Min hund lever!!

[Fritjoff]

Min lilla Boston Terrier, Pete, har vart med mig i snart 13 år. En hittehund som knatade runt på en mcdonalds parkeringsplats. Han har alltid varit en pigg liten krabatt och flyttade med mig från USA till Sverige för 1 1/2 år sedan.

För två veckor sedan så kom hanns diskbråck till känna igen och han har varit trött och sjuk och haft ont i två veckor.

Igår var det dags, det var sista valsen för lilla Pete.. Hans temp var nere på 35 grader, väldigt kall och var knappt vid medvetande, likblek i mun och tunga. Han låg på soffan hela dagen... Drack ingenting. Så jag tog en kanyl och fick i han lite björksav. En timma senare hoppade han ner och drack mer björksav från sin skål. 2 timmar efter det så var hans temp uppe i 38.8!! I morse ser han klarvaken ut, sprang ut i vårsolen och travade runt i trädgården, utan ryggproblem 

Livet är underligt, och jag häpnar inför dess livskraft.

Det är inte över ännu, för han är gammal, men även om han dör ikväll så fick han njuta av vårsolen i morse och det är värt han mycket tror jag.

[Gris-Eva]

Öh....Vad säger man.... Grattis 
Mirakelkur!

Jag hoppas att han mår bra ett bra tag till! 

[Potatisblomma]

Hur har det gått?

[Fritjoff]

Hur har det gått?

Han är döende, men på ett bra sätt. Han har inte ont längre, och är trött men ser rätt nöjd ut. För varje dag så kan han lyfta huvudet lite mindre när jag kommer in, men hans blick är densamma.

[Potatisblomma]

Låter fint och ömsint.... och väldigt sorgligt !
*torkar bort en tår i ögonvrån*

[Fritjoff]

Jo, jag måste erkänna att jag har bölat en del senaste veckan. Men även döden har sitt lugn till slut, och nu känns det nästan. Jag hoppas att han inte får för ont för jag vill helst att han dör här i sin korg.

[Fritjoff]

Nu ligger han i jorden. På långfredagen så började han få vätska i lungorna och svårt att andas, så vi fick ta honom till veterinären. Underbara tanter som har pansionerat sig här ute, tar emot utan att fråga 20.00 på långfredagen.

[SarLa]

beklagar sorgen

[Gris-Eva]

Jag är lessen för din skull. 
Men jag är övertygad om att han har haft ett härligt hundliv med dig. 

Underbart med personer som ställer upp trots storhelg.

[Izmiljotina]

Jag är jätteorolig för att min hund börjar bli gammal nu. Visst har jag varit med om att husdjur dött under åren, men det här är min första egna hund och han är helt underbar. Visst märker jag att han är stelar i lederna och inte kan hoppa lika högt som förr, han sover mycket och hör nästan ingenting, men än så länge är han pigg och glad i övrigt.

Skäms så hemst över att jag bor i en lägenhet i stan och inte på landet så att min jycke kan sträcka ut ordentligt när han vill, men vi hälsar på min mamma på hennes gård när vi kan och det är alltid uppskattat.

Håller på att lära om honom till att lyda rörelse-kommando i stället nu när han hör så illa... och hoppas att han kommer finnas med mig några år till. I år är han tolv år.


Skönt att Pete fick en stund till i alla fall och att det verkade gå lugnt i slutet.

[Fritjoff]

Det var samma sak för mig. Mina föräldrar föder upp hundar och jag ar alltid haft dom runt mig. Men Pete var min första egna hund. Det är hårt, ibland känns det nästan värre än när en släkting avlider (låter hemskt, jag vet). Jag tittar fortfarande efter honom, och är på g att ropa  på han när det är dags att gå ut på morgonen.

Pete var en lägenhetshund först, sen flyttade vi till ett hus med gård där han hade hundlucka. Sitt sista år fick han spendera på landet bland hästar och får. Det tyckte han om.

Jag hoppas din hund hänger med ett tag till!

[Vilse]

Ibland så undrar jag varför jag har hund för dom lever ju så kort liv och jag håller dom kärare än människor.
Hunden är människans bästa vän! Trogen och förlåtande.
Jag tröstar mej med att eftersom hunden har kortare liv än vad jag har så hinner jag känna många hundar och många hundar får ett bra liv med mej
för att inte tala om den kvaliteen hundarna ger till mitt liv!

Så känner med dej i din sorg,,,,,,,,,,,,,,,

[Falin]

Jag är jätteorolig för att min hund börjar bli gammal nu.

Var inte det! Var glad för att han faktiskt har fått bli gammal med dig, och att ni fått ha ett bra liv ihop.
Jag har förlorat två hundar vid 5 och 6 års ålder, och det tog så lång tid att komma över orättvisan och sorgen i att förlora så unga hundar.  Tiken jag har nu är 10, och fortfarande pigg och glad, men för mig känns det ändå lättare att acceptera att hon kanske inte har så många år kvar nu. Hon har levt sitt liv, och även om saknaden efter henne kommer att bli oerhört stor hoppas jag ändå på ett lättare avslut än med de andra två.

Fritjoff, jag beklagar verkligen!

[Dandelia]

Usch, så sorgligt... Har oxå en hittehund, vet inte hur gammal han är. Äldre helt klart, stel och trött, men fortfarande busig när andan faller på och bara så go. Han är mycket speciell och klev rakt in i mitt hjärta när jag fick honom i famnen på Arlanda. Det har aldrig varit nån tvekan eller att jag ångrat mej. Han hör så självklart ihop med mej
Men hjärtat fastnar i halsgropen varje gång han verkar extra sliten eller när han går sådär stelbent som bara han gör. I hans ögon ser jag ett helt livs erfarenheter och det märks i hans mardrömmar att han haft det tufft. Jag brukar smeka honom lugn när han är rädd om natten. Då somnar han gott igen. Ibland vaknar han och ser sej förvånat omkring innan han lägger sej till ro. Mitt pyre...

/Dandelia

/Dandelia

[Nettus]

Usch, så ledsamt...    Känner verkligen med dig...
Min hund (min första), som jag haft ett par år, är sju år nu. Kaatter brukar räknas som seniorer i den åldern, men vet inte riktigt när det gäller hundar... 

[Lena A]

Det har värmt hjärtat att läsa om Pete och att han fick ett fint avslut på livet.

De flesta av oss här vet hur det känns när man förlorar sina älskade djur, så du har vår sympati.

[Fritjoff]

Jag skulle inte posta en bild för det blir så fjöligt, men efter era uppskattade sympatiska poster så måste jag bara..

[Storlyckans Anna]

En sån stilig herre! Har inte hund men har följt denna tråd ändå... grät lite när Pete dog Och gjorde det jag alltid gör när jag hör/ser ngt sorgligt om djur - kollar att katterna andas och talar om för dem att de är mina allra finaste pälsklingar.

Och jag tycker inte alls att det är konstigt att man sörjer ett husdjur mer än en (del) släktingar. Djur är i allmänhet älskvärdare än människor i allmänhet, fast det får man inte tycka egentligen.

[SarLa]

fin herre

[Nettus]

Ja, han såg riktigt go' ut!