såg till att det inte blev för allvarligt. Och till slut så gav gammeltuppen upp. Han vände och sprang bort och gömde sig. Nu är han lite ensam och utstött, jag tycker synd om honom... Men det blir nog att han får sluta sina dagar.

[Melsäter]

OK - det är kanske just naturens hårda gång som man får acceptera. Ungtuppen är lite utstött fram tills han kan hävda sig och sedan blir det gammaltuppen som blir utstött.

En granne hade kvar en utstött tupp som gick fritt på gården ett par år tills den blev agen av duvhöken. Också naturens gång. Men jag tycker att det verkar otroligt trist för ett socialt djur får gå omkring och vara utstött. Kanske bättre att ta bort honom.

Men jag skulle fortfarande gärna vilja få ihop mina tuppar (ledsen Anso1971 om jag flikar in i din tråd med mina problem).
Finns det verkligen inget sätt att få till en rangordning där alla får gå med i flocken och ingen blir utstött?

[Ulric Eriksson]

Nu har "lilltuppen" blivit 1 år och är större till växten än sin far. Idag fick vi för första gången bevittna en äkta tuppfäktning. Lägger ni er i sådant eller låter ni dem göra upp själva? Jag hade tänkt att det var lika bra att låta dem göra upp på egen hand, men när båda blödde rejält och barnen grät så tog vi isär dem och stängde in den äldre. Hur mycket tål de?

De tål massor och de slåss tills båda har samma uppfattning om rangordningen. Att ta isär dem för att de slåss leder bara till att de måste börja om när de träffas nästa gång. Då är det bättre att nacka den ena.

Jag har läst någonstans att tre tuppar är bättre än två.

Vi har fler tuppar än så och när hackordningen är etablerad är det inte problematiskt.

[Byracka]

Finns det verkligen inget sätt att få till en rangordning där alla får gå med i flocken och ingen blir utstött?

Nej det går inte.
Eftersom tamhöns har den flockuppbygnad dom har innebär det att varje tupp strävar efter att vara högst upp på dynghögen. Hela tuppens liv går ut på dominans och kamp.

Hackehönor blir man heller inte av med eftersom det är tamhönsens sätt att hålla ner aggressionsnivån i flocken.

Det enda som gör det acceptabelt för dom utsatta är stora ytor eller siktskydd, antingen har man en jättestor rastgård/frigång, eller så får man bygga/plantera siktskydd som delar av rastgården i mindre sektioner utan fri sikt till varandra.

[Anso1971]

Men jag skulle fortfarande gärna vilja få ihop mina tuppar (ledsen Anso1971 om jag flikar in i din tråd med mina problem).

Det är ju bara intressant att få läsa mer om samma problem. Säkert kan jag lära av de svar du får också. Vår gammeltupp var spårlöst borta nu på dagen, sedan dök han upp igen. Men han håller sig borta från de övriga. Eftersom vi bara har åtta hönor vill vi inte ha tre tuppar, så det är inget alternativ för oss.

[ekoStina]

hej!
har själv inga höns, men tänkte flika in med en fundering ändå...
det ni funderar om att det är naturens gång att de ska tillåtas fäktas tills de gjort upp, låter inte rätt. om de hade varit i en naturlig miljö utan stängsel tror jag att tupparna inte hade slagits lika mycket, eftersom de inte hade konfronterats på en sån "liten yta" (jämfört med det fria) varje dag. vet ju inte riktigt hur höns funkar men andra djur brukar ju lägga till sig beteenden i fångenskap som inte finns i det fria. tänkte att fäktningarna blir mer extrema i fångenskap och det därför vore bättre att göra sig av med den tuppen man minst vill ha kvar...

[Anso1971]

Fast mina går ju ute fritt i princip varje dag. 2000 kvadratmeter trädgårdstomt och ibland går de även utanför, tex på åkern eller så går de över till grannarna. En granne 100 meter bort hade besök av en tupp i förra veckan fick jag höra. Och de gånger de rykt ihop har de ju varit ute i trädgården.

[Melsäter]

Detsamma här - mina höns och tuppar har över 7000kvm att rumstrera om på... när de inte är innesluten på sina gårdar, och grupperna har var sitt hönshus. Men de håller sig till trädgården och tupparna söker naturligtvis upp varandra för att göra upp rangordningen.

Siktskydd är säkert väldigt bra - också utomhus. Tack för tipset. Jag tror att jag skall se till att plantera buskage så att de kan gå utan att behöva se varandra och får lättare att gå undan när de så vill... Om inte det fungerar för tupparna nu skå blir det säkert bra skydd ändå mot duvhöken. -metod

Men min "Dog Whisperer"-metod (se http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=40226.0) verkar kanske kunna fungera - tupparna är lugnare, och för det mesta räcker det att jag ropar ut ett bestämt "Och!" så kommer de av sig och återgår till födosök.
Det behövs mer tid och arbete om det skall fungera hlet, men det visar lite hoppfulla tecken.
(Eller så är det bara tiden som verkar och jag lägger ned en massa tid i onödan på att göra mig löjlig i kommunikation med tuppar!)

[Ulric Eriksson]

Klart man skall kommunicera med sina tuppar. "Ock! Ock! Ock! Vilken stilig tupp! Och vad han sjunger fint!"

[bea]

Jag har haft både och en del raser har det fungerat ypperligt med 2 3 4 tuppar men vissa raser tål inte att ens se en annan tupp utan att bli skogstokig.

[ekoStina]

jaha...har de så stor mark så stämmer nog inte min teori...de är helt enkelt stridslystna. siktskydd låter som en bra idé!

hur många hönor har ni för varje tupp? har läst nånstans att de är mer benägna att fäktas för honorna ju färre man har. tillgång och efterfrågan vet ni