Är kraftfoder nödvändigt?

[Henning]

Precis som en Herefordkossa. De är lämligen extremt goda grovfoderomvandlare. Men uppenbarligen föreligger mängder av förutfattade meningar.

Förutfattade meningar kan man ha på flera sätt. Den som har en annan uppfattning än Birgit har kanske förutfattade meningar eller är det tvärtom?

Jag anser att alla de fårraser vi har i landet är bra grovfoderomvandlare men jag är inte säker på att allmogeraserna är de mest effektiva. Det skulle inte förvåna mig om bl. a. leicester är ännu effektivare. Jag har blivit imponerad av vad de kan göra med grovt hö som andra får bara pillar fram det bästa ur och lämnar resten. Roslagsfåren med sina små munnar och tänder föredrar mera finfibrigt material. Allmogeraserna är dock sannolikt mycket effektivare i sitt födosök på magra marker och utnyttjar fler möjligheter att ta tillvara olika växtdelar.  Vissa djurarter har förmåga att öka passagehastigheten  för fodret i mage och tarm när koncentrationen av närningsämnen blir mindre. Det gäller för hästar och för oss människor också. Idisslare brukar inte tillskrivas den egenskapen. Det finns dock andra funktioner hos dem som påverkar variationer i förmågan att ta upp näring i fodret.
Det är inte så lätt att jämföra olika fårrasers förmåga att omvandla grovfoder. Det finns studier som visar att köttraserna växer bättre på  bördiga marker än får av lättare typ och tvärt om på magra marker. Det behöver dock inte betyda att den ena eller andra gruppen rent fysiologiskt är effektivare grovfoderomvandlare.

Ska enbart tillväxt räknas? Det finns variationer i hur olika raser sätter fett i förhållande till muskeltillväxt. Temperamentet har en viss betydelse. Livliga djur gör åt med mer energi än de som är lugnare.

Jag är inte ens säker på att vi ska sträva efter att få ”extremt goda grovfoderomvandlare”.  Det går säkerligen med avelsarbete att flytta fram positionerna när det gäller grovfoderutnyttjande som allting annat.

Som Charlotte och andra har påpekat, fodra efter behov. Beräkna näringsinnehållet i fårens foder och gör upp en foderstat.

[Charlotte]

Henning: Det där har jag också funderat på särskilt på det hett diskuterade, viktiga naturbetet .
 Mina får går på marker som för att antal år sedan användes av stora, högproducerande Svea-tackor som tydligen trivdes bra och besättningen var produktiv som attan...
 När jag tittar på vad mina olika fårsorter äter så går Åsenfåren och nopprar och hittar det bästa och äter sig runda och fina på det sättet (dom blir väldigt snabbt missnöjda om betet blir för gammalt). Däremot köttraskorsningarna maler i sig det mesta och blir runda och fina (precis som åsenfåren) Korsningarna blir inte sura förrän maten är SLUT, det slinker ner en hel del gammalt också...
 Så båda sorterna utnyttjar ju betet fast på lite olika sätt...
Med bara allmogefår skulle det bli problem här där vi har en kort men enormt snabb växtperiod på sommaren, allt bete skulle snabbt bli för gammalt.
 Jag kommer ihåg när jag köpt mina första får och diskuterade får med en väldigt kunnig Rya-ägare. Kaxig som man är som nybörjare så berättade man så klart om hur duktiga ens små får var att klara sig på naturbete, överlägset alla andra större förädlade raser (Precis vad man fått lära sig innan man köpte fåren). Vad då??? säger han våra Ryor är precis lika bra på att hitta mat i naturen, kanske ett Oxford Down får behöver ha maten mitt framför näsan sa han... Döm om min förvåning när jag senare har hittat stora tunga köttraser på naturbete som sett himla fina ut dom också...
Får oavsett ras verkar ju hitta vad dom behöver på betet, det vissa raser kanske inte lyckas sortera till sig via noggrannhet verkar dom ju kompensera via större foderintag (av sånt finsorterarna ändå inte äter).
 
                                    Mvh
                               Charlotte

[vallhunden]

Jag har bara erfarenhet av Texel och Gotlandsfår.  Texellammen åt sig feta på de magra naturbetena (fick fettavdrag om man inte skickade dom i tid) medans Gotlandslammen behövde stödutfodring för att få acceptabla slaktvikter hos Swedish Meat. Texeln var helt klart bättre grovfoderomvandlare i den situationen!
Texeltackorna åt sig feta på fri tillgång på ensilage, medans Gotlandstackorna åt mindre, men behövde tydligare stöd av kraftfoder innan lammningen. Även där var Texeln bättre grovfoderomvandlare.

[Henning]

Det avelsarbete som var förhärskande under ett 30-tal år har satt stora spår i flera raser. Man avlade nästan enbart mot ökad 120-dagars vikt. Det medförde att framför allt gotlandsfår och finull fick en högre vuxenvikt, senare slaktmognad och mindre muskelmassa. Både finullsfolket och gotlandsfårägarna reagerade och satte klackarna i marken.  När vi bytte till EUROP-klassificeringen på slakterierna blev de gamla typerna mer gynnade. Jag anser att även om slakterierna inte har sådana intentioner har omläggningen varit gynnsam för rasernas utveckling. Det är också positivt att man har infört viktgränser uppåt (även om jag själv inte tycker att lammkotletter kan bli för stora).

Jag har samma erfarenhet som Vallhunden. På de flesta av våra naturbetesmarker växer texel och texelkorsningar bättre än finull och gotland. Det är stor skillnad i temperament och intressen mellan texel och lantraserna. Båda tillhör mina favoriter fast på lite olika sätt.

[Fåraherden]

Eftersom Herefordrasen ofta blir feta av enbart ensilage så krävs inget extra foder.
För Herefordkor finns ju t.om rekomendationen att blanda in halm för att dom inte ska bli feta..

Så det blir ju en lite dum jämförelse, Tackor v.s Herefordkor...

(Om man gav Hereford 10 kg kraftfoder så skulle slakterierna vägra ta emot dem  
Herefordkorna har ju i snitt ett fettavdrag på 2 kr kilot på 18 kr =16 kr kilot.
Då behövs en billig uppfödning.

Nej, alltså du har givetvis rätt. Tog upp hereford för det vart någon som frågade hur köttuppofödare gjorde. Får och kor fungerar på rätt olika sätt trots att de idisslar

[Sara Albinson]

Det visade sig att kraftfodret var nödvändigt till våra ryor när de lammar under vintern. De tackor som fick trillingar kom tillslut upp i en giva på ca 2 kg pellets för att sluta tappa i vikt och så sakta öka lite igen.

Jag tror fortfarande att en mindre viktminskning inte behöver vara detsamma som att man misssköter sina djur, men vi har lärt oss att man måste vara väldigt observant. Tackorna med trillingar rasade i vikt medans vi justerade kraftfodergivan och innan vi visste ordet av så började de tappa en del ull.

De har fri tillgång till hö som inte är analyserat och man kan tänka sig att det är rätt så sent skördat då det inte verkar räcka till så bra. Eftersom vi bara har tio tackor blir en analys rätt så dyr och vi har begränsad möjlighet att byta leverantör. Förhoppningen är att kunna ta eget hö så småningom.

De älsta lammen är nu ca tre månader och väger 20-25 kg och nästa fråga har uppkommit vid vårt frukostbord.

Vad är bäst? Att ge lammen kraftfoder, eller att ge tackorna kraftfoder som omvandlas till mjölk?

Lammen diar fortfarande och tackorna äter pellets. Lammen har fri tillgång till pellets.

Skulle det vara lönsamt att redan nu skilja av lammen och ska de då fortfarande ha fri tillgång till pellets? Vi skulle då kunna sluta ge tackorna pellets. Vi har ett bra bete och de hinner bli feta innan nästa höst.

Eller kommer lammen växa sämre utan mjölken? Borde vi vänta med avskiljningen till betessläpp?

För och nackdelar??

/fru Albinson

[Rosa]

Om lammen är 3 månader nu så kan dom ju slaktas i Maj (sk Vårlamm).
Vet inte om det är din plan ?

Om det är så ska lammen gå med tackorna och dia tills dess
förutom att de har fri tillgång till egen pellets och hö i lammkammare.

Mvh Rosa

[Sara Albinson]

Ryalammen växer väldigt sakta och de är nog inte slaktklara före midsommar.

[Fåraherden]

Allt det här är ju väldigt intressant. Diskussionen om kraftfoder har naturligtvis blivit mer aktuell i takt med stigande spannmålspriser.

Jag tror mycket är vunnet med ett ritigt bra grovfoder. Man ska vara nogrann med vilken tidpunkt man skördar för att få optimalt näringsinnehåll, specillet när det gäller proteinet.

Jag fodrar med havre och korn. Jag har analyserat grovfodret i år och tror faktiskt  att proteinet i kornet inte är nödvändigt. Jag har under flera år minskat kraftfodergivan, succesivt. Exakt hur mycket jag ger varje tacka måste jag nog väga för att ge svar på. Men jag kan konstatera att lammen bara har blivit bättre.
I år är jag rädd att lammen födda i december, januari trots minskningen av giva fått det för bra. De är rent ut sagt feta om magen. Det här är blandrastackor med inslag av finull, dorset och texel. Det gör att jag dragit in den avdelning där lammen kunnat äta kraftfoder utan att trängas med sina mammor.

Jag ska väll tillägga att tackorna inte delar min åsikt att de får för mycket kraftfoder.

Mina gutar får oftast inget kraftfoder alls, mer än i "socialiceringssyfte". När de lammar finns ju oftast bete här i Mellansverige

[Falin]

Fåraherden, får man fråga vad du har för värden på ditt grovfoder? Jag har samma raser i mina tackor som du ungefär, så det är väldigt intressant för mig, det du skriver.

Jag har börjat ge de två som har lammat kraftfoder, och har redan ont i öronen.... De vill ha mer, hela tiden! 

[anette i bugared]

Jag har börjat ge de två som har lammat kraftfoder, och har redan ont i öronen.... De vill ha mer, hela tiden! 

Det där hade jag glömt , men de är som galna, gapar heeeeela tiden efter mer maaaaat .

[vallhunden]

Feta om magen behöver inte vara ett tecken på att de fått för mycket kraftfoder. Det kan också vara ett tecken på undernäring om de har "bulliga" magar. Hur är de över revbenen, det är frågan?

[javill]

Feta om magen behöver inte vara ett tecken på att de fått för mycket kraftfoder. Det kan också vara ett tecken på undernäring om de har "bulliga" magar. Hur är de över revbenen, det är frågan?

Varför kan bulliga magar vara ett tecken på undernäring? Är det som med hästar som kan se bukiga ut men, ändå vara magra? Eller är det av någon speciell anledning de blir bulliga?

[Falin]

Så tolkar jag det, mycket bukig mage men dålig överlinje som det blir av proteinbrist?