läget????

[kattenihatten]

Jag och min man siktar på att köpa hus i sommar, och på sistonde har frågan om läget på huset besvärat mig.
Ska man bosätta sig inne i en by, där vår dotter får lekkamrater, men det är svårt att få plats med djur och odlingar/ eller ska man köpa hus enskilt (långt ut åt tjotahejti, med fördel att det är billigt) , men med risk att hela familjen känner sig isolerad......
Vad säger ni som har hus....hur tänkte ni, vad fungerar/ fungerar inte?
Det tycks mig märkligt svårt att hitta något hus sådär mitt -i -mellan................men jag kanske söker på fel ställen! Vart ska man då leta efter hus....några smarta tips?

[elvispen]

Hej! jag sitter lite i samma båt som du, huset vi funderar på ligger i utkanten av en liten pluttby som dock har skola,till sjätte klass, samt en mataffär. Runt den lilla byn finns ängar som jag tror att man kanske kan arrendera till får, kanske?  Men vågar man ta steget? tänk om man inte hittar en enda lika sinnad eller ungarna blir mobbade osv, osv... Svårt när man som jag är ganska social.

[olivia]

Vi funderar också på samma sak. Först så letade vi mest efter hus med åtminstonde ett extratorp eller liknande på gården för att locka dit släkt eller andra likasinnade. Men det är tydligen många andra som letar på samma vis så de husen drar iväg fruktansvärt i pris. Vi har tre barn ganska tätt i ålder (födda -01, -02 och -04) så förhoppningsvis så kommer de att kunna underhålla varandra även i fortsättningen. Nu leker de tillsammans gott iallafall. Men hur ensam känner man sig egentligen mitt i skogen? Vi har alltid varit inställda på att hemskola och om barnen inte har mer än lite helgkontakt med andra ungar hur blir det då egentligen. Men sedan så är det ju inte på något sätt en garanti för vänner att bo nära andra jämnåriga. Själv växte jag upp med många jämnåriga grannungar och hade inte en enda vän under många år. Så nu så går vi mest efter att hitta ett ställe där vi verkligen trivs och gå efter att om föräldrarna mår riktigt bra och lever sitt liv till fullo så blir det iallafall en bra förebild för barnen.

[sprithitler]

Med barnen i de åldrarna så ska ni passa på att flytta ut snabbt. Hitta ett hus som är nära nog att vara rätt för er, ni kan alltid bygga ut efter hand, jag tror inte att det är helt rätt att bygga hus när man har så små barn, det blir för mycket arbete och/eller för stora lån, att bygga ut efter hand kan däremot vara ett bra alternativ.
Om barnen får växa upp på landet så blir det det naturliga för dem. Grannar finns för det mesta, även  om det är någon kilometer bort och jämnåriga barn kan de träffa genom att ni hittar några likasinnade familjer i omgivningen att umgås med.

[olof]

När jag först flyttade ut bodde jag helt avskilt. Numera bor jag i en liten by.

Visst var det härligt att inte bli störd av grannens gräsklippare. Men det har lite nackdelar att bo enskilt, dessa kom jag på: Grönsakslandet blev helt rensat av rådjur. Äpplena blev uppätna av älgar. Mycket fästingar. Färre småfåglar på vintern, de övervintrar i trädgårdar verkar det som. Svårt att ha höns, räven strök omkring huset så gott som varje natt. Utlämnad till vädrets makter, jag drabbades både av nedblåsta träd, insnöad och blixtnedslag. Andra människors attityd är faktiskt ganska jobbig, det verkar inte som man få lov att bo avskilt utan att vara en kuf.

Nackdelar med att bo i by är väl mest gräsklipparna.

I rätt by är inte djur något problem. I min by finns alla möjliga djur, ingen som protesterar. Bor man på landet får man acceptera galande tuppar och doften av koskit, de som inte gör det flyttar tillbaka. Visst finns det "stadsbyar" också, men det märker man när man tittar på hus där.