Bin risk för andra husdjur??

[Flekka]

Har funderingar på att skaffa bin, men är nybörjare. En fundering jag har är om bin kan utgöra en risk för hästar som går i närheten?? Hur långt från boningshus och hagar bör kuporna ligga för att alla ska trivas?

Kanske dumma frågor, men någon som har en åsikt eller erfarenhet?

[LazarusX]

Det går utmärkt - se till att få snälla bin bara - se upp för korsningsbin - dessa kan vara mkt aggressiva

[Flekka]

Nordiska bin lockar. Kan de va nåt? Jag menar är de vänligt sinnade?

[Roger H]

Ett bra råd är att skaffa samma biras som det finns i närheten. Alla biraser är fredliga då de håller sig renrasiga, det är när korsningar mellan olika biraser uppkommer som de tyvärr allt för ofta blir aggresiva.

Något generellt avstånd mellan kupa och hus där man bor/uteplats eller hage med hästar finns inte. Har man snälla bin och inte stör dem kan de stå väldigt nära. Hos min far hade vi bikuporna ståendes endast 3-4 meter där vi hade vår uteplats. Detta funka jättebra utan att vi någonsin vart störda av det.

Bina är inte av naturen ilska eller attakerar. De mesta man upptäcker runt fika bord och sånt är getingar som många dock förväxlar med bin. Biet som sticker pliktar med sitt liv och det är därför oftast när biet blir irriterat som det angriper, inte för att ha en försvarslinje ett antal meter från kupan (även om en del korsningsbin kan bli mycket aggresiva).

Jag har haft egna bin ståendes intill en fårhage där ägaren till fåren stängsla ända fram till framför flustren. Gräset var alltid nedbetat även framför flustret i den delen av fårhagen där fåren gick så jag tror inte de stördes av att bina flög över och runt dem när de betade gräset framför flustret. Det samma borde nog gälla om du har en hästhage intill.

//Roger

[ersam]

Tror nog att risken är störst för bina att ett djur - häst, ko, får - råkar knuffa till en kupa om de står i en hage.
Så det enda att tänka på är att de inte kommer intill och kan välta kuporna.

Sitter jag och säger som inte har bin ännu men har haft får intill bikupor, 2-3 meter från hagen.

ES

[anette i bugared]

Har man bara välstängslat så att bina får vara ifred så är det inga problem. Jag har mindre än 1 meter mellan kuporna och hagen där det går hästar, ko och får.

Klicka, så förstoras bilden och du ser hur nära det är. Hagen bakom är permanent, "Hagen" hitom kuporna är tillfällig, där gick kossan och betade rent under hösten.

[wictor]

Det enda jag vet kan bli problem är när bina svärmar. DET gillas inte av hästar som får panik och skenar...

[anette i bugared]

Det enda jag vet kan bli problem är när bina svärmar. DET gillas inte av hästar som får panik och skenar...

Grannens bin svärmade tre år i rad och landade hos oss. Han bor flera kilometer bort. (Fast de bosatte sig förstås i skorstenen och inte i hästhagen.)
Däremot hade vi besvär av jordgetingar i hästarnas hage under våra första år här, men det är en annan historia.

[Susannett]

mina kupor står kanske fem meter från verandan och "poolen" vilket kanske inte var så jättebra men dottern vande sig att bada med bina och inbegrep dom tom i leken

dock i år är bina i ena kupan ilskna och det är dags att flytta dom och byta drottning.

[wictor]

Hej Susanne1

Ett bättre förslag om du har så ilskna bin i en kupa är att dela upp den drastiskt och tillsätta drottningceller i varje avläggare. Ett 10-ramars samhälle blir 3-4 nya, ett 20 ramars blir 6-8 nya. Drottningceller är lätt att fixa själv, odla efter din bästa drottning.

Jag tror att du har bättre lönsamhet av ett "busigt" samhälle att göra nya samhällen och sälja som avläggare, mer än om du räknar på honung av ett enda som du måste jobba många timmar med.

Fyll en låda med 2-3 ramar bin/yngel. Fyll resten med mellanväggar. Sätt till en drottningcell, alternativt en köpt drottning i bur (peta ur det mesta av sockerdegen så hon äts ut fort). Fodra. Genast en ballong socker. Därefter en till. Efter ett par/tre veckor har du en avläggare till salu för 1000-1500:-

Tycker du att något samhälle lyckas över förväntan så kan du ju alltid behålla det själv. Detta är omoraliskt, att sälja det sämre och behålla det bättre. Dock mänskligt, så gör vi alla oavsett vi säljer en höna eller en bil, så varför inte ett bi?

[Susannett]

effektivt och tankvärt, ska fundera lite, tack för tipset wictor

[wictor]

Hej Anette

Jag vill ge dig två svar

1. Om din grannes bin svärmar och hamnar i din skorsten, då har de suttit i en trädgren hos honom ganska länge först. Tala med din granne om tillsyn av bina, svärmar skall fångas INNAN de hamnar i någons skorsten.
Ingen svärm väljer att flyga direkt från kupa till skorsten, de svärmar och hamnar först på lämpligt ställe däremellan.

2. I sverige har vi två sorters getingar. Vanlig geting och Bålgeting. Bålgeting är väldigt stor och speciell, jag tror inte att den finns speciellt vanligt i dina trakter. Den andra sorten är vanlig geting. Ibland väljer de att bygga bo i en mullvadsgång, och då kallar vi dem "jordgetingar". Det är dock precis samma geting som bygger bo på din vind, under takutsprånget och på andra ställen. Vill man inte ha "jordgetingar" skall man försöka undvika mullvadar.

Detta är en utvikning:
Bålgeting är mycket mysig, den är köttätande och det lättaste köttet hittar den i andra insekter, t.ex bin. Dock är det ytterst sällsynt att de ödelägger ett bisamhälle. De är aktiva dygnet runt och fångar det mesta av sitt byte nattetid (då bina är inne i kupan). De bygger häftiga getingbon, det största jag sett mätte två meter i diameter (detta var i Asien). De är fredliga, sitter inte på marmeladmackor och wienerbröd när man fikar i trädgården, de sitter stilla i flyghålet och betraktar dig när du står framför och gör detsamma. Men kommer du närmare än en meter, då flyger de ut och surrar runt ditt huvud på ett sånt "bombliknande" sätt att du själv väljer att backa. Ett stick är mindre smärtsamt än ett bistick.
De bor ofta i ihåliga trädstammar (så alla förstår att det kan inte finnas många) men de väljer även att bygga under takåsar och takutsprång, gärna om det är lite fuktigt trä (verkar lukta gott).
Bålgetingar är utrotningshotade, så hittar du ett samhälle så är ett gott råd att låta det vara. Vi behöver dessa insektsvärldens giganter även i vårt land.
Har ni dock haft bålgetingar under takskägget en sommar, så är ett gott tips att kolla varför? De gillar lite fuktigt trä, och fuktigt trä är inte deras förtjänst, det är du själv som husägare som försummat underhållet. Då är det dags att byta en eller annan sprucken takpanna, lite underlagspapp, råspont, om ingrepp inte göres i tid så blir det nog snart dags att byta en hel takstol. Hur kul nu det kan vara?
Se bålgetingar som mysiga djur som lär oss en del om våra hus, så uppstår en härlig symbios som kan sänka vår underhållskostnad för huset.

[anette i bugared]

Tack för trevlig läsning .
Bålgetingar hade vi i ett taksprång i ett av uthusen, fuktskadat, precis som du säger. Vi uppfattade dem som ilskna, men, precis som du säger, bara när vi kom nära. Stora rackare var det som, faktiskt, aldrig besökte varken saftglas eller kakfat när vi fikade ute.

Jordgetingarna hade en fristad på vårt ställe innan vi flyttade hit, eftersom stället stått tomt i 40 år. Inga djur hade trampat sönder håligheterna i marken, så när vi kom blev det kollision mellan oss och deras tidigare så fridfulla tillvaro. Vi blev redigt stugna några ggr, men hästarna hade koll på var de fanns och undvek noga att gå för nära.

Grannen har inga bin kvar. 3 år i rad hamnade en svärm hos oss, gissningsvis hade han fler svärmar som gav sig iväg. Han höll bina snålt och på litet utrymme. Allt för att honungen skulle hamna i skattlådorna istället för i yngelrummet (nu hamnade den i vår skorsten istället och han blev helt utan). Själv trodde han att bina drabbats av nån sjukdom (sa han till sotaren, som vidarebefodrade upplysningen till oss), men att han aldrig såg svärmarna innan de gav sig iväg, det är ju märkligt.

[Susannett]

är i princip uppvuxen tillsammans med bålgetingar i vårt sommartorp, ingen i familjen blev någonsin stucken under alla år och ändå hade vi dom emellanåt inne i huset.

när vi lade om taket på vårt torp, inte sommartorpet utan det vi bor i nu, så hittade vi ett bisamhälle under pannorna, det hade nog varit där ganska länge för när vi tog bort det tystnade bisurret i vår trädgård (ja, jag blev ju tvungen att skaffa bin då ju )

våra höns springer runt kuporna och verkar definitivt inte bry sig om bina, men vår hund aktar sig något, han har väl blivit stucken kantänka   (måste ju försöka hålla mig till ämnet )

[ersam]

Appropå bon så är ni på besök på naturhistoriska museet i Göteborg så har de ett jättestort getingbo. Hajade till när det stod på skylten att det kommer från vårt hus! 
Väldigt OT från tråden men iallafall...
Den som vet var det kommer ifrån ska få en burk honung när vi är i gång!

ES

[Suresh]

Barnens papillon fick sig ett rejält stick under ena ögat. Det lärde honom att vara lite försiktigare.

[Roger H]

Det är olkia förutsättningar på olika ställen i sverige. Bor man långt söder ut kanske biodlarsesongen är längre än om man bor uppe i norrland. Bor man ut efter kusten så kommer troligtvis bina att yngla längre tackvare att det oftast finns ljungdrag där. Det spelar stor roll i när på året man kan göra en avläggare och den hinner växa sig stark.
Att själv dra upp sina drottningar i avläggare brukar fungera bra men bra är också om drottningarna är av samma ras som trakten i övrigt (om den inte består av byns blandning). Om den gör det brukar ändå första korsningen av en riktigt fin drottning ge bin som är bra, men dessa skall man inte odla vidare på sedan.

//Roger